Den sista resan

Först lämnade vi vår äldsta dotter vid stationen med sin packning. Några timmar senare skulle hon flyga iväg mot Medelhavet.

DSC_39700139

Två timmar senare blev det ett annat avsked. Lite vemodigt lämnade vi vår Volvo helt ensam åt ett öde vi inte vet något om. Kommer den nya ägaren att vara snäll?
Okej. Sista tiden har vi mest gnällt på den ”fyrbenta” familjevännen. Innan dess hade vi många trevliga mil och bilår tillsammans. Det är de vi ska minnas. De lyckliga stunderna. Volvon har varit vår klart bästa bil genom vårt gemensamma äktenskap. Den kom in som en frisk fläkt efter ett stormigt förhållande med en röd, trött och klumpig Saab.

DSC_39720137

Det kändes som om Volvon kände på sig att den skulle puttas ut från familjen. Det började med utträde från garaget för några veckor sedan. På de sista dagarna har den fått göra några arbetsresor till soptippen med garderober i tvättstugan som vi ska byta. Det gäller att passa på medan utrymme finns. Den sista dammsugningen gjorde vi med omsorg.

DSC_39730136

Ajdå! Jag glömde plocka ur kassetten med Per Gessle och Gyllene Tider. 😦

DSC_39770133

I denna ännu namnlösa bil finns inga hål att stoppa in ”stenkakor” från förr. Tur jag fortfarande kan spela CD. Den nya tekniken får vi lära oss av våra teknikbarn. De flesta skulle fått lyster i ögonen av möjligheterna. Jag och Solveig blev mest trötta av all multimediainfo från den trevliga bilförsäljaren Rasmus Björk.

Rasmus

Vad bortkommen jag kände mig under jungfruresan hem i tät semestertrafik. Har jag verkligen haft körkort i 39 år? Kändes mer som 39 sekunder. Jag trodde nya bilar doftade godare. Som belgisk choklad. Eller tillverkar man inte choklad i Sydkorea?

Instruktionsboken är tjock som en tegelstensroman. Jag är inte helt säker på att den kommer att konkurrera ut de två romaner som vi just nu läser i. Vi får ta det pö om pö. Vi är inga bilfreaks. Bilar ska rulla och fungera. Då är plåtföremålen bra att ha. Annars är de inga investeringar på sikt. Istället sägs det att de tappar många dystra tusenlappar bara genom sträckan från bilhallen till det egna garaget. När jag tittade i backspegeln såg jag inte några sedlar fladdra iväg… Berodde säkert på att allt går med kort nuförtiden och plastleksakerna är kanske helt fladderfria.
När vi nådde hemmaplan började den blå saken att krångla. Ville absolut inte stå i garaget eller vid staketet. Den stretade emot och vägrade att uppföra sig. Precis som vi hämtat hem en baby på sjukhuset. Eller tänkte jag fel? Ska den ammas och … ?

DSC_39810129

DSC_39820128

Av en slump har vi aldrig haft samma färg två gånger. Även denna färg är ny. Inte den snyggaste om vi fått välja fritt. Men det ska jag inte tala högt om för att förstöra den nya sköra bekantskapen. Nu gäller det att vara snäll mot vår nya familjemedlem. Hur vet man om det är en han eller hon? I min värld är det i alla fall ingen höna. 😀
Vi går och klurar på vad vi ska ge den för smeknamn. Har du något bra förslag? Helst inget elakt. Det finns ingen ångervecka liksom.  😉

Närmaste tiden:
Vi ska ”åka blått” imorgon också. Pågatåg till en skånsk stad som jag alltid gillat. Jag ser fram emot att träffa en känd katt som inte gör reklam för en matkedja.
Måtte vi slippa tågförseningar och få en sittplats. Det fick vi inte när vi åkte hem från Emporia. Däremot fick jag fina kläder och härligt god kycklingfilé på vår favoritrestaurang. Efterrätten var inte sämre. 😀

”Sex mil hemifrån” lockar och pockar. Vi väntar in rätt väder och att de ska öppna för säsongen på ett ställe som vi aldrig varit på förr. Snart nollar jag mätaren och vi far iväg på sjätte resan i denna kategori som Solveig kom på förra året. Är det någon som vet var man drar försiktigt i sommarbromsen? Redan inne i andra sommarmånaden. Allt går för fort.

Jag hoppas att alla mina bloggvänner och bloggbesökare har det bra.

Annonser

Jag kan inte bestämma mig

BambuBosse

Vi slog till och köpte två stycken ”Bambukuddar”. Det har gått 3-4 veckor, men jag kan fortfarande inte säga rakt av om jag är för eller emot, (inte Solveig heller). Visserligen säger Solveig att jag slutat snarka. Hur skulle det gått till? Jag kan inte sluta med något som jag aldrig börjat med.  😉

DSC_39750020

Innan kudden användes skulle den ligga öppet och vädras i sjuttiotvå timmar ( 3 dygn). Jag kan förstå det. Fortfarande känns en doft som jag heller inte kan bestämma mig för om jag gillar eller ogillar.

Måste erkänna att jag bara använt mig av den som vanligt, platt. Det görs reklam om 3-kuddar i en. Någon natt när jag är rastlös får jag prova de två andra varianterna.

Vaknar helt utvilad. Den frågan kan jag svara på snabbt, eller inte. Minns inte när det hände senast. Våren 1933? 🙂

Så har den förändrat mitt liv? Näpp! Vika den dubbel? Ska huvudet in emellan? Måste jag inte ha ett tjockt rep och binda omkring? Något annat viktigt. Ett rykte florerar om att Per Gessle ska komma ut med en ny låt som heter. ”Jag går och snarkar”. Stämmer ryktet att man inte ska väcka den som går i sömnen? Förstår du att jag har svårt för att sova, med alla mina djupa tankar? Nu kom jag på ett nytt ordspråk. ”Väck inte den Bo som inte sover”. Måste fila lite på orden. Byta ut Bo mot bov? Undra om inte Gessles sista låt ska heta ”Jag går i idé”. Sant i alla fall är att jag ska se på ”Badhotellet” om en stund. Jag älskar ju danska serier. Undra sa flundra vad de har för kuddar på hotellrummen. Antagligen fulla av danska wienerbröd.  😉 Snart ska jag också bo på hotell. God natt.

Film sexton av femtio

The Pretty woman

Pretty Woman
Genre: Romantisk komedi, 115 minuter, 1990
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 39/40
2). Bosse Lidén 2014: 104/120

Favoritscen: När Vivian går tillbaks till den förnäma kvinnan i snobbaffären och tar sin hämnd.

Egna ord: Man kan se en film av många olika orsaker. Jag och Solveig gillar att se om denna romantiska komedi någon gång om året och tar inte hänsyn till att vissa saker skulle vara overkliga. För här roas vi av en modern Askungesaga med många trevliga scener och kommentarer. Vi kan alla scener och nästan alla repliker. Per Gessle har säkert tjänat en och annan krona på att låten ”It must have been love” från 1987. Roy Orbinsons klassiker ”Oh, Pretty Woman” är givetvis ett dragplåster i soundtracket till filmen.

Det finns nog inte många som inte känner till handlingen. Visst finns det likheter mellan Edward Lewis (Richard Gere) och Vivian Ward (Julia Roberts) när man synar och vrider på personligheterna, som verkar så långt ifrån varandra man kan komma. Han är en framgångsrik affärsman som lever på att köpa upp företag och sedan sälja dem i delar. Hon livnär sig som prostituerad på gatan. Edward kör vilse i Los Angeles i den tuffa bilen han lånat av sin advokat, plockar upp Vivian som tror att det handlar om en rik klient som vill ha sex. Han viftar med sina sedelbuntar, men vill bara ha sällskap. Efter en ovanlig natt blir inget sig likt i deras liv. Varje gång jag ser filmen blir jag lika arg på den retliga advokaten, jag njuter av hotelldirektören James Morse (Ralph Bellamy) som luckrar upp sin stela yrkeskostym när han mjuknar för Vivians charm. Just denna charm får tuffa män att inte bara tänka på pengar. Filmen innehåller flera klassiska filmsekvenser som är mycket sevärda.

Dagens fråga: Vilken av dessa tre kvinnor tycker du är den bästa skådespelaren? Julia Roberts, Meg Ryan eller Sandra Bullock.

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del fyra

 facetre

Vad kommer först till en person som vill skriva och helst ge ut en roman? När det gällde ”Mina fotsteg i ditt hjärta” rörde det sig om en handfull saker.

Ett. Jag hade läst ett par böcker som sålts i miljontal exemplar på olika språk i världen. De var trevliga, spännande och hade en gemensam dramatisk avslutning. Jag tänker inte nämna titlarna vid namn. I skrivande stund kan jag varken namnen på böckerna eller namnet på den ena författaren. Det är oväsentligt. Det som var viktigare för mig då var att knepet författarna använde sig av var totalt orealistiskt och det skavde att ännu en gång konstatera att fel information nådde ut till stora folkmassor om något jag själv var expert på. Nära vänner kom och berättade hur dramatisk och spännande boken var, som jag sedan dissekerade totalt. Vänskapen till nära vänner tål alla väder.
Jag bestämde mig för att bädda in sanningen i en vanlig roman istället för att skriva en fackbok. Hade ”Mina fotsteg i ditt hjärta” nått ut till miljontals läsare skulle vågskålen ha vägt jämnt. Sådana banala tankar ödslade jag inte energi på. Istället hade mitt första hemliga tema – en röd tråd i mitt manusförfattande börjat gro.

Två: Jag var trött på att vara som en papegoja på jobbet. Ständigt gav jag av mig själv och jag började må som en disktrasa. Under flera år delade jag med mig av vårt privata liv till okända människor. Tusentals gånger hade jag pratat om precis samma saker, eftersom våra musei-besökare naturligtvis ville ha svar på sina standardfrågor. För att stå ut ledde jag helst in samtalen på andra områden, så att jag fick någon form av energi tillbaka. Nu bestämde jag mig för att i inledningen av deras besök stanna kvar bakom köpmansdisken och passa på att skriva för hand på mitt manus när tillfället gavs. Jag var ändå min egen chef. Dessutom fanns högsommardagar då ingen kom. Zerodagar som vi kallade det.

Tre: Min mamma som stod mig väldigt nära hade magen full av cancer. Jag behövde stunder där jag kunde fly undan mentalt istället för att inte fastna i samma mörka och dystra ekorrhjulstankar. Stunder då jag skaffade mig energi för kommande tröstande möten och långa bilresor i sommarträngseln.

Fyra: Jag klippte tvärt av mitt gamla antibeslut. Detta var definitivt inte första gången jag bestämt mig för att skriva en bok. Jag hade varit på god väg att få utgivet minst tre olika manus genom åren. Min lust försvann helt när en författare stal mitt manus. De känslorna jag kände när Solveig kom hem med böcker från skolbiblioteket och jag såg boken för första gången… tävlar om när jag såg samma bok skyltas effektfullt ovanför en lägre monter på en bokmässa på Per Gessles hotell i Tylösand. Jag fick slita blicken och höja den en decimeter för att se ut över vackra Tylön utanför för att lugna de starka känslorna som både krigade och kokade inombords. Så går det när ”kvinnor” sitter på många stolar på ett förlag. 🙂 Aldrig mer i livet ska jag skriva ett manus som någon kan knycka och tjäna pengar på. Visserligen var det en tunn lättläst barnbok på endast åtta sidor text. Höll jag mitt ord? Näpp. Men jag tjurade i några år. 🙂 och hann med mycket annat trevligt under tiden. Förlagsvärlden skulle få en sista chans. 😉

Fem: Det började snabbt växa fram en fiktiv kärlekshistoria i min hjärna, baserad på en verklig sekvens. När något sådant får rot i mina fantasirum går det ofta fort.
Då visste jag inte i vilket ”helvete” jag skulle hamna i mitt privata liv… som fick bromsarna att tjuta som hos ett godståg med för hög fart i en skarp kurva. Livet blev nattsvart och jag kämpade istället med att hålla huvudet ovanför vattennivån under en lång tid – då jag inte ens orkade räkna dagarna.

Ni som läst detta tidigare kan vila era ögon nu. 🙂 

Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar av vuxenromanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen.
Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken.
Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen. 😀

Vi kommer ifrån samma stad

DSC005670002
Idag fyller Per Gessle år. En av mina popfavoriter har hunnit bli 55 år. Hoppas verkligen att han fått min present i tid och att han struntar i att svara på samma frågor igen och igen och igen… från jagande media personer. Hoppas att han istället smaskar på tårta från Regnbågens konditori i Halmstad. Förhoppningsvis sitter Per ostörd i en mysig vrå och sträckläser om ex. Paul Gessles strapatser på fotbollsplanen. Han ler säkert åt Sebastian Rosanders intresse av att göra musiklistor som grabb.

Det är viktigt att ha önskedrömmar. 🙂  Helst i denna mörka tid när jag går och väntar på olika slags svar av privat natur.

I fredags fick jag ett uppskattande mejl från en härlig kille som rörde sig i kretsen under Gyllene Tiders genombrott och som hade uppskattat att läsa ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
”Läste precis din nya bok och tyckte den var bra och kul med 70-talsminnen från Halmstad. Vet inte om du minns mig…”

omslag svart

Jag blir yr

I tio dagar har jag gått omkring och varit lite nostalgiskt småkär sedan skivan dök upp i postlådan. I lagom tid till den efterlängtade sommarturnén släppte Gyllene Tider en skiva med tolv nya låtar förra månaden. De gyllene tiderna glider iväg och det är ”Dags att tänka på refrängen”.  Ett passande albumnamn, men jag tror inte att det handlar om ett definitivt avsked. Den här gången tycker jag ingen låt sticker ut ur dussinet. Det är jämnt skägg. Det kan vara både en för och nackdel. Ingen ”Tuffa tider för en drömmare” som golvar mig direkt. Sedan är det något som säger mig att Halmstadgruppen även kommer att sjunga någon av sina gamla hits. 😉 Rätta mig om jag har fel. Därför var det svårt för mig att välja ut ett smakprov på morgonen. ”Jag blir yr” i presens fick det bli.

300 inlägg – ”Mina fotsteg i ditt hjärta” – Fram och baksida

DSCN8510DSCN8507DSCN8511

Detta är alltså inlägg nummer 300. Jag som bara skulle lägga in ett kåseri en gång i veckan. Det var tanken när jag startade bloggen i slutet av juni förra året. Aldrig håller jag vad jag lovar. 🙂
Här fick ni Solveigs baksidetext till min debutroman. Nu är det dags för sista möjligheten att ändra något. Jag kommer att vara helt fokuserad på den uppgiften och tar därför bloggpaus. Har ni svårt att läsa texten är det bara att trycka en gång på bilden så blir allt större. Njut av vårdagarna. Själv måste jag köpa Gyllene Tiders nya skiva. Den har jag sett fram emot länge. Hoppas att Per Gessle kommer att läsa min bok. Förhoppningsvis småler han i så fall åt att jag vävt in en del av hans låttitlar i min text.
Kram Bosse

Gyllene Tider igen

Då var det dags igen. Det är nio år sedan gruppen återförenades en magisk sommar. En halv miljon människor köpte biljett och supergruppen drog 28 000 personer i snitt per konsert. Den gången firade GT 25 år. Per Gessle har som vanligt koll på statistiken.

Lagom till sommarens 18 konserter släpper Gyllene Tider en ny skiva i april med namnet ”Dags att tänka på refrängen”. Återstår att se om det handlar om ett avsked. Tror jag inte personligen. Gissar på ännu en framgång för gruppen från min barndomsstad och en återförening om x antal år när det blir en lucka bland Pers andra ”hobbyprojekt”.

Jag minns en ung Per skratta gott åt frågan om han kunde tänka sig att åka på turné som Ulf Lundell gjorde och som nyss hade fyllt 30 år. ”Aldrig i livet, sa han. Berättade att han troligen skrev musik åt andra om tio år. Stod definitivt inte på scen.

Jag har alltid varit impad av Per i intervjuer. Både de jag hört och läst. För mig är han fortfarande samma sköna kille. Står stadigt på jorden trots alla framgångar. Sedan har han en underbar förmåga att snickra ihop suveräna låtar i rätt tid. Låtar som oftast gör mig glad. Det bästa är att jag aldrig har växt ifrån dem helt. Tröttnat. Ändrat min musiksmak totalt. Sedan finns det såklart långa perioder när jag spelar annat.

Det är häftigt att jag på avstånd varit med om hela resan. Däremot gick jag aldrig med på att leta okända namn i telefonkatalogen. För att sedan skicka in vykort till Kaj Kindvall i Norrköping som var programledare i Poporama. Allt för att GT-låten skulle hamna i heta högen nästa vecka. Fuska var inte min stil då heller. Alla svenska band gjorde säkert annars så. Jag minns många urkassa låtar som slog ut etablerade utländska artister och grupper på det orättvisa sättet.

I baksätet på en Opel Manta satt jag och diggade tillsammans med tre andra killar. Vi satt och lyssnade på fem-sex låtar från ett färskt demoband som fyra killar precis spelat in. ”Billy”, ”Rembrandt” och ”När alla vännerna gått hem” var med på bandet. Halmstad höll för andra gången på att bli Sveriges Liverpool. Första gången var på sextiotalet.

Något stort på väg att hända i staden. Affischer överallt. När jag kom till diskoteket Joe Hill några månader senare var det kaos. Själv blev jag överraskad av att två grabbar i gänget var blonda. Per var en av dem. Jag kunde varenda rad i texterna där jag stod nära scenen. En av mina klasskamrater, numera även Facebookvän, bodde tillsammans med de flesta i gruppen i ett kollektiv under en vild och bohemisk tid. Han känner till många sköna anekdoter om den ”Gyllene Tiden”. Liksom The Beatles kickade de en av medlemmarna precis innan genombrottet på ett raffinerande sätt och plötsligt var de ett band på fem istället.

Jag ska om en liten stund tänka på några sköna tryckare när tiden begav sig på mörka diskotek. Fast när det var konsert var det cigarettändare som gällde. Stör mig inte. Vad söt hon var. Visade sig sedan vara en falsk blondin. Sådant förstod jag inte då…

Extrafakta: Denna gång har de kritikerhyllade Linnea Henriksson som förband på turnén.

På Gyllene Tiders första gula EP fanns det med fem låtar och Janne Carlsson spelade bas i fyramannabandet. Under Micke Andersson står det att han lirar kakburkar. Överst på baksidan står texten:
GYLLENE TIDER
Är en rockgrupp ifrån Halmstad.
Detta är deras första skiva.
Köp den!

Skivan är inspelad juli-augusti 1978. Sedan dess har Per Gessle och GT sålt några skivor till utan att behöva uppmana läsarna. 🙂

 

Ett liv med eller utan lögner

De senaste åren har jag haft en speciell uppgift på hemmafronten. Det gäller att fixa tre hårda saker till julklappshögen. Även detta år har jag fått förtroendet att välja ut 36 stycken månadsbilder till tre almanackor. En till köket och en var till våra döttrar. Jag tror att jag väljer varianten som ska hänga på väggen. Något år beställde jag stående på skrivbordet.
I år är det svårare än vanligt. Jag har tagit flera hundra bilder under året. Det är ett kul jobb. Jag sitter här i vardagsrummet och tittar ömsom på bilderna i mapparna på datorn och ömsom ut genom fönstret på höstprakten. Det gäller att passa på att njuta. Om ett par veckor är det kalt och naket därute. Enda fördelen är att jag kan skönja havet vid rätt väderlek.
Tjejerna är i skolan. Skolan och skolan. Jennifer leker säkert med en orm eller något annat trevligt djur på välskötta Ystads djurpark. Skönt att den slingrande djurparkschefen Helena Olsson på Parken Zoo i Eskilstuna inte jobbar där. Ni som såg Kalla Fakta i torsdags vet vem jag menar. Om jag var fri som en fågel skulle jag kanske kunna falla för henne. Hon var söt och vältalig. Problemet är att jag inte är en händig man, som Per Gessles soloskiva heter. Jag tror att hon hade behövt det på hemmaplan. En hemmasnickare som fixade till rymliga garderober där hon kunde stoppa in sina skelett. Även en gårdskarl som håller de värsta lögnerna borta från farstutrappan kunde varit bra att ha. Visst är det en chansning från min sida. Men Helena Olsson måste ha pluggat på någon scenskola. Hon var en riktig stor talang enligt reportaget. I framtiden kommer Dramaten att ha stor nytta av henne. De kan redan boka henne för hon har visst tvingats till timeout. Inte med Martin Timell fast han är bra på både det och på att snickra.
Det har duggat tätt med djurparksskandaler sista veckan. De som sköter sig dras med i kritiken. Till den senare kategorin räknar jag Ystads djurpark så länge jag inte ser Lennart Ekdal smyga omkring i trakterna. Det är i alla fall inget fuskbygge. Länsstyrelsen har gjort kontroller och så sent som den 8 oktober fick anläggningen klartecken för en ny anläggning.  Jag tror att djuren har det bra. Det har gott om utrymme och sköts om med stor respekt. Jag grundar det på insideinformation från en glad och positiv gymnasietjej på hemmafronten, som är där heldagar varje tisdag och torsdag.

Så här ser det ut om jag ställer mig på balkongen. Visst är det en vacker hösttavla? Skapad helt utan lögner.