Här är hon och här är han

Dessa kvinnor. Jag stod fullt påklädd i hallen och svettades och undrade om hon inte snart var klar.
Låt mig presentera Ingen Vinnare som snuvat dig på 19 titlar genom åren. 🙂

2013 fick hon ingen av de 30 titlarna.

2014 fick hon dessa fem: (Givetvis fick de deltagande reda på antalet bokstäver)
Klarar sig utan vatten – ETERNELL
styr skoljobb – SCHEMA
Är ej makalöst? – HAREM
Använder sierskan vid festligare spådomar – KALASKULA
Kallas liten summa – SYMBOLISK

2015 knep hon bara två stycken:
Går an – GAPHALS
Är nog Zlatan Ibrahimovic – MÅLMEDVETEN

2016 var hennes bästa år – än så länge. 😉 Hela 7 titlar:
Angenäm illusion för bagare – ÖNSKEDRÖM (inlagd på natten, endast 2 deltagare)
En nyans av grön – ADVOKADOGRÖN (17 st deltagare)
Kan vara öppet – SÅR (21 st deltog)
En sagolik svansbärare – LEGOLAS (18 st försökte)
Sådan stil finns – HALVFET (13 lämnade förslag)
Hon har namnsdag på våren – MATILDA ( 19 st)
Motsatsen till nattvila? – DAGSPRESS (18 st)

2017 blev det bara 2 titlar för henne:
Skiftar färg – GENERAD (14 st deltagare)
Rovdjur som dras till flugor? – MODELEJON (18 deltog)

2018:
Passar mindre bra – PEKBOK
Bilmärke – REPA
Tar ton – GAFFELTRUCK

Är det slut där tro? NEJ! är mitt spontana svar på min egen fråga. Men jag har väldigt gärna fel.

Fel får man aldrig ha på bokstäverna som skickas hit. Inte en enda bokstav får fela. Domaren är hård – men rättvis.
Hans namn är Mr Winter. Vi döpte ”honom” efter en stel servitör som serverade vid vårt bord varje dag under en semester och den långa mannen hette just så i efternamn. (Inte en skymt av leende i mungropen). Annars kunde han fått heta Mr Frost. Men maten var magnefik varje gång.  ❤
Jag hade inte velat att det skulle vara tvärtom…

Hoppas vi ses ikväll. 😀

Annonser

Imorgon är det dags igen

Ja. Jag tror att det är så. Liksom gamla hus tror jag att även bilar har någon form av känslor. Juli 2012 hade vi tänkt oss att umgås en hel del med bilen. Åka till stranden och ta slingrande upptäckarvägar runt på Österlen med fikakorg. Lära känna varje vrå av denna oas i södra Sverige. Eftersom vi bara bott här i ett år känns fortfarande många platser som första gången (och är det också) Vi är som en blandning av turister och fast boende. En skön konfettiblandning.

Vädret. Det nyckfulla julivädret har omkullkastat våra dagsutflykter. Istället är det vår bostad som fått kännas vid vår omtanke med spontana projekt. Bilen har inte ens fått bo i garaget fast det stundtals ösregnat. Grannens bil blev så sur att den satte igång larmet en natt när det vräkte ner som värst. En slags protest? Vår Volvo är mer väluppfostrad. Lider i tysthet. Men imorgon är jag rädd för att den ska ge igen. Exakt klockan 08.20 ska ”den vita” till bildoktorn. Bilbesiktning. Vi har inte pratat högt om det i bilen. Känsliga saker. Någon gång har vi varit nära att försäga oss. Helst när den röda texten började lysa. Den om att det är dags för service. Det räkneverket har de fixat så att den lyser femhundra mil innan det egentligen är dags. När tiden är inne tar man det inte på allvar längre. Ögonen har blivit blinda av den uttjatade informationen.

Jag ska inta en tidig frukost imorgon. Vissla så där lite hoppfullt på en Ledinlåt när jag vrider om nyckeln. Sedan ska jag köra en omväg för att förvilla. Fjäskprata. Prata om gamla minnen. Ta bakvägen till Svensk bilbesiktning. Hoppas att det är en snäll besiktningsman, som Bosse Bildoktor från TV och framför allt att det INTE är någon person som ska ta ut det dåliga julivädret på vår bil med släggkrafter. I min barndomsstad fanns just en sådan Bosse. Denna min namne var ökänd. Alla pratade om hans metoder efter att de haft oturen att råka ut för honom. Det var en relativt stor lokal. Plats för fem bilar. När ökände Bosse jobbade hade man åttio procents chans att slippa hans slägga. Pessimisterna pratade mest om tjugo procent. Enligt rykten slog han ända tills han kom igenom plåten. När jag blev med bil var det nervöst vid väntan. Jag klarade mig varje gång. Ända till sista gången jag bodde i min hemstad. Då visade det sig att Bosse hade en ovanlig dag. En solskensdag. Han var riktigt trevlig mot både mig och min röda sportiga Datsun. Sedan är det en helt annan historia att jag själv inte klarade besiktningen hos doktorn två dagar senare. En annan typ av doktor. Med vit rock. Nu i efterhand önskar jag av hela mitt hjärta att det var tvärtom. I en önskedröm funkar det att tänka så…