Film fyrtiofem av femtio

Liberal arts

Liberal arts
Genre: Romantisk komedi/Drama, 93 minuter, 2012.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 27/40
2). Bosse Lidén 2014: 97/120

Favoritscen: Jesse Fisher tar fram block och penna. Han skriver upp sin egen ålder: 35 år och Zibbys ålder 19 år och räknar ut skillnaden bara för att få de dystra tankarna på pränt. Sedan räknar han ut att när han var 19 år så var hon bara 3 år. Han jämför åldrarna både bakåt och framåt och kommer fram till att när han blir 87 år så kommer Zibby att vara 71 år. Jag kan riktigt se hur han tänker sig in i åldrarna. Förnuftet och hjärtat har sammanträde.

Egna ord: Det är svårt att bli arg på den genomsnälla bokälskaren Jesse Fisher (Josh Radnor) som spelar huvudrollen och som även skrivit manus till filmen. Jesse har alltid ett snällt ord eller ett skämt över både till de som behöver det och de som inte är värda det. Han tycks ha svårt att få ordning på sitt vuxenliv trots att han blivit 35 år. Stundtals ser jag likheter med hans namne Jesse i mina favoritfilmer ”Bara en natt” och ”Bara en dag”, helst under tvåpersonssamtal på olika platser med 19-åriga Zibby (Elizabeth Olsen). Sakta uppstår en ovanlig romans med inslag av klassisk musik och hederliga handskrivna brev som skickas mellan New York och collegelyan i det lugna samhället. Åldersskillnaden skrämmer Jesse och han kämpar emot. Romantik, intressant dialog och humor blandas smidigt med allvar och seriösa inslag. Skådespelaren Zac Efron gör en kul biroll som en kuf vid namn Nat. Ännu en film där jag är nöjd med slutet.

Baksidestext: Jesse Fischer är singel och oinspirerad till livet. Istället minns han sina glansdagar på college – fyllda av fester och poesiseminarier. Han undrar om hans bästa tid är förbi. När hans favoritprofessor från skoltiden frågar om Jesse vill hålla ett tal på hans avskedsmiddag tar Jesse chansen att återse sitt gamla college. När han möter Zibby – en musikälskande student – vaknar något inom honom och han måste fundera på om det inte är här han hör hemma.

Kuriosa: Båda de yngre kvinnorna i filmen heter Elizabeth på riktigt. I filmen heter till och med en av dem Elizabeth men kallas för Zibby.

Dagens fråga: Vilken är den största åldersskillnad du haft i ett förhållande?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Film trettio av femtio

0010001

Du har mail/You´ve got mail
Genre: Romantisk komedi 115 minuter, 1998.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 35/40
2). Bosse Lidén 2014: 103/120

Favoritkommentar: ”Som att du har en kassaapparat i stället för hjärna och hjärta.”

Egna ord: Tänk att tre små ord kan göra en dag. Varje gång som Kathleen Kelly (Meg Ryan) och Joe Fox (Tom Hanks) kommer hem och i smyg noterar att de fått mail från sin okända chattkompis ”Shopgirl” respektive ”NY152”, glömmer de tid och rum. De egna förhållandena på hemmaplan, tar allt mindre plats i deras liv. Det Kathleen och Joe inte vet är att de i verkliga livet är bittra konkurrenter och på gränsen till fiender.

Den mysiga bokhandeln ”The Shop Around the Corner”, som Kathleens mamma Cecilia Kelly startade för 42 år sedan på Westside i New York, drabbas av vikande försäljningssiffror mitt i julruschen när jätten Fox – Books Superstore slår upp sina dörrar. Lägre priser vinner över personalkompetens.

Detta var en utmärkt familjefilm som våra tjejer älskade att se om flera gånger. När jag såg om den igår inser jag att den håller fortfarande. Samspelet mellan Hanks och Ryan är trovärdigt. Nora Ephron firade stora triumfer med denna typ av film, ex. ”Sömnlös i Seattle” med samma huvudskådespelare. Väldigt lyckat kameraspråk, där man redan i inledningen ser hur chattkompisarna omedvetet går om varandra på väg till sina jobb. Biskådespelarna i den lilla bokaffären är härliga udda personligheter. Jag hade ingen aning om att filmen var en nyinspelning av två gamla filmer från fyrtiotalet, som i sin tur bygger på en gammal pjäs ”Parfumerie”.

Dagens fråga: Spelar det någon roll vilket yrke huvudskådespelarna har i en film du ser?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

Film tjugotre av femtio

 

Tre män och en liten tjej

Tre män och en liten tjej/Three Men and a Little Lady.
Genre: Komedi/Drama 99 minuter, 1990.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 34/40
2). Bosse Lidén 2014: 98/120

Favoritscen: När Peter Mitchel gömt sig på rektorsexpeditionen en sen kväll och…”

Egna ord: Det är inte ofta det händer – att en uppföljare är bättre än den första filmen. Vi gillade när ”Tre män och en baby” kom några år tidigare, men denna är ett strå vassare. Jag uppskattar att se om en film någon gång då och då, bara för att få skratta och bara som en ren avkoppling från vardagslivet. Risken är stor att flera av er är uttjatade på denna film som gått så många gånger på olika reklamkanaler. Jag tillhör inte den grupp av människor som slötittar på film på det sättet, därför slits inte filmer ut. För mig är numera den största behållningen i filmen scenerna med två av biskådespelarna. Patricia Gaul gör rollen som Miss Elspeth Lomax, rektorn på den stela engelska internatskolan för unga flickor (Pileforth for young ladies) grundad 1788, med bravur. Hon är det mest osexiga jag kan tänka mig. Den senile betjänten Barrow (John Boswall) lockar till skratt.

Handlingen i korthet: De tre ungkarlarna Peter (Tom Sellek), Michael (Steve Guttenberg) och Jack (Ted Danson) bor i New York tillsammans med ögonstenen Mary som lämnats utanför deras lägenhet som nyfödd. Mamman Sylvia Bennington (Nancy Travis) lever och bor också i denna omaka familj och allt flyter på bra tills Mary ska skrivas in i en skola. Då börjar vardagen vackla. Inte blir det bättre av att Sylvia, som jobbar som skådespelare, blir uppvaktad av den engelske, sliskige regissören Edward – filmens bad boy. Han ska sätta upp ”En midsommarnattsdröm” i England. Eftersom Peter har svårt för att berätta om sina känslor för Sylvia rinner tiden ut och sprickan är total. Sylvia och Edward flyttar till England och ett bröllop planeras. Det är farligt att köpa barns kärlek, för barn är världens svåraste publik. De genomskådar människor snabbare än vuxna gör. Mary vantrivs. Ryktet når New York och några medelålderns ungkarlar som saknar sin lilla tjej rycker till undsättning. Nu tar filmen en ny vändning och fart. Här ligger filmens styrka. Jag serveras många skratt och har samtidigt lust att vrida om halsen på den falske skurken Edward och jag är tacksam för att det var länge sedan jag blev uppvaktad av någon Miss Elspeth Lomax. Sådana närmanden kan ge mig klåda. Drabbar det andra skrattar jag gärna elakt. Jag ser mellan fingrarna och djupanalyserar därför inte, att jag i båda filmerna har tyckt att mamman Sylvia varit lite för naiv och tam för min smak, orsaken är att jag ser det enbart som komik.

Dagens fråga till dig som sett filmerna: Tycker du ettan eller tvåan är bäst?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

Film tretton av femtio

 

Livet från den ljusa sidan

Livet från den ljusa sidan / As good as it gets
Genre: Komedi, 111 minuter, 1997
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 31/40
2). Bosse Lidén 2014: 103/120

Favoritkommentar: ”Tittar man på nån länge nog ser man deras mänsklighet.”

Egna ord: En gripande och mycket sevärd New York-film med många bottnar, som börjar tufft för alla hundälskare. Bara relationen mellan författaren Melvin Udall (Jack Nicholson) och denna charmhund som spelas utmärkt av skådespelaren Jill 😀 är värd ”filmbiljetten.” Melvin har skrivit 62 romaner. Alla känslomässigt skrivna med romantiskt gripande texter. Melvin är knappast ute på författarturnéer. I så fall skulle alla dyrkande läsande kvinnor sätta i halsen. I alla andra situationer i vardagslivet, och i det lilla sociala liv Melvin ägnar sig åt, är han en tvångsneurotiker med ingrodda fobier och ritualer. Melvin spottar ur sig en jämn ström av sarkasmer, elakheter, rasistiska och homofobi spydigheter utan att egentligen mena så mycket med fraserna. För snart inser tittaren att han är likadan mot alla. Det ingår i hans sjukdomsbild. Melvin går bara till en enda restaurang, dit han tar med sig egna plastbestick. Han sitter alltid vid samma bord och vill alltid bli serverad av Carol Connely (Helen Hunt). Därför blir det problem när hon måste ta hand om sin astmasjuka son och inte kommer till jobbet. Inte blir det lättare när Melvins homosexuella granne Simon Bishop (Greg Kinnear) inte kan ta hand om sin hund längre efter ett rått överfall. Melvins inkapslade livs väggar börjar komma emot honom. Han tvingas krypa ut ur hålet och möta verkligheten. Han önskar, när det är som tuffast, att han var lagd åt det homosexuella hållet, för då hade besluten varit lättare att fatta. Filmen blev dubbelt Oscar belönad. Jack Nicholson för bästa manliga huvudroll och Helen Hunt för bästa kvinnliga huvudroll. Dessutom blev det tre Golden Globe.

Dagens fråga: Vilken är din favoritfilm med Jack Nicholson?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Film ett av femtio

Love is not a crime

Love is not a crime/Kärleken är inget brott.
Genre: Actionkomedi, 85 min, 2012
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 30/40
2). Bosse Lidén 2014: 88/120
Favoritscen/kommentar: ”Det var första gången jag inte ville gå. Det har aldrig hänt förr.”

Baksidetext: En ung, cool ficktjuv lever ett snabbt, fritt liv i New York. Allt ändras när han träffar ett av sina one-night stands som berättar att hon är gravid – och att han är den blivande fadern. Nu måste han välja sida. Och vad han än väljer så kommer det att bli konsekvenser…

Egna ord: Huvudrollerna spelas av Peter Facinelli och Jaimie Alexander. Jag gillar denna, i och för sig rätt lättsamma film, och hade trevligt i soffan i 85 minuter. Personkemin mellan Lucy och Bobby går hem hos mig. Jag är ofta trött på våld i film och stör mig därför på filmens genreval. Hade jag varit regissör hade jag gjort om detta till ett romantiskt drama. Låtit våldet finnas kvar, men i denna variant är det onödigt, orealistiskt och upplevs bara dit lagt. Ingen får sådana smällar och reagerar på det viset sekunden efteråt. Filmen har annars charm mitt i allvaret och en story som håller. Den biperson som impar mest på mig är ficktjuvens mammas nya pojkvän. Kameraspråket tilltalade mig med snabba New Yorkscener där kameran leker. Jag kan avslöja att miljöer fick lägst poäng av mina tolv personliga kategorier.

Dagens fråga:
Vilken var den bästa film du såg 2013 och var såg du den? (på bio, tv, datorn, flygplanet m.m. Filmen behöver inte vara gjord förra året)

Repristext från 8 januari för nya läsare som avslutas med mina tolv betygskategorier.
Familjen Lidén har under tio säsonger haft ”Filmmys i TV-sofforna”. 185 st filmer har vi tittat på. Några säsonger har vi fått välja var sin gammal favorit som fått en ny chans. De sista säsongerna har vi inte haft någon speciell veckodag, eftersom tjejerna blivit mer och mer självgående. Efter varje film har vi satt var sitt betyg mellan 1-10. Smaken har ibland varit riktigt skiftande, andra gånger inte. Endast en film har fått 40 poäng. Den gången hade vi inte ens några förhoppningar. Filmtiteln var helt okänd. Underbart att bli överraskad åt det hållet.
Nu tänkte jag under 2014 återse de filmer som jag själv gav 9-10 poäng.  På torsdagarna (om jag hinner) kommer jag att lämna ett filmtips. En del filmer är redan jättekända. Jag kommer att ge filmen ett slutbetyg som jag summerar efter att ha tagit hänsyn till 12 st personliga kategorier som finns längst ner i inlägget. Maxpoäng är 120. Ni får gärna kommentera, men jag har inte lust att försvara elaka sågningar. Detta är en ”Snällblogg”. 🙂
När det gäller denna bloggkategori kommer jag endast att svara med en glad gubbe som visat att jag uppskattat din kommentar. Efter femtio filmtips kommer jag att avsluta med en tävling. Ni får då välja tre av mina femtio bidrag som ni tycker är bäst. Ska bli spännande att se vilken film som vinner när ni får bestämma. Hoppas många lämnar in bidrag i december. Ni kan ju hela tiden scrolla i kategorin ”Filmtips” under året.

Jag låter denna text följa med som en ”svans” i början av året. Sedan kapar jag efterhand orden och hänvisar till tidigare inlägg.  Precis som jag gjort vid mina andra tävlingar.

Här har ni mina tolv kategorier med damerna först. 🙂
Jag har satt ett betyg mellan 1-10. Max 120 poäng.

1= Kvinnlig huvudroll; rollprestation, trovärdighet, charm och utseende.
2= Manlig huvudroll; samma som ovan.
3= Bakgrundsmusik.
4= Biroller; prestationer, intressanta, roliga, betydelsefulla för handlingen, ev. barnskådisar. Rätt barn. Får inte läsa repliker.
5= Regi. Röda tråden, storyn. Filmens handling. Fångar den mig som tittare? Trollbinder? Givetvis den viktigaste av kolumnerna.
6= Den romantiska biten. Kemin mellan Honom och Henne.
7= ”Spänningen” i storyn. Från filmruta ett till den sista.
8= Repliker; sköna klassiska kommentarer som sitter kvar efteråt, eller meningar som ger mig något.
9= Komiska situationer som lockar till skratt.
10= Tilltalande miljöer. Utomhus, inomhus, spännande platser. Blir jag sugen på att resa dit, eller tvärtom? Platser jag längtar tillbaka till.
11= Kameraspråk.
12= Slutscenen. Inte reta mig på att det är en cliffhanger. Istället tänka mig att jag är sugen på en tvåa. Eller fantisera vidare själv.

 

 

 

 

 

 

 

En röd kabinväska

Först skrev jag om en personlig nästan TV-fri höst. Sedan började jag fylla på i soffschemat. Nu är det dags igen ikväll efter mina bönder, när ännu en gammal repris ska komma tillbaka på fyran. Jag syftar på en söt röd kabinväska som ska dras in hos åtta nya kändisar.

Jag är förtjust i Carina Berg. Hon känns direkt som en kär gammal vän. Hennes sköna personlighet tror jag smittar av sig till värdarna. De tycks öppna sig. Kanske är det lättare när man gör det på hemmaplan. Enligt intervjun stannar hon tre dagar. Endast ett par gånger har det varit fejkat med sovandet. En av gångerna ska vi få se under hösten. Det blåste rejäl storm i New York när hon besökte hockeyproffset Henrik Lundqvist i hans exklusiva takvåning på 42-43 våningen med mycket glas.
Själv hade jag mer än gärna stått på hans terrass och tittat ut över hela Manhattan, fast inte mitt i stormen. 😀
Vet inte hur mycket de klippt, men Carina säger att det tog en halv minut innan de började bråka. Han är väldigt ickekonflikträdd. Undrar ni vem det är? Jag kan ge en ledtråd. Han är en Joker.
Detta är femte säsongen. När den är avklarad har ”Berg flyttat in hos 40 kändisar”. Enligt ryktet är det få som tackat nej.

Säsongens åtta kändisar:
Dolph Lundgren
Laila Bagge Wahlgren
Henrik Lundqvist
Johannes Brost
Anna ”ABC” Book
Thomas ”Säcken” Wassberg
Py Bäckman
Markoolio

Förutom dessa åtta. Vem skulle du läsare vilja flytta in hos i tre dagar? Var nu inte feg… och jag har inte plats eller tid 😀
Själv fick jag oväntat besök igår. Först kom solen men sedan kom något med vingar. Jag bar möbler från balkongen genom bostaden och ut till garaget. Var så skönt att solen var tillbaks igen. Jag tog bara en stol åt gången. Ville inte att det skulle droppa på mattan. I garaget klättrade jag upp på en stege och staplade möblerna. Öppnade ytterdörren för nästa vända. Såg bort till vardagsrummet. Där satt en fågel på en gren i en av våra Hibiskus. Jag stannade till på hallmattan för att inte skrämmas. Gissade på att det var den som jag sett på fönsterblecket tidigare när jag fikade. Fågeln uppmärksammade mig och flög vidare till potatisblomman som jag tagit in från balkongen för någon dag sedan. Jag frågade fågeln om den ville ha något. En kopp kaffe? Inget svar. Jag har inget fågelgodis hemma fortsatte jag med lugn röst, samtidigt som jag var en aning osäker på om den skulle börja leka ”hela havet stormar”. Kom att tänka på större fåglar som kommit på besök genom åren där vi inte varit helt överens om vem som jagade vem. 😦
Det blev bara en snabbvisit. Denna gången. Fågeln flög ut samma väg som den kommit. Grön på bröstet. Gröngöling?  😀
Måste erkänna att jag är en riktig fågelrasist ut i fingerspetsarna. Vissa arter gullar jag med, medans tre andra är långt ifrån mina vänner. För att inte sätta åt någon rangordnar jag inte arterna.
Här är de tre på min personliga svarta lista.
Skator, duvor och hägrar.

När jag var liten älskade jag skator trots att mamma och pappa sa att de inte alls var så snälla som jag ville ha dem till. Om det är någon som tycker att det är taskigt att ta med hägrar på listan så får ni hålla er till tåls. En vacker dag innehåller min blogg mitt personliga svar till orsaken. De som varit på samma begravning som jag förstår mig fullt ut. 😦 eller om man är vuxen. 🙂 själv är jag mest 😉

Ps. Missa inte klippet som finns på kommentarer. Borde koltrast-ambulansen varit med på svarta listan?