Andra boken i serien om Kurt Wallander; ”Hundarna i Riga”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015). Samtidigt vill jag uppmärksamma att det under 2016 är tjugofem år sedan den första Wallanderboken kom ut. ❤
Andra boken

”Jag tycker om att ströva omkring om hösten på det ödsliga Mossbystrand.”                                                                                               Henning Mankell

Mossby strand

Andra boken i Wallandersviten:
Hundarna i Riga, 1992, 339 sidor. Ordfronts förlag. Engelsk Titel: The Dogs of Riga. Publicerad i 31 länder.

Personligt:
Redan i andra boken flyttas handlingen i längre partier från Ystad och Skåne. Denna gång till Baltikum. Detta blir en extra krydda och förnyelse. Antalet mord ökar jämfört med första boken. Även berättartempot höjs.
Mankell skrev att han ville skildra vad som hände i Europa efter Berlinmurens fall. Han flög till Riga och tillbringade några veckor där. Han beskrev det som en märkvärdig tid. Spänningarna mellan ryssar och letter hade ännu inte exploderat. När han ville prata med en lettisk polisman fick det ske i hemlighet på något dunkelt upplyst ölcafé.

Tidsintervall:
Vad häftigt att startdatumet i andra boken var den 12 februari 1991, (min födelsedag).  (”Mördare utan ansikte” startade på Solveigs födelsedag).
Slutdatum i 18:e kapitlet är 27 mars. I epilogen är det en dag i början av maj 1991.

Huvudperson:
Kurt Wallander. Kriminalpolis. Ensamstående. Bor i en ostädad lägenhet på Mariagatan där det ofta, utanför på gatan, svänger en gatlykta i den byiga vinden. 😉

Familj:
Linda. Dotter. Läser på en folkhögskola i Bromma.
Karl Wallander. Far. Nästan alltid klädd i overall och avklippta gummistövlar. Bor kvar i huset i Löderup på Österlen, där han fortsatt med att måla tavlor med ständigt samma melankoliska höstlandskapsmotiv. Har numera hemhjälp som kommer till honom regelbundet.

Kollegor:
Otto Björk. Polischef. 55 år. En aning lynnig.
Karl Evert Svedberg. 40 år. Nästan flintskallig, född i Ystad! Kunde ofta verka vara sävlig och ointresserad. Men han var noggrann och något som Kurt satte värde på. Svedberg är fågelskådare.
Martinson. Knappt fyllda 30 år. Född i Trollhättan. Var på många sätt Svedbergs motsats. Impulsiv och en smula slarvig. Satsar hårt på att göra karriär inom poliskåren. Peters och Norén. Mestadels trafikkontrollanter.
Anette Brodin. Vikarierande stadsåklagare från Stockholm.
Ebba. Alltiallo i receptionen.
Ove Hansson. Jobbar med ett annat fall i denna boken.
Evert Rydberg. Förlorat kampen mot prostatacancern i januari. Kurt saknar honom på många sätt och för ofta inre samtal med honom när han kör fast i tankarna.

Sent på kvällen den 4 augusti 1990 tog Wallander med sig en flaska whisky och körde hem till Rydberg. I bilen lyssnade han på kassetten med ”La Traviata” med Maria Callas. Medan han och Rydberg delade på whiskyn på Rydbergs balkong insåg Wallander att hans vän och mentor var på väg att dö.

Hjälp utifrån efter att rikspolischefen bestämt det:
Bertil Lovén. Utredare på Våld i Stockholm. Femtioårsåldern.
Sture Rönnlund. Utredare på Narkotika i Stockholm. Femtioårsåldern.
Birgitta Törn. Cirka 30 år. Tjänsteman och observatör från Utrikesdepartementet med uppgift att hjälpa till med kontakter i dom länder där Interpol inte har något inflytande. Hon bor på Hotell Sekelgården.
Hotell
”Jag är inbokad på ett hotell som heter Sekelgården”, sa hon när de körde mot Ystad. Hotell Sekelgården låg på en gata bakom torget. Wallander stannade bilen och sträckte sig efter rapportpärmen. Sen lyfte han ut hennes väska ur bagageluckan.

Personer utanför polishuset:
Major Karlis Liepa. Kriminalpolis i Riga. Kedjerökare. Mycket närsynt. Wallander fattade sympati för mannen och tyckte han hade likheter med Rydberg med en skarp hjärna och stor erfarenhet.
Baiba. Gift med Major Liepa sedan åtta år. Ingenjör och översättare.
Jazeps Putnis. Polisöverste i Riga. Bra på engelska.
Ausma Putnis. En mycket ung fru till Jazeps.
Polisöverste Juris Murniers i Riga. I femtioårsåldern. Ryss från födseln.
Sergeant Zids. Chaufför åt Wallander under Rigabesöket.
Upitis. Lett. Fjärilssamlare och poet.
Inese. Planterad älskarinna till Kurt.
Mörth. Obducent på sjukhuset i Ystad.
Jacobson. I fyrtiårsåldern. Bor i Svarte. Säger sig vara fiskare.
Sten Holmgren. Bor på Mariagatan i Ystad. Äger fiskebåten ”Byron” som ligger i Branteviks hamn och som aldrig doftar fisk. 😉
Joseph Lippman. I 60-årsåldern. Driver en handelsträdgård enligt visitkortet.
Preuss. Mager ärrig man som talar enbart tyska.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:
Han höll om henne när hon skakade av gråt. Det var då han definitivt gick över gränsen, och började bejaka sin kärlek. Han undrade om han någonsin hade känt något liknande i sitt liv.

En hemlig natt i en kyrka.

Två nätter och en dag i en lägenhet i Riga.

Kurts bil:
En Peugeot (antagligen har Nissan bytts ut under hösten).

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Ni får arbeta efter eget huvud så länge. Jag har ett gammalt ärende som jag måste reda ut i Malmö. (Sanningen: Han skulle köra sin far till en färghandel.)

Han håller gärna inne med upplysningar han fått eller kommit på.

Han går in till Björk och frågar om han kan ta ut tio dagars innestående ledighet och hänvisar till en påhittad bilresa till Alperna för att åka skidor.

Contan
Björk ber honom att överta ett föredrag som skulle hållas för stadens Rotaryklubb. Han tog över uppdraget och höll ett misslyckat föredrag om moderna tekniska hjälpmedel inom polisarbetet, vid en lunch på Hotell Continental. Vad han sagt mindes han inte sekunden efter det att han hade uttalat sina ord.

Kurts hälsa:
En muskel under hakan låste sig. Smärtan var våldsam.

Strax efter klockan två på natten vaknade Kurt Wallander av en våldsam smärta i bröstkorgen. Han låg i mörkret och tänkte att nu dog han.

Känningar av ett gammalt ryggskott.

En böld på ena skinkan som återkom då och då.

En morgon när han vaknade fick han för sig att han var sjuk. Han gick till polisläkaren och gjorde en ordentlig hälsoundersökning. Läkaren friskförklarade honom, men föreslog att han skulle fortsätta hålla ett öga på sin vikt.

När han vaknade på söndagsmorgonen hade han hjärtklappning.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Rydberg skulle sagt åt mig att inte vara så otålig.

Rydberg hade ofta talat om förmågan att se det osynliga. Att upptäcka det oväntade i det skenbart naturliga.

Återvänd till utgångspunkterna, skulle Rydberg ha sagt. Börja med det du vet alldeles bestämt.

Sök efter samband även där du inte tror att dom kan finnas, kunde Rydberg ofta säga.

Rydberg hade många år tidigare lärt honom att inte dröja med att utforska förnimmelser av att en ledtråd dinglade så nära hans ögon att han hade svårt att se den.

Han gjorde som Rydberg, så ofta sagt till honom: Säg som det är, ont blir inte värre, men säg som det är!

Hastigt påminde han sig något som Rydberg en gång hade lärt honom. Man ska alltid bestämma sig för om det är lämpligt att vara den förste eller den siste som anländer till en utvald mötesplats.

StängtMossby Strand var övergivet. Kiosken var igenbommad och gungorna slängde och gnällde i sina kedjor. När han steg ur bilen kände han den kalla vinden i ansiktet. Högst uppe på gräsklinten där den sluttade ner mot sanden stod en ensam människa och fäktade med ena handen.

Nyckelspår & Villospår:
Räddningsflotte, öststaterna, överlöpare, skenrättegångar, en kondor och en vipa inom polisen, leksakslager, LP-fodral, polishögkvarter, kinesiska asken och Centrala Varuhuset.

DSCN6437Wallander gick de smala och vindlande gatorna till Fridolfs Konditori. Där åt han några smörgåsar och drack ett glas mjölk. Under tiden tänkte han igenom vad som hade hänt.

Kopplingar till första boken (Mördare utan ansikte):
En av mördarna i Lenarp fick permission häromdagen för att hans mamma skulle begravas. En mamma som varit död i minst tio år.

”Du vet väl att vi läcker”, sa Wallander och mindes återigen dubbelmordet i Lenarp.

Tidigare hade han känt sig trygg i sitt yrke som kriminalpolis. Men nu gjorde han det inte längre. Känslan av osäkerhet hade drabbat honom när han året innan hade hållit på med att försöka lösa det brutala dubbelmordet i Lenarp.

Kurt minns med obehag när han mist sitt omdöme som berusad och kastat sig över Anette Brolin.

För ett år sen framförde jag min bil i kraftigt berusat tillstånd. Men ingenting hände eftersom mina kollegor ställde sig runt och skyddade mig, och även där skakar alltså förbrytaren hand med sin jägare.

Han for kustvägen och stannade vid det ödsliga fält där Kivikska marknaden hölls varje sommar. Där hade han rusat som en galning året innan, med en pistol i handen, jagande en mördare.

Det var ett klagorop som påminde honom om året innan, när en somalisk flykting brutalt hade blivit mördad i Sverige, och Martinson hade försökt lugna den förtvivlade änkan.

Grodor i boken:
Text från ”Mördare utan ansikte”, förra och första boken:
”Vi har en kriminalpolis som flyttade ner från Stockholm för några år sedan. Svedberg heter han. Han flyttade hit eftersom han inte stod ut i Stockholm. För några dagar sen sa han att han funderade på att flytta tillbaka.” Senare i boken. Svedberg upprepade sitt önskemål att flytta tillbaka till Stockholm.
Text från ”Hundarna i Riga”:
Svedberg var en nästan flintskallig fyrtioåring, född i Ystad, och illvilliga rykten skvallrade om att han drabbades av hemlängtan redan när han passerade stadsgränsen.

Wallander tänkte tillbaka på året innan, då en polisman i Malmö kallblodigt skjutit ner en asylsökande flykting. Sanningen: Det var hans äppelätande kompis som stod för dådet.

Vid 43 års ålder saknade han en förtrogen människa vid sin sida. Sanningen: Kurt Wallander fyllde 44 år 30 januari 1991.

före 1
Han körde in i Kåseberga och fyllde på bensin. Eftersom han var tidigt ute fortsatte han ner till hamnen. Han parkerade och gick ut i blåsten. Det fanns inte en människa i hamnen. Kiosken och fiskrökerierna var igenbommade. Det är en egendomlig tid vi lever, tänkte han. Vissa delar av det här landet har bara öppet under sommarmånaderna. Hela samhällen hänger upp skyltar att det är stängt.

Kuriosa:
Han slog 90 000 och begärde Polisen. Fortfarande inga mobiler hos poliserna.

Wallander har fyllt i en ansökan till ett jobb som säkerhetschef hos Trelleborgs Gummifabrik. Han funderar flera gånger starkt på att skicka in den innan han till slut gör slag i saken.

Man tog för givet att personen som kom från UD och hette Törn var en man. Visade sig heta Birgitta.

Hans skånska skorrade. Wallander tänkte att ingenting kan låta hotfullt när det uttalas på skånska. Han visste ingen annan dialekt som hade så mycket omtänksamhet inbyggd.

På Arlanda såg Kurt Wallander hur skräddarsydda män oavbrutet talade i mobiltelefoner och till sin förvåning hörde han hur en överviktig handelsresande läste sagan om Hans och Greta för ett barn i sin overkliga telefonapparat.

BioPå kvällen gick Wallander på den enda biografen i Ystad som fortfarande var i drift. Han såg en amerikansk polisfilm. Motvilligt tyckte han den var spännande, trots alla overkliga överdrifter.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna bok:
I kväll ska jag möta en av dessa fåglar med skadeskjutna vingar.

Bach har inget hemland, tänkte han.

Men ni måste förstå att varje förtroende vi ger en annan människa kan vara en belastning.

Vissa människor väcks av tuppar, andra av att tystnaden är för stor.

I lögnens rike kanske halvsanningen är kung.

Jag dricker med en av de värsta brottslingar jag någonsin varit i närheten av, tänkte Wallander. Jag vet bara inte vem av dem det är.

Vi lever i en tid när råttorna jagar katten, tänkte han. Men inte heller det är sant, för ingen vet längre vem som är råtta och vem som är katt.

I vårt land kan man dö om man talar, sa hon. Man kan dö om man tiger. Eller säger fel saker. Eller talar med fel människor.

Han levde som en man som var tvungen att vända på alla stenar som kom i hans väg. Han måste alltid veta vad som fanns under.

Jag vet att paradiset har många portar. Liksom helvetet. Man måste lära sig att skilja på dessa portar. Annars är man förlorad.

Då och då måste man ställa världen på huvudet, för att få den på fötter.

Han var på väg till sitt svåraste uppdrag någonsin. Ett uppdrag som inte ens existerade.

PizzanTelefonen ringde och en man som talade bruten svenska bad honom att komma till den pizzeria som låg snett emot Hotell Continental.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Stranden var ingen brottsplats. Flotten flöt ute i vattnet. Skulle vi ha satt plastband runt vågorna?”

Kanske det finns en mikrofon i askfatet, tänkte han ironiskt. Kanske det sitter en man under bordet och mäter min puls?

Trädgrenar rev och piskade i Wallanders ansikte. Nu överskrider jag den yttersta gränsen, tänkte han. Men taggtråden har jag i magen.

Antal mord/dödsfall:
13 st + fler i styrkorna.

Zebra                                                                                   Foto från Lidéns Samlingsmuseum.

Antal urdruckna kaffekoppar:
63 st.  😉
Bosse nörd kunde inte låta bli (ta det med en nypa salt).

Bosse Lidéns betyg:
5/5 😀

Sista tre meningarna:
Pappersbitarna strödde han som brödsmulor över vattnet. Ännu visste han inte vad han skulle skriva till henne. Men hans längtan var mycket stark.

Baksidestext:
En vinterdag 1991 flyter en räddningsflotte i land vid den skånska sydkusten. I flotten ligger två män, mördade. För kriminalkommissarie Kurt Wallander och hans kolleger vid Ystadspolisen börjar en mödosam brottsutredning. Vilka är de döda männen? Varifrån kommer flotten? Kurt Wallander tvingas åka till Riga för att lösa dubbelmordet. Och så småningom inser han att han har blivit en bricka i en konspiration som direkt hänger ihop med de dramatiska omvälvningarna i de baltiska staterna. Alltför sent inser Wallander att det inte bara är han som jagar en okänd brottsling. Någon jagar även honom …

Inläggets fråga till dig läsare:
Vilket hade du valt helst om ”Wallanderserien”, om Mankell bett dig att ha en åsikt?
a) Att handlingen enbart handlade om Ystad och dess närmaste omgivning.
b) Att det alltid fanns en parallellhandling mellan Ystad (Wallander) och utomlands (utan Wallander).
c) Att Kurt Wallander flyttar sig mellan Ystad och något annat land.
d) Du tycker att Henning Mankell har klarat av den biten förträffligt själv utan din insats och är nöjd över resultatet.

Tabell som jag ska försöka hålla aktuell:
Alternativ D: 13 röster.
Alternativ A: 1  röst.
Alternativ B: 0 röster.
Alternativ C: 0 röster.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Det lilla hotellet vid havet

ett

Innan vi flyttade till Ystad hann vi bo flera gånger i den mysiga lilla staden. Både när vi var på semestrar och när vi febrilt letade bostad under några intensiva vintermånader.

två

Om vi någon gång flyttar från orten är jag övertygad om att vi kommer att återvända till Ystad flera gånger. Då är det troligt att vi kommer att satsa på detta hotell, som ligger ett stenkast från havet och bara en kvart från Ystad. Denna vägsträcka gör mig varm i kroppen varje gång jag färdas på den. ❤ Helst när det är fritt från novemberdimma. 😉

tre
Hotellet har växt och blivit med spa under den tid som vi bott här.

tre b

fyra

fem

Det var mycket folk här så jag tog en snabb-bild i entrén. Allt såg lockande ut. 🙂

sex

Hade inte Solveig varit med är det möjligt att frestelsen med den öppna dörren hade blivit för … 😉

sju

åtta
Jag är alltid svag för små detaljer. Jag blev också förtjust i namnen på rummen. Ex Fårahuset och Stallet.

nio

Detta måste vara den nya delen.

tio

elva

Två pluspoäng för ögat. Minnen från förr när det var lantbruk på platsen. Nu är frågan: Gå en promenad på Mossbystrand eller åka en liten bit bort till underbara Abbekås? Här finns så många fantastiska platser att det ibland blir svårt att välja.

Här kan du se finare bilder och annat spännande http://www.mossbylund.se/

Tänk att det redan är första advent nästa söndag!

 

Här tankade jag energi

1

Förra helgen var vi på två mysiga utflykter. På lördagen tog jag inte med kamera till Abbekås. Däremot fick både Solveig och fikakorgen följa med. ❤ Vi hade tur med vädret. Förmiddagens sol hade försvunnit, men det var fortfarande varmt och de mörka molnen släppte inte iväg något vått.

Vinnaren

Jag vågade inte gratulera mannen som jobbade i trädgården utanför huset. Huset som ingen av mina bloggbesökare röstade på i Månadens tävling, som därmed gav mig en lott att skrapa. Det ligger många fina hus längs denna väg, så det var såklart inte lätt att välja för er.

2

På söndagen åkte vi samma håll, men stannade några kilometer tidigare vid Mossbystrand. Precis som i Abbekås njöt vi av alla blommor i trädgårdarna längs med havet. Här nere är det tacksamt på hösten när värmen från havet fortfarande gör sitt jobb med växtligheten. (första fotot är också taget på Mossbystrand)

Cikoria

Jag har ännu inte druckit det sura cikoriakaffet. Däremot lyckades vi få till en tjusig rabatt med den vackra vilda blomman utanför vårt kaffekoppmuseum i Ängalag på Bjärehalvön. De människor som levde under den senaste ransoneringstiden minns säkert surrogatkaffet.

Krikon

Är det amerikanska blåbär som växer högt eller krikon? 🙂

oxelbär

Oxelbär är trevliga att fotografera. Kan man göra något gott av dem?

Björnbär

Björnbär känner jag väl till. Jag saknar bären som växte rikligt i Hovs Hallar, några kilometer från vår bostad.

Vresnypon

Kanske bäst att passa sig. Dessa röda saker är säkert vresiga. 😉

Inte bara nya sedlar

Vad viktigt det är att sänka tempot när energin håller på att ta slut på en gammal sprinter. Här i Ystad lyser morgonsolen så vackert. Fortfarande vet jag inte dagsschemat. Vad ska du göra av denna septemberlördag?

Här rullar det inte alls

Ystad morgon tre

Då var jag tillbaks på bloggen igen efter sex kreativa dagar, under tiden som ”Månadens kåseri” förhoppningsvis roat några besökare.

Någonstans

Min egen belöning dessa skrivdagar var att jag längtade efter att Solveig skulle komma hem och inleda sitt påsklov. Vi tänkte rivstarta med att besöka anrika Ystad Teater och gå på konsert med kultgruppen Freda´, som vi har många personliga minnen av. Två biljetter har i flera veckor suttit på a-tavlan i köket.
Igår såg vi fram emot att styra kosan till Skillinge på Österlen för att besöka Bokoteket som slog upp sina portar. Där hade vi på tisdagen lämnat in försäljnings exemplar av både ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”.
Idag söndag hade vi planerat in två hemliga möten som jag inte kan skriva om här. Jag vill inte att överraskningseffekten ska förstöras.
Efter det längtar min rygg, nacke och överarm till att träffa Ethel Gustafsson i Halmstad. Min favoritosteopat. Vi har också planerat andra bilburna aktiviteter … så varför ösregnar det just nu? 😦

Freda

Jag låg fräsch och slappade i soffan och klockan hade passerat sex. Förväntansfullt väntade jag in vacker fru och tidpunkten tills vi skulle köra ner till centrum. Jag hade hunnit drömma mig tillbaks till när jag spelade ”Tusen eldar-kassetten” hundratals gånger i min freestyle, i Täby, Stockholm och Borås. Minns hur jag sprang som en galning och släpade en stackars tjej efter mig för att hinna med sista tåget på Roslagsbanan efter en konsert med gruppen Fredá på en nattklubb. Genomsvettiga och hyperventilerande hann vi hoppa på en vagn. ”I en annan del av världen” var min största favorit från den skivan, men jag gillade alla låtarna. Därefter har jag köpt alla deras CD, tills de tog sitt långa break och skaffade mig under flera år många favorithits med sångaren med den speciella rösten. ❤
Bloggbild

Jag log när jag tänkte på när vi bodde i trästaden Hjo och blev bjudna på kvällsfika hos några trevliga nyinflyttade grannar som bodde i den mysiga vindslägenheten. Som vanligt råkade jag fastna i en CD-samling och sa spontant.
”Har ni alla Freda´s skivor. Coolt. Jag älskar Gnosjögruppen.”
”X är min storebror”, sa tjejen och hällde upp te i tjusiga Rörstrands Muminmuggar.

Världen är ibland liten. Avståndet mellan längtan, lycka och besvikelse behöver inte vara långt.

Bloggbild

Vår bil strulade i början av förra veckan. En ung tjej kom hit med bärgningsbilen och jag stod beredd med systemkameran för att ta bilder till bloggen, när bilen skulle åka iväg. Tjejen lyckades få igång batteriet och därför blev det ingen tur till Bil-Bengtsson. Istället värmde jag upp bilen och åkte till Mossbystrand och andra ställen under en timme. På eftermiddagen var vi som jag skrev tidigare i Skillinge och lämnade böcker. Solveig körde och handlade i torsdags.
Det fanns visserligen ett nytt problem som uppstod efter det att tjejen fått i gång bilen. Centrallåset och larmet funkade inte. Jag minns som tur var hur man förr vred om nyckeln för hand, så vi har klarat oss dessa dagar. Annars har jag mest försvunnit in i fiktiva världar och levt ett spännande liv under veckan.
”Klockan har sprungit iväg. Man måste vara där en kvart innan annars stänger de dörrarna, stod det på hemsidan.”
Fortfarande var det lagom med tid om jag körde lite för fort nerför Malmövägen. Jag visste var vi skulle ställa bilen, när jag hoppade in bakom ratten och väntade på Solveig som gick runt bilen och … bankade på rutan. Hm. Hon fick inte upp dörren och jag fick inte upp passagerardörren inifrån.
Under tiden som jag hejade på Jennifer som kommit hem från sin praktikplats försökte jag trycka på några knappar. Jag gav upp och sa till Solveig att hon fick visa hur smidig hon var och kravla sig in från chaufförsidan. Jag har en vig fru. Solveig kom på plats och jag hoppade in bakom ratten och vred om startnyckeln. Då kom den stora tystnaden på oväntat besök. Livet stod stilla. Inte det minsta gensvar eller ljud hördes från motorn. Stendöd. 😦 Nu var det inte gott om tid längre. Min cykel har bott på väggen under vintern. Den saknar därför luft i ringarna. Mina nya byxor satt för tajt för att cykla över huvud taget. Försöka få tag i en taxi som kommer på studs, nä… Ringa på hos en granne? Pinsamt. Mitt blodsocker var perfekt inställt för att sitta stilla under ett par kvällstimmar. Allt var suveränt ordnat. Vi hade tänkt på alla små detaljer. Trodde jag. Inte första gången jag bitit i ett surt äpple. Konstigt nog kom jag ut från bilen och blev inte fredagskvällsinlåst. Jag slängde upp entrédörren på vid gavel.
”Jennifer! Du får nöja dig med en banan. Du kommer att vara yngst på Ystad Teater. Vi kan inte slänga iväg åttahundra spänn hur som helst en Fredá. Era cyklar står ute. Om du och mamma drar iväg fort som tusan, så hinner ni innan sista inringningen.”

Uno Svenningsson 2015

Vad snäll Jennifer var som spelade in mina favoriter så jag kunde lyssna och se senare. ”Nåväl. Vad är en kväll på slottet. Den kan ju vara all … ”

Vilket sammanträffande. Det ösregnar utomhus denna söndag och gör det en aning inombords också. Asch! Det är bara att rycka upp sig. Det skulle inte förvåna mig det minsta om det i eftermiddag kommer hem en suverän grupp och spelar enbart för mig.   ”Hej! Är det du som är Bosse Lidén? Bra. Då har vi kommit rätt. Vår grupp Söndá ska testa våra nya hits på dig.” 😀

Drömmar i Abbekås

Även den här morgonen var idealisk för cykling längs med kusten. Nästan ingen vind. Precis lagom varmt. Vi lämnade Mossbystrand och svepte förbi ett fint hotell med havsutsikt. Målet var att njuta vid den idylliska fiskehamnen i Abbekås. Fikakorg hade vi med oss. Glatt humör var som vanligt nedpackat. 😀

Abbe ettAbbe tvåAbbe treAbbe fyr

Tänk om Rickard Sjöberg kunde sluta och knycka 160 kr den första varje månad på ett av våra konton. Istället kunde han väl lekt grannyra i våra kvarter. 🙂 Då skulle jag vilja bo i ett av husen längs med vattnet i Abbekås, från maj-september. Men det är mycket jobb med trädgård. Vi har haft några stycken genom åren. Kan ni läsa skylten?
Abbe fem

Här sitter en gammal nöjd man och vill stanna tiden.

Abbe sex

Vi kunde inte låta bli att ta kort igen…

Abbe sju

Man måste vara rädd om de små. Solen är stark.

Abbe åtta

Jag blir aldrig trött på mitt älskade hav. Året om måste jag ha min dos.

Abbe nio

Nu ska ni få lyssna på en sann sång om en Joakim. Min bloggvän Åse som har vuxit upp i Abbekås kan intyga… 😉 Edvard Persson står för skönsången om Abbekåsagåsen Joakim.

http://youtu.be/nE_IlmfZKMU

En rullande etapp på två hjul

Klockan var strax efter halv åtta på morgonen när vi parkerade vår bil bredvid alla utländska husbilar. Matkulturen är olika. Några turister var redan igång och grillade frukostsaker, som doftade så att jag trodde vi var utomlands, fast jag var stensäker på att vi befann oss i Ystad kommun. Av med cyklarna. På med hjälmarna. Nu rullar vi iväg.

Bild ett

Lagom varmt. Solen är på väg att ta sig igenom molnmassan. Hallå! Har ni en aning om att ni har ständig havsutsikt? Eller tycker ni att gräset är grönare på andra sidan?

Bild två

Inte speciellt ofta vid kusten som det är nästan helt vindstilla. Bara svagt ljumma vindar som smeker de bara benen och armarna. Tänk vad våra sovande tonårstjejer där hemma missar. Bild tre

Den här vyn ska jag spara till en dyster novemberdag när livet känns segt. Bild fyra

Ingen tidig morgonbadare har tagit chansen. Vi har havet helt för oss själva. Bild fem

Vänta lite…kan det vara en strandad haj eller val?Bild sex

Till höger ser jag en bekant baksida. Valen eller hajen får klara sig själv. Måste se vad som fångat Solveigs fotointresse. Bild sju

Då måste vi byta kamera för att jag ska få svaret på min fråga. Bild åtta

Ännu en gång träffar vi på en ensam barncykel som bär på sin hemlighet. Bild nio

Nästa gång ska vi trampa till underbara Abbekås.

 

Modevisning på hemmaplan

Igår fick jag sitta i soffan och titta på modevisning till skön musik i bakgrunden.
JenniLizett

JennytvåLizztvå

JennytreSist

Om ni vill se bikini, badkläder och fritidskläder får ni hänga med till Mossbystrand. 🙂
Vi har fint sommarväder i Ystad. Efter lunch packar vi bilen för en stund på stranden. Hoppas att inte alla har samma tanke. Bäst är att åka dit tidiga morgonstunder och sköna kvällar tycker jag. Nästa inlägg blir troligen ett kåseri. Kanske ska jag berätta om hur arga tanter utan kläder kan vara.