En delrapport efter tio lekar

  1. Mästaryrken av olika slag: 6 deltagare, moln:89 st
  2. Ord eller bokstav?: 11 deltagare, moln:91 st
  3. Stanna kvar eller flytta iväg?: 19 deltagare, moln:129 st
  4. Drama & Filmhundar: 16 deltagare, moln:65 st
  5. Min låtsaskompis fyller år: 15 deltagare, moln:128 st
  6. Brandgul eller orange?: 25 deltagare, moln:120 st
  7. Libra-reklam: 11 deltagare, moln:86 st
  8. Ove för en dag: 21 deltagare, moln:88 st
  9. Mattekunskaperna inhämtades från … : 13 deltagare, moln,71 st
  10. Stölden som slutade lyckligt: 10 deltagare, moln:77 st.
  11. ??

Här kommer en första del-statistikrapport från min lilla lek.
Leta efter färg verkar ha varit populärast.

Det var mitt i premiärinlägget i den nya kategorin ”Gravstenar” den 4 januari, som jag kom på idén att bjuda in alla bloggläsare till en lek för att piffa upp ämnet som en del bloggbesökare kanske tycker är dystert. En ren improvisation som jag inte menade så mycket med. Långt ifrån min korsordstävling som jag kört tre novembermånader i rad, där jag planerat i många timmar stegvis under flera månader med målet att förbättra den. Mitt steg med att flytta tävlingen från Facebook till Bloggen blev enligt mig en klar förbättring. (Jag fick nästan 18 000 tusen visningar). Men det blev struligare att lämna kommentarer för en del tidigare deltagare från Facebook som fick svårt med tekniken.

När jag kom på denna lek hade jag bara tankar på att låta dig som ville vara med i denna kategori. Sedan gick min hjärna igång som den har en tendens att göra ibland. Jag försöker vara så tydlig som möjligt, fast det bara är en lek. Det finns väldigt mycket som jag kan bli bättre på. Jag hoppas du noterat att jag från och med uppgift åtta berättade hur länge poängjakten ligger inne så det inte blir så stressigt och du som vill vara med och leka kan planera in ett eventuellt deltagande.
Jag hade knappast själv lagt rabarber på hela 11 stycken Mästarryken på foton, om jag planerat en lek före inlägget. 😀 Fast jag visste om att det fanns ungefär ytterligare 60 att leta upp.
Min hyllning till Henning Mankell, och att det 2016 är 25 år sedan första boken ”Mördare utan ansikte” kom ut, är min stora morot till att jag bestämde mig för att fortsätta blogga ett tag till. Detta frivilliga personliga projekt brinner jag starkt för och jag hoppas många för mig okända personer kommer att läsa mina inlägg och att de ska sprida något slags igenkännande. Intresset de första två gångerna har varit över förväntan när det gäller antalet besökare. Hoppas det håller i sig alla elva gångerna. Jag kör på ändå. Ensam är också stark…  😉
Att ge ut böcker själv lockar mest. Det är både overkligt och fantastiskt kul på många sätt. 😀 Men kräver mycket tid, inte bara av mig själv.

Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. Imorgon ska jag berätta om en mycket sliskig typ. 😦
Du får ha en trevlig söndagskväll. Jag ska se Mästarnas Mästare om en timme.

Annonser

Livet gick för fort

Bobo minns

Jag minns kroppskontakten som fick oss båda att tappa andan. Tiden var vintern 1980. Platsen Scandinavium i Göteborg. Då var jag en oslipad diamant som gick mina egna vägar. Hon redan ett världsnamn. Jag hade i flera år haft henne som en idol. Inte kunde jag drömma om … inte ens i en mardröm, att vi skulle träffas så tight på vår första date.

Det var vemodigt i söndags när Solveig berättade att Linda Haglund dött i cancer. En av de berömda 56:orna har lämnat oss. Det enda kvinnliga bidraget till den kända kvintetten med Björn Borg, Ingemar Stenmark, Frank Andersson och Thomas Wassberg, som glatt oss idrotts älskare så många år och gånger. ❤

Linda Haglund var Sveriges stora kvinnliga sprinter som deltog i tre OS, kom fyra i Moskva 1980 och tog silver på 100 meter i EM 1978. Fortfarande har Linda svenska rekordet på utmärkta 11.16.
Den berömda idrottssagan fick sig en törn vid dopingkontrollen på SM i Skövde 1981. Enligt Arne Ljungqvist är Linda den första som fälldes med motiveringen ”att det är den enskilda idrottaren som bär huvudansvaret för doping”. Linda har alltid hävdat att det var hennes finska tränare som försåg henne med tabletter som hon inte visste om var förbjudna att inta. Hela sanningen kommer vi aldrig att få reda på.
På senare år deltog Linda i Let´s Dance och Mästarnas Mästare.

Tillbaks till mitt personliga minne. Jag var glad för att jag klarat kvaltiden på 100 m och fick ställa upp i SM i Göteborg, eller kallades det Riksmästerskapen då? I ett mellanheat fick jag till och med se ryggtavlan på Christer Garpenborg, Sveriges snabbaste man och under några säsonger en världssprinter av klass.
Vi tävlade på ishockeyrinken ( inte på is). Uppvärmning fick vi klara av i fönsterfria gångar under jord. Det var under en rush i en skarp kurva som det hände. Jag vet inte vems fel det var. Vi såg inte varandra på grund av betongväggen. Plötsligt sprang jag rakt in i en brun träningsoverall och en massa yvigt självlockigt hår. Det var först när vi låg där på marken som jag insåg vem jag golvat, Em-silvermedaljören på 100 m, min ungdomsidol. Jag hann bli livrädd innan jag såg leendet och hörde den gulliga repliken som gjorde att jag kunde sätta på charmen. Artigt tog jag henne i handen och drog upp henne på fötter.
Skönt att minnas att hon inte blev skadad. Som vanligt vann hon i finalen. Vi skojade om det efteråt när vi båda höll på att jogga ner efter tävlingen. Hon visade inte den minsta divighet trots sin stjärnglans. Sådant uppskattar jag mer än alla rekord, priser och medaljer. ❤

 

Fast text: Detta får bli en ny kategori 2016, som jag tjuvstartar lite lätt med. Eventuella kommentarer besvaras med en symbol. Jag har i skrivande stund inte bestämt mig för vilken riktning mitt liv kommer att ha 2016 på sociala medier.

Världen & Vardagstankar: 24 av 30

 24

24. Ett flott erbjudande landar hos dig. Vilket program på TV skulle du vilja vara programledare för? (Välj fritt bland befintliga program, de som passerat revy genom åren eller något du själv skulle vilja göra.)

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015.

Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en sammanfattning i en fristående kommentar, strax innan nästa fråga.

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

Ps. Idag kommer återigen TRE frågor för att skynda på kategorin, eftersom den tog sommarlov.

 

Vilken är sanningen?

Jag har glömt att visa resultatet av mitt inlägg som hette  https://bosseliden.wordpress.com/2013/11/18/pigga-upp-november/ Där jag bland flera andra saker skrev att jag startat en tipstävling med mig själv som skulle pågå i tjugo veckor. Smart knep. Därmed vann jag alla veckor. 😉 Nu två veckor efter finalen kommer nästa bekymmer. Vilken av dessa lappar ska jag tro på är sann? 😉
A B

Vi har några gånger skojat och pratat allvar om vad vi skulle göra om vi vann en storvinst på lotto, tips eller om Rickard Sjöberg ringde en grå novemberdag. Min taktik hade varit att ligga lågt ett bra tag och inte väcka uppmärksamhet. Jag är bra på sådant. Jag hade skänkt pengar till några saker som jag brinner extra för. Jag hade helt anonymt skickat pengar till människor på Blogglandia som jag börjat fästa mig vid och som behöver lite guldkant som piggar upp och förenklar deras vardag ett tag. Vi hade skaffat något enkelt men funktionellt boende nere vid Medelhavet, där vi hade bott mellan november och mars. Bara tagit en sväng hem vid julen. Nu är frågan. Är lappen till vänster eller höger den rätta? Solveig! Kan du smörja in ryggen på mig? Vilken taverna ska vi välja i kväll? 🙂

Kort om nästa vecka: Imorgon kommer del tre i tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Kanske vågar jag skicka med inledningen på mitt första manus. Gör sig antagligen inte så bra med dessa marginaler. Filmtips elva på torsdag rör sig om en film som utspelar sig under en enda dag. En riktigt stressig vardag. Fredagens kåseri lutar åt att handla om hundar för fjärde veckan i rad. Vilken variation jag kommit in i. 🙂
Annars anser jag att dessa fyra kåserier skiljer sig väsentligt åt till innehållet. Denna gång har jag ett stänk av allvar med och tyckte att livet var orättvist när jag skrev det.
Jag gillar att leka med siffror, därför blir det inget inlägg på tisdag och onsdag. Skälet är att det ska bli en ”snabbtävling” på lördag när jag lägger in inlägg 500 på bloggen.
Glöm inte att göra mig sällskap i kväll framför ”Mästarnas Mästare”. Önskar alla läsare en fin söndagskväll. Jag har just blivit bortskämd med kaffe och våffla med gott tillbehör.

Laddad för femte säsongen

Vad glad jag är för att ett av mina favoritprogram är tillbaka på TV ikväll. Mästarnas Mästare. Säsong fem. I en reklamfri kanal. Läser att de denna gång ska vara på en halvö i Grekland. Trevligt att de byter ort varje gång. De började i Spanien, sedan Malta och tredje säsongen var de på min favoritö Cypern. Förra säsongen höll de till vid Balatonsjön i Ungern.

När Solveig tycker det är trevligt att sitta bredvid mig i soffan är det beviset på att de lyckats med ett sportprogram. Hon liksom jag tycker det är mysigt att se att deltagarna kan sitta i sin TV-soffa och gråta över sina konkurrenters idrottskarriärer. De verkar ha kul när de träffas, fast det är viktiga tävlingsinslag varje dag. De går och köper inhemsk mat. Turas om att fixa i köket. Hyssen har varit många under säsongerna. Själv var jag förtjust i första säsongen när spjuvern Tomas Wassberg deltog. Sedan går det inte att komma ifrån det magiska under tredje säsongen. När de produktionsansvariga lyckades få dit ”Kungen” Ingemar Stenmark blev det extra kryddat. Inte bara för att han visade sig vara i en enorm fysisk form sin ålder till trots. Det starkaste intrycket var när han stod på trappan och mindes alla knasiga namn i rätt ordning. Vilken hjärna. Dessutom såg man att de andra deltagarna, flera var världsnamn, hade en stor respekt för Norrlandskillen. En av de berömda 56:orna. Redan där fick han ett osynligt övertag. Sedan vann han nästan alla tävlingar. I helt skilda slag. Ödmjukheten själv.

Förra säsongen ändrade de konceptet på grund av att vissa hade småbarn hemma och inte ville vara ifrån för länge. Istället för att ha en stor grupp delade de in deltagarna i två grupper med sex deltagare i varje. En sak som de inte ändrat på är att programledaren heter Micke Leijnegard.
För att friska upp minnet får ni namnet på de tidigare segrarna:
Säsong ett; Per Elofsson (skidåkare)
Säsong två: Armand Krajnc (boxare och Ystadbo)
Säsong tre: Ingemar Stenmark
Säsong fyra: Jörgen Jönsson (ishockey)
Säsong fem: ???

Skulle vara trevligt om en tjej vann. Jag ser gärna min gamla idol Magdalena Forsberg som vinnare. Vilken är DIN personliga favorit i säsongens deltagarlista?
Grupp 1
Bernt Johansson, cykling
Dan Corneliusson, fotboll
Helena Ekholm, skidskytte
Magda Forsberg, skidskytte
Malin Ewerlöf Krepp, friidrott
Torgny Mogren, skidor

Grupp 2
Anna Lindberg, simhopp
Anna-Karin Kammerling, simning
Christine Gandrup, badminton
Jesper Blomqvist, fotboll
Mats Näslund, ishockey
Mikael ”Äpplet” Appelgren, bordtennis

Jag önskar dig en fin söndag. 😀

Nästa vecka: Jag tänkte redan imorgon lägga in en sann sak som kanske upplevs som ett Lite galet inlägg. Själv önskar jag att det var påhittat. Det hände förra lördagen. Usch! Solveig sa att jag inte får följa med fler gånger in i affärer.
Jag ska visa upp en ny musiklista från A-Å på den musik jag lyssnat på när jag läst bloggar på Blogglandia.
Ni ska få tredje, fristående delen om mina kontakter med poliser. Denna gång en man som jag blev riktigt ilsken på. Jag blir mycket sällan arg, men om jag blir det så ska det göras rejält. 😀
Det drar ihop sig till en ny tiodagars-tävling. En kombinerad: 25 000 visningar och Påskblogglov, där vi ska fortsätta med bokprojektet.
Det är läge att berätta något om vad som hänt eller inte hänt med mitt manus ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.

Den vita biten

CokkladmästerskJag vet att det inte låter helt normalt att prata med en bit, men vem är det som skriver reglerna för vad som är normalt och lite mindre vanligt? 🙂

Innan vi började med chokladmästerskapen hade jag ett allvarligt snack. Ni kanske trodde att jag poängterade att vi skulle ha jultrivsel och inte ha sura miner om det gick dåligt. Helst inte om en diabetiker vann rubbet. Nä. Det var inte det. Våra barn är fostrade från det de var små till att ta en förlust och kunna gratulera en motståndare till en seger.
Istället tog jag ett snack med dem i lådan. Jag bad att de skulle ligga stilla. Vänta på sin tur. Inte hoppa omkring och strula. Direkt började någon i mitten av sällskapet att gnälla som ett tjurigt bortskämt barn.
”De mobbar mig.”
”Det gör de väl inte”, svarade jag.
”Det gör de visst. De säger att jag är blek och ful.”
”Säg att du har bästa platsen. Mitt i smeten.”
”De trycker på från alla kanter. Säger elaka saker. AlbinoNisse. Blekansikte. Tjugofyra mot en. Försöker kasta brunfärg över kanterna.”
”Men du har en kompis under dig? Ni är ju två. Du är inte ensam.”
” Det ligger ett tak mellan oss och gissa VILKEN färg det har!”
”Jag tycker att du ska vara stolt för att du är så naturlig. Vit utan sol.”
”Där tog du till en ful vit lögn. Jag tycker att du är en sådan där frasist eller vad det heter på ditt språk.”
”Är jag inte. Gjorde jag inte. Jag kan inte hjälpa att jag tar de svarta pjäserna när jag ska spela schack om jag får välja. Tycker att de är coolast.”
”Jag blir schack matt av ditt hyckleri. Du väljer aldrig oss. Vi som är bäst, störst, vackrast och gjorda av de renaste ingredienserna.”
”Jag tycker inte om vit choklad. Älskar brun i alla chokladnyanser. Nu börjar jag bli trött på dig. Du platsar inte i lådan. Det var mycket bättre förr. På den goda och helt bruna tiden. Jag tänker inte lägga ner en enda sekund till att prata med en töntig vit chokladbit en dag innan julafton.
”Ha! Jag vet att de andra tre i din familj kommer att välja mig först.”

DSCN7928

Tillägg: Än finns det tid att lösa mina frågor på inlägget den 23 december. Fyra dagar kvar. Någon gång den 7 januari stänger jag tävlingen och lottar de tre som vinner en lott. Jag kan berätta att Ulrika som vann förra tävlingen vann på sin lott. Tänk om ni bloggläsare missar något? 😀

När hissen inte går ända upp

Vilken tur jag har. Tänk alla dagar i min ungdom som jag trodde att jag hade det. Det där lilla extra som skulle föra mig långt fram i kön och i livet. Nu behöver jag inte vara orolig längre. Varje gång jag tittar mot diskbänksväggen där de hänger och blänker vet jag hur sanningen ligger till. Den är inte alls otäck att ta till sig.
Jag är inte den vassaste kniven i lådan eller på väggen. 🙂

Solveig passar alltid på att köra storkok när hon ex. gör köttbullar. Det passar mig förträffligt. För några dagar sedan såg jag en stor burk i frysen där locket putade ut. På locket stod det Bosses köttbullar. Två underbara ord. Kunde stått. Här har du late kock när du ensam i köket är. Antagligen står det inte så enbart därför att den meningen inte får plats på locket.

Det är jag som är FrukostNisse i vårt hushåll. Nu är det mörkt när jag kliver upp eftersom vi nått en bra bit in i oktober…

Jag var rätt trött när jag äntligen hittat upp till köket. Ändå passade jag på att förbereda lunchen. Gäspande tog jag ut burken och öppnade den. Märkte att de där köttbullarna verkligen satt closed till varandra. Var det för att de frös så mycket i frysen? Även köttbullar kan ha känslor. Med risk för att riskera ett par fingrar fick jag jobba en bra stund innan jag fick loss fem stycken med en skarp kniv. Jag är inte större i maten. Nöjd med min tidiga morgonsyssla la jag de lösa köttbullarna på ett fat och satte in dem i kylskåpet för att de långsamt skulle tina.
Sedan började det krångla. Min hjärna insåg att antalet hade minskat med fem. Alltså borde resten få plats i samma burk. Ändå fick jag pröva många varianter innan de överlevande köttbullarna hamnade i frysburken igen. Man måste vara glad för det lilla. Jag var tillfredställd för att jag slapp vara med i finalen på Mästarnas Mästare på TV. Tangram är inte min grej.
Allt var frid och fröjd i flera dagar. Jag varierade med köttbullar och mos, köttbullar utan mos, köttbullar med makaroner, köttbullar med de där långa raka rören som så lätt går sönder. Ni som kan namn i matlagningen vet vad jag menar.
Imorse var jag på nytt besök i frysen. Såg ledsamt att innehållet i Bosses köttbullar hade minskat till antalet. Nu satt de kvarvarande ännu hårdare ihop. Precis som om de kämpade för sitt liv. Likt en köttbullsmördare tog jag till den vassaste kniven i lådan. Jag syftade på verktyget. Kniven.
”JAA!!!”
Stolt fick jag loss fyra köttbullar. Hur många sekunder hann jag vara glad för denna tidiga morgonframgång? Inte många. Jag greppade tag i de återstående rädda uslingarna och slet som ett djur för att få loss en enda dum köttbulle till. Det gick inte. Sjutton också. Ska jag behöva vänta på kvinnlig hjälp? Jag tog en kort paus för att lugna de manliga nerverna. Försökte med fingrarna att bryta loss en lymmel. Fingrarna frös och förlorade matchen. Trodde ni att jag blev så arg att jag slängde köttbullarna i diskbänken och hoppades att en enda köttbulle skulle lossna? Helt fel. Jag drabbades av ett skrattanfall som fick den sovande Lizette att halvvaken öppna dörren och undra vad som var på gång ”mitt i natten”. Till saken. Kan ni läsare gissa vad mina ögon sett?  I det kalla lilla stycket köttbullar jag höll i handen fanns FEM sammansatta köttbullar. Exakt så många som jag ville ha till lunch. På det lilla fatet fanns FYRA köttbullar som jag stolt fått loss en stund tidigare. Så kul kan en FrukostNisse ha en tidig morgon i oktober när han skakande av skratt gjorde en rockad på köttbullsfronten och lät de fyra ensamma hoppa in i frysen igen. Med viss hopphjälp. Hängde du läsare med i räkningen? Eller blev de för knivigt? För i så fall är jag rädd för en sak angående… 😉