Saknad & älskad

dsc_00100012

Jag fick en oväntad kelkompis när jag kom hem från en eftermiddagspromenad i veckan.Tyvärr hade jag med mobilen så det blev bara några suddiga bilder.
Först trodde jag katten fått fnatt när jag på avstånd såg att den verkade hoppa av glädje rakt mot mig. Snart kommer den att vika av mot dungen, tänkte jag och passerade stammen på ett träd som skymde sikten en kort stund. Så var det inte. Istället törstade den efter bekräftelse och ville till slut upp och slicka mig i ansiktet. Vilken mjuk tjock päls den hade.
Bakom min rygg dök det upp något mer intressant för katten och jag blev lämnad för en stund.

dsc_00080014

Det var skoj att se den ystra stora hundvalpen och trist att jag inte hade systemkameran och fick till den perfekta bilden när den låg helt på rygg och spelade död.

dsc_00090013

Under promenaden gick jag förbi en plats där jag tidigare sett ett gosedjur ligga i stentrappan. Nu hade någon snäll människa hängt upp det i en häck och hoppades såklart att den unga ägaren snart skulle sammanstråla med sin älskade vän. Låt det bli en sanndröm. ❤

dsc_00110011

Under resten av promenaden gick jag och tänkte på vad som stod under en lucka på Gunnels blogg för några dagar sedan. Hon hade även lagt in en vacker bild. Det sistnämnda såg jag inte förrän jag letade rätt lucka och blogginlägg. Sant. 🙂

http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/12/lucka-4.html

December är en månad då jag tänker extra på människor som jag mött på min livsstig. Jag tycker om att stillsamt göra sådana vandringar då och då. Stämma av livet.
Både mina fötter och tankar vandrade tyst inom det gemensamma ämnet AVTRYCK.
Är det så för dig läsare också?
Egentligen är det inte så underligt när det gäller det första. Givetvis minns vi starkast de som vi älskade/gillade mest. Konstigt vore annars. Men på både gott och ont minns jag även väl de personer som jag tyckt minst om. De flesta av alla de andra hundratusentals individer som jag stött på i olika sammanhang har mer en tendens att flyta ihop till en osynlig massa. Synd. För jag är säker på att det fanns många guldkorn som aldrig kom till tals. Som behövde en längre startsträcka för att öppna upp en bit. Hoppas de hittade sitt bollplank. Annars var jag duktig på att få ”främlingar”/personer att öppna sin dörr för mig. Ganska ofta tog jag mig tid att lyssna när andra rusade vidare i livet. Kompisar brukade reta mig för det och de hade rätt på ett vis. Det var en svår balansgång. För mig var det inte samma sak, att vara en bra medmänniska som att ex. inleda ett förhållande. Två helt skilda saker i min värld. Där sårade jag hjärtan. Men jag har inget dåligt samvete. Jag var inte ett sådant halmstrå. Vid vissa tillfällen hände det att jag blev ”Kall som is”, som Gemini sjöng i melodifestivalen.

Vilken fördel jag har som har skrivit dagbok under många år. Dessutom hade/har jag alltid med en liten nätt anteckningsbok vid längre resor.
Under några dagar sista tiden har jag suttit och myst inomhus. December bjuder upp till det. Det har varit uppskattade soliga dagar på slutet. Då har jag gått ut och hälsat på solen. Sedan har jag unnat mig att kura skymning. Suttit och sett ut mot den vackra mörknande himlen. Låtit tankarna fladdra innan jag tänt mysbelysning och levande ljus. Av en slump när jag letade efter något annat, ramlade jag över anteckningar från tre längre utlandsresor. Hur kunde vi hinna med att träffa på så många olika människor och göra så mycket bus & hyss? Vad lämnade jag själv för avtryck? Jag läste att det fanns fler Nils Poppe inslag från andra tillfällen och år. Hoppas de personer jag minns mest lever bra liv som de är nöjda med. Jag skulle inte bli ledsen om några av dem kom ihåg en Bobo eller Sebastian. Inte alls.  🙂

dsc_00070015

Vid en hand i handpromenad i söndags mot fiket Chill, med henne som ”stal” mitt hjärta, passerade vi Klostret.
Jag var tvungen att se efter om det även denna december blivit en tredje blomning på det japanska körsbärsträdet.
Det hade det. Långt ifrån lika mycket som förra året.
Vackert, läckert och märkligt.
Några dystra tankar gled iväg till ämnet klimatförändringar. Jag stängde in de sistnämnda tankarna och njöt istället av stunden. Jag kan inte ta ansvar för andras felbeslut uti i stora världen. Det kostar för mycket energi. Vill inte hamna på lysande rött igen.

dsc_00060016

Fotnot:
Bara en symbol till eventuella kommentarer. Jag blir mer och mer involverad i olika skrivplaner och måste passa på att smida medan järnet är varmt. I nästa vecka ska jag stänga in tankarna så gott det går och istället njuta av min älskade familj under några veckor. Vi ser extra mycket fram emot denna jul och vi hoppas får vara friska.
Var rädd om dig med. Tack för besöket.

 

 

Annonser

En kulturell resa till kusten

1

Vad passande det var att vi fick åka med Pågatåget ”Nils Poppe” till Helsingborg.

2

Lite försenade kom vi fram till stamfiket Fahlmans på gågatan. Där intog jag min obligatoriska Kaffe Latte och en Sarah Bernhard. Den goda chokladkakan åt jag på det kända konditoriet redan på åttiotalet. Kanske inte just den kakan, men en förfader.

Koffeinpigga fortsatte vi mot huvudskälet till denna tvåtimmarresa. Mer om det i kommande blogginlägg.

3

Jag gillade alla sex skyltarna som vi snabbt passerade förbi. Dessa tre på ena sidan gatan, som jag hann fotografera innan filmrullen hastigt och olustigt tog slut. 🙂
LenHud, Staken & Veken och Tvål. Vilka tuffa, träffande namn. Samtidigt undrade jag hur konkurrentbutikerna på andra sidan tänkte när de valde sina. Skaffaaknepåfemminuter, (skylten var så lång att den täckte Systembolagets halva butiksfasad) Smärtsamma Nästatueringar och Rostigt & Söndrigt.  😉

5

Efter två trevliga timmar kom vi ut i friska luften och lät doften leda oss rätt.

6

Tänk att äta hemma på bortaplan och slippa laga maten. Vem var min namne tro?

7

Vad tror du låg i påsen på bordet?

8
Sallad fick vi hämta själva. Det var en ganska liten portion (lagom för oss), men mycket gott. Till Bo kommer vi att återvända fler gånger.  😀

9

Ordet NJUTA i bakgrunden stämde bra in på atmosfären. God mat, trevligt sällskap och skönt att sitta ner en stund efter allt promenerande och alla intryck som samlats in på vår kulturella stund. Vi hade mycket intressant att diskutera.

10

Kan du gissa vad som syftas med meningen?

11

Här är svaret. En rymlig och trevlig toalett. ”Hos Bo” fick ännu fler pluspoäng.

12

Medan Solveig gick på klädessafari letade jag upp en ny kompis. Han den orandiga med de snälla ögonen.

13

Tillsammans gick jag och Bloggo iväg till en av mina favoritaffärer i Helsingborg.

14

15

Här gick hela min ”veckopäng”.  Det var inte lätt att välja. Vissa saker var givna. En plåtburk CHOK, Hallonvrål, Kryptoniter och vilken tur att de hade Lakkris Djöflar hemma. Jag ska ta en bit när jag hejar på Island mot Frankrike ikväll. Kommer deras fotbollsresa att ta slut nu? Eller får jag uppleva Vulkanen ännu en gång? De kör säkert den ändå. Inget verkar vara omöjligt för detta gäng kämpar, ledda av en svensk förbundskapten som många snackat ”skit” om genom åren. (inte jag)

16

Tyvärr var inte dessa till salu. Jag minns när jag var ”liten” och bet av ett lager i taget. Det brukade gå sådär.  🙂

4

Egentligen borde jag köpt en väska för allt svart guld som jag precis inköpt. Men jag var rädd för att väskan var 88 år gammal och doftade ofräscht från butiksinvigningen. Eller de har kanske gjort nya sedan dess?  😉
Jag är mycket förtjust i butiker som överlever och överlever och har en lång story bakom sig. Helst om de gått i arv genom generationerna och anekdoterna frodats.

17
Vad gulligt. Medan vi varit borta från ”Den lille blå” hade han fått en kompis. Jag hade önskat att vi fick en reg.skylt med ett ord som går att läsa. I det här fallet måste det vara extra tryggt att veta att ”Den lille bruna” har bra gener. På tal om BRA. Det hade också varit ett perfekt ord. För vem vill ha en bil som det står FEL på?
En sak som retade oss var att vi fick betala 80 kr för att parkera, (två påsar lakrits). Annars kostar det 40 kr att ställa bilen vid stationen. På sommaren ”smyghöjs” parkeringsavgiften. I normala fall parkerar vi fem minuter ifrån stationen – helt gratis. Varför vi inte hann det denna gång är privat. 😉

Imorgon blir det stenkul. På tisdag ska jag berätta om när jag och min skolfrökenfru blev tillrättavisade. På onsdag ska jag visa kända kläder. På torsdag blir det antagligen ”Sex mil hemifrån” eller ”Favoritfik på Österlen”. Eller är någon hellre intresserad av häckklippning, montering av två garderober, Vulkanen (Islands fotbollskillars hyllning till sina fans på läktarna), fjorton nya bokbeställningar, höga och låga blodsockervärden? 🙂

Vi hoppas få till några gemensamma dagar med våra döttrar i juli där vi kan åka iväg på något kul. Just nu finns det bara tre möjliga dagar kvar i denna månad. Antagligen kommer det att regna hagel och småspik de dygnen. Eller så kommer MacDonalds att be på bara knän att de måste rädda deras ”butik” och ställa upp och jobba även dessa tre dagar.

 

De tog mig för en annan

Bobo minns …

I ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” tog jag med ett kåseri med namnet. ”Lika som tvillingar”. Då handlade det om att två kvinnor trodde att jag var utländsk.

Det har även hänt vid tre tillfällen att människor tyckt att jag var otroligt lik en känd svensk skådespelare och aktör. Här kommer ett snabbt hopkok om detta:
Jag tog det inte på allvar första gången som en yngre träningskompis kläckte ur sig frasen.
”Bobo! Vet du om att du liknar x jättemycket”?
Då tyckte jag han var galen och slängde snabbt ur mig en motreplik.
”Och jag tycker du är lik Uffe Sterner. Är ni släkt?”
Till saken hör att ishockeyspelaren Sterner varit Sveriges kändaste spelare några år tidigare. Min klubbkompis hade samma för och efternamn. Med andra ord säkert ett utslitet skämt från min sida under ett svettigt träningspass.

En regnig eftermiddag visade de en svensk gammal svartvit filmklassiker på TV. ”Otroligt”, sa jag högt till mig själv. ”Det är ju jag.”
Både de pigga spelande ögonen, ansiktet, kroppsspråket, kroppsbyggnaden och sättet att förflytta sig var tvillinglikt.

Under flera år trivdes jag med att ha långt hår. Inte med möjlighet för en hästsvans, men häftigt lagom långt hårsvall.
Men på högsommaren bytte jag taktik och gick och fick håret rejält kapat. Skönt när jag svettades eller badade i salta hav. Annars gick det utmärkt att likt Björn Borg ha ett tufft svettband i pannan och på handlederna.
Det var endast med denna korta frisyr under några sommarveckor, som jag insåg likheten.

Inför en utlandssemester fick jag ett spontant ryck. Planen som dök upp var att jag skulle få håret lite lagom trimmat. Spontant gick jag in på ett klippotek mitt i centrum. Jag lekte med tanken att den söta yngre Lena som sprungit efter mig för många år sedan skulle hålla i saxen. Jag hade inte sett henne på flera år, men kände ändå till hennes yrkesval och arbetsplats.
Lena såg jag aldrig till. Istället bad en kvinnlig frisör i min egen ålder mig att sätta mig i stolen. Jag berättade att jag bara ville att hon skulle ta lite i topparna.
Från början förde vi en trevlig dialog. Jag råkade nämna att jag skulle åka till Kos nästa dag. Detta ämne gick hon igång på. Direkt började hon lovhylla Medelhavsön som var hennes favoritö. Snart var dialogen ersatt av en kvinnlig monolog. Mina tankar förflyttade sig från att lyssna, till spegelbilden där jag besviket insåg att chansen att träffa på en intressant dam på resan hade minskat till fryskallt. Det hjälpte inte att jag tystnade. Snart var det bara en godisklubba som skiljde mig från deckaren Kojak.
I vissa lägen var jag mycket blyg och väluppfostrad. Eller vad säger man när ”Saxkvinnan” äntligen, antagligen fick hon kramp i saxen eller i tungan, några timmar senare (det kändes som jag missat flyget), slutade klippa och satte upp en spegel bakom min nacke.
”Är du nöjd? Blev det bra?”
”Nä. Det blev för kort. Kan du plocka upp det från golvet, tvätta till det och sätta fast det igen?”
Istället drog jag till med ett falskt.
”Visst. Tack.” och försökte tänka positivt. Bra. Ingen chans bland brudarna på resan eller i sommar. Jag behöver inte klippa mig de närmaste två åren och kommer därför att tjäna big money.

När jag klev på bussen visade det sig att den blå stadsbussen var knökfull. Ändå hade jag tur och fick den trånga platsen bakom chauffören.
Vi hann knappt rulla iväg förrän jag hörde en grabb längre ner i bussen börja tjata med sin mamma.
”Mamma. Såg du?”
”Vaddå?”
”Det var Nils Poppe som gick på bussen.”
”Inte så högt Patrik.”
Killen började tjata ännu HÖGRE.
Min nyfikna sida av mig började titta mig runt. Till slut vände jag mig om och möttes av ett fult pekande finger rakt mot MIG.
”MAMMA SER DU ATT DET Är NIILLLS POPPPE!”
”Inte peka! Inte prata så högt. Den riktige Nils Poppe är en gammal gubbe.”
Jag var rädd att busschauffören skulle vända sig om och be om en autograf och att det skulle vålla en krock.
Det blev en pinsam svettig resa som jag förkortade genom att hoppa av en lång bit hemifrån.

På semesterresan hade vi mer än kul. Det ena upptåget och galenskapen ersattes av ett nytt. Men efter fem dagar hände det som inte fick hända. Jag fick racerbajs och mådde skit. När de andra åkte iväg med sina vespor letade jag mig till ortens doktor. Väntrummet var fullt av patienter. Jag fick en ask med pyttesmå tabletter. Just då ville jag bara en sak. Åka hem till Sverige och tryggheten.
Vilken effekt. Knockoutpiller. Det var som att stoppa in en kork i rumpan. Tabletterna som blev kvar använde jag mig av på hemmaplan de närmaste åren. En tabbe en eftermiddag i Sverige var att jag tog ett glas Coca cola upptill. Jag blev knäpp. Kunde inte bedöma avstånd och gick in i väggarna. Koffeinet gick tydligen inte att kombinera med dessa supereffektiva knarkpiller.
Tillbaks till Kos. (Tur detta inte är ett kåseri) 😉
Under tiden som de andra roade sig kungligt blev jag kompis med en rödhårig tjej med blek hy som för första och sista gången åkt på solsemester. Det skulle hon aldrig göra om. Hon klarade inte av den intensiva värmen och den starka solen. Istället för att hänga på våra kompisar fördrev hon och jag några trevliga hotelltimmar under två dagar med att spela spel. Stackars henne när hon blev av med sin spelkompis.

I hotellrestaurangen fick jag ”only rice” till dinner. Mina polare hade blivit bekanta med fem norrländska tjejer under tiden som jag lämnat scenen. De hade varit iväg på utflykter med vesporna och besökt paradisstränder. (Jag tog revansch veckan efteråt.) Denna afton hade de bestämt att ses på ett av innediskoteken som låg i anslutning till vårt hotell. Jag hade vagt sagt att jag kanske dök upp senare på kvällen. Eftersom jag var relativt pigg och uttråkad bestämde jag mig för att lämna rummet.
Till saken hörde att diskoteket hade flera vita pelare i lokalen. Därför kunde jag lite diskret göra mig osynlig och spana in vilka tjejer som mina kompisar träffat.

Troligtvis hade jag samlat på mig för mycket energi under min ensamhet och under alla yatzy-partier. Därför gjorde jag en spontan livlig entré runt sista pelaren som skiljde mig från bordet. Jag minns inte just nu om det var någon av mina glada polare som ropade. ”Tjäna Sebbe” eller om hon från Umeå var etta med repliken.
”Vad sjutton gör Nils Poppe här?”
Hon kunde lika väl stoppat in en isbit innanför min tröja.
But the show must go on. Jag tyckte det var lika bra att hoppa in i Sten Stensson Stéen kostymen resten av den natten. För det var inte Nils Poppe på scenen i Fredriksdal som pigg 75-åring, som de tre personerna förknippade mig med. Så illa var det inte.

Jag borde ta det som en eloge, men tyckte det var pinsammast på bussen i kombination med det långa frisörbesöket.

Tyvärr kan jag inte bjuda på en bild. Jag letade efter den skiss som en konstnär gjorde av mig på just den resan, men om jag minns rätt var jag inte lik Poppe alls på den. På den tiden körde jag enbart med diabilder. Men när jag ser närbilder på Fabian Bom och Sten Stensson Stéen från Eslöv ser jag den slående likheten.

Dags för SJUTTONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 onsdagen den 4 maj)

Min första tanke var att ni skulle ägna er åt mänskliga tvillingar, trillingar. Istället tänkte jag om och tog på lekglasögonen. Det här lekuppdraget går att göra både enkelt, konstnärligt och roligt. Snabbt eller genomtänkt. Borde passa de flesta.

Väljer du att gå efter ett TEMA får du tre bonuspoäng. Tema kan vara allt från hundar, personer, vårblommor, bilar, hus, färger, kläder till allt möjligt. Du berättar i din kommentar till mig om du valt ett tema.

Små grundexempel:
Om man ser någon komma med samma jacka som man själv har på sig kan man skojigt säga att där går en tvilling.
Står det tre röda bilar parkerade bredvid varandra skulle man i en lekvärld kunna säga att de är ”trillingar”.
Fyra sommardäck som ligger på garageinfarten och snart ska byta plats med vinterdäcken är ”fyrlingar”.
Någon kan gå omkring med fyra hundar i koppel, av samma ras.
Fem skator sitter i samma träd.
Fem svettiga personer på var sin ”cykel” på gymmet. ”Femlingar”.
Sex personer i samma träningsställfärger joggar på en stig i skogen. ”Sexlingar” såklart.

Här är regler, mall och poängantal:
Inga nätbilder, arkivbilder eller lånade bilder är okej i denna lek. Du ska lämna ditt hem och ta bilderna själv. Tidpunkten ska vara dessa dagar som poängjakten pågår.

Del ett:
De två nya vattentornen i min stad – 2 poäng för ”tvillingar”.
bild 1

Överkurs. Detta skulle kunna vara tvåäggstvillingar.
Bild två

Tre gula bajamajor i Sandskogen – 3 poäng för ”trillingar”.
Bild tre

Fyra gula maskrosor som är vackrast i andras trädgårdar eller på stora ängar – 3 poäng för ”fyrlingar”.
Bild fyra

Fem frestande Dumle som jag numera bara vågar suga på – 3 poäng för ”femlingar”.
Bild fem

Sex lockande blå m & m. De är mina lördagsmellisar – 3 poäng för ”sexlingar”.
Bild sex
Som jag skrev ovan. Du får 3 bonuspoäng om du väljer ett tema för uppgift ”Del ett”.


Del två:
Vem vet. Du är kanske själv tvilling. Eller har du någon okänd eller känd tvilling som andra tycker du liknar?
Det kan även vara tvärtom. Har DU tagit fel på en person och gjort bort dig som jag gjorde rejält här i blomsteraffären?
https://bosseliden.wordpress.com/2013/03/18/en-fru-for-mycket/

3 poäng till dig som berättar kortfattat, ”mellanfattat” eller ”långfattat” om en liknande sann episod där personer förväxlat dig med någon annan (Det behöver inte vara en känd person).
Alternativ. Där du tagit fel på någon person som du trodde du kände.

Har du några frågor så ställ dem i en kommentar?

Maxpoängen landar på 20.

Sammafattning:
A. Ut och ha kul. Se på din omgivning med lekglasögon och upptäckarglädje.

B. Du lägger in bilder och text i din blogg.

C. Du skriver en kommentar till mig i DETTA blogginlägg. Har du använt dig av ett TEMA berättar du vilket. I mitt fall skulle det kunna vara Sötsaker & Skitsaker.

D. Se till att du har en färdig länk eller blått i ditt namn så jag smidigt kan nå din blogg. Helst om du är ny deltagare.

E. Jag fortsätter med domartaktiken, att låta stängningstiden gå ut innan jag delar ut poäng i svarskommentaren och i tabellen.

F. Nu måste vårvärmen komma snart. Nyss fick jag skruva upp elementen igen.

Reklam:
De kommande lekinläggen innan sommarlovet kommer att handla om en mördare, ett gratishotell, att inte bli trodd och en slottsläxa.

Poäng delas ut EFTER det att leken är stängd. Stort LYCKA TILL! 

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag. ❤

Jag siktar på att lägga in 30 lekuppgifter och ha en längre paus under högsommaren. Finaluppgiften lär dyka upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (jag lottar) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten.

Lek-Tabell: (Efter 17 uppgifter)
1. Ditte Akker, 165 p.
2. Eva Rohlén, 161 p.
3. Wiolettan, 157 p.
4. Znogge, 151 p.
5. Gunilla Wahlberg, 145 p.
6. Villa HerbertsEthel Hedström, 133 p.
8. Anki, 131 p.
9. Comsi Comsa, 108 p.
10. Primrose, 95 p.

11. MiaMaria Bromander, 92 p.
13. Lma, 88 p.
14. Sanna, 82 p.
15. Kersti, 77 p.
16. GunBritt, 74 p.
17. Sussie, Gunnel Moberg, 48 p.
19. Kicki Olsson, 47 p.
20. Gerd Lindblom, 37 p.

21. Tant Glad, 32 p.
22. GunToresson, 25 p.
23. Ninni, 19 p.
24. Susan Johansson, 11 p.
25. Ezter, Mickan, 10 p.
27. Anne, 5 p.
28. Anna Andersson, Skåningen, 4 p.
30. Pia Boman, Annika Sohlin, 3 p.
32. Susie på Stjärnarve, 2 p.

33. Övriga 0 poäng.

Färg i namnet = Har redovisat uppgiften.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg: 😀
– Det är alltid de som står för underhållningen.

http://tittelina.blogspot.se/2016/04/bosses-bloggtavling-om-tvillingar.html?showComment=1461849466054#c3526842832236394126
https://znogge.wordpress.com/2016/04/29/dags-for-sjuttonde-uppgiften/#comment-193271
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Bosses-lekomgang-17/#comments
https://villaherbert.wordpress.com/2016/04/29/lekuppgift-nr-17/comment-page-1/#comment-905
http://egopyret.blogspot.se/2016/04/bosses-sjuttonde-uppgift-jag-har-valt.html?showComment=1462006736104#c1892265722839359982
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/04/30/11306426-simfotade-vanner/
http://akker.blogg.se/2016/april/lika-2.html#comment
https://lma7.wordpress.com/2016/05/01/uppgift-17/comment-page-1/#comment-12912
http://ankistankar.blogspot.se/2016/05/sa-ar-det-dags.html?showComment=1462210645308#c2674247896981490143
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/05/bosses-17de-uppgift.html
http://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/bosses-uppgift-lika-som-bar.html?showComment=1462217113548#c3051698651686326142
http://gunwah.bloggo.nu/Heminredning/#comments
http://dammsamlare.blogg.se/2016/may/bosses-lek-2.html
http://minsoltrappa.se/2016/05/04/tvillingar-trillingar-och-manglingar/#comment-209
http://eva49.bloggo.nu/Mitt-Balltorp/#comments

VMA – Triss på en halvö

Vi både uppskattade och gillade Bjärehalvön när vi bodde och hade porslinsmuseum där. Endast 3 km till Hovs Hallar, 5 km till Torekov och 9 km till Båstad. Ändå tyckte både jag och Solveig att halvön söderut vann i en jämförelse mellan halvöarna.

Idag för två veckor sedan, när vi skulle hämta våra döttrar, gjorde vi en avstickare till de tre platser på Kullahalvön som vi gillar bäst: Viken, Mölle och Arild.

1

Overkligt att Viken ligger så nära till Danmark. Själva centrumkärnan består av två delar. Det är Gamla Viken som tilltalar mig mest. En villa med en lummig trädgård i de kvarteren hade jag inte sagt nej till. 🙂

2

3

När jag ser det anrika gamla hotellet på höjden i Mölle tänker jag på gamla filmer med ex. Nils Poppe.

4

Grabben i mig tänker på favoritserien ”Kullamannen” när jag blickar mot Kullen.

5

Här på bänken med utsikt ner mot hamnen i Arild fick gubben sluta tänka på Marianne i Kullamannen. Han hade själv två döttrar som skulle hämtas en viss tid.

6

Fast vi startade från Ystad redan klockan sex insåg vi att tiden sprang ifrån oss. Så är det när man har det roligt och det är asfaltläggarnas favorittid på året. Vi fick skippa ”Flickorna på Skäret”, Skepparkroken och några andra favoritställen. Snabbt tog vi oss till en strand i Hemmeslöv, precis i utkanten på Båstad. Undra om de ska förbättra hotellverksamheten eller bygga annat? Fortfarande var det strandväder när vi tog maten och gick ner till gamla kända kvarter. Här badade vi många gånger när tjejerna var små. Solveig hann duka upp under tiden som jag tryckte in insulin i magen. Jag hann ta några tuggor innan mötet började. Insåg att det handlade om ett stormöte och att vi inte var inbjudna. Varenda geting var däremot inbjuden till Rivierans Strand i Hemmeslöv. 😦 Dessutom började det dra ihop sig till ett lokalt ösregn. Mörka moln tornade ihop sig på himlen bakom våra ryggar och vi tvingades rusa till bilen. Plötsligt blev det full aktivitet runt bilen. Syns inte på bilden. (Jag vågade inte gå ut och fota när det pågick som värst). En stor läbbig gaffeltruck körde fram och tillbaks bakom bilen och hämtade saker som en lastbil snabbt hade lastat av. Jösses. Konstigt att de inte stängt av bilparkeringen för privatpersoner. Skulle vi äta sådana stressluncher varje dag hade vi fått magsår. Mestadels skrattade vi åt det, men en aning stressigt blev det. Kul minne efteråt och det kunde varit värre. Tänk om truckmannen bestämt sig för att lyfta upp vår bil i luften och sedan tagit helg. 😉

Vilken halvö av dessa tycker du bäst om och varför?

Du får ha en bra helg. Jag och Solveig ska ställa klockan imorgon.Tidigt på morgonen startar vi med sysslan att göra en gedigen tabell över sådana saker som ska ändras i vårt manus. Jag har tingat två yngre kockar till lunchen. För oss gör det inget om det ösregnar eller snöar ute denna intensiva manushelg.

 

 

Älskade veckotidningar

Kåseriet skrivet för några år sedan inför en flyttning:

Veckotidningar gör inte skäl för namnet. Det gör däremot dagstidningar som är som dagsländor. Är möjligtvis halvfärska i två till tre dagar om man varit bortrest. Sedan svalnar de snabbt och faller i glömska. Veckotidningar däremot är mer som ett gott vin. Ju längre de lagras ju trevligare blir sällskapet med dem.
Fast Solveig behandlar veckotidningar som glödhett stoff. Tidningen hinner knappt landa på måndagarna förrän hon är där och nyper den i lådan. Frukosten kommer i skymundan när hon slukar en ny del av en romantisk följetong.
Något fruktansvärt har hänt, sa Patrik och i hans ögon kunde hon läsa fasa. Läs den spännande fortsättningen i nästa nummer.
Solveig är nästan inte kontaktbar innan hon nått till veckans Cliffhanger. Hon är mer kontaktbar när hon går över till en artikel om en huskur för att lindra spännings-huvudvärk.
Det är högt mellan golv och tak. Det finns något för alla en var. Det rika korsordsutbudet, veckans kriminalfall och vitsarna är det som mest fångar mitt intresse vid första ögonkastet. Min mamma hade älskat Pusselkrysset och Sudoku. Hon var prenumerant på flera veckotidningar under årens lopp. Ett växande problem var att hon inte hade mage, att göra sig av med något endaste nummer. Hon hade gott om plats. Årgångarna buntades ihop och bars ner till källaren. När hälsan började svikta fick de sista två årgångarna dela på platsen under sängen. Ibland försökte jag truga:
”Mamma. Ska vi ta med några tidningar till pappersåtervinningen?”
”Nej, gör inte det Bosse.”
Jag kan höra hennes småländska stämma. En dos av skadeglädje när hon kom med standardkommentaren. En mening som gjorde mig lika känslig varje gång.
”Dem spar jag så gärna till er. Jag tänkte att ni barn skulle ha lite roligt en gång i tiden.”
Jag ville inte prata om den tiden. Levde hellre i nuet.
”Du ska ingenstans lilla mamma. Vi vill ha dig hos oss i flera år till. Håll dig frisk.”
Jag plockade fram min vanliga röst och gav henne en kram.

Nu är jag där. En gång i tiden. Det blev på min lott. Jag och Solveig fick äran att ta hand om källaren och källarens innehåll. Jag fixade inte slängningen. De snyggt buntade tidningarna fick följa med oss hem till vårt stora hus. Inom en snar framtid ska vi flytta. Till ett mycket mindre hus. Vi har redan börjat packa. Veckotidningarna kommer väl till pass. De är utmärkta att slå in ömtåliga saker i. Först börjar jag med att ta bort klamrarna. Till denna syssla har jag ett blått vasst verktyg som är avsett för ändamålet. Det går smidigt om jag koncentrerar mig på uppgiften. Det stora problemet är att blicken dras som en magnet till rubriker och bilder. Så lätt det är att trilla dit. Fastna i ett intressant reportage. Ibland går det bra ett tag. Jag slår varsamt in prydnadssaker i små paket och tänker på annat. Kommer in i ett lagom trevligt tempo. Är tillfredställd med mig själv. Bananlådan är fylld. Dags att sätta på locket. Var är locket? Istället stirrar sångaren Gunnar Wiklund på mig. Jag läser att året är 1989.
Margits kärlek ger mig kraft att kämpa mot döden. 
Jag sjunker likt en påse potatis allt djupare ner i soffan. Minns en av mina idoler från Svensktoppen när jag var liten grabb. När jag läst uppslaget får jag problem. Stora problem. Fortsättningen på reportaget är flera sidor fram. Denna gång har jag tur. Vecklar bara upp tolv paket från bananlådan. Vad intressant. Inte visste jag att mannen med sammetsrösten även var en duktig skådespelare. Ser en bild från ”Blåjackor” med självaste Nils Poppe. Aj då! Texten är inte slut. Fortsättning fyra sidor fram. Jag hinner bli svettig när jag i botten på lådan river fram rätt sida. Vecklar ut den så gott det går.
Det är inte mitt fel. Det är Jan Lindblads, Margareta Kroks och Hjördis Peterssons fel att jag inget får gjort. Att jag hela tiden jobbar baklänges. Trion gör mig sällskap vid förmiddagsfikat. Nostalgin flödar. Jag är inte speciellt orolig för veckotidningens vara eller inte vara. Den borde behålla sin funktion att förgylla vardagen, sysselsätta oroliga i väntrum och hålla igång djungeltelegrafen även i framtiden.
Förresten. Vad kan det kosta att hyra ett magasin? Kan man få vara anonym månntro? Måste Solveig få veta det.  😉

Jag önskar dig läsare en fin helg. 🙂