Scoutläger hos Lidéns

Vad mysigt det är att ligga och lyssna på tjejfnitter. Glada tjejer som det bubblar om. Sju tjejer som inte träffats på ett tag. Det är precis som om de aldrig varit ifrån varandra.

Det är två år sedan vi flyttade till Ystad, men det är tredje sommaren vi bor här. Varje sommar har vi skojat om att vi haft scoutläger några dagar på sommarlovet. Kompisar till Lizette och Jennifer från när vi bodde i Skummeslövstrand, har kommit med tåget. Förr skulle en flyttning innebära att kontakterna dog ut efter några brev, vykort och telefonsamtal. Dagens teknik innebär istället att man får se upp om man går lättklädd förbi en öppen dörr där Skype råder, vilken mörk höstkväll som helst. 🙂

Jag och Solveig har gjort våra egna små turer mellan de större måltiderna då Solveigs matkonster fortfarande duger på hemmaplan. Vi har även levt i olika tidsrytmer. Det är bara Kajsa som vi hälsat på när vi kommit med vår frukostbricka till altanen. Då brukar hon sticka ut på en lång joggingtur. Kajsa kan inte tappa formen bara för att de legat och snackat halva natten. Hon ska vara med i O-ringen i Boden snart. Kajsa är riktigt duktig. Det är inte lätt att komma in på orienteringsgymnasiet i Eksjö. Finns bara ett fåtal platser.

Igår tänkte jag ta en gruppbild på alla tjejerna när de var iväg och spelade fotboll en bit härifrån. Solveig och jag tänkte överraska dem med saft, bullar, skurna melonbitar m.m. Då hade de säkert haft överseende med att hamna i min blogg. Tyvärr kom de hem exakt när vi skulle slå på larmet, så det fick bli fika på balkongen.

Man ska inte tjuvlyssna, men det är intressant att jämföra samtalsämnen. Vilken skillnad det är mellan varje besök. Helst om jag jämför med den första sommaren. Ibland låter det som stora vuxna väninnor som pratar om framtiden och yrkesval. Övningskörning är ett gemensamt aktuellt tema. Jag hörde hur de diskuterade att nästa sommar kan de köra iväg i bil ut på Österlen. Vilken härlig tid i livet de lever i. Fullt av möjligheter och drömmar som kan bli verklighet om turen och arbetsförmågan får råda. Fällorna känns fler än när jag själv var i den åldern.
Samtidigt tycker vi det är så underbart när samma sju tjejer en stund senare låter som en flock lyckliga förskolebarn när de leker med vattenballonger på grönområdet, eller leker gömme i den mörka dungen. Barnasinnet är intakt. Det är goa och ”rediga tjejer”. Hoppas att det kommer att gå bra för dem i livet och att vänskapen kommer att hålla genom alla år.
DSCN3515

Just nu är jag och min baksida inte bästa vänner. Ryggen är en akilleshäl hos mig efter alla bilolyckor och arbetsskador. Därför blev jag extra glad när jag på Blogglandia hamnade här. http://fruvenus.blogspot.se/2013/07/boktips-speciellt-boktips.html
En kvinna med över 233 000 visningar på sin blogg kan väl inte ha fel? 🙂

Min debutroman har jag inte skrivit för att smöra med finkulturen utan för att underhålla, roa och oroa vanliga härliga människor som gillar nostalgi, första kärleken och som kanske minns sjuttiotalet själva. Nu ska jag gå ut och vänslas lite med någon som ligger på balkongen och jobbar med att skriva böcker. Jag älskar att störa.
”Vem tycker du mest om? Mig eller dina läromedelsböcker?”
Eftersom jag räknar med att personen kommer att svara det sistnämnda har jag ett triumfkort i fickan och om jag är smart och kommer med en maffig fika räknar jag med att få första tjing en stund.

Imorgon kommer trevligt besök som ska stanna i trakterna några dagar. Därför har vi beställt fint väder. Ni vet väl var man fyller i… till det duger inga Iphone9 eller vad de nu heter. 🙂

Annonser