Drama & Filmhundar

Jag skulle återkomma med de utländska filmer som vi såg på jullovet. Tre av dem var drama.
Ett

Jag har i många år varit svag för Nicholas Sparks noveller & böcker. Oftast har jag uppskattat filmerna som är baserade på det skrivna.
The Best of Me (2014) är inte den bästa, men klart godkänd. Det som är gemensamt för Sparks filmer är att ”näsdukar” behöver finnas till hands. Hans slut har sällan en skylt med texten ”Happy End”. Något som skulle kunna stört mig som ung. Nu får det mig istället att aldrig helt glömma filmen och bjuder även in till diskussion och trovärdheten höjs ett snäpp. När han mot alla odds hänger upp skylten ”Happy End” skiner solen som i Karlstad. Hur det är här avslöjar jag inte. 🙂
De två handlingarna är då och nu:
en ungdomsförälskelse mellan Dawson och Amanda med yttre komplikationer. Han har en livsfarlig, våldsam pappa. Hon har en pappa som tror att alla problem kan lösas med hans pengar.
NU träffas de 20 år senare av ett speciellt skäl. Deras stora förebild från ungdomen har avlidit och de återvänder till sin lilla hemstad för att ta farväl. Spännande, otäckt, sentimentalt. Det finns sekvenser som jag inte köper som trovärdiga. De sväljer jag eftersom min romantiska sida får syre av den här typen av berättelser som underhållning. Sedan fyller jag själv igen luckor med min egen fantasi. Men det får aldrig bli för sockersött. Här klarar det sig med råge eftersom jag inser att en fara lurar bakom kyssen.
Två

En mycket välgjord brittisk film som flyter fram på ett långsamt och behagligt sätt. Filmen bygger på en sann, grym historia om hur det kunde vara för unga irländska kvinnor på 1940-talet och fram till mitten av 1970-talet, om de blev gravida.
På baksidan finns verklighetens Philomena på bild tillsamma med Judi Dench som spelar den kvinnliga huvudrollen. I slutscenerna finns de ”verkliga” bilderna med.
Den här filmen har klass och berör på djupet och mina tankar går till den irländska staten som verkade tillåta denna tragiska barnhandel.  😦
Det måste ha varit tufft att ”bli på smällen” i unga år i Irland och bli tvingad att adoptera bort sitt barn utan några andra möjligheter. Många känslor fladdrar förbi. Samtidigt finns det en värme och humor inbakad i storyn.
Engelskt skolade skådespelare prisar jag högt. Judi Dench är still going strong. (81 år) och jag minns henne i filmer som ”Chocolat”, ”Ett rum med utsikt”, ”Stolthet och fördom” och ”Casino Royale”.
Jag rekommenderar denna film. Se den! Rycks med av den brittiska humorn, värmen, men glöm aldrig det mörka. Sanningen, som den irländska staten borde ha dåligt samvete för.
Tre

Tänk att tre timmar kan gå så fort. Att Stephen King ligger bakom historien finns det många avtryck av. (Han har skrivit boken med samma titel).
Det är en mycket berörande berättelse med duktiga aktörer. Tom Hanks gör det lysande liksom många andra. Två personer hyser jag i filmen starkt agg till. En sitter bakom gallret. En annan åker på en räkmacka genom systemet.
Min favorit heter Mr Jingles och är en mus som bygger broar mellan de dödsdömda fångarna och vakterna.
Mycket otäcka scener byter plats med humor, värme, vänskap och viss kärlek. Jag tror ingen blir oberörd efter att ha sett ”maratonfilmen”. Jag har svårt för ett par grejer som jag har problem med att tolka när jag vänder mig mot min egen själ och hjärna. Annars är detta en pärla. Inte lika bra som ”Nyckeln till frihet”, men en god ”lillebror”. Tack min bloggvän Katarina för filmtipset. 🙂

Från en mus till tio hundar är inte en grön mil långt – ett nytt uttryck signerat Bosse Lidén.

Dags för FJÄRDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
En uppgift som börjar och slutar här på min blogg. Min tanke var att du skulle slippa ge dig ut denna gång. Några har haft problem med det av olika anledningar. Svinkallt, snö på gravstenar och bilskyltar, fåglar som fryser till trä. 🙂
Förhoppningsvis är det mer ljust och behagligare när jag återkommer med den femte uppgiften i februari.

I alla dessa tio filmer finns det med en speciell hund. En del av dem är riktigt klassiska. Om du sett några av dessa filmer skrattar du säkert till när du minns scenerna, eller ler. Om du inte vet/kan/har en aning, finns alltid möjligheten att gissa och skrapa ihop några poäng.

A:
Tio filmtitlar & tio bilder från filmerna:

HACHIKO – EN VÄN FÖR LIVET

LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN

THE PROPOSAL

SWEET HOME ALABAMA

DU HAR MAIL

NÄR HJÄRTAT BLIR VARMT

SKOTTÅR

THE HOLIDAY

THE LUCKY ONE

MARLEY & JAG

A.
A

B.
B

C.
C

D.
D
E.
E

F.
F
G.
G
H.
H
I.
I
J.
J

B: Bonusmöjlighet som kan ge två poäng till en person.
Bonus

Varför tror du att jag stoppade DVD filmen Frenzy just här?

Två bonuspoäng till den som snabbast ger mig rätt svar – du måste ha lämnat in ”tipsraden” i samma inlägg (annars raderar jag).

Svaret på denna fråga ska innehålla:
Ett för och efternamn + en kort förklarande text till varför jag tyckte det var kul att stoppa just här i filmen.
Här kommer domaren att vara hård och rättvis. Får jag ex. bara namnet blir det inga bonuspoäng. Den som vet vad det handlar om tycker det är busenkelt och inte det minsta kryptiskt.

C: Ett extrapoäng delas ut till ALLA som lämnar in sin kommentar inom 24 timmar! Klockan 17.17, tisdagen den 26 januari 2016 försvinner extrapoängchansen.

Regler:
Försök sätta ihop titlarna med rätt bokstav – skriv ut titlarnas namn + bokstav.
Skriv något om bonusfrågan om du kan eller vill gissa.
Kommer din kommentar in inom 24 timmar blir det en extrapoäng.
Du får givetvis bara lämna en uppgiftskommentar.
Denna gång berättar jag inte hur många rätt ni har förrän jag stänger uppgiften. Därför ändrar jag inte heller i tabellen under dessa dagar.

Domarens ord:
Jag vill INTE ha några andra kommentarsord om filmerna. Inte läsa att du älskar den filmen, har den hemma och är säker på just den hunden/filmen osv. Då hjälper du senare deltagare och stjälper de som svarat fel tidigare. Vad som händer bakom ”ridån” har jag inte med att göra. 🙂
Samma sak med de som inte deltar aktivt i leken. Jag vill INTE läsa fakta som påverkar uppgiften. Skulle jag se det raderar jag texten i kommentaren.

Det tog några timmar att hitta rätt ställe att stoppa filmerna, för att ta bilderna. Ibland vägrade fjärrkontrollen att lyda. Det blev även suddigt och speglade sig på skärmen några gånger. Håll till godo med det.  🙂  Det är ändå inte avgörande för poängen. Vilken tur att jag gillar filmerna. En del otroligt mycket. Några lite mindre. Någon bara stundtals, om jag ska vara ärlig.

Poängfördelning:
En person skulle kunna få 13 poäng.
Andra som deltar kommer att få mellan 0 till 11 poäng.
Ett bra tillfälle för dem som inte varit med tidigare att hoppa på ”lektåget”.
Det delas givetvis inte ut några minuspoäng.
Lycka till! ❤

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Varje uppgift pågår i minst fem dagar. När det är ungefär 24 timmar kvar tills jag stänger en uppgift, kommer jag att meddela detta i en kommentar i detta blogginlägg. Just nu vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Jag kommer att informera när jag vet mer. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.

Tabell: (efter tre avklarade uppgifter)
1. GunBritt, Wiolettan, 12 poäng
3. Ditte Akker, 11 poäng
4. Ethel Hedström, Anki, Kersti, 9 poäng
7. Comsi Comsa, Eva Rohlén, Mia, Gunilla Wahlberg, 8 poäng
11. Sussie, Znogge, 7 poäng
13. Villa Herberts, 6 poäng
14. Gerd Lindblom, Sanna, Maria Bromander, 5 poäng
17. Anna Andersson, Gunnel Moberg, 4 poäng
19. Gun Toresson, 1 poäng
20. Övriga 0 poäng. 🙂

Fotnot:
Jag svarar alla kommentarer med en gubbe av något slag. De tävlande får först detta svar. Tävlande nummer ett x poäng + 1 extrapoäng, tävlande nummer två x poäng osv. När jag stänger ”poängjakten” kommer jag att komplettera med att skriva antal rätt hos de som lekt och besvarat tipskupongen, redovisa eventuella bonuspoäng och fixa till en aktuell tabell.
Min tanke med denna lek/poängjakt/uppdrag är bara att du ska ha kul. Kanske lär du dig något nytt på kuppen och får trevliga minnen i framtiden. Själv kommer jag säkert med värme att minnas alla era underbara snöänglar, den dagen jag slutar blogga. Ännu en gång. Tusen tack för dem. ❤
Du kan hälsa på hos andras bloggar via länkarna i mina tre tidigare uppgifter och därmed få nya bloggvänner.
Var med när det passar dig. Kom tillbaks om du har tid. Känn ALDRIG några måsten. En sak är jag nyfiken på – det ska jag inte sticka under stol med. Kommer jag att få en manlig deltagare under lekperioden? Ingen av mina manliga IRL kompisar har en blogg. Så där finns inget hopp. Känn ingen alls press Greger, Gunnar, Kenneth, Arvid och Lydia och Hans, som är de enda manliga favoritbloggar som jag har i det stora bloggstallet. 🙂

Var rädd om dig! Det finns bara en av dig och det är du. Nu ska jag lägga sista handen vid det stora ”nördinlägg” som jag ska lägga in nästa vecka. En ny kategori. Den kategori som jag var helt säker på skulle påbörjas redan vid bloggstarten sommaren 2012. Men nu passar den mycket bättre. Helst att starta den 3 februari. Då har vi dessutom bara en tonåring i familjen.
Slutord till dig som nått denna rad. Lycka till med hundprojektet!
Vad sugen jag blev på en semla eller fastlagsbulle. Nåväl. Det är trevligt att titta på också. 😉

 

 

Annonser

Film fyrtiosex av femtio

 

0010001

Once
Genre: Drama, 83 minuter, 2006.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 25/40
2). Bosse Lidén 2014: 88/120

Favoritscen: När Marketta på natten spelar sin egen låt på en Baldwinflygel.

Egna ord: Vi börjar närma oss slutet av de femtio filmerna. Därför vill jag ta med två udda filmer som sticker ut, innan jag avrundar med tre ”julfilmer”.

Once gick inte hem hos den kvinnliga delen i soffan. Jag däremot kan vara svag för en ”naken” film som gränsar till dokumentärhållet, där musiken har en dominerande roll och förenar huvudpersonerna. Det är en enkel kameraförflyttning på gränsen till darrig och amatörmässig, men ändå med en charm som passar in och gör allt desto mer verklighetstroget. Vi serveras Dublins många ansikten. Fattigt, vackert, kulturkrockar, kärleksfullt, rökigt och mörkt där musik och mat kan bygga broar mellan människor. Musiktexterna har en central plats och konkurrerar ofta ut talet. Guy (Glen Hansard) kan inte förklara varför han saknar sitt ex, när Girl (Marketa Irglova) frågar närgånget längst bak i en stadsbuss. Däremot kan han sjunga ut de dystra känslorna till ackorden från sin slitna gitarr med känsliga ord och en och annan hög svordom i fasett. Jag gillar hur relationen skapas med hjälp av ett sökande efter de osagda orden, den flydda kärleken, den förlorade kärleken, drömmarna, sprickorna i tillvaron, lögner och halvsanningar. Godheten som finns där i mörkret. Hoppet som aldrig överges. Ännu en gång är jag nöjd med slutet.
”Ett hjärta som inga pengar kan köpa” stod det i Aftonbladet.
”Helt omöjlig att stå emot” sa CG Karlsson i Svt Gomorron.
Själv trivdes jag under den 83 minuterna. Mycket beroende på att jag älskar musik och är svag för filmer som sticker ut från mängden.

Baksidestext: När en gatumusiker en dag möter en blomsterflicka på Dublins gator uppstår ljuv musik – bokstavligen. Musik är nämligen bådas stora passion och de bestämmer sig för att försöka spela in en skiva, någonting som de båda tidigare bara har drömt om. Samtidigt spirar deras känslor för varandra utan att någon vågar ta det första steget. Once är en bitterljuv hyllning till kärleken mot alla odds.

Kuriosa: All musik i filmen har huvudpersonerna gjort. Glen Hansard är frontfigur i bandet The Frames. Efter premiären har filmen hyllats som en av de bästa musikfilmerna någonsin och ledmotivet ”Falling slowly” blev belönat med en Oscar för bästa originalsång 2007.

Fotnot: Jag läste på Wikipedia att filmen är filmad med ”hemma”-videokamera, inspelningen tog 17 dagar.

Dagens fråga: Vilken är den bästa ”musikfilmen” som visats som en biofilm?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Film trettiofem av femtio

Rabbit Hole (2)

Rabbit hole
Genre: Drama, 87 minuter, 2010.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 32/40
2). Bosse Lidén 2014: 103/120

Favoritkommentar: ”Och det här är bara de sorgliga versionerna av oss.”

Egna ord: Den här filmen fick en tia, d.v.s. full pott, av mig i soffan. Det är en stillsam, trovärdig film, uppbyggd i en vacker komposition. Musiken följer handlingen harmoniskt. Jag förstår verkligen varför Nicole Kidman nominerades till en Oscar och Golden Globe. Det dröjer oväntat länge innan vi får reda på vad som hänt Beccas och Howies son Danny, åtta månader tidigare. Filmen innehåller några kameravinklar som jag är svag för. Huset vid vattnet hade jag gärna haft nycklarna till. Sådant gläds inte Becca åt när hon promenerar på löpbandet.
”Har du några planer för idag?” frågar Howie innan han, i sin slips och vita skjorta, sticker iväg i bilen till jobbet.
”Nej, bara det här”, svarar hon och börjar springa på bandet.
När Becca, genom fönstret, ser bilen försvinna kliver hon av och…

Baksidetext: Det gifta paret Becca och Howies tillvaro slits i stycken efter en olycka. Men vad gör man när sorgen blir så stor att äktenskapet blir till ett fängelse där den enda man kan prata med verkar befinna sig på en annan planet? När man inte vill annat än att skälla ut i idioterna i gruppterapin? När ens mamma kommer med ”goda råd” som är det absolut sista man vill ha? Eller när dina medsörjanden i terapin börjar stöta på dig? Ovetandes om varandra skapar Becca och Howie egna världar där de kan pusta ut – samtidigt som sprickan dem emellan växer sig allt större.

Kuriosa: Filmen producerades av Nicole Kidman som är uppväxt i Australien och var gift med Tom Cruise.

Dagens fråga: Nämn en film som du tycker har det perfekta slutet?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

Film tjugoåtta av femtio

0010001

Rain man
Genre: Drama 128 minuter, 1988.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 102/120

Favoritscen: När Raymond på eget initiativ böjer sitt huvud mot sin brors panna.

Egna ord: Denna film tyckte jag var given att visa upp för våra döttrar, som inte var födda när jag njöt av biofilmen i slutet av åttiotalet. Jag minns hur jag och en kompis gick upp på Galgberget i Halmstad och analyserade filmen som vi nyss sett. Det fanns så många vinklingar att prata om. Själv hade jag träffat på barn och ungdomar som hade diagnosen autism. Vilken prestation Dustin Hoffman gjorde för att göra den svåra rollen rättvisa. Han var briljant som mannen Raymond som har svårt att kommunicera och varken kan uttrycka sig eller förstå sina egna känslor. Rutiner och ritualer är allt som han har till sitt skydd. Jag måste erkänna att jag under en tid brukade härma vissa uttryck från filmen.

Baksidetext: En rolig och rörande berättelse om kärlek mellan bröder. Hjärtlöse Charlie Babbitt förväntar sig ett stort arv efter den kylige faderns död. Men Raymond, en äldre bror som Charlie inte kände till och som sitter inspärrad på ett vårdhem, ärver hela förmögenheten.

Dagens fråga: Vilken är Dustin Hoffmans bästa filmprestation?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

Film tjugofem av femtio

002

Born Yesterday
Genre: Komedi/Drama 100 minuter, 1993.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 34/40
2). Bosse Lidén 2014: 105/120

Favoritkommentar: ”Sweet talk again”

Egna ord: Vad tiden går. Vi är halvvägs av de femtio filmer som jag valt ut från tio säsongers ”Filmmys i soffan” med våra tjejer. De var små barn vid starten och nu har de blivit relativt stora, 18 resp. 15 år.
Den här lyckade filmen med budskap har vi sett om flera gånger. Varje gång ser vi någon ny trevlig detalj, som vi inte tänkte så mycket på tidigare. Born Yesterday var från början en teaterpjäs på Broadwayteatern Lyceum Theater, som blev en Oscars hyllad film 1950. 43 år senare gjordes denna nyinspelning med Melanie Griffith, John Goodman och Don Johnson i de tre bärande huvudrollerna.
Temat är att den buffliga affärsmannen Harry Brock (Goodman) börjar skämmas för sin dumma blondin till fästmö under ett viktigt besök i Washington. Därför anställer han journalisten Paul Verrall (Johnson) som lärare så att Billie (Griffith) ska bli smartare. Alla lyder Harrys minsta lilla vink, med pengar kan man köpa allt. Money står över visdom, moral, etik och sanningar.
Under de hundra minuterna levereras minnesvärda repliker, skratt, bra bakgrundsmusik och en hel del bevis på att det aldrig är försent att förkovra sig. Dessutom är sanningen den att många låtsas vara smartare än de är.
”Inte jag”, säger Billie ärligt.
Samtidigt har allt ett pris.
”Om du ser en duktig buktalare. Vem skulle du tacka? Dockan?”

Kuriosa: Melanie Griffith var gift med Don Johnson, för andra gången, när de spelade in filmen. Först var de gifta mellan 1976-1978 och sedan mellan 1989-1995. De har två barn ihop.

Dagens fråga: Känner du till någon bra film som varit en teaterpjäs från början?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014.

 

 

Film tjugofyra av femtio

001

Stekta gröna tomater/Fried Green Tomatoes at the Whistle Stop Cafe.
Genre: Drama 125 minuter, 1991.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 29/40
2). Bosse Lidén 2014: 101/120

Favoritkommentar: ”Hälsa henne att det är bitjusaren från Alabama.”

Egna ord: Jag har alltid varit förtjust i att lyssna på äldre människor. Då menar jag att sitta ner och låta dem få tala till punkt.
Inte kunde Evelyn Couch, den tröstätande och överviktiga kvinnan i medelåldern, som följt med sin egotrippade man till ett äldreboende för att hälsa på hans aggressiva faster, ana vad som väntade i dagrummet, dit Ev tog till sin flykt. När saker kastades mot henne innan hon kom in till släktingen (som vi aldrig får se) sa hon till sin man att han fick gå in själv. Evelyn tänkte ta sig en kopp kaffe i lugn och ro. I dagrummet stod en äldre dam som började prata om intima kvinnoorgan och privata läbbiga undersökningar. Evelyn trodde säkert att det rörde sig om en senil tant, men kunde inte gärna fly en gång till. Hon lyssnade med ett halvt öra på monologen som börjat handla om gamla händelser, tills hon mitt i babblandet hörde detta:
”Men att någon kunde tro att hon mördade honom övergår mitt förstånd.”
Jessica Tandy gör rollen som Ninny, Mrs Cleo Threadgoode, som tillfälligt bor på Rose Hills, tills hon kan flytta hem igen. Efter det att Evelyn fått de första pusselbitarna till vad som hände på landsbygden i Alabama på 1920-talet, när pojkflickan Idgie Threadgoode råkat ut för en sorg som hon aldrig helt kommer över, är både Evelyn och jag fast. Trollbundna och tagna av det mörka, när en bröllopsdag övergår i en hattjakt med dödlig utgång. Det blir fler besök för Evelyn hos Ninny, men i fortsättningen åker hon dit själv. Växelvis får vi följa Evelyns kamp mot viktproblem, medelålderskris, äktenskap som går på tomgång och som kryddan på moset, en briljant berättelse från förr som breder ut sig mer och mer i den takt som Ninny vill ha det. Jag föll som en fura redan första gången jag såg filmen. Bara att få höra den underbara, sävliga, dialekten från Alabama tar mig med storm. Vackert foto. Musiken av Thomas Newman. Har ni inte sett den bitterljuva berättelsen om vad som händer runt Whistle Stop Café så hyr den ”igår”. 😉

Kuriosa: När 80-åriga Jessica Tandy 1990 fick en Oscar för sin huvudroll i filmen ”På väg med Daisy” var hon den äldsta skådespelare som fått en Oscar. Själv minns jag Tandy från Alfred Hitchcocks thriller ”Fåglarna”.

Dagens fråga: Funderade du också på att bli vegetarian efter att ha sett ”Stekta gröna tomater”? Avslöja inga detaljer för andra bloggläsare som INTE sett filmen och tänker slänga sig över mitt filmtips. 🙂

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Film nitton av femtio

Prinsessa på viftbild 1

Prinsessa på vift / Roman Holiday
Genre: Romantisk komedi, 113 minuter, 1953.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 102/120

Extra: Visst är teckningen otroligt skickligt ritad? Den är tecknad av Laila Larsson alias Regnbågen. Hon var femton år gammal när hon gjorde den på sitt flickrum i Ystad, av alla städer. Nu är cirkeln sluten när den hamnar på en Ystadblogg. 🙂

Favoritkommentar: Jag vet inte hur många gånger vi skojat inom familjen och sagt på engelska ”No thank you”, ”So happy”, med den enformiga rätta betoningen som en uttråkad robotstyrd prinsessa lärt sig i läxa.

Egna ord: Det är något visst med denna klassiska svartvita film, med kvinnan med rådjursögonen. Audrey Hepburn som vann en Oscar för rollen som en modern prinsessa gör uppror mot sina kungliga förpliktelser och rymmer iväg ut i mörkret i Rom. Neddrogad av sin doktor smiter prinsessan Ann i väg, innan den konstgjorda sömnen tar över hennes kropp och hon tvingas lägga sig på en parkbänk. Den amerikanske journalisten som spelas utmärkt av Gregory Peck, får det inte lätt när han gör tabben att bli förtjust i sin oväntade nattgäst, som han tänkt tjäna stora pengar på i ett scoop, när han av en slump kommit på vem hon är. Filmen är riktigt stilfull och har åldrats med värdighet. Full av charm och skämt samtidigt som den speglar Roms berömda sevärdheter och gör rättvisa åt dilemmat att inte bestämma över vad man föds till. Jag minns mina känslor när jag såg slutet av filmen när jag var liten grabb, när den gick på TV. Då tyckte jag det var oväntat.

Kort fakta om Audrey Hepburn: Född 1929 i Belgien. Dog i tjocktarmscancer 1993 i Schweiz. Audrey var även en modeikon och visade i ”Prinsessa på vift” upp ”The New Look” vilket innebar mycket feminina linjer och avspeglade sig i en smal midja, betonad byst och en lång kjol med generös vidd. Kläderna till filmen skapades av Edith Head. Ständigt hamnade Audrey på bäst klädda listan under femtiotalet. Hon lärde känna Hubert de Givenchy, Valentino Garavani och Ralph Lauren för att nämna tre stycken modeskapare av rang och bar deras kläder med stil. Lite kul kuriosa: Audrey studerade balett och dansade i slutet av 1940-talet en säsong vid den nya Malmöbaletten vid dåvarande Malmö stadsteater.

Kort fakta om Gregory Peck: Både född och död i Kaliforninen. Levde mellan 1916 och 2003. Han växte upp hos sin farmor. Blev intresserad av teater när han pluggade på universitetet. Gjorde debut på Broadway 1942 i ”The Morning Star”. Efter en annan pjäs drog han till Hollywood där han snabbt blev en ledande stjärna under tre årtionden. Han rörde sig lätt mellan olika genrer som komedier, dramer, romantiska filmer, krigs- och äventyrsfilmer till vilda västernfilmer. Fick en Oscar för sin roll i filmen ”Skuggor över södern” 1962.

Både Audrey och Gregory var engagerade i välgörenhetsorganisationer.

Dagens fråga: Vilken är din favorithuvudstad i Europa?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Film tretton av femtio

 

Livet från den ljusa sidan

Livet från den ljusa sidan / As good as it gets
Genre: Komedi, 111 minuter, 1997
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 31/40
2). Bosse Lidén 2014: 103/120

Favoritkommentar: ”Tittar man på nån länge nog ser man deras mänsklighet.”

Egna ord: En gripande och mycket sevärd New York-film med många bottnar, som börjar tufft för alla hundälskare. Bara relationen mellan författaren Melvin Udall (Jack Nicholson) och denna charmhund som spelas utmärkt av skådespelaren Jill 😀 är värd ”filmbiljetten.” Melvin har skrivit 62 romaner. Alla känslomässigt skrivna med romantiskt gripande texter. Melvin är knappast ute på författarturnéer. I så fall skulle alla dyrkande läsande kvinnor sätta i halsen. I alla andra situationer i vardagslivet, och i det lilla sociala liv Melvin ägnar sig åt, är han en tvångsneurotiker med ingrodda fobier och ritualer. Melvin spottar ur sig en jämn ström av sarkasmer, elakheter, rasistiska och homofobi spydigheter utan att egentligen mena så mycket med fraserna. För snart inser tittaren att han är likadan mot alla. Det ingår i hans sjukdomsbild. Melvin går bara till en enda restaurang, dit han tar med sig egna plastbestick. Han sitter alltid vid samma bord och vill alltid bli serverad av Carol Connely (Helen Hunt). Därför blir det problem när hon måste ta hand om sin astmasjuka son och inte kommer till jobbet. Inte blir det lättare när Melvins homosexuella granne Simon Bishop (Greg Kinnear) inte kan ta hand om sin hund längre efter ett rått överfall. Melvins inkapslade livs väggar börjar komma emot honom. Han tvingas krypa ut ur hålet och möta verkligheten. Han önskar, när det är som tuffast, att han var lagd åt det homosexuella hållet, för då hade besluten varit lättare att fatta. Filmen blev dubbelt Oscar belönad. Jack Nicholson för bästa manliga huvudroll och Helen Hunt för bästa kvinnliga huvudroll. Dessutom blev det tre Golden Globe.

Dagens fråga: Vilken är din favoritfilm med Jack Nicholson?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Film tolv av femtio

Livet är underbart

Livet är underbart / La vita è bella
Genre: Drama/Komedi, 111 minuter, 1997
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 27/40
2). Bosse Lidén 2014: 98/120

Favoritscen: Ett mycket häftigt kamerasätt att visa på hur tiden har gått några år.

Egna ord: Tre Oscars och Stora Jurypriset i Cannes. Jag tycker att Roberto Benigni var värd det. Annars var jag spänd inför första titten. Det är en mycket svår konst att balansera mellan komik och ett allvar inom ett hett ämne som handlar om andra världskriget, judehat och koncentrationsläger. Jag upplevde det som en pladdrig nästan på gränsen till stumfilmshumor i inledningen och var rädd för ett fiasko och felköp. Sedan tog sig filmen.
En berättarröst säger: ”Det här är en enkel historia, men ändå är den svår att berätta. Likt en saga är den sorglig – och likt en saga är den full av under och glädje.”
En seriös fråga ställde jag till mig själv efter första titten: Hur länge ska man skydda sitt älskade barn från ondska? Jag tycker att filmen lyckas förträffligt med många laddade saker, som en vanlig actionrulle inom gebitet skulle ha gått bet på. Här går klacksparkarna hem. I alla fall för mig som har en likartad humor och som även har ett djupt allvar medskickat i botten av min personlighet. Det är en mycket ovanlig film fylld av värme, kärlek, humor och möjlighet att enskilt omvandla allvaret till den nivå betraktaren själv väljer att ta till sig. Enkelt skulle man kunna dela in filmen i två delar. A: Första tar sin början 1939 i en liten stad i italienska Toscana där Guido (Roberto Benigni) blir blixtförälskad i den mycket vackra lärarinnan Dora, som spelas av Robertos fru Nicoletta Braschi.
B: När Guido och hans femåriga son Giosé sätts på tåget till ett koncentrationsläger sätter sig Dora på samma tåg av den enkla anledningen att hon älskar sin familj. Giosé som inte kan tyska tror att det handlar om en semester, lek och en tävling där man ska samla på sig så många poäng som möjligt för att vinna en riktig stridsvagn.
Konstnärligt är det en otroligt vacker och fin film med ett oväntat slut.

Dagens fråga: Vilken film tycker du har gestaltat andra världskriget bäst?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014