Bäst att skratta åt eländet

Jag visade här på bloggen för ett tag sedan en del av vår sommarfrukost. 🙂
Du ser inte alla nyttigheter som finns i min tallrik. Kanel, Chiafrön, solrosfrön m.m finns gömt under den magvänliga Öresundsfilen.

Så här har min kost sett ut på sängbordet, större delen av dygnen sedan i tisdags. 😦
Ett glas med vatten, ett med vätskeersättning, ett med söt cola utan kolsyra, ett väntande glas söt cola. Snart kommer mina tänder att svartna och ramla av.

Allt som började så trevligt i måndags med en ”Sex mil hemifrån.resa” i solsken. (Kommer senare på bloggen)
Nu är detta mina två sängkompisar:
”Libra” som mäter snabbt i kroppsvätskan. (Solveig kan testa mig även när jag sover.)
Den gamla blodsockermätaren som berättar långsammare, men ger ett mer exakt ”nuvärde” i krislägen, eftersom den mäter i blodet.

Min läromästare Ragnar Hanås. (Härligt att känna sig ung vuxen) som lärt mig att ta vatten i små klunkar ofta om BS är över 10-12. Annars dricka söt cola om det är under 10-12. Testa sig ofta. För inget fungerar som vanligt när kroppen är tom på näring och tarmen jobbar långsamt.

 

I måndags klättrade vi på höga slänter. På denna bild åker mitt blodsocker kana nerför ett berg och det går fort. Ibland ruskigt, äckligt fort. Reserven med blodsockerhöjande hormoner i levern är borta, efter att min baklucka öppnades. Det hjälper inte att jag kämpar med att få i mig söt cola som står mig upp i halsen. Ändå har jag tur som har en insulinpump som jag givetvis tagit av mig. Därmed tillkommer inget nytt insulin. Sådant förstår inte min dumma kropp eller mätarna som visar äckligt låga värden. Ändå har jag ett gnutta humor kvar. Som när jag gick upp till Solveig som precis fått in vår nya soffa och skulle montera vissa delar. Först säger hon till mig att absolut inte hjälpa till.
Bara att gå i trappan upp tar ner mitt BS. På en sekund kan jag på skärmen se vad som händer inom mig.

Jag sitter där spak och deppig och börjar småskratta. Solveig undrar vad som är så roligt.
”Ser du vad soffan heter? Bo Dö.”

”Vill du att jag ska hoppa ner direkt? Jag är ändå slut som artist. 😉
”Det vet du väl inte går. Snart ska du ge ut din tredje bok. Snart vänder det igen min älskling. Har du bestämt dig för vilket omslag du ska välja till ”Minnen som stannat kvar?”
”Ja. Men det är hemligt. Någon bloggläsare kan smygläsa här”.  😉
Ps. Jag svarar ev. kommentarer med en symbol. 🙂

Annonser

Världen & Vardagstankar: 6 av 30

Astrid Lindgren

  1. Vilken av alla Astrid Lindgrens ”figurer” är din personliga favorit?

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015. Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en kort sammanfattning i en kommentar, strax innan nästa fråga. Kanske redovisar jag svarsalternativet som fick flest ”röster”. ❤

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

Idag håller jag tummarna

DSC_0052

Idag är det en spännande eftermiddag för vår yngsta dotter. Hon ska på audition i Simrishamn. Målet är att komma in på Nova Performing arts, ett estetiskt program med inriktning musik, dans och teater, till hösten. Ofattbart att vi snart inte har någon dotter på högstadiet.

Morgonen har börjat tufft. Det blåser storm. Tågen är inställda och ersatta med buss. Ändå ville Lizette få ut sin reklam idag eftersom hon är upptagen imorgon. Denna vecka vägde reklamen (10 sorter) över hundra kilo till skillnad från förra veckans tjugo kg (2 sorter). Jag ställde upp som taxi och rullade snällt bakom med en fylld bil. De är duktiga våra tjejer som kämpat på med Svensk Direktreklam. Började redan när vi flyttade hit. Jennifer har distrikt precis utanför vår dörr och lillasyster kvarteren i närheten. Det är bara när det varit riktigt taskigt väder och när de varit sjuka som jag och Solveig fått rycka in. Annars cyklar och går de själva. Största jobbet är att varva reklamen. Lägga den i rätt ordning. Nyttigt att lära sig att ta ansvar och få egna pengar och motion i utbyte. (gammal bild)
DSCN7076

Nu ska vi äntligen åka och hämta Jennifers nya säng på Mio. Den hade vi fått löfte om redan vecka 9.

När saker går emot

Så förvånad jag blev när jag öppnade kylskåpet i måndags. Inte av vad jag såg, men vad jag kunde ha sett om jag slagit i köksön med bakhuvudet. Alla planeters stjärnor och Tors hammare i samma kyliga paket. Plasthandtaget lossnade nämligen. Jag hade tur och hann stoppa fallet trots min morgontrötthet.

Helt förvånad var jag ändå inte. Allt har sin tid och åldern tar till slut ut sin rätt. För idag fyllde både kylen och frysen hela två månader. 12 augusti blev vi lyckliga ägare till denna avfrostningsfria frys och dess kompis kylskåpet. Antagligen är det en väldigt lång tid i dessa slit och slängtider. Ändå kände vi oss frostiga när vi kontaktade Elon och fick beskedet att vi kunde hämta ett nytt handtag om några dagar. En olycka kommer sällan ensam. Igår blev jag glassugen. Mitt på dagen. Det är ju den tiden på året nu. :)Glasstiden. Familjen brukar reta mig för att jag inte gillar att äta glass direkt från frysen. Själva äter de stenhård glass från burk och paket, medan jag låter min portion snurra runt några varv i mikron om jag har brådis. Ibland blir jag retad en extra gång när jag missat tiden och det mer liknar vaniljssås än glass när jag plockar ut min tallrik.
Den här gången valde jag ett paket med krossad choklad i. Paketet kändes ovanligt mjukt när jag tog ut det och jag insåg att det inte handlade om att mikra, snarare dricka glass.
Det visade sig att frysen bara lagt av helt och hållet. Solveig var hemma eftersom hon var sjuk. Hon ringde direkt till stället där vi köpt frysen. Det visade sig att vi inte kunde ta ut vilken elektriker som helst. Då gällde inte garantin. Vi skulle ringa till Elektro helios. Han frågade om vi kollat proppen. Löjligt tyckte vi eftersom kylen och frysen går på samma propp. Vi bytte för syns skull så han blev nöjd.
Ett samtal till Elektro helios gjorde oss inte muntrare. Elektrikern var fullbokad för dagen. Han hade tid först på onsdag. Maten då? Vi hade storhandlat för ett par dagar sedan. ”Ni har väl hemförsäkring”, var det empatiska svaret. Nytt samtal igen, till försäkringsbolaget. Ny trevlig information. 1500 kr i självrisk. Ingen av oss ljuger till vardags så vi kunde inte dra till med några dyra matvanor som vi precis skaffat oss.
Jag hittade en snäll granntant på gatan som numera har två hyllor i sin frys med våra varor. Vi får äta mycket bröd de närmaste dagarna. Bröd som kommer att bli torrt… Solveig gjorde kräm av bären. En hel del mat gick ändå inte att rädda.
Med posten fick jag en present. En slags värmepåse som skulle ”laddas” på ett varmt ställe. Jag föreslog frysen. Solveig kunde inte låta bli att skratta, fast hon tycker att jag är som en struts ibland. Själv tror jag att det är en överlevnadsstrategi från min sida. Allt kunde varit mycket värre. Frågan är också vad som ska hända snart. Alla goda ting är ju tre… spisen som får frostskador? diskmaskinen som börjar googla? Ystads alla 20 000 råttor som ska ha sammanträde i vår bostad? En ny pyroman som fryser och behöver leka med tändstickor? Nu leker jag struts igen. Det ser åter fint ut i köket. Varorna från skåpen ovanför kyl och frys har vi lyft ner en våning. Ska jag se Idol eller VM-kvalmatchen? Nu gick det en propp i min tokiga hjärna. Ska bara byta sedan är jag tillbaks igen. So happy. 😀

Idag är det lördag. Vi har monterat ner en hög säng och monterat ihop en snygg dagbädd från Mio. Lizette hade bestämt sig för att komma ner från taket och sova närmare golvet. Jag gissar på att om man får killbesök är det mer praktiskt än att klättra uppför stegen. Först ska pappa och mamma godkänna kavaljererna. 😉 Jennifer är med en kompis på Emporia och en sväng till Malmö. Det märks att vi fått stora tjejer så där i all hast. Slut med haklappar, välling och att läsa sagor. Var sak har sin tid. Annars är det en bra idé. Om Lizette får killbesök knackar jag på och kliver in med ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Sätter mig av en slump i mitten av den nya dagbädden och snart har jag fångat min publik. Jag behöver inte överdriva och lägga mina armar om grabbens axlar. Man måste tänka på personliga revir. 😉 Är han trevlig och gillar högläsning så…. 😉

DSCN95980001