Första gången är speciell


Den första ”sällskapsbeställningen” kom redan i januari. Centerkvinnorna i Förslöv ringde först. Undra hur det såg ut därnere just när samtalet kom. Säkert kaotiskt. Ändå jobbade jag/vi sju dagar i veckan och under väldigt långa pass för att bli klara till 3/3-99.
Givetvis hade jag inte bara whiteboardtavlan att förlita mig på. Den kunde ju Jennifer få lust att leka med. 😉 Knappast. Då hade hon fått balansera farligt.
Som alltid antecknade jag på tre ställen. Direkt i årets Plankalender vid samtalets gång var det första. Att förstå grov svenska trasslade till det ibland. Pinsamt att be personen att ta om det igen. Bokstavera hjälpte inte mycket. 😉

Första bussen minns jag väl. Rattade gjorde en mycket trevlig kvinnlig chaufför som jag hade hört mycket gott om via min mamma. Tyvärr fick denna kvinna cancer senare och dog alltför ung. ❤
Jag hade haft öppet några veckor, men det var nu som allt sattes på prov. Mycket lärorikt. Två viktiga saker lärde jag mig direkt. Det gick inte att ha det mysigt med fyra stolar och ett runt bord i ”Köket”. Efter den bussen rullat iväg stod det resten av den säsongen tre stolar med ryggen mot varandra i mitten av rummet. Bordet bar vi in till privatlivet. Alla handväskor som var farligt nära kaffekopparna i ”Köket” gjorde mig nervös. Kopparna levde farligt. Nästa dag åkte vi till Halmstad och beställde måttbeställd ”plexiglas”. Akrylplast tror jag är den rätta benämningen. Undra hur många små skruvar som mycket försiktigt skruvades genom plast och in i listen på min svärfars bokhyllor?
Det fanns två skäl till att dessa tiotal hyllor fanns i rummet.
A: Dels skulle vi upp i exakt tretusentrehundratrettiotre olika sorters koppar. Då kunde vi inte köpa fina montrar som inte svalde så många koppar. Därför döpte vi ett rum till ”Köket” och jag placerade de koppar jag tyckte minst om, de trendigaste sjuttiotalskopparna och mycket mer i rummet.
Det hade varit ett kök och diskbänken fanns kvar. Nu satte jag dit en gul Kockumskanna och lite till på plattorna och diskbänken för att skapa ett slags ”hem”.
B: Nostalgi. Varje gång som det blev fullt med koppar i skåp och hyllor bad min svärmor sin man om att han skulle göra en ny hylla till henne. Några år senare var det tusentals människor som kom i kontakt med dessa hyllor. Livet är märkligt. Ganska lite vet vi om framtiden. Hur mycket vi än planerar.

Här är på denna selfies är det första gången också – klockan är slagen. Första ordinarie säsongen är över, sista söndagen i september. En mycket intensiv tid. Tyvärr missade jag min hemliga drömgräns med endast 11 personer. Vanliga människor hade kanske dragit iväg på en utlandsresa några månader. Istället började jag nästa dag, i solskenet på den inglasade altanen mellan våningarna, att sortera ”tusentals” julkort. Jag gick till bibblan och läste ex. på allt om Jenny Nyström. I slutet av oktober slog jag upp dörrarna för en julutställning med jultidningar, danska och svenska jultallrikar, julkannor, ”julklockor” och flera andra gamla julsaker. Nästa år utvecklade vi det ett steg till.

En sista sak. Ser du den bruna höga burken på golvet? Där förvarade jag enkronor. (några/resterande ligger på golvet för skojs skull) Aldrig hände det att mynten tog slut. Trots att många kända och okända personer hade åsikter om det med olika ansiktsuttryck. 😉 Första säsongen var basen mina egna kronor som jag växlade in. I fortsättningen ”tog jag” endast två rör på banken när jag startade upp en ny säsong. Sedan var det självspelande resten av året. Ibland fick jag tömma ut lite från burken. 🙂

Som vanligt blandade jag allvar med skoj. Vi lekte med siffror i alla samlingar. Inte bara 3 333 st kaffekoppar. Det var samma sak med de andra samlingarna. 3 333 st sockerpaket. 2 222 kaffefat. 777 st äggkoppar o.s.v. Därför var steget till 33 kr för vuxna och 11 kronor för barn inte speciellt långt i min humorhjärna. Den hjärnan hade gott sällskap av min seriösa sida som retade sig på att Sverige året innan infört en ny regel. Alla privata museum skulle betala 6 % moms. Jag hade tänkt mig 30 kr i entré för vuxna. Om jag höjde 3 kronor fick jag tillbaks momspengarna. Småpengar för ett stort företag. ”Viktigpengar” för oss.

Ps. Inför nästa inlägg varnar jag känsliga besökare. Det kommer att förekomma både sex och miljontals baciller. Hoppas du inte blir smittad. Håll dig för säkerhets skull på rejält avstånd. 😉

Annonser

Solveig klipper till

 

Ögonblicksbild; tio

Att klippa ett band med sax tar inte lång stund. Det är gjort på ett kick. Att bygga upp ett museum från grunden tar, några ögonblick, längre tid.
Här är det premiärdagen 1999. När jag läste i min svärmors gedigna anteckningar, att hon startade upp kaffekoppsamlingen 3 mars 1988, föddes idén.
”Vi öppnar naturligtvis 3/3-99 och leker med siffrorna. Visar upp 3 333 st olika kaffekoppar, 666 äggkoppar, 222 kaffekannor, 3 333 kyrkkort o.s.v. Byter ut några samlingar efter varje säsong. Tar 33 kr i entré för vuxna och 11 kr för barn.”
För mig var det en mix av skoj och allvar. Den nya regeln, att privata museum skulle betala moms, fick mig att ta tillbaka förlorade pengar genom att höja min tänkta entré på 30 kr, med tre riksdaler.
Flera personer delade samma sorgsna åsikt, att jag skulle få problem med att ha tillräckligt med enkronor till hands:
”Det fixar du aldrig”, sa de ärligaste.
Detta problem hände mig exakt noll gånger. 🙂 Väntade problemsituationer löser jag alltid lätt. Då leker jag att jag spelar schack. Motståndaren gör ett drag. Sedan försöker jag tänka mig flera drag framåt – innan jag gör mitt första. Schack matt kunde jag däremot bli av helt andra orsaker. Som när jag inte kunde ratta bussarna att komma på beställd ankomsttid. 😦

Åter till ögonblicksbilden. Vilken tur att vi slapp äta upp 150 bullar och dricka upp allt kaffe i termosarna själva. Sådan plåtmage har få. Vilka fina blomsterbuketter vi fick. ❤
När vi nästa säsong gjorde om ”kaffe+bulle-bjudningen” samma datum hände det som inte fick hända. En timme innan start blev det snöstorm på vår halvö. Bullarna åkte in i vår extrafrys. Säsong nummer två började inte i dur. Men min whiteboardtavla på kontoret var redan välfylld av bussbeställningar. 😀


 

Envis som synden

Ibland är det en fördel. Ändå undrar jag ibland om inte min envishet kommer att ta död på mig en vacker dag. För någon vecka sedan kom jag på att jag skulle kunna fortsätta med en Novembertävling på Facebook. Eftersom jag sparat häftiga idéer från bland annat korsord genom många år visste jag att det fanns roliga underlag. Jag minns även att just dessa sidor hade lämnat sin plats i ett spiralblock. Frågan är nu densamma som när jag fick idén för några hundra timmar sedan. Var har jag lagt de där papperna? Efter några dagars letande behövde jag en annan viktig pryl. Jag har växelvis letat efter dessa två saker under tiden som jag plockat ner vår bostadsrättslägenhet i minsta möjliga atom. Ibland har jag funderat på nätterna. Där måste vara svaret. Eller möjligtvis i den blå plastlådan i förrådet. Det finns tusentals ställen att välja på. Finns det då ingen fördel med allt detta letande? Jodå. Ganska många. Plötsligt hittar jag saker som jag letat  efter förut. Viktiga ting jag saknat länge. Dessutom försvinner jag in i en nostalgisk film av alla dessa minnen.

DSCN96270005

Alltsedan vi blev med bokförlag i våras och jag var tillbaks med bokföring, har jag saknat min lilla gulnade plastlapp. Blir jag trött på att räkna får på kvällarna är det bara att variera med dessa siffror. 🙂  23 kr. Då blir det 4.60 i moms. 179 kr då blir det 35.80 kr i moms. Aj då! Nu snurrade det till i planeten. Det är bara 6 % moms på böcker. Jag har inte tid med er bloggläsare längre. Var är lappen med moms som ingår i priset med 6 %? Kan den ligga i… det kommer att vara våren 2014 innan jag hittat…suck, suck, under broarna. Trevlig helg på er. Tänk inte på lilla mig. 🙂