Våga stå emot – våga vara sig själv

Ord som berör mig; 24

 

”Att vara sig själv i en värld som gör allt för att du ska vara som alla andra
är bland det tuffaste som finns.”
Ralph Waldo Emerson

Annonser

Stanna kvar – eller flytta iväg?

Jag tycker om att lyfta blicken under hösten och se hur fåglarna flyger iväg i sina formationer mot sydliga trakter. Samtidigt finns det ett stråk av vemod med i stundens ögonblick.
Detta är alltid ersatt med ett ljusare sinne när fåglarna återkommer på våren. Det är som om jag själv vaknar till liv efter en vinterdvala. Så har det varit i alla år. På det området har jag inte förändrats.
Länge var jag en stannfågel som höll fast i välkända trådar vid västkustens saltdränkta stränder. Det fanns tillfällen då jag kunde fattat andra beslut. Både i länder längre bort, eller på studieorter i vårt avlånga land. När jag väl fått luft under vingarna blev det tvärtom. Jag blev en flyttfågel som flyttade längre och längre upp i landet. I björkarnas stad hade jag antagligen stannat om det inte var för de där breven som dök upp. Orden värmde min själ och hjärtat kände att det kommit hem. ❤ Istället började en flyttresa söderut som fortsatt och snart går det inte att komma längre söderut i vårt land, om inte nästa station blir Smygehuk som är Sveriges sydligaste udde.

I Sverige finns det ungefär 200 sorters fåglar som stannar kvar i januari. Den vanligaste arten vid fågelbordet är talgoxen. Därefter kommer blåmes och pilfink. Flest arter finns i södra Sverige och på västkusten.

Några av fåglarna på vintern är stannfåglar, andra strykfåglar och ytterligare några är så kallade invasionsflyttare. Skillnaden mellan stannfåglar och strykfåglar är många gånger flytande. En stannfågel stannar inom det egna häckningsområdet hela året, medan strykfåglar lämnar det egna häckningsområdet (utom i häckningstid) och söker sig till andra, närbelägna områden. De håller sig dock vanligen till samma geografiska område, vilket flyttfåglar inte gör.
Tre exempel på strykfåglar är björktrast, domherre och gulsparv.

Även fåglar utsätts för mobbing. Arten tallbit är en söt småfågel som fått öknamnen dumsnut, dum Jöns och dumskalle. Orsaken är egentligen en annan. Arten lever större delen av sina liv i ödemarken och har inte lärt sig att vara rädda för människor då den kommer i närheten av oss tvåfotade.
Större delen av hanens dräkt är hallonröd med inslag av grått. Honornas är orangegulgrå istället. Ett annat namn på arten som jag känner mer till är vaktel, som nämns ibland på menyer och ska vara gott. Har du testat? Kärt barn har många namn. Andra namn är svensk papegoja, kägelbit, nattvaka, vattla m.m.

Jag läste en artikel i DN där det enligt forskare från Spanien, Storbritannien och Kanada konstaterats att flyttfåglar är dummare än stannfåglar. Orsaken är att deras hjärna är mindre. De bränner mängder med energi under sina långa flygsträckor. Fåglar med större hjärnor har en fördel när de ska finna föda, undvika fiender och konkurrens. Samtidigt måste det vara skönt att inte behöva tänka på bekymmer under de långa flygturerna om de haft fler bränsletörstiga hjärnceller att släpa på.  😉

  • Faktauppgifterna har jag lånat från Naturhistoriska riksmuseets webbsida.

Inte en enda söt fågelbild så långt ögat kan se. Detta måste DU ändra på i ett eget blogginlägg. 🙂

Dags för TREDJE UPPGIFTEN i min lilla lek:
A.
Ta kort på TRE olika vinterfåglar. (Inga ”lånade” bilder från Google eller gamla kort.) Du får välja samma arter som någon annan haft tidigare.
Ta ett kort på en termometer utanför din bostad. En bonuspoäng till den som har kallast utanför husknuten.
Fem minus
Två poäng om du gör en snöängel och är med själv på bilden (här får du välja ett foto på dig själv om du har en gammal snöängelbild som tagits tidigare)…

etttvå

… annars en poäng om du tar en bild på ängeln som du precis gjort, men inte vill vara med själv på bilden.
En bonuspoäng
B. Lägg in ett inlägg på din blogg med bilderna.

C. Skriv därefter ner fågelarternas namn (om du kan deras namn). + temperaturen i en kommentar i detta inlägg. Berätta om du gjort någon av de två snöängel-alternativen. (Du måste göra B före C.)

D. Jag kommer att gå in på din blogg och kika. Om du har lämnat en ”blå bloggadress” i kommentaren hos mig kan både jag som domare snabbt se ditt blogginlägg och andra av mina bloggkommentarläsare kan också nå din blogg. Därmed kan du få nya bloggvänner.

E. Du får poäng i mitt svar på din kommentar. Allt från 0-6 poäng. (endast en person kan lyckas med maxpoäng denna gång.) Ett poäng för varje fågelbild. Två poäng om du gör en snöängel. En poäng om du istället tar kort på snöängeln utan dig på plats. En bonuspoäng till den som har kallast runt husknuten.

F. Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd. Jag lägger också in en länk till din blogg när jag har tid. (vill du inte ha med din blogg på länklistan får du ”ryta” till)

G. Du bestämmer själv hur mycket text du vill lägga in till bilderna i ditt blogginägg. (Det är bilderna du får poäng för.) Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in.

Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul. 😀

OBS! Du får alltså bara använda egna bilder tagna med mobil eller kamera. Den här gången är det tillåtet att flera deltagare har samma fågelart på sitt foto och du måste inte kunna artens namn. Om du inte hittar allt är det helt okej att lägga in bara en fågelbild eller två arter. Du får poäng efter vad du gör under uppgifterna. Lätt som en plätt. Undra vilken fågelart som kommer att synas mest på era foton. LYCKA TILL!

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Varje uppgift pågår i minst fem dagar. När det är ungefär 24 timmar kvar tills jag stänger en uppgift, kommer jag att meddela detta i en kommentar i detta blogginlägg. Just nu vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Jag kommer att informera när jag vet lite mer. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.

Tabell:
1. GunBritt, Wiolettan, 12 poäng
3. Ditte Akker, 11 poäng
4. Ethel Hedström, Anki, Kersti, 9 poäng
7. Comsi Comsa, Eva Rohlén, Mia, Gunilla Wahlberg, 8 poäng

11. Sussie, Znogge, 7 poäng
13. Villa Herberts, 6 poäng

14. Gerd Lindblom, Sanna,  Maria Bromander, 5 poäng
17. Anna Andersson, Gunnel Moberg, 4 poäng
19. Gun Toresson, 1 poäng
20. Övriga  0 poäng. 🙂

Här har du andra lekkompisars bidrag: (Hälsa gärna på hos dem och se om det finns några snöänglar och mystiska fåglar) 😀
(Det blir en vit ”bloggfläck” ner till en lekkamrat, så scrolla ner en bit. Konstigt nog är allt rätt när jag lägger in. Det var samma sak med samma blogg förra gången. Mysko. )

http://akker.blogg.se/2016/january/jopp-hej-di.html#comment
https://utbrandvagentillbaka.wordpress.com/2016/01/20/utmaning-snoanglar/
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/01/vinterfotografering.html?showComment=1453362534449#c1970382352400123466
http://lillafridhem.blogspot.se/2016/01/bosses-uppgift-v-3.html?showComment=1453363997033#c3798034475660447491
http://gerd-geddfish.blogspot.se/2016/01/kramens-dag.html?showComment=1453365085596#c1187863351078285807
https://villaherbert.wordpress.com/2016/01/21/dendar-bosse-liden/
http://egopyret.blogspot.se/2016/01/snoangel-och-bloggutmaning.html?showComment=1453379848153#c7529636968208030638
http://tittelina.blogspot.se/2016/01/bosses-tavling-faglar.html?showComment=1453388110216#c7718623640393537332
http://kolonilotta1.blogspot.se/2016/01/ny-utmaning.html?showComment=1453393367839#c6122838293594523596
http://gemsofmylife1.blogspot.se/2016/01/uppdrag-hos-bosse.html
https://znogge.wordpress.com/2016/01/22/det-ar-synd-att-man-inte/
http://ankistankar.blogspot.se/2016/01/den-dar-bosse.html?showComment=1453482269224#c7775040187826408027
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/01/23/11255807-bevingat/
http://eva49.bloggo.nu/Snoanglar–stannfaglar/#comments
http://dammsamlare.blogg.se/2016/january/snoangel-2.html
http://minsoltrappa.se/2016/01/23/veckans-vintriga-lek/#comment-89
http://gunwah.bloggo.nu/Tavlingsdax/#comments
http://anthilias.bloggplatsen.se/2016/01/24/11256600-en-foraning-om-var/

Flera fåglar och en snöängel

 

 

 

 

 

 

Den här gången kan jag inte fly

Kan det vara så illa att jag förtränger saker? Att jag ljuger mig själv rakt upp i ansiktet? För någonstans måste sanningen vandra i solskenet. Under en sten ligger antagligen svaret till att jag och Solveig flyttat så ofta. Om jag för en gång skull kunde vara ärlig åtminstone mot mig själv. Jag byter efternamn. Kallar mig för andra smeknamn. Varierar mellan studier långt upp i norr och sadlar om inom yrkeskårerna. Slutar kasta paket och dela ut kärleksbrev. Börjar visa upp vackert porslin vid en halvö. Far omkring med böcker till gamla och sjuka på slätterna. Försöker lära småbarn allt om datorer. Vad rymmer jag ifrån? Vad var det som brände under fötterna i min hemstad? Tankarna tar ljusets hastighet och nålar fast mig vid tapeten som viskar samma mantra. ”Du var inte snäll i lågstadiet Bosse liten. Du var inte snäll i lågstadiet Bosse R…”

Snart ska jag till tandläkaren. Tänk om tiden hunnit ifatt mig. Jag hade en maratonmardröm i natt.  Pyjamasjackan dröp av svett. Tänderna hackade i otakt och Herr Ågren trummade mot mina tinningar.

Tandläkaren

 

 

 

Svaret får jag aldrig

Jag var lyckligt lottad som hade lätt för mig i skolan, ännu bättre lottad eftersom jag var bra i alla viktiga sporter, men allra lyckligast lottad för att jag kände rätt person. Zigge.
För att vara accepterad i den tuffa grabbvärlden var den första punkten inte viktig, utan skulle helst döljas, vilket jag var en mästare på, på både gott och ont.
Ofta var det rejäla drabbningar på fotbollsplanen. När jag var yngre visste jag inte hur dessa matcher anordnades utan de sköttes av de äldre killarna. Det var livsviktigt att vi i villakvarteret inte förlorade mot några andra från något av hyreshusområdena. Zigge styrde allt med järnhand. Både när det gällde sport och andra fighter. Om jag låg pyrt till, när jag råkade ha ett ärende i fel bostadsområde, räckte det med att säga att jag var polare med Zigge, så visade den farligaste typen luckor i sin rustning och lät mig passera.
En kille i vårt lag som var lika gammal som Zigge blev utskälld för att han varit urkass i första halvlek i en fotbollsmatch. Benny som han hette var tre år äldre än jag. Fortfarande kan jag se hur nära han var att börja gråta när han bombaderades med frän kritik. Benny såg vek ut trots att han var längst av alla på plan. Han var inte vän med bollen. Jag vet inte om han var en plugghäst i skolan. Eftersom han började på högstadiet när jag började i fyran och på gymnasiet när jag började i sjuan stötte vi aldrig på varandra i skolan. Vi bodde många barn och ungdomar i kvarteret. Fast man inte alltid kände varandra hejade man alltid när man möttes. Ibland bara med en cool nick. Hierarkin rådde och satte osynliga gränser och markerade revir. Var man äldre försvarade man ofta sin position. Jag körde mitt eget race och drog sällan nytta av detta.
Samtalsämnet Benny fladdrade förbi några år senare, när jag pratade med mamma. Hon hade gått med i en syförening där ett tiotal kvinnor träffades. Bennys mamma var en av dem. Därför fick jag i små bitar reda på vad han gick för linje och om han lyckats med något inom skolan. Jag har ofta i smyg ömmat för personer som är utsatta på ett eller annat sätt. Nu vet jag inte om Benny var mobbad i skolan, men jag gissade på att han visade en vekhet som lätt utnyttjades av ”tuffa på utsidan grabbar”. Jag kan bli glad åt konstiga saker. När mamma berättade att hon hört att Benny hade en trevlig flickvän som bodde i närheten av där min mormor bott i Småland, blev jag varm inombords. Han verkade så snäll. Nu var Benny äldre. Hade körkort och egen bil. Minns inte vad han jobbade med.

När jag och Solveig som nygifta bodde i Hjo hade jag en bit ner till min barndomsstad. Ibland åkte jag själv Nissastigen. Spelade blandband och sjöng med. När jag kom till en sträcka där vägen slingrigt följde järnvägen och Nissan brukade jag ofta tystna. Ibland stannade jag bilen och passade på att besöka den sista offentliga toaletten. Andra gånger flyttade jag blicken mot klippväggarna där det ofta hängde nät för att hindra stenar från att ramla ner på bilarna. Där i den stunden, flera år efteråt tänkte jag tillbaks på Benny Klumpfot, istället för Benny Guldfot, som en känd seriekille i serietidningen Buster hette. Dystert återkom min mammas ord. Flickvännen hade överraskande sent på kvällen gjort slut, när Benny var på besök hos henne. Han hade några timmar senare rusat ut från bostaden och dragit iväg med bilen, mitt i mörka vinternatten, i sitt dystra och chockade tillstånd. Ingen vet om han vek av med flit med ratten mot klippväggarna några mil senare, eller om han somnade till för några ödesdigra sekunder. Inte ens föräldrarna eller syskonen vet svaret.
Det är i sådana här stunder jag känner mig både liten och oförstående till livet och döden. Kärleken kan vara så magisk och stark. Den kan övergå i hat och i värsta fall även i olycklig död. Jag har hört och sett det på nära håll, alltför många gånger.

Pappan till Benny blev min arbetskamrat i några år. Andra tyckte han var en lustig liten farbror som jämnt skrattade. Just detta skratt störde mig ofta. Det var inte äkta. Han skrattade åt vad som helst. För mig klingade skrattet falskt och jag tyckte att han verkade vara hal som en ål. Enligt säkra källor var han känd för att vara en nervös skrattare, även innan olyckan och levde upp till sitt smeknamn som jag inte ska nämna här.
Nästa gång jag går in i en kyrka ska jag tända ett ljus för Benny, som egentligen lystrade till ett annat pojknamn. Jag tror att han var en orolig och känslig själ. Jag hoppas att han fått den ro han så väl var värd.