Det måste de fått om bakfoten

Det finns de som säger att jag kört fast i blå saker. Att allt kretsar runt denna favoritfärg. 

 Att det beror på att jag saknar blå ögon som pappa hade. Måste vara en amatörpsykolog som gått en snabbkurs en grå novemberhelg som kläckte fram de orden.

Att allt jag köper och skaffar mig har blå färg. Det är en blå slump att jag lyssnar enbart på blå hits. 

Vet inte om det stämmer.  Jag var sugen på att köpa en ängel i andra glasfärger. Men den blå ängelns känsliga bedjande klänning kunde jag inte motstå.
Och bilfärgen var det bästa av det klena antalet färger som fanns till förfogande förra sommaren.

Fast en sak stämmer. För jag är helt ute i det blå och börjar bli färglös i tankarna. Allt är tomt som ett oskrivet papper. En lång stund har jag stirrat på boktipset så det bildats rynkor både i pannan och inne på hjärnkontoret. Vad handlar denna bok om? Jag vägrar att söka på nätet. Vill använda min egen hjärna. Minns tågboken som jag gillade. Har inte sett filmen ännu. Ska se den.
Vad sjutton handlade uppföljaren om? Tror jag skulle ge den en fyra i betyg. I natt kommer jag säkert på det och allt blir glasblått igen.  😉

Ps. Dags att snart dra en lapp. Klippte ut 23 lappar. Skrev namn på dem. Har vikt ihop dem till småbitar. Lagt dem i en hög ”Sötsaksreglerburk”. Tärningen var mycket roligare. Vilka spännande blå kast det blev och omkastningar mellan deltagarna. Nu får det bli en hederlig lappdragning. Ska jag fråga S eller göra det själv? Hör att han pratar i fånen. 

Annonser