Här blir vi aldrig besvikna

Första nedslaget. Första inlägget i min nya kategori, Österlens bästa fik. ❤

1

I söndags gjorde vi äntligen årets första besök på Backagården. Denna pärla på Österlen, Sveriges eget Provence.

2

Som vanligt pekade ”Östen” ut vilken riktning vi skulle ta in i denna trelängade skånegård. I vårt fall behövde han inte hjälpa till. Våra ben hittade själv.

3

Först möts man av en presentbutik. Där går det även att köpa smaskigt godis. I nästa avdelning huserar klädesbutiken Butik Omtanke som säljer kläder i naturmaterial. Solveig hittade direkt en fin scarf som fick följa med henne hem.
Innan man når cafébordet/cafédisken finns det ett stort rum med flera lockande saker till försäljning.

4

Här har de den bästa morotskakan som jag ätit. En bra variant för en diabetiker. Inte så mycket ”däruppe” och goda nyttiga nötter i kakan. För den som hellre vill ha något mer ”matigt” finns det ex. pajer och annat.

5

Det största problemet är ett riktigt I-problem. Var ska vi sitta denna gång? Är det riktigt fint väder väljer vi gärna att sitta utomhus. Oftast har vi suttit i det stora växthuset med vindruvsrankor, fikon, eukalyptus och olivträd omkring och över oss. En riktig oas. ❤

6

En annan lockande sak är konsten. Här finns nästan alltid någon duktig konstnär eller  fotograf som ställer ut. I söndags hade vi extra tur. En duktig fotograf med namnet Ulf Lagerholm visade upp tavlor i svartvitt och färg som tilltalade oss. Solveig säger att vi absolut inte får plats med fler tavlor i vår bostad, så jag fick nöja mig med några vykort. Hon har tyvärr rätt. Vi har många fina tavlor nerpackade som inte får plats längre, sedan vi flyttade till Ystad och fick betydligt färre väggar.

8 9

Lite kyligt i växthuset denna majsöndag. Vi vände tillbaka med brickan och valde ett annat favoritbord.

7

10 11 12

En balsam för själen att få sitta ner en stund med en latte och något gott att äta. Långt ifrån jäkt och alla måsten. Här kan vi njuta och låta tankarna landa. Ofta är det på sådana här ställen som kreativa idéer föds. Vi brukar föra många givande samtal på olika plan som ger energi flera dagar framåt. Samtidigt äter jag inte en sådan morotskaksbit utan att vidta åtgärder. Först med att höja min insulindos. Sedan genom en klättring uppför höga kullar. Det sistnämnda ser jag inte som ett straff, utan som en extra njutning av Österlens smörgåsbord. Helt gratis. ❤

Betyg: 5/5. 😀

Var ska vi göra andra nedslaget? Det får du se om du följer min blogg.  😀

Det var Gunnel Boman som startade Backagården. Hon bor på gården och hjälper fortfarande till med olika moment. Här är en länk till deras hemsida om du vill läsa mer. På sommaren går det ex. att köpa växter.

http://www.backagarden.com/

Annonser

Sex mil hemifrån; etapp fem

Bild ett

Femte resans första stopp var i Kabusa. Mitt sjätte sinne spelade mig ett spratt, när jag trodde att jag skulle bli författare på förlaget med samma namn. En märklig story där jag tyckte pusselbitarna, som dök upp en efter en, passade så bra ihop. Det får jag berätta om i mina memoarer. Vill du läsa mer om inredningsbutiken så klicka här.

http://kabusadesignfactory.com/om-kabusa-design-factory/

Bild två

Det fanns många spännande saker att titta på.

Bild tre
Det var frestande att köpa en luftballong… om vi bara hade haft plats…

Bild fyra

Du som varit min bloggvän länge minns säkert denna bild och story för två år sedan.

Bild fem

Jag hade lovat att vara med som stöd när min liftarkompis genomgick ett laseringrepp i höger knä på sjukhuset i Glemmingebro. Ni ser väl hur tapper hon är? Gjorde tummen upp när jag frågade om det gjorde mycket ont. 😉

Bild sex

Det finns inte bara en rundkyrka på Österlen, utan även ett rundhus. Här blev det en liten miss i planeringen, när vi äntligen skulle stanna till vid klädesaffären som vi alltid åkt förbi tidigare.

bild sju

Vi var vana sedan tidigare på Bjärehalvön att vi nästan dagligen köpte jordgubbar, grönsaker, potatis och annat på detta sätt, nära där vi bodde. Tyvärr har vi lite längre till grönsaksstånden numera. Visst är det härligt att det fortfarande går att lita på människor som betalar varorna utan betjäning. Enligt vår lokaltidning har dessa ställen mest haft problem med en notorisk äldre man som åkt runt och stulit pengar.
Under en oväntad sekvens hände en otrolig story som jag inte vågar berätta om här på bloggen. Med en kombination av min fantasi och det oväntade som jag drabbades av trodde jag att min sista stund var kommen. På en nanosekund stod både min hjärna stilla och startade upp med en rädsla som jag efter några sekunder hoppades berodde på ett speciellt skäl. Tänk om jag kunnat få göra en video om händelsen. En utmärkt sketch. 🙂

Bild åtta
Detta ställe har jag lovhyllat några gånger på bloggen. Konstigt nog är det vårt första besök här denna sommar. Kan du som känner till min blogg lite gissa vart vi åkt för att fika?

Bild nio

När jag ser gamla pumpar tänker jag på min mormors hus och min barndom. ❤

Bild tio

Festligt. Direkt när vi såg denna ”blåa sak” sa Solveig det jag tänkte på.
”Ska vi köpa den?”
Så blev det.

Bild elva

Ser du något som frestar dig?

tolv

När Solveig stod i kön hejade jag på mannen som är bas i cafét på Backagården. Vår familj har gjort många besök här under våra fyra år och han känner nog igen mig.
Denna gång gjorde vi som alla de andra gästerna och letade upp ett mysigt bord utomhus i en egen vrå bland blommorna. Ingen satt i det stora växthuset med de dinglande mörkröda vindruvsklasarna. Men nästa gång vi kommer på återbesök i september hamnar vi troligen där.
Vad bra att det var relativt tomt i rummen för då kunde jag ta kort på … 😉

Tretton

Fjorton

Femton

… fönster. Fina fönster är jag svag för. Vad tycker du?

Sexton

Svag är jag för morotskakan också. Utan tvekan är det den godaste morotskaka som jag ätit på ett fik. Den knaspriga mandeln, lagom med glasyr och den saftiga konsistensen bidrar till min åsikt. Här kan du se vad man kan göra och se i butikerna i skånelängan mellan de tuffa kullarna och de vida fälten på Österlen. Stället med ett underbart växthus med hängande vindruvsklasar, Klädesbutik, Presentbutik och Café. http://www.backagarden.com/

Sjutton

Efter fika är det bra med motion. Vi åkte vidare till Löderup och Tallskogens Minigolf. Tack vare att värmen äntligen kommit till Österlen befann sig ”alla” på stranden. Förutom den trevliga kvinnliga ägaren och några tysta kottar var vi helt ensamma spelare under de första tolv hålen. Solveig ledde från bana ett till bana femton. Sedan visade hennes man var skåpet ska stå. Det var även han som vann tioligan, d.v.s. det var han som lyckades slå tre tior. Inget att vara stolt över. Spikligan slutade oavgjort.

Arton
Roliga men svåra banor, – inte dåliga spelare. Där har du min träffsäkra analys av en trevlig stund under de skuggande tallarna. 🙂
Nu ska vi se om jag spikar vägen hem. Inga problem. Jag tar vägen ett steg ovanför lämmeltåget, som antagligen är på väg hem från stranden. 😉

Fast text: Solveig kom på en idé i våras som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. När vi nått sex mil vänder vi bilen och gör stopp längs med hemvägen. Du som läsare får jättegärna ”låna” min nya kategori. Det hade varit intressant att se vad du upplever sex mil hemifrån dig.

2

Ett sorgligt rekord

Ett

Vilken skillnad. Första gången vi körde mot Abbekås 1997 kom vi från andra hållet, Trelleborgshållet. Då ville jag njuta av att köra sakta längs med havet. Precis som Kurt Wallander gjorde när han behövde tänka. Hm! Det var tät dimma och vi såg aldrig havet under sträckan mellan Falsterbo och Ystad. Det blev en besvikelse, vår längtan försvann i dimman. Nu efteråt har vi skämtat om detta varje gång vi åkt sträckan och njutit av den fantastiska utsikten över havet. Den första gången visste vi ju inte att vi skulle hamna så nära … fjorton år senare.

Två

Vi hade med egen fikakorg med kaffetermos och Solveigs mumsiga och nyttiga morotskaka med olika sorters nötter. Det finns gott om bänkar längs med havet och vandringsleden, som vi upptäckte först förra gången vi var här. Underbart att sitta och filosofera över stort som smått. Långt från alla måsten.

Tre

Mina tankar gick till en komedi med Tom Hanks och Daryl Hannah från åttiotalet som hette just Splasch.
Abbekås ligger 15 km från vår bostad. Detta gamla fiskeläge på Söderslätt, som var känt redan på medeltiden, har ett sorgligt svenskt rekord. En höstdag 1872 förstördes stora delar av byn av stormfloden Backafloden, framkallad av en orkan. 34 hus förstördes, alla fiskeredskap, båtar och befolkningens vinterförråd. Vattenståndet ökade till 3,6 meter över det normala, vilket fortfarande är svenskt rekord. Med hjälp av stadsbidrag kunde fisket och kusthandeln åter komma igång. Under andra världskriget, som just idag firar 70 år sedan krigsslutet, hade fisket en ny storhetstid.

2011 renoverades hamnen som nu består av en inre hamn som används av fiskarna och en yttre hamnbassäng för fritidsseglare och gästbåtar.

Fem

Det är alltid lika intressant att studera den lutande pilen som hamlats. Om några veckor är den grön och fin. Jag har visat sommarbilder på den förr här på bloggen. Jag ska gå till arkivet och ta fram en bild:

Femohalvt

Sex

Tack för att ni ställde upp er på ett tjusigt led. Framför allt tack för att ni ställde upp er i bokstavsordning. Axel, Disa, Joakim och Vingla. Jag önskar er en trevlig flygtur. Åker ni med Vingresor? 😉

Sju

Undra om de tycker det är skönast med havsbad eller bad i egen sjö och med egen brygga?

Åtta

Den här bilden är både vass och sticker ut i blogginlägget. Jag gillar den. ❤

Nio

Det är så typiskt, när man tycker att livet leker. Jag tittade så länge på hamnkrogens meny att jag missade … 😉

Tio

”Otur med bilkörning, men tur i grävandet”. Nytt Bosse Lidén ordspråk. När vi äntligen kom hem och fick torra kläder tog jag bort mossa i gräsmattan för att jobba mig varm. När jag grävt ett tag hittade jag ett rostigt skrin. I skrinet låg blänkande guldslantar.
Det fick bli denna sommarbil. Vilken tur att bilfirman tog mynt, för sedlar ville varken försäljaren eller banken höra talas om. Bäst att sluta tramsa. Solveig säger bestämt att vi inte alls körde ner i vattnet och att jag rimligtvis borde sett skylten när jag tog kort på den.

Vet ni om att Abbekås är omsjunget av Edvard Persson i sången Abbekåsagåsen Joakim? Det visste inte jag heller förrän min bloggvän Åse, som är uppväxt på orten, berättade det för mig. Stackars Jocke!

Jag tänkte låta Abbekås spela en huvudroll i månadens tävling som kommer nästa vecka. Trevlig helg! Här kommer sensmoral på skånska:

 

Stå ut i tjugofyra år till…

Backagårdens café

Kön på Olov Viktors lockade inte. Därför var det ett lätt val att styra vidare på Österlen mot vårt andra favoritställe. Här är morotskakan nyttigare och godare. Alla blommor är också ett extra plus. Gott om plats än så länge. Turisterna har inte hittat till denna oas ännu. Om några veckor är det annorlunda.

krasse

vallmoinre vallmo

”Krasse och underbara vallmo fixar jag lätt. Vad heter de två andra?”
”Malva och jag tror att det andra är borstnejlika.”

malvaborstnejloiks

”Jag måste älska dig mycket mer, än du älskar mig.”
”Vad har du gjort med din ring?”
”Inget. Jag är oskyldig som vanligt.”
”Du måste ha fastnat någonstans.”
”Jag har fastnat för dig.” 😉
förlovningsringar

”Vi skippar strandpromenaden idag. Det får bli skogen i Hagestad naturreservat. Ska vi ta bilen eller springa över Hammars Backar?”
Hammars backar

”Jag hade inte en aning om att gurkbarn och morotsbarn växer i träden. Solveig! Tror du vi gått för långt? Är vi i ett annat land?”
”Det skulle vara du som är i ett fantasiland. Själv är jag på Löderups camping.”
gurkbarn

”Jag trivs i fantasilandet. Vilken stor ring. Kan det vara en förlovningsring för tjockhalsade från Gränna. Tror du att du kommer att stå ut med mig i tjugofyra år till.”
”Jag lovar inget.”
”Det där var inte rätt replik på förlovningsdagen. Ta tillbaka det. Annars slänger jag i dig i det kalla vattnet och det är inte säkert att jag slänger i ringen. Vad snabb du är. Vänta på mig…”
förlovningsring för polkagrisar

 

Drömmer mig tillbaks en vecka

Vad råkallt det var idag när vi gick en vårpromenad på Norra Promenaden och in bland de gamla gatuhusen i vår stad. Våra tankar gick tillbaka en vecka till när vi förra söndagen njöt av vår familjepromenad på Sandhammarens vidsträckta strand. Sommartidens första ostrukna dag.
DSC007870002DSC007930007

DSC007900004

Jag blev glad när jag såg att denna okända medmänniska tog sig ända ner till stranden och gick en lång promenad i solskenet vid vattenbrynet. Hon parkerade sin bil bredvid vår och jag tänkte att det kommer inte att bli lätt för henne, bara med att gå i den djupa sanden ner till havet. Hon fixade det och fick sin belöning. 🙂

DSC008010015

Det var ingen stor mussla som Solveig hittade.

DSC007950009

En sväng upp till fyren blev det också. Sedan blev tre i familjen sugna på att klättra. 😉

DSC008030016DSC008040017DSC008070019

Även denna söndag övningskörde Jennifer. Sedan hände något magiskt. Av sig självt styrde bilen även denna gång till ett av våra favoritfik.

DSC008090020DSC008100021DSC008110022

De säljer även växter. Jag gillade namnet. Ormöga. Stackars liten. Fick du inte följa med in för din husse & matte? Kom så ska du få åka Volvo istället. Sedan ska du få något gott att äta. 😉

DSC008120023DSC008130024DSC008140025

 

 

 

Yxornas häll

Bild ett

Sista dagarna har jag nästan fått nypa mig i armen. Just idag för ett år sedan skojade jag med en granne och sa ”god jul“ till honom. Det hade kommit ett rejält busväder och varit snöstorm på natten. Idag behövdes ingen snöskottning. I helgen tog vi årets första riktiga ”vår-roadtrip” ut till Österlen. Extra roligt var att familjen var intakt, men tjejerna ville inte vara med på några bloggbilder. Det är inte bloggen de är emot utan att synas över hela världen när som helst. Det har varit mycket prat om det på föreläsningarna i skolan på sista tiden. Tur att jag fått tillstånd till lördagens inlägg. 😉

Variation förnöjer. Eftersom vi har en lågstadiefröken i familjen blev det en tur till ”Yxornas häll”, som ligger mellan Simrishamn och Brantevik. Det är en av de mest kända hällristningarna i Skåne och en av de äldsta. Den härstammar från äldre bronsåldern, ca 3 500 år sedan.

photo5Lika gammalt var inte det vi beställde till fikat och fågeln lät bli våra godsaker.

photo4  Den satt helt stilla. Såg ut som en död träfågel. 🙂DSC007510016

Sist gjorde jag reklam för Olof Viktors. Backagårdens café och växthus tycker vi är i samma höga klass. Min morotskaka vann över den jag åt sist på Olof Viktors. Nyttigare och godare med de stora mumsiga nötbitarna. Caféet öppnade säsongen den 1 mars. Redan var det behagligt varmt i växthuset. Helst där jag satt med solen mot mig. Minns i höstas när jag och Lizette skojade med Solveig som gått iväg till toaletten. När Solveig kom tillbaks började jag viska till henne med en förskräckt min. Berättade att jag skämdes över Lizette som satt och åt från en stor klase blålila vindruvor. Jag kunde inte fatta att hon vågade knycka en klase från vinrankorna som slingrade sig runt borden. ”Tänk om någon sett det. Har vi inte uppfostrat våra barn till att…” Lizette var neutral och åt vidare. Sedan såg antagligen Solveig Jennifers blick och förstod att så illa var det inte med lillasyster. Under tiden Solveig var iväg kom nämligen en dam som jobbade där och la druvorna på vårt bord.

photo2

photo3

Det känns som om vårbruket spårat ur. Kan bonden ha fått solsting? Jag gissar på att han drömmer om alla brev han ska få från Linda  i ”Bonde söker fru” och därför hamnade traktorn på bänken istället för på åkern.

DSC007550020

Varför kom jag akut att tänka på att motionera bort det jag just fikat?

DSC007560021

”Du där! Vet du var Hammars backar ligger? Nu har du väl ändå fått halsduken fel? Vi har precis varit där inne och fikat och tittat på fina saker i butikerna.”  ”Solveig! Såg du vad brun han redan var? Varför fick du så bråttom till bilen?”

DSC007590024Måste ha varit rekord för Jennifer när det gäller att övningsköra. Jag tycker att hon gjort rejäla framsteg och förstår inte varför hennes bilskollärare har drabbats av magsår och hela tiden byter bort just hennes lektioner. 🙂 Under flera av milen höll hon till höger på vägen. Genvägen över klitterna i Sandhammaren ruskade om både bil och passagerare. Blev inte riktigt klok på varför hon ville tävla med katamaranen som gick till Bornholm. Ibland kan det vara en fördel att inte fråga för många söndagsfrågor och som tur var hade jag med danska pengar och det är ingen manetsäsong ännu. 🙂 Ser man bara problemen från den ljusa sidan blir det mesta bra. Annars får man vänta på rätt vindar.

photo6
Hammars backar. Här har vi varit några gånger. Ligger ganska nära Kabusa skjutfält. Vi läste på anslagstavlan att man skulle hålla sig undan vissa övningsdagar i nästa vecka.

DSC007680033

Vad roligt att se allt spring som fanns i tjejerna. Det smittade nästan av sig till oss lite äldre. Backen känns i benen både upp och ner. Annars var det mycket dis häruppe. Nästa gång kommer jag att köra av strandvägen inne i Hammar istället. Jag såg på en karta på anslagstavlan att det var möjligt att nå fram riktigt långt på en slingrande grusväg. Tänk att välja en lite varmare klar dag med en fikakorg. Vilka öppna vyer mot Östersjön och inåt landet. Fortfarande har vi kvar att bevittna solnedgången vid Ale Stenar. I sommar kanske det blir av.

För femton år sedan

I vår familj är det jag som håller reda på datum av olika slag. Igår var en speciell dag för oss. Då var det exakt 15 år sedan som Solveig klippte av snöret utanför Lidéns Samlingsmuseum, i Ängalag mellan Båstad och Torekov, på Bjärehalvön.
Vi lekte på den tiden med siffror. 3/3-99. 3 333 st olika sorters kaffekoppar, 666 st äggkoppar, 33 kr i entré för vuxna, 11 kr för ungdomar osv. Ofattbart att det kom personer ända från Stockholm till vår premiärdag. På ett vis är det som det aldrig har hänt. Ändå. Vilka härliga minnen vi har kvar… och några stressdroppar.
CCI20140304_00010002 CCI201403040001

Vi firade gårdagen med att öppna en annan dörr i våra liv.
Ett

Ni som är Österlenälskare känner säkert igen innergården. Om några veckor kommer det att vara fullt med sittande och njutande besökare. Både här och runt om i trädgården.
Två

Jag är svag för änglar. Även änglar behöver fika.
Tre

Svårt att välja. Det finns mycket som lockar en diabetiker. ”Du väljer så fotar jag vidare”. Vad smart jag är, för då slipper jag att… 😉
FemFyra

Vilka fina utmärkelser Olof Viktors har fått. Ursäkta blixten. Se den som en extra hyllning till prisen.
Sjusåklartsju

Lätt hänt att man får med sig andra godsaker hem. Tänk om jag haft rätt kontakter och inte varit så blyg. Då kunde de fått äran att sälja ”Mina fotsteg i ditt hjärta” bredvid de andra böckerna.
Sex

Åtta

Vågar jag mig fram nu trots min blyghet?

Nio

”Hej allihopa. Hjärtligt välkomna till min bloggbild. Jag både ser och förstår att ni brinner för att komma med på ett hörn. Inte rymma iväg till ett hörn eller gömma er under borden. Det är inte så många tusen som tittar in på bloggen.” 🙂
Tio
Jag är även svag för snygga fönster.
Elva

De har gott kaffe här.

Tolva

Bara en bild till först.
Tretton

Va! Har en närsynt kaffetjuv druckit upp allt… varför tog tjuven inte något bett? 😉
Fjorton

Dags för demaskering. Vem är den skyldige?
Femton

Det finns alltid konst i olika former till beskådande och försäljning. ”Är det inte dags för mig att få köpa en tavla?”

Femtonochhalv
”Vi behöver inga fler tavlor hemma. Det räcker så gott med dem som du gör varje dag.”
Vad exakt menade hon med det? Ibland är jag glad för att inte alla getterna är hemma hos mig och att inte alla besticken ligger och vänslas i lådan.

sexton

”Ska vi ta bilen eller jogga hem?”
Sjutton

”Jag har ett bättre förslag. Du joggar av dig det som låg överst på din morotskaka och jag tar bilen.”
Denna underbara kvinna är min före detta klasskamrat… om jag minns rätt var hon lika retlig då som nu.