En 63-årig tonåring

Månadens ålderstävling

63 år och utan rynkor. Ingen sol. Inga cigaretter. Ingen sprit. Och hennes mans mirakelpiller.

Jag tar texten direkt från mitt urklipp från 5 juli 1993: (en lite förkortad version)
Fyrbarnsmamman Joanne Pugliesi i Pennsylvania är en gammal skönhet. Peter Pugliesi är hudläkare och har specialiserat sig på hudens åldrande. Han anser att en 50-åring kan behålla sin 35-årshud och att den som redan fått rynkor kan få tillbaka slätheten, förutsatt att huden inte tagit för mycket skada av sol, rökning och alkohol.
– Det är varken normalt eller självklart med rynkor när man blir äldre, säger han till tidningen Må Bra.
Doktor Pugliesi har utvecklat ett proteinpiller, hälsokostpreparatet Imodéen, som hustrun äter sedan två år tillbaka.
Enligt hudläkaren får man lära sig leva med de så kallade karaktärsrynkorna, skrattveken runt munnen och rynkorna i ögonvrån.
– Men rynkor på tvären och nätverk beror på att huden inte mår bra. Det går naturligtvis inte att se ut som 25 hela livet. Men huden kan förbli slät och spänstig med fräsch färg och lyster långt upp i åldrarna, säger han.
Joanne följer doktorn/mannens råd. Hon promenerar flera kilometer om dagen, dricker ett par liter vatten varje dag och har aldrig rökt. Hon dricker dessutom högst ett par glas vin om året och tar det lugnt i solen. Mycket lugnt. Fru Pugliesi går aldrig ut utan solhatt och solglasögon och hon har inte solat de senaste 30 åren!

Personlig och halvtokig spretande Bosse Lidén-text: Mot hälsobutiken. Vem vill ha rynkor på tvären och nätverk, inte jag … grävde inte gubbarna ner fiber för några veckor sedan? Nu känns det som om de kastat det direkt i mitt ansikte. Imodéen trodde jag var något mot att stoppa diarréer. Hjälp! Nu fick jag en sådan där livsfarlig bekymmersrynka i pannan. Njet. De pillren heter visst Imodium. Idag slipper jag riskera att träffa solen och igår var den exotiskt gömd på himlen. Jag tror jag använder strykjärnet istället mot de värsta rynkorna. Får bara tänka på att inte sätta upp värmen för högt. Är det någon som vet om det är extra farligt att läsa en solskenstory eller fnysa på näsan åt någon dum kommentar? Allt går att goooogla. Jag läste att Christer Björkman har fått igenom att sända livesändningar på SVT alla lördagar fram till midsommar. ”Alla sista chansen” heter programmet. Man ska kunna rösta med näsan. Kan det vara möjligt? Hoppas att röstsystemet inte kollapsar. Jag tycker reservalternativet, att Filippa Bark ska räkna rösterna på sin kulram, låter rulligt osäkert. Däremot ser jag mycket fram emot att sidkicken ska bli bloggaren Tant Glad. Hon kommer att göra succé. 😀 Bäst att sluta detta inlägg. Vad läbbigt! Jag har fullt med rynkor på fingerlederna. Eller. Har jag alltid haft det? Ungefär som årsringar på ett träd. 26 får jag det till. Jag räknar illa som Peps Persson i klassikern ”Falsk matematik”.

 

 

Från en skitsak till en annan

Ibland möts olika världar. Kommer de för nära varandra kan man lite slarvigt kalla det för kulturkrock. Ibland behöver det bara skilja ett skevt plank mellan dem. Plankor med kvisthål kan roa den nyfikne och chocka den pryde.

Jag läste en artikel i Ystad Allehanda och funderade vidare på det jag läste. Såg att adressen var Teatergränd i Ystad. En av dessa mysiga kullerstensgränder en bit från anrika Ystad Teater. Ett stråk där tusentals turister går och strosar på sommaren och drömmer om att få bo så där pittoreskt. Priserna, om det skulle vara ett hus ledigt, är skyhöga, anser jag som följt med i ämnet. Jag leker med tanken att det bor en familj som har det gott ställt i ett av de pastellfärgade husen. De har bara ett barn. En pojke på sex år. Överst på hans julklappslista står en Iphone 5. Han har tröttnat på fyran. Fast han inte har haft den så länge. Den förra fyran tappade han i toalettstolen när han höll på med ett spel. Pappan skojade bara.
”Kunde inte mobilen simma?”
Nästa dag fick grabben en ny. Kanske är det just den familjen som bor vägg i vägg med Arne. En äldre man. Texten nedanför handlar om Arne. Dialogen har jag tagit direkt från reportaget i Ystad Allehanda.

När det gäller vissa utrotningshotade saker tycker jag personligen att det är bra att de går i graven. I staden Ystad finns numera bara ett kvar, ett utedass. I mars nästa år sker sista tömningen hemma hos Arne Månsson på anrika Teatergränd, mitt i centrum.
För ett tag sedan fick Arne ett brev från kommunen. Där stod det att han i fortsättningen skulle ha en toalett inomhus.
Arne skrockar lite och undrar, liksom jag som läsare, var det ska få plats. Det handlar om ett gatuhus med ett minimalt kök och två små rum. Dasset är på gården. I detta hus levde sju människor som mest. Det är tur att Arne står i kö för en plats på ett äldreboende. Arne är van vid enkel standard. Bostaden saknar dusch. På gården hänger en balja på väggen. Den fyller han och tvättar sig utomhus när det är varmt. På vintern får han sköta sysslan i köket. På vintern drar han på sig stövlarna innan han går den lilla biten över gården.
”Jag är trött på det, är man 84 år så kan det räcka”, säger Arne som också dras med värk.
Ystads sista latrintömmare Conny Nilsson bromsar in framför huset. Numera hjälper han Arne med att bära ut tunnan av plast, fast klassisk till både form och funktion. Locket kan skruvas fast.

Snart har väldigt många små knattar i vårt land en egen Iphone 5 i fickan. Behöver de verkligen prylen? Det är en skitsak men jag drog just den parallellen. Tänk om barnen satte sig ner och drog ner byxorna under ett besök hos Arne när det trängde på och samtidigt… hur många världar skulle drabbas samman då? Skulle det bli extra oroligt någonstans?
Inför julen 2012 hoppas jag att det även ligger paket under granen med saker som inte går att trycka på eller toucha. Färggranna prasslande paket med skilda innehåll som kärlek, närvaro, tillit, gemenskap, föräldratid, etik, moral, motion, frisk luft, sällskapsdjur, tålamod och empati.
Trist nog finns det alltför många trasiga barn i vårt land, men också för många som har det för bra materialistiskt sett. Klyftorna har återigen ökat i vårt land.
Kuriosa:
Kärt barn…
Hemlighus, skithus, avträde, utedass, huset, ett visst ställe, tjotahejti, toa, ändstation. Vilket tycker du som bloggläsare är det bästa ordet?