En klockren tia

Ni som såg fjärde avsnittet av Solsidan såg en nertonad Ove Sundberg berätta för Alex att Freddie stöter på hans fru Anette.
En liten stund tidigare hade vi sett sekvensen hur Anette kommer och stör Freddie och Alex i deras privata grabbrelation. Hon tror tydligen att hon blivit Freddies bästa kompis eller hemliga älskarinna sedan hon själv tiggt till sig att samåka till jobbet i city varje morgon.
”Samåker ni fortfarande”? frågade Alex.
”Jag blir inte av med henne. Jag börjar nästan tycka att hon är fascinerande. Man börjar undra hur hon fungerar. Hon tar inte ett nej. Det är som att prata omkull en bulldozer.”
Detta tänkte antagligen Alex på när Ove fortsätter vid köksbordet.
”Ser du inte vad som händer? Han stöter på min fru.”
”Nämen. Så är det ju inte. Jag tror inte att hon är Freddies typ”, försöker Alex säga.
”Hon är väl allas typ. Mickan (Freddies fru) är väl en åtta-nia men Anette är full pott. Hon är en tia. Hon är behaglig, resonabel, måttlig och lydig. Queen of Saltis. Det är Anette. Det är inte så konstigt att Freddie räfsar i en annan mans trädgård.” 

Jag vet inte vad Ove Sundberg har för referensramar när det gäller att få en tia i betyg av en grabb eller man. För mig är Nettan mer än klockren tvåa. Jag vill hemskt gärna behålla ettan fri och intakt med vetskapen om att det alltid kan finnas någon värre.

Håller alla grabbar på med sifferleken? Gjorde ni tjejer likadant? Jag började tidigt. Redan i trean på lågstadiet hade vi våra hemliga omröstningar bakom både stängda och låsta pojkrum. Jag och en klasskompis. En gång hittade vi inget papper. Vi tog var sin tavla på väggen och vände på dem. Skrev en lista över klassens tjejer. Den snyggaste överst. En poäng till det namnet som stod längst ner på listan. Vi tog god tid på oss. Sedan tog vi ner en tredje tavla och summerade på baksidan. Tänk på det nästa gång du köper en begagnad tavla. Vänd på den. Ser du en tjusig tabell. Maila till mig och påminn mig vem som låg överst. Skojar bara. Klart jag minns. I alla fall de tre översta. Även från mellanstadiet. Tror bara att vi gjorde det i fyran. Klassen hade delats efter trean. Vi hamnade på två olika skolor. En cykelväg utgjorde en ”osynlig” gräns. Alla från ”TOPP-TRE” fanns kvar i klassen. Men nu hade de fått konkurrens av minst fyra nya söta tjejer.

Man växer från barnsliga saker. Jag tror inte att jag höll på med sådant på högstadiet. Däremot minns jag, att jag och en annan killkompis valde ut den snyggaste tjejen från varje klass på gymnasiet när vi bläddrade i skolkatalogen. Minns även att vi nästan aldrig hade samma smak. Den var totalt olika. I smyg funderade jag på elaka saker, som att han inte hade någon smak alls. Vad han funderade på vill jag helst inte veta. 😉

Jag växte lite till. Började på högskolan. Fick massor av trevliga nya kompisar. Bestämde mig några veckor innan skolstarten i januari. Jag ska aldrig bli kär i en tjej i klassen. Inte trassla till saker. Började också få ovanor och trivdes alltför bra med ungkarlslivet. Utan pardon byggde jag upp en hög bastant mur. Sommaren efter första terminen misslyckades jag och en klasskompis med konsten att flygluffa. Istället för att komma till Medelhavet hamnade vi i Stockholm. En dag gick vi i Gamla Stan när vi kom på att vi var hungriga. Närmare bestämt vrålhungriga. Vi hittade en mysig restaurang bland de smala gränderna. Såg inga andra gäster. Vi beställde mat. Väntade och väntade. Blodsockret var lågt och vi blev extra tramsiga. Då föddes idén. Vi gör en lista på alla tjejerna i klassen. En penna trollades fram. Ingen av oss gick omkring med kollegieblock i fickan på sommarlovet. Jag hade ingen lust att gå in på ett galleri och fråga om de hade någon billig tavla att sälja. Det fick bli servetter från stället. Nu hade vi kommit så långt i utvecklingen att vi insett att utsidan inte är allt hos en kvinna. Istället bestämde vi oss för att göra två listor och sedan lägga ihop våra poäng. Först började vi dock med utsidan. Vi skrev upp namnet på våra klasskompisar med lätt hand. Inte helt enkelt att skriva på servett. Inte trycka för hårt på pennan. Höll sedan våra händer under bordsnivån. Räknade ett-två-tre och slängde upp ett till tio fingrar i luften. Ni som läst tidigare kåseri av mig förstår att det inte var Tobias som var med mig på Stockholmsäventyret. Det hade varit tjaskigt mot pärlorna i klassen och även riskabelt om Tobias kompletterat med två tår. Vi kunde blivit utslängda. Nu var det istället Glenn från Göteborg som var mitt bordsällskap.
Vi skrev upp tjejens siffra och gick vidare med nästa. När alla fjorton tjejerna fått sina utsidespoäng blev vi djupt seriösa. I nästa fas gick vi efter den insida vi upplevt efter en termin på lätt avstånd. 😉
Vi hade nästan identiska poäng både på insidan och utsidan. Inga jättestora skillnader. En vinnare korades. Vi skålade högtidligt. Samtidigt tog vi en extraskål för alla de andra som vi kallade för goda tvåor allihop. För det var faktiskt så. Alla tjejerna och kvinnorna var underbara. Var och en på sitt sätt fast de var så otroligt olika alla fjorton. Åldern varierade från arton till upp emot fyrtio. När jag röjde i förrådet i minneslådor med namnet Bosse på, hittade jag servetterna och hemmabion gick igång.
Solveig såg mig inte. Hon höll på med sitt i den stora klädgarderoben. Hon lokaliserade mitt skratt som hon hörde från det tända förrådet.
”Vad skrattar du åt? Är det så kul att städa? Du borde göra det oftare?”
”Titta här! Fyra glasslådor ska jag slänga. Inte illa va?
”Och var är innehållet som låg i dem om jag får fråga?”
”Visst får du fråga. Det tryckte jag ner på andra ställen.”
”Du är hopplös. Det är meningen att det ska minska när man röjer. Titta här i stället. Du fick tre nya vintertröjor i förra veckan. Vilka tre ska vi slänga?”
”Ingen. Jag visste det. Det var därför jag inte ville ha någon ny tröja. Nästa gång går jag inte på det.”
”Det har du glömt till då min älskade bananfluga. Det är föresten tur att du är gift med mig. Mina väninnor skulle aldrig kommit på idén att fråga ens.”
”Gör du något dumt får du bara en tvåa av mig och Glenn.”
”Vilken Glenn? Du ska nog ta rast. Fixa kaffe till mig istället. Varför berättade du inte sådant här innan vi gifte oss.”
”Om att jag inte vill skiljas från gamla kära tröjor eller om Glenn?”
”Låtsas du känna den där Hysén eller har du tomtar på loftet?”
”Jag svimmar. Kan du fotbollskillar från förr? Varför sa du inte det när vi var klasskompisar. Du hade fått en urstark tia. Nu fick du den på helt andra grunder.”
”Rättvisa eller orättvisa?”
”Får vi något gott till middag?”

Det är inte långt till jul på tal om hemliga listor. Jag hittade en massa andra trevligt skrivit på toalettpapper och hushållspapper. Dikter, snälla saker om mig. Namn. Adresser. Hoppas att tjejerna inte rört på sig de senaste trettio åren. Inte bytt efternamn. Åldrats fort. Vänta. Vem sjutton är Helena af Sandeberg? Klingar bekant. Är det inte Kim Novak som aldrig badade i Genesarets sjö? Hon är en klockren elva. 😉

Annonser

Dags att mäta min TV-puls

Vilken ovanlig start på min TV-höst. Endast ETT program har jag följt. ”Bonde söker fru” som jag skrivit om en gång tidigare här. Bengt från Öland är fortfarande min klara favorit, men det är inget fel på de tre andra grabbarna. Ska bli spännande imorgon när bönderna kommer hem till sitt rätta element. Hemmaplan. Gården. Med fyra kvinnor var. Är kameler på Öland ett rätt element föresten? 😀

I söndags fyllde jag på med två till program. Båda välbekanta. Först ”Solsidan” som rivstartade tredje säsongen med vägglöss och ”Bulvanen som bjöd högst”. Ni som inte såg det kan säkert ändå gissa vem. Ove ”Tjenare Mannen” Sundberg. Eller ”Uno Sandberg är mitt namn”, som han sa ett otal gånger inför den kvinnliga mäklaren. Denna speciella man med minst en social skruv lös höjde även sina EGNA bud. En sida av min personlighet skrattade inte helt hjärtligt. Vi har råkat ut för en sådan bulvan i vårt privata liv. Tanken på det kan göra mig riktigt arg fortfarande. 😦
Alex har det inte lätt i sin veliga värld. Nu tycks han och gravida Anna också ha gått och köpt områdets skilsmässohus. Freddie introducerade begreppet ”speedreading” för sin unga son Victor som har vissa problem med kärnämnen i skolan. Allt är som vanligt på Solsidan. KAOS under FASADEN. Fiiint på YTAN.

”Hellenius hörna” hade just fint främmande. Lena Ohlin gästade men flera frågor handlade om hennes man Lars Hallström som tycks ha ett speciellt förhållningssätt till mat. Det var inte mycket han åt av vanlig mat. Vin gick visst bra för den sympatiske 66-årige regissören.
Jag gillar Davids sätt att umgås med sina gäster. Man kan aldrig vara helt säker på om han driver eller pratar lite allvar. Han är aldrig direkt elak. Oftast roliga filmade inslag mellan samtalen. Sedan är alltid frågan hur länge man kan hålla sig till samma koncept. Kanske läge för att byta ut mobilbilderna till nästa säsong och gräva någon annanstans? Överraska med Skype där gamla oväntade personer till gästen dyker upp? Bara nu inte teamet läser min blogg och stjäl min idé helt gratis. 😉

Igår gick första programmet i nystarten på ”Pengarna på bordet”. Jag köpte konceptet med Peter Jidhe vid rodret förra säsongen som den tävlingsinriktade person jag är. Igår hann två charmiga och fnittriga systrar klara av fyra av de åtta frågorna, med två miljoner fortfarande i behåll, innan programtiden tog slut. Med andra ord har jag gått från ett till fyra program på två dagar. Betyder det att min karaktär har utvecklats åt något speciellt håll? 😉  Är det ett sammanträffande att alla fyra programmen går i fyran?

Visst har jag gjort några andra gästspel i höst framför dumburken. Jag såg slutet på hur bibliotekarien, Lena Angviken från Laholm fixade alla frågor hos Rickard Sjöberg. Hon verkade vara en trevlig och humoristisk personlighet.

På fredag hade jag gärna varit på plats när Sverige ska kvala till VM på bortaplan. Färöarna står för motståndet. När jag menar på plats menar jag på ön. Fotbollen ser jag lika bra hemma. Det varken blåser eller höstregnar i våra soffor.

På tal om att hinna till en viss plats så snabbt som möjligt. På fredag kommer mitt kåseri att handla om en nagelbitande bilfärd med mig som chaufför mitt i natten. Ugha! Min devis är att det mesta är roligt om det blir ett lyckligt slut. 😀

I beg to differ

Vi går in i ett nytt skede i våra vardagsliv. Från ljus till mörker. Från utomhusaktiviteter till inomhusaktivteter. I en Tv-ruta i en tidning läser jag om 19 Tv-program du inte får missa i höst! Dallas har jag skrivit om. Gamla bekantskaper som Körslaget, Fångarna på fortet, Bonde söker fru, Kalle Moraeus och Så mycket bättre presenteras liksom reklam för nya program. De spänningssugna kan glädjas sig åt att återse världens starkaste Magnus Samuelsson i A-gruppen eftersom filmatiseringarna av Arne Dahls framgångsrika böcker har fortsatt. Själv ser jag fram mot The Spiral. Internationell thrillersatsning om en konstgrupp i Köpenhamn. Tuva Novotny som numera bor i Danmark gör en av rollerna. Kul också att Solsidan dyker upp igen. Hoppas det är samma höga klass som i de två första säsongerna. Om jag var arg på JR i min ungdom är det inget mot vad jag var när Ove Sundberg dök upp i Solsidan. Han är värre än en kloning av en igel och en kardborre. Henrik Dorsin har verkligen lyckats gestalta en rollfigur utöver det vanliga. Ove Sundberg är notoriskt snål, socialt inkompetent, saknar självdistans och älskar att låna prylar som aldrig hittar hem igen till sin ägare. Ur Oves mun kommer en hel del osorterade grodcitat som numera har blivit klassiska som: Tjenare mannen, I beg to differ, Det var ledigt här så vi… Slog till och Du ser mig äta en bajsmacka och du säger ingenting 😦

Hur många var vi inte som njöt av förra säsongen av Så mycket bättre. Alla var bra men Laleh var min största favorit av många orsaker. Nu är frågan om säsongen lever upp till sin programtitel en tredje gång. Följande sju musikstjärnor åkte till min favoritö Gotland. Sylvia Vrethammar, Magnus Uggla, Linda ”Miss Li” Carlsson, Pugh Rogefeldt, Darin, Olle Ljungström och Maja Ivarsson från gruppen The Sounds. Personligen känns det som de slår i slagläge jämfört med andra säsongen.

Tänk om JAG fick äran att välja ut sju artister till fjärde säsongen. Skulle varit ett både stimulerande och marigt jobb. Mardrömmen skulle varit när jag äntligen hade bestämt mig och ringde upp… så ville ingen vara med  😦
En snabb sidoblick på reservbänken. Där ser jag en viftande glad man. Ove Sundberg kan ju sjunga också. Eller om det är Henrik Dorsin. De är som två bröder.

Du läsare! Vilken svensk artist skulle DU ringt direkt?