Jag vill att vi skiljs åt


Först var jag tacksam för att nå omvärlden igen. 😀
Vi hade hämtat en låda med Com hem prylar vid någon av de ”hundra rondellerna” runt Wisby och kopplat upp oss. 🙂
Resultatet gick oväntat snabbt och smidigt. Denna gula ända som jag håller i ”tassen” sattes in routern och den andra som ser likadan ut sattes … felskrivet … sitter fortfarande kvar i min vita dator.  😦
Mitt tålamod börjar sina. Först lirkade jag försiktigt. Hur svårt ska det vara, tänkte jag. Trycka in och dra ut. Sedan kom jag på att oddsen var inte rättvisa. Jag är 173 cm. Min fiende är exakt 300 cm. 😦

Solveig har också försökt flera gånger. Ingen av oss rådde på motståndaren.
Jag var rädd att datorn skulle bli förstörd. Därför har jag, datorn och kabeln umgåtts vid varje förflyttning mellan rummen. Ibland har det strulat till sig och jag har börjat morra lite dovt för att inte störa grannarna.

Mitt hopp stod till Lizette som är en hejare på tekniska ”datorstrulproblem”. Hon kom i fredags. Jag trodde att det skulle ta högst tre sekunder. Det slutade med att hon googlade på nätet. Inga napp.
Igår kom Jennifer. Tyvärr tog jag inte tiden. Men jag såg leendet i hennes mungipa och insåg att hon lyckats. 😀

Vad vardagslyxigt det är att bära en dator till vardagsrummet och slippa släpa på tre meter ”ovald” kompis.

Annonser

En dag för tidigt

En dag för

Idag för exakt två år sedan:
När vi skulle byta kust, flytta från västkusten till Ystad 2011, valde vi att anlita ett flyttbolag istället för att bråka med våra ryggar. Jag grävde på nätet. Fick fram ett antal firmor som verkade vara seriösa. Bad dem om kostnadsuppgifter. Fastnade till slut för en flyttfirma som hållit på sedan 1958. Bara namnet lät tryggt. Fredrik Åkare. För att det inte skulle bli fel följde jag upp med att dubbelkolla. (Inte så att jag ringde någon Cecilia Lind eller försökte hitta en anhörig till Cornelis Wreeswijk). Därför hade jag två mejl med pris och datum tryggt insatta i en pärm.

Dagen innan flyttbilen skulle komma var vi klara med det mesta. Det kändes skönt att ha full koll på läget. Solveig skulle ta bilen till sista arbetsdagen. Jag själv stod där som en trånande hemmapappa. Gav henne en avskedskram och passade på att byta munbaciller. Fick till en långtradare med släp som smakade mer. Till saken hör att vi bor på en återvändsgata. Väldigt få bilar har skäl att köra in på gatan. Jag hörde ljudet av ett tungt fordon bakom ryggen. På en nanosekund bytte ordet långtradare skepnad.
”Vad är det för bil?” hördes det från två klipska tungor.
Trots att jag inte hade glasögonen på mig gick det utmärkt att läsa texten på bilen. Fredrik Åkare. Ut hoppade två raska killar. En låg kvar i bilen och sov. Trion hade åkt en bra bit på motorvägen.
”Ni är tidiga”, sa jag.
Killen såg ut att ta mina ord som något surt för att klockan var kvart över sju på morgonen. En kvart försent i hans värld. En småsak. Han tyckte säkert att jag var en petig snubbe. Jag sög på nästa replik för att få till rätt sarkasm utan att darra på rösten.
”En dag för tidiga. Ni ska vara här imorgon.”
”Nä”, sa han och visade på sin handdator dagens datum.
Som tur var hade jag papperna tillgängliga i en väska som skulle följa med i vår personbil nästa dag. Därmed kunde jag överbevisa honom.
”Du kan sova vidare!”, ropade han mot bilen. ”Vi ska vara här imorgon.”
”Välkomna åter.”
Eftersom han ändå var på plats i god tid bjöd jag in chefen för att kolla in läget. Frågade om allt skulle få plats i deras största lastbil. Den utländska mannen såg väldigt tvekande ut. Nästa dag blev dramatisk. Det hände så mycket så det är värt minst ett eget kåseri. Jag har svårt att smälta att någon i flyttskaran stal flera CD från min samling, enbart med artister på M. Orsaken är att alla skivor låg i alfabetisk ordning. Det handlade minsann inte om musiksmak utan bara snabba, smutsiga fingrar som grävde sig rakt ner i den låda som var närmast. 😦

Önskar er en fin söndag.  Vi blev väckta i natt av ett knallande som låg rakt över oss ett tag.

Ps. Detta kåseri la jag in på Facebook i maj förra året. Innan jag hade någon blogg. Då i en förkortad version som ändå säkert kändes som låååång av läsarna. 😀