Triss i svenska filmer

Tjugo dagar ledigt. Det lät mycket, men tiden står inte stilla. Solveig började jobba igår igen. Vi hade det som vanligt trevligt på Solveigs jullov. På kvällarna var vi hurtiga och tog nästan varje kväll en uppfriskande promenad. Ibland spelade vi sällskapsspel med våra döttrar där priserna var chokladpraliner från askar med kända företagsnamn.
Jag hade förberett i december och köpt hem DVD filmer av olika genre.

Här är tre svenska filmer från 2014 som föll mig på läppen. På en skala från 1-10 ger jag två filmer 7 poäng och en film 8 poäng. Alla var klart sevärda. Men smaken är alltid delad. Vill ni se vad de handlar om är det bara att googla titlarna.

Micke och Veronika

Jag tycker att regissören och producenten Staffan Lindberg till de tre filmerna ”Sommaren med Göran”, ”En gång i Phuket” och den senaste ”Micke & Veronica” har lyckats skapa handlingar där jag blir road och får skratta några timmar. Större krav ställer jag inte på en svensk komedi för att få ihop 7 poäng och som roar mig för stunden. Ber någon mig att gräva djupare skulle jag ha fler åsikter.

Nu går jag ju inte längre på DRAMA-TEATER-FILM linjen där jag blev rätt trött stundtals på att plocka ner varje film och pjäs i minsta lilla sekvens. Skådespelarmässigt är det de äldre rutinerade som bär filmen och höjer nivån. Suzanne Reuter (briljant), Philip Zandén och Dag Malmberg som ofta spelar kufiska roller gör det med glans. David Hellenius är nertonad till rätt nivå, men en riktig förälskelse har jag svårt att se i relationen mellan snickaren Micke och läkaren Veronica. Jag sväljer det i genren komedi, men aldrig i ett drama.

Hallonbåt

Jag hade hoppats på att Suzanne Reuter hade en större roll i denna skruvade komedi. Antagligen finns det olika åsikter om Jonas Karlssons skådespeleri, men jag tycker han sköter det utmärkt. Mig roade han ordentligt och det blev en hel del skratt. Filmen är inspelad i Uddevalla och Trollhättan. Det tog några sekunder innan jag kopplade ihop en blond kvinna i Solsidan med en mörkare låtsassyster i denna film. Josephine Bornebusch gör en bra prestation och ser snyggare ut i denna film.  🙂
Vid några tillfällen tycker jag filmen haltar och mina tankar går till att jag måste besöka bibblan och låna romanen av Miika Nousiainen. Jag tror även det är klokt att läsa boken efter filmen, för att inte bli besviken. Min gissning är att boken vinner med någon hästlängd. Hade jag fått bestämma skulle jag klippt och ”klistrat” lite mer.

Min så kallade pappa

Här handlar det om ett drama, men ändå med komiska inslag som lättar upp det mörka. Jag tycker Ulf Malmros har gjort detta briljant. Michael Nyqvist och Vera Vitali glänser i huvudrollerna. Den realistiska förlossningsscenen kommer att bli klassisk. Det finns några andra scener som jag har frågetecken runt. Möjligheten att ex. sova på sin skola/arbetsplats tror jag blir svårt med tanke på larm och bevakningsbolag. En mycket tänkvärd film med djup som lämnar bestående intryck. 8 poäng.

Det finns en likhet mellan Hallonbåtsflyktingen Mikko och skådespelaren pappa Martins skolgång i denna film. Det laddade temat MOBBING.   😦
Jag upptäckte även flera andra likheter mellan Mikko och Malin i denna sista film. Intressant att hitta beröringspunkter när man ser två olikartade filmer tätt inpå varandra.

Ps. Vi har inte hunnit se alla filmer ännu. Jag köpte även några TV-serier. Än så länge har vi bara stött på ett magplask. Då var det bara jag kvar i soffan till slut. (övriga droppade snabbt av) Beror på att jag kan vara envis och ville se hur skräpfilmen slutade. Men jag fick använda mig av taktiken – en bit i taget. Ibland stod jag upp med myror i benen. Eller pausade och gick iväg en stund. Filmens titel? Vill du ha reda på det? Skrev jag inte det? Okej! Jag får lägga till en punkt. P.S.  🙂
Det finns säkert någon annan som skulle gett filmen tio poäng. Hos mig hamnar den på hyllan sälja/skänka.

Jag ”redovisar” de utländska vid ett senare tillfälle. Nu börjar Tour de Ski om fem minuter. Jag har ett tufft program som supporter. Imorgon tror jag att TJ och MS kommer att nå alptoppen först. Den som tippar emot mig skulle kunna tjäna stora pengar på Svenska Spel.

 

Annonser

Film trettioett av femtio

 

 

Så som i Himmelen

Så som i Himmelen
Genre: Drama 127 minuter, 2004.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 28/40
2). Bosse Lidén 2014: 99/120

Favoritkommentarer: ”Den här sången är till dig Gabriella”. ”Nu har vi känt varandra i 145 dagar.”

Egna ord: Många kvinnor dras till ett matprogram med Per Morberg. Själv har jag svårt för den mannen sedan jag såg skådespelaren i filmen 1939. Det är lätt att fastna i ett fack man är bra på. Den här filmen som Kaj Pollak gjort både regi och manus till, berör mig på många sätt. Flera frågor ställs på sin spets. Var går gränsen mellan att vara en god och en ond människa? Begrepp som inskränkthet, kappvändare, sladdrare och civilkurage får nytt syre. Det har flera gånger varit ett intressant ämne i filmer att placera en outsider på en liten ort där alla känner alla, på gott och ont. Just nu tänkte jag på Änglagård. Sedan tycker jag att Pollak gör det lätt för sig. Vägen till att en präst är falsk och full av hemliga snuskiga hål har använts alltför ofta och börjar för mig bli dammig. Mina tankar går till fördomar om mitt eget yrke, som bibliotekarie. Filmen har många bra bitar. Helen Sjöholm som rollen Gabriella, visar på en bredd. Då syftade jag inte på att hon går från en kvinna med dåligt självförtroende till att kunna sjunga solo i en kyrkokör. Lennart Jähkel gör det han är bra på (bullerroll). Micael Nyqvist och Frida Hallgren gör båda trovärdiga karaktärer. Korta bildsekvenser tar oss med till den uppväxt som jag önskade att inget barn fick uppleva. Oftast dominerar mörkret, men ljusglimtarna finns där och skrattmusklerna får vara med på ett hörn några gånger. För mig är det ingen må bra rulle utan en svensk film med klass och en stor klase duktiga karaktärskådespelare i både små och stora roller. Efteråt känner jag mig sorgsen utan att kunna göra något åt det. Tankarna landade på ”Barnens ö” som var mitt första stora ”möte” med Kaj Pollack.

Baksidetext: En internationellt framgångsrik dirigent avbryter drastiskt sin karriär och drar sig ensam tillbaka till sin barndomsby i Norrland. Det dröjer inte länge förrän man ber honom komma och lyssna på den lilla spillran till kyrkokör som varje torsdag övar i församlingshemmet. Han har svårt att säga nej till att bli deras ledare och från det ögonblicket blir inget sig likt i byn. Kören utvecklas och växer, han får vänner och fiender, och han möter kärleken…

Dagens fråga: Vem tycker du gör den bästa skådespelarinsatsen i filmen?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014