Film tjugosex av femtio

En dag i livet

En dag i livet/An unfinished life
Genre: Drama 103 minuter, 2005.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 31/40
2). Bosse Lidén 2014: 101/120

Favoritkommentar: ”Ungar blir inte bra av en slump.”

Egna ord: Lasse Hallström regisserade denna amerikansk-tyska dramafilm, med temat försoning. Jag gillar det gripande familjedramat, som mestadels flyter på i ett makligt tempo. Starka skådespelarprestationer av Morgan Freeman och Robert Redford. Till skillnad från övriga i filmsoffan har jag svårare för Jennifer Lopez som dock gör sin bästa filmroll av de jag sett henne göra. Den elvaåriga dottern spelas av en duktig och trovärdig barnskådis. Den karga naturen och musiken av Deborah Lurie är samspelt och en njutning. En elak sida av min personlighet skulle vilja bjuda grizzlybjörnen på en tvåbent frukost. Slutord: Inte Hallströms bästa film – men mycket sevärd.

Baksidetext: Efter en tragisk trafikolycka som kostade hennes man livet, försöker den unga Jean få ordning på sitt liv igen. Hennes svärfar Einar som klandrar Jean för sonens död, försummar familjegården och ensamheten präglar hans liv. Men en dag tvingas han åter möta Jean. Hon dyker plötsligt upp på gården, på flykt undan sin våldsamma pojkvän. Med sig har hon en liten flicka som hon påstår är Einars barnbarn.

Kuriosa: Filmen är inspelad på olika platser i Kanada.

Dagens fråga: Vilken Lasse Hallström film tycker du är bäst?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

Film tjugoett av femtio

The bucklist

The Bucket list/Nu eller aldrig
Genre: drama/komedi, 93 minuter, 2007.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 34/40
2). Bosse Lidén 2014: 103/120

Favoritkommentar: ”Våra liv är som små bäckar, som rinner ut i samma flod… mot den himmel som väntar bakom vattenfallens dis.”

Egna ord: Samtalet som kom från sjukhuset förändrade allt i bilmekanikern Carter Chambers liv. (Morgan Freeman) Ändå är detta en film som hyllar livet och att fånga dagen. Bocka av önskningar från livslistan. Cancer drabbar en av tre och bryr sig inte kom kön, hudfärg eller samhällsklass. Jack Nicholson spelar den cyniske miljonären Edward som är VD för ett sjukhus. På ett möte där det yrkas att patienterna ska få ha ett eget rum slänger han ur sig frasen. ”Jag driver ett sjukhus. Inga spa-anläggningar.” Som man bäddar får man ligga tänker jag när han akut drabbas av röda dödssignaler på den vita servetten och hamnar i ett dubbelrum på sitt sjukhus. Edward får smaka på sin egen medicin, om jag ska vitsa vidare på metaforerna.

Dessa två ärrade filmskådisar gör ett stilrent teamarbete i en film med många bottnar. Karaktärerna är så olika på utsidan, ändå, när man skrapat bort de synliga lagren och når kärnan upptäcks den dolda personligheten. Det innersta blottas. Fasaden slåss sakta mot sidan. Likheterna börjar lysa igenom. I 37 minuter får vi följa deras öden i tvåmannasalen. Sedan flyttas huvudpersonerna huvudstupa ut i världen och the Bucket List-punkterna stryks en efter en på den skrynkliga lappen. Här blandas humor, växande vänskap, äventyr, grabb-bus med avskalat allvar. Frågan är vem som växer mest. Carter, Edward eller filmbetraktaren.

Kuriosa: Carters äldsta son spelas av Morgan Freemans riktiga son Alfonso Freeman.

Dagens fråga: Bjud gärna på en punkt från din personliga Bucket List/Livslista.

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014