Mellan sommar och höst

Detta är en av många favoritlåtar som jag har med Marie Fredriksson. Vid den här tiden på året lyssnar jag gärna på just denna låten.

En annan klassiker från sjuttiotalet som finns kvar i mitt musikskafferi är ”September” med Earth Wind And Wire. En grupp som jag en gång njöt extra av på Scandinavium. Egentligen har jag två andra superfavoritlåtar med den gruppen, som är betydligt vassare och bättre. Den ena så vacker att det gör ont. ❤

dsc_00760007

Denna bild tog jag på ”Min lille skatt” under vår kvällspromenad vid havet igår. Vattnet har blivit kyligare. Inget annat är att vänta. Såg inga isflak i alla fall. Bara några på låtsas.

Jag har alltid haft ett speciellt förhållande till den första höstmånaden. När september är som bäst upplever jag en frid och lycka som är svår för någon annan månad att matcha. Hög luft, värmande sol, klar himmel, underbara utflykter och lagom med folk. Dessutom fantastiska färger i naturen. Ändå kan jag känna av en osynlig mörk sida av min personlighet, som tänker ett steg till och springer onödigt i förväg. En bitterljuv vetskap om vad som väntar runt hörnet. Ett mörker som käkar i sig ljuset bit för bit. Både på morgonen och på kvällen. En kyla som biter sig in i min kropp, som med åldern fått allt svårare för att tåla sträng kyla. Det mesta i naturen är på väg att ta farväl för denna gång. Några löften om att vi alla ska få uppleva våren igen finns inte där. Inget skrivit kontrakt. Bara en önskan. Men många människor tar det för givet. Kanske ett smart sätt att tänka.

Jag har levt över ett halvt sekel. Därför har jag olika minnen från olika epoker i livet. Skiftningar när det gäller bostadsorter, yrken, färdsätt, vänner, väder, hobbyn, skolor spelar roll m.m. Hälsan som jag tog för given i trettioett år väger såklart tungt när jag gör reflektionen.

Solskenet som är speciellt på Österlen. Det får mig att önska att jag hade talang för att måla akvarelltavlor.
Ensamheten. Jag, havet och ett snickrande av egna dikter då livet var en fest och fullt av möjligheter. Gärna en flaska med tyskt eller österrikiskt lantvin guppande i vattnet. En underbar oas i mitt liv, där jag annars hade massor av människor omkring mig.  Promenader längs med havet. Eller i skogen med fikakorg. Carpe diem.
Tennisens sista månad på ”pappas” grusbana vid hans jobb.
Enklare att andas i denna månad. Kroppen håller på att sänka livstempot. Sommarens alla måsten klingar av.
Mammas underbara söndagsmiddagar. Äppelkakan med vaniljsås. Äpplen från trädet i trädgården.
Breven, de mörka kuverten som dök upp i slutet av september i fem års tid. Jag var en mästare på att gömma skuggor, men detta var i tuffaste laget. Jag ångrade min snällhet.
En gång skaffade jag mig en ”hög” vana i september, som jag trodde skulle bli en årlig tradition i många år. På en klippa vid Tavelsjöberget norr om Umeå hade jag hittat min personliga favoritplats på jorden. Här var jag ett med höstfärgsnaturen.
Rönnbärens talesätt som jag aldrig vetat om jag ska ta på allvar eller som en myt.

Dags för TJUGOFEMTE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 söndagen den 11 september)

Uppgift/ Regler:
Du ska med hjälp av de nio bokstäverna S-E-P-T-E-M-B-E-R berätta med NIO BILDER vad den första höstmånaden betytt/betyder för dig. Mängden text bestämmer du helt själv. Allt från ett ord per bild till längre text. Likaså hur djupt du gräver. Valet är ditt. Alltså en bild till varje bokstav.
Det är tillåtet att denna gång använda sig av gamla egna bilder (Inget nätfiskande) och den som är duktig (Som ex. Primrose) får göra nio egna ritade/målade bilder. Det är ingen vild gissning att ex. Anki kommer att visa en svamp på första bilden.  🙂
Annars vet jag inte alls vad ni kommer att redovisa för foton. Det ska bli kul att ta del av det under veckan. Detta är både en enkel och svår uppgift, som går att göra snabbt eller långsamt. Lätt att fastna i minnen för den som har tid till det.

Privata ord:
Själv ska jag ge mig i kast med den sista poänguppgiften som kommer att spegla en hel del av mitt liv. Den kommer att ta många timmar att förbereda och maxpoängen kommer att bli otroligt hög. Jag hoppas alla deltagare kommer att följa reglerna på avskedskalaset i denna lek, så att allt blir rättvist, trevligt och jag då får svaret på min bloggtitelfråga.  🙂
Följa reglerna gäller naturligtvis alla lekmoment.
Jag kan även bjuda på att jag inte är riktigt färdig med hundar och bilar. Ett mål är också att kompensera en aning för dem som bor avsides från stadspulsen. Annars har de flesta lekmomenten på något vis, mer eller mindre, varit kopplade till min personlighet.

Som jag nämnt några gånger. Denna lek var aldrig planerad från min sida från början. Därför var den inte förberedd innan start. Totala motsatsen till korsordstävlingen i november. Den sistnämnda ska jag nästa gång försöka göra som både en tävling och en sällskapslek. Med ny poängfördelning och mer spridning på vinstlotterna.

OBS! Jag lämnar i mina svar bara en kort text till lekkamraterna och en glad gubbe till eventuellt övriga i detta blogginlägg. Jag måste hushålla med krafterna. Jag lever förnärvarande otäckt nära gränsen. 😦

Maxpoäng = 18 poäng.
Bonuspoäng kan som vanligt förekomma där det passar. Just nu kom jag på två lämpliga sådana.

LYCKA TILL!  😀

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag kommer att lägga in 30 lekuppgifter. Finaluppgiften dyker upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 24 uppgifter)
1. Ditte Akker, 283 p. 😀
2. Eva Rohlén, 270 p. 😀
3. Znogge, 266 p. 😀
4. Wiolettan, 251 p. 😀
5. Gunilla Wahlberg, 248 p. 😀
6. Villa Herberts, Anki 222 p. 😀 Sorry Anki. ❤   😀
8. Ethel Hedström, 199 p. 😀
9. Primrose, 190 p. 😀
10. Comsi Comsa, 177 p. 😀

11. Maria Bromander, 165 p. 😀
12. Lma, 158 p. 😀
13. Gun Britt Söderström, 148 p.
14. Mia J, 132 p. 😀
15. Kicki Olsson, 121 p. 😀
16. Sanna, 82 p.
17. Kersti, 77 p.
18. Tant Glad, 54 p.
19. Gunnel Moberg, 53 p. 😀
20. Sussie, 48 p.

21. Gun Toresson, 38 p.
22. Gerd Lindblom, 37 p.
23. Anne, 32 p. 😀
24. Ninni, 19 p.
25. Ezter 17 p.
26. Annika Sohlin, 12 p.
27. Susan Johansson, 11 p.
28. Mickan, 10 p.
29. Susie på Stjärnarve, 9 p.
30. Minton, Katarina, 7 p.

32. Åsa H, 6 p.
33. Kerstin, 5 p.
34. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p.
39. Pia Boman, 3 p.
40. Övriga 0 poäng.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen.
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/09/uppgift-nr-25-i-bosses-lektavling.html#comment-form
https://tittelina.blogspot.se/2016/09/bosses-bloggtavling-om-september.html?showComment=1473272940569#c3612735497839957549
http://akker.blogg.se/2016/september/september-2.html#comment
https://egopyret.blogspot.se/2016/09/bosses-25-lek.html?showComment=1473312154489#c7519171251202139814
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Ny-lekuppgift/#comments
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/09/07/11361456-inhostade-septemberbilder/
http://eva49.bloggo.nu/September/#comments
https://lma7.wordpress.com/2016/09/08/september-lekuppgift-25/comment-page-1/#comment-13222
https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/09/september.html?showComment=1473410297064#c5727907812755495034
https://znogge.wordpress.com/2016/09/09/september-2/#comment-200777
https://ankistankar.blogspot.se/2016/09/september.html?showComment=1473414714871#c4266232874600031523
http://dammsamlare.blogg.se/2016/september/septemberlek-2.html
http://susjos.blogspot.se/2016/09/ljuva-september-och-en-uppgift-ar-utford.html
http://gunwah.bloggo.nu/September-1/#comments
https://villaherbert.wordpress.com/2016/09/10/bosselek-nr-25/comment-page-1/#comment-1079
http://minsoltrappa.se/2016/09/11/tankar-i-september/#comment-350

 

 

Annonser

Till slut kom pärlan i tomtens sommarsäck

Jag la in ett inlägg den 10 maj med titeln Sommarönskningar till tomten, i kategorin boktips. Min önskan om att träffa på fullpoängare ( 5 poäng) tog tid. Solveig hittade dock en femma ganska tidigt.
Till slut kom den. Boken som höll mig vaken på nätterna. Både när jag sträckläste och försökte sova. Låt oss aldrig glömma denna mörka verklighet i vår historia. Det är så att jag skäms över att vara människa, när jag tänker på denna ondska som fick breda ut sig och få konsekvenser för så många miljoner oskyldiga medmänniskor.

Så länge min bror andas
Det är mörkt, onödigt, rått, krigiskt, trotsigt, fattigt, spännande och mycket mer. Set Mattsson blundar inte för något och verkar vara otroligt påläst.
Den största delen av handlingen utspelar sig runt Köpenhamns ockuperade statsgränser, där motståndsrörelsen jobbar i det dolda.

Jag var mycket förtjust i Set Mattssons tre kriminalböcker/historiska böcker om Douglas Palm. I denna roman flyttas tiden lite längre bak. Intressant att Ilse Pedersen får en betydligt större roll i denna volym och att Douglas Palm får göra ett kort gästspel. Överlag är det kvinnor som spelar huvudrollerna i handlingen. Alla på sitt sätt.

Dessa fyror böcker har landat hemma hos mig. Alla finns med på min nya långa beställningslista.
Själens enkla rum

Jag har läst alla tidigare tretton böcker om Alan Banks. Robinson tog mig med storm med ”En ovanligt torr sommar”. (2001)
Sedan var jag fast, trots att alla böcker inte hållit samma höga nivå. Jag sviker inte mina kompisar. 😉

Den som finner

King kan skriva deckare också. Detta är andra boken om Bill Hodges. Uppföljaren till Mr Mercedes.

Saknar dig

Jag är inte ensam om att gilla Harlan Coben. Hans böcker har sålts i över 60 miljoner exemplar.

Marie Fredriksson

Den här boken ser jag fram emot att läsa av många privata skäl.

Läser du mycket böcker på sommaren?

En småländsk buss och fyra kapade flygplan

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

Septembersolen lyste mot mig när jag tog en sista klunk av kaffet denna ljuvliga tisdagsförmiddag. Fortfarande kan jag än i dag med välbehag känna smaken av den osötade jättestora kakan från konditoriet i Boarp. Orten på höjden där vi en gång träffade en jordnära och trevlig Hasse ”Kvinnaböske” Andersson.
Som ofta när det var fint väder på hösten hade jag valt balkongen mot havet och Hovs Hallar. När de flesta turister åkt hem var Bjärehalvön extra fridfull och livet hade gått in i en ny fas som jag uppskattade i all sin enkelhet.
Bonden som arrenderade mark av oss höll på med någon syssla på åkern och måsarna följde intresserat hans framfart, med mask i blickarna.
Jag slängde upp en hälsningsnäve mot kvinnan som jag brukade handla potatis och jordgubbar av, när hon cyklade förbi med yngsta dottern i barnstolen. Hon som flyttat ner från Stockholm ungefär samtidigt som vi och som senare startade upp Lisas bod.

Jag har alltid velat vara ute i god tid om det är möjligt. Stensjön Buss, med femtiofem glada smålänningar, skulle komma först om en timme. Redan kvällen innan hade jag gjort rent toaletten, dammsugit och torkat alla golv, sett över montrarna och putsat bort nyfikna fingeravtryck. Det kändes viktigt att allt såg fräscht ut.
Stensjön Buss skulle detta år vinna min tävling, årets buss. Det bussbolag som var hos Lidéns Samlingsmuseum flest gånger under en säsong fick sitt namn på en leksaksbuss som stod överst på en monter. Stensjön Buss var ett pålitligt bussbolag som fattat tycke för vårt samlingsmuseum redan första året. Jag uppskattade kontakten vid beställningarna och att de alltid höll ankomsttiden.
Utanför entrédörren stod jag och njöt av vädret och kisade upp mot den slingrande vägen mot Hov. Nästan på klockslaget dök bussen upp och jag gjorde mig beredd mentalt för att kliva på bussen och greppa mikrofonen. Något som jag gjort hundratals gånger.
Det syntes att gruppen var yngre och piggare än genomsnittsbesökarna och jag visste att det stora sällskapet precis varit och fikat. Därför pratade jag en extra stund och mina skämt gick hem, eftersom det skrattades på de rätta ställena.
Väl inne på Lidéns Samlingsmuseum spred sällskapet ut sig som jag bett om på bussen, för att det inte skulle bli för trångt. Som alltid fanns det en uppsjö av frågor och ofta fanns det någon extra pratglad person som ville ha en större bit av mig.
Det var svårt att räcka till för alla när Solveig inte var tillgänglig en vardag under en skoltermin. Jag ville helst inte lämna disken där vi sålde saker, vykort och dryck. Dessutom dök det ibland upp andra besökare som skulle betala entré.
Bland centerkvinnorna var det en kvinna som hade läst om oss i en veckotidning och som bubblade av frågor och flera andra väninnor stod i en tät ring omkring mig när jag visade någon detalj i en monter. Därför noterade jag inte att chauffören påkallade min uppmärksamhet utanför ringen. En mycket sympatisk yngre man som annars var lågmäld och försiktig i talet.
”Har ni en TV någonstans här i närheten?” viskade han till mig mellan de fina utflyktsklänningarna.
Eftersom jag var inne i min pratbubbla tyckte jag den privata frågan var tokig. Han visste väl att vi inte hade någon TV i museet. Han hade ju sett alla rum i muséet förr. ”Nä. Det har vi inte plats med”, svarade jag spontant innan nästa kvinna tog över konversationen och jag på nytt blev en tupp i hönsgården.
En kort stund senare var chauffören Thomas där igen och viskade en engelsk term och något svamlande om något flygplan.
”Menar du Högskolan i Halmstad? Trade Center?” svarade jag spontant och han log snett.
Det fanns inte många sekunder för mig att tänka. Skulle jag släppa upp honom till vår privata bostad för att titta på TV? Vad konstig han verkade? Mådde han bra? Skulle han snart fråga om jag kunde öppna en låst monter och hälla upp nybryggt Zoegas Kaffe i just en bestämd kaffekopp? Jag noterade tacksamt att han gled ut till bussen innan jag fick fullt upp med annat.
Fast jag upplevt tillståndet många gånger tidigare var det alltid samma overkliga känsla när en buss rullade iväg från parkeringen. Från ett sorl från en stor skara till en total tystnad som värkte bokstavligen i öronen. Hade de verkligen varit här? Vad skulle de minnas av besöket i framtiden? Förhoppningsvis spreds ringar på vattnet.
Jag kände mig extra nöjd denna gång. Många trevliga kvinnor. Flera intressanta frågor. De hade varit köpsugna och uppskattat Solveigs tavlor med tänkvärda ordspråk och hennes egentillverkade minikaffekoppar på stenar. Det enda jag inte blev klok på var Thomas, busschauffören. Vad knepig och annorlunda han varit denna gång. Vad hade han fiskat efter? Jag drog för cafégardinerna och låste entrédörren. Tänk om en rånare slog till just i detta läge. Slog ner mig och tog min magväska med alla pengar. Det hade hänt andra. Ändå hade jag inte vett att vara rädd. Istället tänkte jag glatt på att jag skulle hämta tjejerna från förskolan tidigt. Eftersom det fortfarande var fint väder fick det bli en tur till Båstad och lekplatsen vid havet. Där trivdes vi alltid alla tre. Kanske kunde vi ta med Solveig hem när hon slutade. Varför inte överraska henne med fikakorg.
Under tiden som fiskgratängen blev ätbar i ugnen kom jag att tänka på den där Thomas igen. Därför struntade jag i att sätta på en CD och gjorde istället något som jag aldrig gjorde annars mitt på dagen. Jag satte på dumburken … och livet blev aldrig detsamma igen.
Först trodde jag att kanalen, mitt i lunchtid, visade den gamla amerikanska filmen ”Skyskrapan brinner”, som jag sett på sjuttiotalet. Under flera minuter kämpade dokumentärbevisen mot mitt hårda skal av naivitet. Det här händer inte på riktigt. Någonstans från köket hörde jag timern kalla på uppmärksamhet. Jag stod kvar paralyserad och såg om, och om, och om igen samma filmade sekvenser, som hjärnan inte fixade att ta till sig. Flygplan som styrde rakt mot World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan i New York. Mitt känsloregister levde sitt eget liv. Både inom mig och där jag spankulerade runt i den stora salen och försökte greppa något som inte gick att greppa. Varken då jag jagade den hala tvålen 2001 eller nu fjorton år senare. Alla dessa inre sår som aldrig kommer att läkas ut helt hos oskyldiga medmänniskor. Eftersom jag redan tagit måltidssprutan kom jag inte undan att återgå till min vardag. Självbevarelsedriften fick mig att skrapa bort det svarta täcket och kämpa mig genom måltiden som mest smakade kofta. Annars hade jag själv legat där fysiskt medvetslös på golvet. Mentalt var jag redan golvad på köksstolen, med en tom blick in i tapeten.

När jag puttade fart på Lizettes gunga gick mina tankar till alla barn som mist sina föräldrar, mor- och farföräldrar några timmar tidigare, helt i onödan. Vilken fasansfull död. Mina tankar fladdrade utanför boxen. Tänk om någon tvekade på morgonen. Kände efter en extra gång innan de ringde det där samtalet och sjukskrev sig. Skulle personen i framtiden ha två födelsedagar? Definitivt skulle personen aldrig mer gnälla över en nästäppa.
Våra döttrar är uppfödda på kramar, närhet och kärlek. Jag tror inte att de märkte att jag kramade några extra gånger denna mörka eftermiddag då höstsolen sken falskt från himlafästet. Mörkt tänkte jag tanken: Är detta den nya framtiden som väntar våra barn?

Jag har sökt och kommit in på många utbildningar på Högskolor och Universitet, som jag sedan tackat nej till av olika skäl. Väldigt sällan ångrar jag beslut jag som tagit genom åren. Gjort är gjort. Om någon ställde mig mot en vägg och krävde att jag skulle berätta om en enda utbildning som jag borde ha tackat ja tack till, skulle svaret komma direkt från hjärtat, Juristutbildningen i Lund. En utbildning som skulle passat mig perfekt. Inriktningen skulle givetvis blivit åt åklagarhållet. Jag skulle blivit en stenhård och rättvis yrkesman. Med facit i handen flera år efteråt. Jag hade inte blivit gammal. Varken i yrkesrollen eller privat. En bomb skulle slängts in i min bostad. Mina eventuella barn hade levt otryggt och farligt. Världen är inte rättvis. Bevisen är just nu kristallklara i ex. ett blödande Syrien, där godhet hålls tillbaka och överskuggas av mörkare krafter.

Det svarta datumet 11 september började för mig med att min formel 1 idol Ronnie Peterson dog 1978 i sviterna från kraschen på Monza-banan. Två år efter terroristattacken mot World Trade Center och Pentagon dog Anna Lindh av skadorna som hon fick efter knivöverfallet dagen innan på NK. Min favoritsångerska Marie Fredriksson föll ihop i sitt badrum d. 11 september 2002 och hennes liv förändrades helt. Det gör ont när jag tänker på allt dystert som förknippas med just detta höstdatum. Tänk om det sker ett upplyftande världsmirakel söndagen den 11 september 2016. Jag tror att jordens människor är i behov av det ljuset. Mer än någonsin. Jag blir inte sur om det sker tidigare.

Solveigs förslagFacebook

Här är länken om du vill köpa en signerad bok av SolBo Förlag. ❤

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Fotnot/Privata ord: Månadens kåseri låter jag ligga ”överst” cirka en vecka. Detta var enda chansen för mig att kunna kombinera mitt skrivande under 2015 och ändå vara kvar i den underbara bloggvärlden ett tag till. Bloggvandra kommer jag däremot att göra när som helst, när jag behöver koppla av och bli road. Kram till alla gamla och nya vänner. ❤ Både du som brukar kommentera och du som bara läser min blogg. Ha en fin fortsättning på hösten. Som vanligt i denna kategori svarar jag eventuella kommentarer med en symbol av något slag.

 

Korsordsmästartiteln 2014 står på spel

bild 1

Denna bild på Ystads nya vattentorn är också bilden som finns överst om du trycker på Bosses tävlingar. Där står det om tävlingen som börjar imorgon på Facebook och som har ungefär samma upplägg som november 2013.

Så här såg det ut 1 november förra året på FB.
Uppgift ett av trettio:
Kommer ofta i kläm.
Svar: 3 bokstäver.

Som vanligt får alla poäng som skriver rätt svar inom 60 minuter, men de tre första får fler poäng. Känner du dig sugen efter att ha läst på tävlingssidan och inte är min Facebookvän får du gärna skicka en vänförfrågan.
Svaret ovan var TUB.
Hela förra årets tävling finns kvar att studera om du scrollar på Bosses tävlingar.
Vem kommer att bli Novembermästare 2014?
Kommer Lippe att försvara sin titel?
Kommer någon man att bli bland de tio bästa? Göran Nilsson var bäst förra året på plats arton efter sjutton kvinnor.

Idag tänkte jag gå på en nostalgiutställning på Klostret i Ystad. Jag hoppas att jag får ta kort. Har du något spännande att se fram emot idag eller i helgen? Jag skulle gärna varit i Kivik ikväll när min yngsta dotter Lizette ska sjunga i Nova Academins kör, och även sjunga solo i Marie Fredrikssons låt ”Tro” i samband med Österlen lyser. Men jag har fått höra Lizette öva flera gånger. Steget till att spela in och lägga ut på You Tube vill hon fortfarande inte ta. Jennifer och Lizette har olika röster och skulle kunna komplettera varandra jättebra. Det hjälper inte att pappa och mamma tjatar. Möjligtvis kan Lizzan tänka sig det om jag gör det först. Jag ska fundera några varv. 😉
Hon skrämde mig om nätmobbing och jag skakade lätt till.

Två passande höstlåtar

Musik är för mig mycket. Sällskap. Minnen. Glädje. Tröst. Njutning. Avkoppling. Uppladdning. Nostalgikick. Hoppingivande. Vemod. Lek. Gemenskap med andra. Vald ensamhet. Svett under träning. Balsam för min själ. Örongodis. Trivsel. Rysningar av välbehag. Listan kunde gjorts oändligt mycket längre. 😀

Min musiksmak har växlat mellan åldrar, känslor, stjärnstatus, impulser, kamrater, tidsepokrar m.m. Artister och grupper har kommit och gått som höstar om åren. En del har stannat kvar längre hos mig. Övervintrat. Några har följt med mig i flera decennium på olika boplatser som trogna hundar. Det är ljuvligt med grupper och artister som aldrig känns fel att lyssna på. Det är varje gång som att återse en kär gammal vän. De påverkas inte av trender omkring dem. Jag har favoritskivor som jag aldrig tröttnar på.  Ändå är det lika spännande att träffa på nya bekantskaper. En danska blev till och med min Facebookvän förra veckan.

Ofta kan jag koppla ihop en låt med en viss tidsepok, med personer och situationer i mitt dåvarande liv. Ibland kan jag även minnas platser, dofter, sinnestämningar, väder och mycket annat. Vid andra tillfällen får jag rysningar av välbehag när jag hör låtar som har ”det”. Det kan räcka med de första två takterna sedan är jag infångad i det silkeslena spindelnätet. 😉

Denna torsdag ska jag på musikbordet servera två passande hösträtter.
Marie Fredriksson från Östra Ljungby i nordvästra Skåne har haft en speciell plats i mitt musikhjärta ända sedan jag en kväll bakom mitt gymnasium var på en Strul-konsert. Jag har fortfarande kvar den gula ”knappen” som minne från konserten som gick åt hård rock med punkstuk. När mina polare gick igång på öslåtar, där långhåriga Marie mer skrek än sjöng för att överrösta Martin, Stefans trummor och Lelles bas, anade jag i en inklämd ballad, tyst för mig själv, att hon kommer att bli något stort. Där fanns en spröd sårbarhet i rösten som tilltalade mig djupt.

Missa inte att njuta av de fina naturbilderna på Tomas stillsamma video. Härliga höstfärger på träden, nyplockad svamp och en bild på en bänk som jag alltid är svag för. Se gärna videon i Helskärm.

Ibland strular ljud och bild på Maries video. Likadant på Tuben. Men om man provar ett par gånger brukar hösten ”rinna” igång. (Tips: Du ska INTE trycka igång videon på bilden utan nedanför bilden). Vyerna känns mycket bekanta av naturliga skäl.