Sex mil hemifrån; etapp tio

Det har sina fördelar att vakna tidigt. Redan klockan fem gick vi upp och packade bil och matväska. Härligt att komma iväg på vägarna när det är relativt tomt. Magiskt att nå platser där vi var helt ensamma. Ibland krävs det tur för det sistnämnda.

Vi hade under veckan sett tjusiga bilder på facebook från bokskogen utanför Fågeltofta mot Kronovalls slott. En liten sträcka var extra sagolik. Då var vi ensamma på vägen och bokarna bredde ut sig över oss, som ett lövtak. ❤

Första stopp var Sankt Olofs kyrka. Jag hade läst någonstans att den utsetts till Sveriges finaste kyrka.

Kyrkan låg riktigt fint på en höjd. Eftersom jag är höjdrädd klättrade jag aldrig upp till tornet. Undra om kyrkan var lika fin inuti.

Vi var tre bilar på parkeringen vid Stenshuvud. Personerna som suttit i de andra bilarna gick ner mot havet. Därmed var vi helt ensamma när vi började klättringen. Bara fågelkvitter överallt i skogen. Jag hade tagit med mig rejäla vandringsskor. Det hade inte Solveig som hade sandaler och bara ben. Hon hajade till tre gånger när det slingrade sig över stigen. Orsaken var kopparormar.

Vi vet inte vad blommorna  heter. Vet du?

Detta var första gången som vi var på alla tre utsiktsplatserna. (Norra huvudet heter den tredje) Utsikten skiljer sig åt. Min personliga favorit är Södra huvudet.

Aldrig tidigare har jag suttit där själv under den ”varma” tiden på året. Ibland har det varit rejält trångt när jag kommit dit. Kaffet och wienerbrödet smakade extra gott. Undra hur mycket positiv energi vi samlade på oss. Detta var på Mors dag. Vi tänkte på att det var första gången som Solveig inte fick träffa någon dotter fysiskt sedan 1995. Det året hade vi inga barn. 😉 När vi satt på höjden plingade den moderna tekniken till och S fick kärleksförklaringar från Uppsala och Mallorca. ❤

Blicken sökte sig både långt bort och nära inpå blommor. Men det gällde att se var fötterna placerades. På vissa ställen är det rejält stenigt och kuperat. Annars måste jag berömma för de nya skyltarna och markeringarna. På nervägen tog vi ett annat håll. Nu mötte vi flera personer. Det är mysigt att heja på främlingar och ibland byta några ord. Jag berömde en kvinna med en tjusig klänning. En dansk man hade gått vilse en bit.

Nästa stopp var planerat. Vi hade tagit reda på när de öppnade på Kiviks musteri. Där köpte vi vin och cider inför studentfesten som stundade. Lite annat som INTE klirrade i bagaget åkte också med bland inköpen. Där finns så mycket lockande att välja på. 🙂

Fjärde stoppet blev Viks hamn. Där gick vi en skön promenad längs havet. Första gången som vi gått där. Himlen var vacker med sina molnformationer.

Häftigt att vi kunde se till Södra och Östra huvudet. Platserna vi besökte för några timmar sedan. (Längst bort på vänster sida på fotot.)
Jag har svårt för att låta bli att ta ett sådant här kort. Det ligger så mycket historia och kultur innanför väggarna. Jag avslutar med en färgklick. ❤
Österlen är en magisk trakt av Skåne.

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om resorna 2015-2017 är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”.

Det ryktades om regn och åska


För att vara på den säkra sidan togs kortet dagen före.

Vi glömde som tur var inte plakatet i Ystad. För det är trots allt fyra mil mellan de två skånska kuststäderna.

Varken regnkläder eller ytterplagg behövdes. Härligt studentväder. Många hade samlats utanför.

Rektorn som höll tal var stolt eftersom det var första studentkullen på Nova Academy. Därmed en historisk dag.

Givetvis var vi stolta över att Lizette fixat att åka tåg och buss i tre år. Trots alla tågförseningar, inställda tåg och oväder. En gång hamnade bussen i diket. Då var hon skärrad.

Jag gillar spontana bilder.

Synd jag inte vet vad kompisarna heter. Eller så är det tur för mig. 😉

Den här härliga tjejen tackade mig efter jag tagit kortet.

Först kastade han tillbaks nappflaskan, men sedan ångrade han sig.

Många mobiler i luften. Fler än mössor.

Glädjens dag. En sådan här dag återkommer aldrig.

Den här grabben tror jag kommer att bli något stort. Alfred tror jag han heter. Har skolan fostrat många kommande stjärnor inom teater, musik och dans?

Undra om hon valt fotot själv eller om det är anhöriga. Härligt är det i alla fall.

Kul inslag med korten från när studenterna var små.


Siri är ett vackert flicknamn.

Vad söt Otto var
Händig redan som liten. Nu ska jag städa vidare och hämta in möbler som stått i garaget ett par dagar.

Det mesta är gult


Fortfarande är det inte helt gult på rapsfälten. Kanske blir nästa helg klimax när det gäller gula havet.

Jag längtar till nästa helg. Om det inte snöar eller regnar ska vi ta en tur till en plats vi aldrig varit på. Sveriges finaste naturupplevelse enligt en omröstning. Ska bli spännande att se om vi blir impade. Vi ska inte lämna Skåne fast namnet får mig att tänka på Halland. 😉

Det var första gången som vi stannade till vid Stora Köpinge på Österlen.

Okej! Solveig tycker ibland det är svettigt när jag lämnar bilen för att ta ett kort.  😉
Jag körde in på en grusväg för att fota väderkvarnen.
”Det är lugnt. Det kommer säkert ingen bil. Sitt du kvar och ta det lugnt.”
Jag blev aldrig klar. En solreflex busade med mig. Solveig ropade från bilen. Fick kuta dit eftersom det kom en bil. Jag fortsatte köra tills vi kom till en gård. Där tänkte jag backa in, men fick tvärnita. Ut sprang en arg prickig hund. Kaos a la Bosse Lidén som vanligt. 🙂

Slutade med att Solveig tog bilden från bilen när vi körde tillbaka. Utan solreflex.

Jag kan inte bara lägga in kort på gula saker. Det är taskigt mot naturen och bloggen. 🙂

Ska vi slå till?

Wow! Första gången som jag ser en blå vattenkanna.

Med eller utan S?

Denna oas vid Skånekusten blir jag aldrig mätt på. Däremot brukar jag inte längre ta med kameran hit varje gång. Skulle jag drabbas av fotofeber finns alltid mobilen till hands.

Tänk att vara ett får här uppe och ha tillgång till denna vy varje dygn. Då hade jag inte haft tid att gå med blicken mot marken. Synd att jag saknar talang för att måla/teckna.

Jag kunde inte låta bli att googla på vad som är rätt och vad som är fel. Ska det vara Ale stenar som jag alltid sagt, eller ska det heta Ales stenar? Genast insåg jag att det trätas både bland myndigheter och privatpersoner. I den första noteringen som hittats står det Als Stene. Det är en prästnotering från 1624. Vad säger DU bloggbesökare?

Länsstyrelsen och Region Skåne verkar tycka som jag. Ystads kommun, NE och vägverket lägger på ett s. Jag anser att det är fuskigt med tanke på att vägverket har skyltmakten. 🙂

När jag befann mig däruppe i söndags släppte jag snabbt dilemmat. Det var bara när vi passerade skylten som jag hajade till. Resten av tiden njöt jag istället av ALLT. Det är en mäktig plats. ❤

Ändå dröjde det till 1997 innan jag gjorde mitt första besök. Undra hur många besök det blivit sedan vi flyttade hit sommaren 2011.

Solen lyste över havet, men mörka moln varnade för en ny skur.

Vi tackade för denna gång och drog oss neråt.

Vilket härligt team. Vi människor har mycket att lära av djuren. ❤

Det stod på en handskriven skylt som fårägaren skrivet, att det inte var tillåtet att klappa fåren. Självklart FÅR man inte det. Därför hade jag händerna på ryggen när jag … 😉

 

Lunchen på Ahl´s brygga igår smakade …

… förträffligt. ❤
Kåseberga Fisk med flera har lyckats förlänga säsongen och sudda ut gränserna till en viss del mellan årstiderna. Det har vi haft glädje av de sista höstarna. En stor skillnad mot tidigare då allt var dött när vi ”rullade” dit. Ex. har satsningen för ett par år sedan på att utöka familjeföretaget Kåseberga fisk AB med en inglasad brygga, fallit många på läppen.

Vår mataptit växte eftersom det var fullt vid hamnparkeringen. Därför fick vi vända bilen och ta den kurviga smala backen upp igen. Efter parkering av ”Den lilla blå”  började klättringen segnälkab”  🙂  för att sedan vika vänster ner mot den kända vackra vyn. Annars brukar vi alltid gå ner denna sträcka och gå upp ett annat håll.

 

Numera ägs familjeföretaget av Jimmy Ahl som tillsammans med sambo, gemensamma barn och arton helårsanställda driver vidare och förvaltar den stabila grund som hans far Leif, farfar och farfars far byggde upp redan 1968. Jag har ofta varit förtjust i konceptet där barn växer in i uppgifterna och lärs upp av äldre närstående. Tillsammans driver de nya projekt framåt, samtidigt behålls det bra in i nästa generation o.s.v.

Vi var inte inne i butiken igår. Nästa gång borde jag testa lakritssillen. Tänk att all fisk röks på gammalt vis med alved och alspån.

Det satt djärva besökare på platserna utan tak. (Det testar vi hellre en ljummen sommarkväll) Vi sökte oss däremot in mot det inglasade partiet några meter från mitt älskade hav. Skönt med infravärme.

Fiskstim till och med på torra väggarna.  😉

Undra hur många affärskunder de besöker med ”lastbilen” och den här tuffa varianten. Sträcker sig distriktet ända till Danmark och andra landskap i vårt land? Hoppas det.

Erkänner. Jag har gjort det igen. Pratat om mat, ätit supergod mat. Tagit noll bilder på våra tallrikar. Ändå tog jag 112 st foton under gårdagen. Inte ett enda på den knaprigt friterade rödspättan som vi båda uppskattade.  😀
Jag skyller på Libra och Melissa som alltid får min uppmärksamhet innan första tuggan. Vad har jag i blodsocker? Hur många enheter insulin ska jag pumpa in? När jag mumsat på halva tallrikens mat kom jag på det. Då var Solveigs tallrik nästan tom. 😦

Vi rekommenderar varmt ett besök på Ahl´s brygga om du har vägarna förbi. Det går även utmärkt att köpa mat i butiken och sedan sitta vid något av borden i backen om vädret tillåter. Många tar med sig det inköpta ”hem”.  Eller varför inte en kombination.  😉

Dags för motion och annan slags njutning. Aprilvädret gjorde skäl för namnet. Sol en stund och sommarvärmen kom på efterlängtat besök. En stund senare regnade det och blåste iskallt. På himlen fanns mörka moln som fick oss att vela mellan tre olika promenadstråk.
 Vi chansade och bestämde oss för årets första besök hos de berömda stenarna. Började det ösregna innan det var dags att vika vänster skulle vi ändå vara tvungna att bege oss till bilen, som från detta hållet stod och frös till höger med sina sommarskor.  🙂

Hur många gånger har vi sett denna välkända vy? Aldrig tröttnar jag.

Jag fick till relativt bra foton på Ales stenar tack vare himlens variation. Några utvalda bilder ska jag lägga in i ett eget blogginlägg. Ikväll ska vi på Ystads teater. Där blir säkert fullsatt. Jag vet inte om jag får fota under framträdandet. Kanske blir jag ökänd och Lizette kommer att skämmas över sin pappa.

På nervägen skämtade vi som vanligt om att Solveig skulle bo i det röda huset och jag i det blå. När jag blev hungrig och sällskapssjuk skulle jag komma och hälsa på hos henne. Vilken härlig skrivarlya jag skulle haft.  🙂

Oj vad här regnar i Ystad. Perfekt skrivarväder.  I natt kom jag på en hel del som …  🙂

 

Kärt återbesök

Igår blev det ingen vårutflykt med picknickkorg till Fyledalen på grund av väderleken. Hoppas blåsipporna finns kvar ett tag till. Tur vi hade förra helgen i färskt minne.

Otroligt att det var så varmt och behagligt vid havspromenaden och inte ens kallt att äta utomhus på bänkarna. (Givetvis rätt sorts sittdyna under) Många människor hejade och verkade glada.

För två år sedan åkte vi efter ett bloggtips från Åse till Gislövshammar och njöt av ”Det blå havet på land”. Äntligen var det dags för ett återbesök.

Det gällde att hålla reda på var vi satte ner fötterna.

En vacker trakt på Österlen.

Jag skulle kunna tänka mig att sitta därinne och skriva på en roman. Gå ut tre gånger om dagen för att få inspiration och motion.

Vi rattade vidare i ett långsamt tempo. Lite överallt såg vi vårtecken. Givetvis passade vi på att besöka favoritfiket.

Det dröjer ett tag till vindruvorna finns till beskådande.

Kul att träffa på en ny kompis. Dino pratade en svårförstådd skånska och var väldigt intresserad av min morotskaka.

När vi nöjda nådde Ystad och bostaden konstaterade vi att det fanns gott om vårtecken även i egen täppa. Sista dagarna lyser här gult överallt av påskliljor och min favoritblomma, förgätmigej blommar vackert. ❤
Jag önskar dig en fin aprilvecka.

Nu ska vi se hur man gör

1

Igår kom jag på att det var första gången under 2017 som jag lämnade Ystads kommun. Vad fort fyra veckor kan rusa iväg. Ska bli spännande att se om jag lyckas få ihop årets första blogginlägg. Om jag klarar det tekniska.

2
Det fick bli en solskenstur till Olof Viktors. Jag hade väntat mig att vi skulle vara ganska ensamma i cafédelen mot vägen. Den byggnad som de har öppet under denna tid på året. Där tog jag gruvligt fel. Jag hade tur som hittade det enda lediga tvåmansbordet.
Vad jag älskar att ljuset håller på att återvända. Efter fikat blev det en promenad vid havet. När vi kom hem njöt jag av snödropparna i trädgården.
Idag var det nära att jag fick användning av första-hjälpen-kursen, som jag gick en gång i tiden. Först sprang jag som en dopad vit sprinter när jag såg det hemska. Tänk om jag kom fram för sent. Många rädda tankar for runt i skallen. Vad har mannen råkat ut för?

4

Va! Är det första april idag?

3

I förra veckan hade vi gallring och till slut fanns bara de tio finaste julkorten från 2016 kvar. Nu har vi under några dagar, var för sig spanat på bidragen.
Jag har gjort klart min hemliga poängfördelning mellan 1-10. Om en stund ska vi sätta upp våra lappar och utse 2016 års vinnarkort. Vilket tycker du är finast?
5

 

Tilltalande omslag eller avskräckande?

001_40001

Smaken är delad, som baken.
Efter våra bibliotekarieår vet både jag och Solveig vikten av att ha ett tilltalande omslag på en bok. Rör det sig om en känd och erkänd författare spelar det inte så stor roll. Då säljs och lånas boken ut på grund av författarnamnet, som är stort och synligt på framsidan. Annars är det A och O. Detta står också i flera böcker som behandlar ämnet. Jag som med stor glädje följde ”Förverkliga din bokdröm”, av Kristina Svensson och Joanna Björkqvist nickade när jag kom till den biten i deras briljanta handbok, som vänder sig till dem som vill ge ut en bok på eget förlag. Alltför många gånger har jag lett snett åt hemska, tarvliga och totalt misslyckade omslag, där jag undrat om förlaget tänkt överhuvudtaget något alls. Sedan svängde pendeln hos de etablerade bokförlagen som gick i fronten. Men även där skakar jag ibland på huvudet. Därför sticker jag ut hakan och säger mot medvinden när jag anser att detta framgångsrecept är skitfult. Solveig håller med mig. Gör någon annan det?

dscn95460005

Österlen är magiskt vackert. ❤ Tänk vilka vyer och oförglömliga omslag som kunde suttit på dessa åtta böcker som ingår i Karin Brunks Holmqvists romansvit från Österlen. Även om man inte visste vem hon var så skulle bilderna varit lockande i vilken bokhandel eller på vilket bibliotek som helst. Istället slarvar man bort detta perfekta tillfälle att låta handlingen leva i symbios med trakten och dess härliga personporträtt, som skulle gjort Karins skrönor rättvisa. Är det verkligen bara jag och Solveig som tycker att detta är en stor tabbe av Kabusa förlag? Antagligen. Annars skulle det inte fortsatt bok efter bok.

Har det hänt att du köpt en bok enbart av en tilltalande framsida?

Jag skapar en rockig ledighet längre fram

f
Uppgift sex av trettio: Sjunger ledig elev?
Svar: 7 bokstäver
Facit: Lovsång
Vinnare: Ethel Hedström  ❤
Tävlingstid: 15.00-16.00

Dagens ord/citat:
”Jag gillar inte den personen. Jag måste tydligen lära känna honom bättre.”
Abraham Lincoln

Om du funderar på regler, poäng, tider, priser m.m. Tryck på denna länk: https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/22/jag-har-redan-kopt-tio-skrapkryss/

TABELL:
Priskategori ett:
1. Åsa Bäcklund, 31 p.
2. Anki Arvidson, 26 p.
3. Lena/Villa Herberts, 19 p.

Priskategori tre:
4. Inger Börmark, 19 p.
5. Signhild Hortberg, 16 p.
6. Wiolettan, 14 p.
7. Comsi Comsa, Znogge, 14 p.
9. Ethel Hedström, 12 p.
10. Ditte Akker, 12 p.

Priskategori fyra:
11. Pelle Börmark, 11 p.
12. Ingen Vinnare, 10 p.
13. Maj Johansson, Åse Holmander-Mehlin, 10 p.
15. Primrose, Gunnel Moberg, 8 p.
17. Minton, 7 p.
18. Lisbeth/Lma,6 p.
19. Cecilia Ottosson, 4 p.
20. Helena, 3 p.

Priskategori fem:
21. Ezter, Pia Boman, Eva Johansson, 2 p.
24. GunBritt Söderström, 1 p.
25. Alla andra, 0 p.  🙂

Jagande:
Ingen/inga än så länge.

Priskategori två:
Wiolettan, 1
Lena/Villa Herberts, 1
Åsa Bäcklund, 2
Ingen Vinnare, 1
Ethel Hedström, 1

Kandidater för priskategori sex:
Ingen än så länge.

Uppskattat med förlängd säsong

1

Vilken vitaminkick oktobers sista söndag gav oss. Visst var det kyligt om fingrarna när jag ensam hoppade ur bilen vid Löderups kyrka för att gå en stund i Wallanders fotspår.

2

I Skillinge lockade det heller inte till dopp. Mina tår spretade åt alla andra håll.

3

Annars när vi styr bilen mot Kåseberga i slutet av oktober brukar det vara öde. Deras nya koncept med att fortsätta att ha öppet på några matställen under hösten verkar ha gett resultat. Det var trångt vid parkeringen vid hamnen. Bilden ”ljuger”.( Just denna bild tog jag efter maten och promenaden.) För det fanns ingen ledig plats på balkongen. Matgästerna satt utan ytterplagg, njöt i solen och utsikten mot havet. 😀
Vi hade perfekt bord vid fönstret på andra våningen, så det gick ingen nöd på oss. Tänk om vi haft den vyn utanför vårt eget köksfönster. ❤

4
Vi borde hoppat efterrätten. För vi var proppmätta när vi traskade iväg uppför den branta backen.

5

Trots att vi varit i Kåseberga många gånger har vi missat dessa två trappor och etapp av Skåneleden. Vi har alltid trott att det var en privat väg. Det ser ut som vattnet kommer att rinna över och börja klättra upp för … eller så är det min fantasi som tagit för stor plats.

6

Lillebror till något annat på Holly eller något liknande.  😉

7

Mina lekar har spridit sig till Österlen.

8

”Klara – Färdiga – Flyg! Den som kommer först till Bornholm får tio fjädrar, den som kommer tvåa får …” Jag som trodde jag hade en ledig söndag.

9

Ola firar tydligen helg och har stängt.

10

Nu är frågan om vi ska ta Ale Stenar också. För jag är fortfarande fulltankad av söndagsmiddag och solen är så sällskapssjuk. 😀 Dessutom kommer vintertiden att käka upp en timme när vi kommer hem och då blir det mörkt ännu tidigare.

Vi levde verkligen i ”Carpe Diem” dessa timmar och tankade energi. ❤