Jakten på Carl von Linnés fotspår

Jag vet att den kände Carl von Linné gjorde en skånsk resa i mitten av 1700-talet. Hans fotspår lär knappast finnas kvar i sanden på stranden. Trots att vi inte har ebb och flod.

Men undra om han besökte Marsvinsholms slott. Eller fanns det då?

Jag gillar att vandra mellan historia och modern verklighet. Vad törstig jag blev. Tur att det finns kvar trädkiosker. ”Har ni Light cola?” ”Nähä. Då tar jag en sockerdricka. Det lär vara nyttigt för diabetiker.”   🙂

Samtidigt måste jag erkänna att jag saknar den gamla tiden. Då jag alltid ville klättra i träd. Nu fick jag istället nöja mig med den moderna trädhissen som tog mig upp till toppen. Vilken härlig utsikt. Jag såg ända till Wales. 🙂

Detta var första gången som jag fick gå över bron. Innan har det stått en skylt med privat. Istället stod det att man inte fick mata smågrisarna. Vilka grisar? Nog fanns de någonstans i skogen. Innanför staketet var det väl uppgrävt.

Bilen påminde mig om min barndom. Nostalgi genom hela plåten. ❤

Vilken skillnad det är på vakthundar och vakthundar.

Den här ville följa med mig hem. Fast den var inte till salu på loppisen som jag besökte, berättade kvinnan bestämt.

Jag har sett många fina rapsbilder på Facebook, men i mina trakter har det precis kommit igång. Till helgen hoppas jag vi kan åka på Rapsturné.

Äntligen stannade jag bilen i Balkåkra. Jag har varit nyfiken på denna gamla kyrka varje gång som jag åkt till Marsvinsholm via kustvägen.

Jag läste intresserat historien om kyrkan som byggdes på 1100-talet och som numera är en Ödekyrka. ”Liten och täck”, sa Carl von Linné när han på sin skånska resa 1749 besökte kyrkan. Vad betyder ordet täck? Knappast käck.

Jag tycker det är dumt att de stängt igen allt. Här skulle man kunna ha sommar-bröllop för ett mindre sällskap. (om det inte ösregnar) Eller trubadurkvällar i avskalat format. Jag såg många möjligheter under min ensamstund. En tom Absolut Vodka flaska som stod ensam på en avsats tillhörde inte mina romantiska drömmar.  😦

Världen är liten. Här gick den kända Carl von Linné 1749. Ofattbart att hans fotspår fanns kvar i gruset. 267 år senare noterade Bosse Lidén att han hade större fötter än Calle. Eller handlar det om större skor?  😉

 

En skön promenad bland 31 Miljoner ord

Vi kom på att vi inte varit i Marsvinsholms fina slottspark sedan vi fotograferade rapsfält i våras. Därför åkte vi dit förra lördagen. Välkommen med in.

Humor i min smak. Har du svårt att läsa spegelorden? Vi har satt upp en spegel här vid entrén, så att Ni som tar Er in, kan se hur Ni tar Er ut. 

Det nya tornet som inte lutar fick de dit i våras. Måste varit ett riktigt höjdarjobb. Synd att slottet är privatägt. Jag vill in och upptäcka …

Efter det att vi sett den röda klonade golftjejen fick vi syn på denna höga trave av böcker …

… som föll två gamla bibliotekarier i smaken. ”31 Miljoner ord” av Per Ivar Ledang stod det på skylten. Har Pelle räknat alla orden för hand? Något facit lär inte finnas till hands.

”Aviatore/Birdman” av Richard Brixell.

Här ser du ”Tillbedjan” av Bertil Englert.

Nu är frågan vart vi ska gå. Alla vägar bär till … skulptur. 😉

”Philosopher surfing on a wave of future”. Det lät trevligt. Richard Brixell igen.

När vi kom in i skogen kändes det tryggt att vi var skyddade av detta röda gäng. ”Guardians” av Klas Sundkvist.

Mitt i allt grönt omkring oss dök det plötsligt upp något spännande blått och något rött som var som en katt bland plockepinnet. ”Återanvändning” (material av tidigare skulptur.) Jag lovade Solveig att inte gå för nära och av misstag sätta igång en snabb rivning. 😉

Naturens under, skapt helt utan konstens alla regler. Oslagbart enligt mig. Rosenbusken blommar så underbart fint i slutet av september och det känns gött att leva.

I vår egen trädgård har en lavendelbuske börjat blomma igen. Har du blommor i din trädgård eller på din balkong? De läckra japanska lyktorna berättar samtidigt vad som väntar runt hörnet. Dit har jag ingen brådska. Trevlig helg. ❤

Gult är inte fult

Vi känner oss alltid välkomna när vi besöker den fina slottsparken vid Marsvinsholms slott, trots att Tomas Iacobaeus aldrig har bjudit oss på slottsfika. 🙂 Det brukar finnas olika anledningar till att vi åker dessa 12 km. Om det är ruggigt kallt vid havet är det mer lugnt och skyddat här. Sedan är det så trevligt att följa årstiderna på den välskötta anläggningen. Man blir rofylld av en promenad och alla sinnena får sitt. På sommaren kan man fika här. Det går också utmärkt att ha med sig en egen fikakorg. Ystads Stående Teatersällskap ger populära föreställningar under några sommarveckor. Då stannar tåget vid Marsvinsholms station.

Marsvinsholms kyrka sticker upp i bakgrunden denna Kristi Himmelsfärds dag.

Nice foto. Bra tänkt Solveig. 😀

Det är fint både på långt och nära håll.

Plötsligt kände jag två känslor. Det svämmade över av allt vackert och jag började tänka på att det pågår ett Ishockey-VM. Därför försvann jag iväg på en egen tripp.

 

Oj! Vilken tackling jag gav det höga trädet. Nej! Domaren såg det. 😉

Det blev fem minuters utvisning på bänken. Ser du min vita klubba? Jag skyllde på att det var en vit käpp och att jag inte såg trädet och att jag kom från höger. 🙂

Jag blev rofylld och snäll igen när vi kom in på den privata djurkyrkogården. Här vilar både hundar och hästar.

Nu vill jag åka på nya bus och se fler rapsfält.

Vi tog vägen ner mot Svarte för att åka kustvägen hem.

Gul – min mammas favoritfärg.

Nu gick det runt i tankarna. Finns det både gula och vita maskrosor? Handlar det om en albinokusin?

Aha! En golfboll. Måste vara svårt att nå hålet. Vilken taktik har spelarna? Tänker inte för mycket? Slår bara fågelvägen?  🙂
”Nu åker vi hem och fikar i trädgården vid våra nya stolar och bord.

Ett vift med höger tumme

Vilka snabba vändningar. Vi skulle först lämna in tio ”Mina fotsteg i ditt hjärta” på posten. Gamla hederliga posten. Sedan skulle vi ta ett-tåget. Så lätt var inte livet. Posten hade stängt och öppnade inte förrän klockan tre. Vi hade ingen lust att ha böckerna i bilen på stationen. Snabbt till postombudet på ICA Kvantum. Lång kö. Tiden stod inte still. Bara kön. De dyrbara minuterna sprang ifrån oss. Inga tjuriga miner i bilen. Vi styrde istället kosan mot Marsvinsholms slott. Jag och Solveig var ju där enligt tidigare blogginlägg för ett tag sedan. Då gick Solveig lite dumt emot ett hus… som ni såg på bild och jag skrev lite snällt om… men lutar inte hela slottet nu? Var hon där också? Nästa gång ska jag ha henne i koppel. 🙂

Den här gången var Skulpturparken öppen och visade upp 2013 års ”kollektion” (30/6-25/8). Följ med på en tur i den fina parken. Jag bjuder på både namn på konstnären och konstverket, liksom priset, ifall någon av er är intresserade och kanske även spekulanter. Viktig detalj. Två saker egentligen. En person på en bänk går inte att köpa för något pris alls. Allt ätbart är uppätet. Häng på. Strunta i pengarna. Vilken skulptur skulle du vilja få med dig hem bland dem jag lagt in här? Jag tog många bilder men var tvungen att gallra.

Papill av Bertil Englert; 60 000 kr (av järn)

Klondjur av Bertil Englert, 45 000 kr (järn)

Cloned Black Father Elephant av William Sweetlove; 200 000 kr (resin)

Cloned Red Labrador av William Sweetlove; 95 000 kr (resin)

Mosaikkaktusar av Jenny Ahlström; stora 20 000 kr, små 10 000 kr.

Trädkramerska av Börje Lindberg; 65 000 kr (trä)

Kurragömma av Börje Lindberg; 50 000 kr (trä)

Lifterska av Börje Lindberg; 80 000 kr (trä)

När Solveig beställde fika passade jag på att smyga omkring på egen hand. Hittade en trevlig hundvalp som inte hade röda stövlar som sin mamma, utan träskor istället. Antagligen därför som den var betydligt billigare. Stod inget om ifall den var rumsren.

Det fanns en trevlig konstutställning på andra våningen också. Oj vad hungrig jag blev. Inte så KONSTigt om man tänker med magen. 😉

Nyttigt med jordgubbar. Fick en Wienkänsla också. Äter man med fingrarna på slottet tro?

Har ni funderat färdigt om vilken skulptur ni vill ha? Jag velar mellan två alternativ. Antingen elefanten med bensintanken eller den här roskvinnan. Jag tror att jag tar…

Idag är ingen vanlig dag. Idag är en ensam Bossedag

Idag är jag gräsänkling. Ingen trodde att jag ville följa med och vädra de nya Jojo-korten. Fem personer kan åka så mycket man vill med tåg och buss i hela Skåne efter att ha inhandlat två kort. Första resan skulle ha tre stopp: Malmö central. Svågerstorp. Hyllie station. Något litet möbelföretag med fyra bokstäver var visst inblandat, liksom ett litet affärscentrum med namnet Emporia. Efter att ha lyssnat på ”klädessnack” i några dagar insåg även jag själv att det var lugnast för alla parter om tuppen stannade hemma. Jag försökte spela rollen som övergiven hundvalp men lyckades bara sådär.

Hade den gula lampan varit snäll idag i Ystad så skulle jag behållit bilen hemma och gjort en spännade soloresa. Efter att ha tittat ut i mörkret imorse gav jag upp de planerna. Bilen får stå på stationens parkering och jag slapp kliva upp. Om bilen står kvar i kväll tror jag att den kommer att lastas med massor av kassar från olika affärer som inte finns i vår mysiga stad. Jag tror inte att jag kan namnet på en ENDA butik trots att jag hört dessa namn hundratals gånger. Däremot kan jag rabbla Göteborgs laguppställning från 1982 när de vann den stora cupen i Europa… nähä. Ni var inte intresserade.
Dagen ska jag ägna åt att minska på mejlberget som växt till sig. Jag får ofta dåligt samvete men borde inte ha det. Det sista året har det hänt så mycket och under den sista tiden har det accelerat riktigt ordentligt. Visst är det jättekul att få mejl och mysiga meddelande på FB och även att skriva själv. Det är bara så svårt att få tiden att räcka till. Nu måste SolBo Förlag även ligga i med att marknadsföra ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Måste erkänna att jag mycket hellre sitter och skriver på en ny roman. Det passar mig otroligt mycket bättre. Tänka djupt. Gräva i mitt inre. Fantisera. Skapa. Göra resor. Både yttre och inre. Inte tjata om samma sak. ”Jag har skrivet en bok som heter… är ni intresserade av att…”

Var tvungen att se om Solveig hade rätt som vanligt. Vi var i den gemytlga hamnorten en solig men kall söndag i början av maj. Jag la in ett kort på Facebook. Tyvärr har jag slängt bilden. Min älskade fru hade rätt. Trädet levde. Här är bildbeviset på ”Lutande trädet i Abbekås.”

I söndags var jag och Solveig på en bilresa efter lunch mellan skurarna. Såg lika trevligt ut som jag sett på min bloggvän Åses sida. Men hennes bilder var mycket snyggare. Klicka här och njut. http://schnauzeraxl.wordpress.com/2013/06/16/skona-sondag/

Entrén till Marsvinsholms slott.

Det privatägda slottet.

Gårdskatten kom och hälsade på. Den berättade lite skvaller som jag inte vill dra här. En del var inte rumsrent och annat ytterst privat. 😉

För att inte gå vilse tog jag med denna skylten. Jag lovar. Jag ställde tillbaks den senare. 😉

Det var svårare att rätta till huset (det gamla tvätteriet) som Solveigs höft kom emot lite dumt. Tror ingen såg den lilla fadäsen. Måste ha varit dåligt byggt eller sankmark under. 😉

Varje sommar sedan 1996 ordnar Ystads stående teaterverksamhet populära utomhus-teaterföreställningar här. Sommarens giv heter ”Evigt ung” och hade premiär igår. Föreställningen bjöd visst på skratt och värme, men vädret var kallt. Teatern spelas alltid under bar himmel – i ur och skur. Publiken får låna filtar och regnkappor.

Nu åker vi vidare till nästa slott. Är man på Slottsturné så är man. Här blev vi portade direkt. Privat. Fick hålla oss på avstånd från Charlottenlunds slott.

Överkurs för Slottsintresserade:

Marsvinsholms slott: Ligger 12 km från Ystad. Söder om E55:an och norr om järnvägen till Malmö. På sommaren stannar tåget vid en speciell station när det är teaterföreställningar. Slottsparken har en skulpturutställning sedan 1997 som förnyas varje år.
Själva slottet uppfördes  mellan 1644-1648 av Otto Marsvin på pålar i en liten insjö. Det bildar en fyrkant i fyra våningar och är försett med ett torn i fem våningar i nordvästra och sydöstra hörnen. I slutet av sjuttonhundratalet gjorde greve Erik Ruuth en genomgripande restaurening av slottet. Sjuttio senare fick en dansk arkitekt äran att göra om slottet i Kristian IV:s stil.
Genom arv och försäljningar har slottet tillhört släkterna Thott, von Köningsmarck, de la Gardie, Sjöblad, Ruuth, Piper, Tornérhielm och Wachtmeister. Utrikesministern greve Carl Wachtmeister sålde 1854 allt till baron Jules Stjernblad. Idag ägs slottet av Tomas Iacobaeus.

Charlottenlunds slott. Ligger 8 km väster om Ystad. Nås via kustvägen 9. Slottet byggdes 1849 i medeltidsromantisk stil, med en öppen ljusgård med galleri.
Från början tillhörde Charlottenlund Marsvinsholms gods och hette då Snårestads säteri. Sedan avstyckades gården och köptes av greve Arvid Posse 1848. Det var denna man som lät uppföra den nuvarande huvudbyggnaden. 1902 köptes godset av danskfödde Jacob Lachmann. Det ägs fortfarande av ättlingar till honom.

Nu ska jag fortsätta med mejlen samtidigt som jag ska njuta av en ensamfika. Ni inser väl att jag håller på att gaska upp mig. Man vill ju inte känna sig som den ensamma vita spaden. Jag har det rätt bra egentligen. Inget lurigt vatten som snart tar mig. Stackars barn som säkert grät sig till sömns igår kväll. Men mister du en spade, en vän eller en familj kan du alltid skruva ihop en ny på IKEA. 😉