För femtonde gången har vi umgåtts

Det är något visst med att träffa gamla kompisar och vänner. Det spelar ibland ingen roll om de är verkliga eller fiktiva som i fallet med Alan Banks. Inte just under lästimmarna.

Första gången som Alan Banks dök upp med svensk text hette boktiteln ”En ovanligt torr sommar”. Denna bok tilldelades Svenska Deckarakademins pris för bästa utländska kriminalroman. Jag njöt av texten och handlingen. Skriven av Peter Robinson som är född i Yorkshire 1950 och bor växelvis i norra Yorkshire och i Toronto i Kanada.

nar-musiken-tystnar

I morse slog jag nöjd ihop pärmarna till femtonde boken med Alan Banks, Annie Cabbot, Gerry Masterson, Gervaise, Burgess och Winsome.

Det finns ingen författare som får mig att gå in på Youtube så ofta som Peter Robinson,  för att lyssna på Alan Banks musikval i just denna volym. Jag är alldeles för nyfiken för att låta bli. 🙂

Kanske har ingen av de femton böckerna matchat fullt ut debutboken ”En ovanligt torr sommar”. Några har varit i klassen precis under. Ett par har flutit fram som en stilla flod utan farliga strömmar och stundtals varit lite sega. Samtidigt har de matchat sinnesstämningen och hur det säkert är i verkligheten när jakten på fällande bevis är svåra att hitta bland alla lögner. Eller när huvudpersonen har mörka tankar om livet och inget av spänning eller glädje händer.

Efter att precis ha sett ”FBI löser svenska fall” är jag lika arg och besviken på det svenska rättssystemet, som efter att ha sett alla de andra avsnitten under de två säsongerna.  😦
Enligt mig ska inte brottslingarna skyddas – utan offren, de närstående, de som har civilkurage och vågar kliva fram m.m. Framtida mord kunde ha förhindrats på ex. norra Öland. Dags att göra om, dags att göra bättre.

 

Annonser

November – Läsmånaden nummer ett för mig

Anna Jansson Jojo Moyes Robinson Björn Hellberg

Coben

Fyra deckarförfattare, men bara tre deckare på mitt nattygsbord. Hur går det ihop? Kan det vara så enkelt som att Björn Hellberg har hoppat av spåret och börjat skriva en pedagogisk bok om blyghet? Eller har Peter Robinson satsat på en politisk bana? Sanningen vet säkert några av er. Har någon läst Anna Janssons trendbrott där hon lämnat Maria Wern, men stannat kvar på min favoritö Gotland? Jag noterade att en trevlig bloggerska lovhyllade ”Livet efter dig”. Solveig började läsa boken på bussen och fastnade direkt för den gripande handlingen.

 

Björn Hellberg januari

Dagens första fråga utan pris. Framför vilken av dessa fem författares bostäder står våra döttrar poserade? En bild som blev månadsbild på en almanacka ett år.

Vilken av dessa fem böcker skulle du ha läst först? Vilken hade du inte läst?

För mig är det julafton att läsa böcker på hösten.
Jag önskar alla bloggläsare en fin vecka.

En av två

Ibland är det inte så svårt. Ofta behöver man inte singla slant. Så länge valet bara står mellan två saker.

DSCN94380037

Här är det busenkelt för mig. Kaffe Latten är min. Det där ynkliga lilla starka italienska hinner inte komma ner i halsen… jag skulle inte ens hinna tänka hela ordet Espresso förrän det blir Finito i koppen. Den är för Solveigs gom.

DSCN6606

Låt mig fundera två sekunder. Ska jag ta denna tallrik eller…

DSCN6607

… vad svårt det kan vara…när andra ser på;)

DSCN94850001

Måste erkänna att jag tycker det är kul att ha fel. Här var jag övertygad om att blåbär skulle vinna. Helst med tanke på att jag inte tycker att man ska blanda kakor och glass. Fel, fel, fel. Inte ens Bamse hade gillat blåbärsglassen. Däremot var den högra burken helt okej utan att glänsa.

Efter tre spänningsromaner; Jussi Adler-Olsen, Björn Hellberg och sist Peter Robinson får jag sticka mellan med något lättsammare och ”omordigt”. Vilken läsupplevelseresa jag gjorde mellan Adler-Olsen och Björn Hellberg. Vem tror ni vann med hästlängder? Vem slängde ihop ett slut som var snopet och verkade hopsnickrat för att det var en tennismatch på burken om femtiotvå minuter? Vem gjorde som vanligt? Avslutade med en grand final som hette duga? Svaret doftar danskt lång väg…

 

DSCN95960003

Sista valet är också lätt med viss hjälp från fru. Solveig har inte tid att läsa denna intensiva höst. Det är svårt för henne att hitta en lucka med tanke på heltidsjobb, studier på högskolan, tre böcker som ska släppas på ett bokförlag, lektörsjobbet på BTJ och en familj som gärna vill umgås ibland så vi inte glömmer bort varandra. Sorgligt med tanke på hur mycket hon älskar en bra bok. Eftersom hon blev sjuk och hamnade i sängen i förra veckan kunde en skönlitteraturbok ändå glida med. Hon trodde inte att Kockskolan skulle passa mig. Däremot tänker jag följa med Jenny och hennes tre väninnor när de tar tåget till Ystad för att åka på cykelsemester. Augustiresan är en roman om kärlek, vänskap och de hemligheter vi bär på. En både varm och omskakande berättelse om vikten av att våga visa hela sitt jag för dem man älskar. Hoppas boken lever upp till de tänkvärda baksidesorden. Annars hoppar jag in bland de hemska böckerna igen. Jag läste Sommarhuset 2011 och Lyckostigen 2012 av Anna Fredriksson med ganska stor behållning. Bäst tyckte jag om den förstnämnda. En resa till Ystad och Österlen känns både hemma och spännande. Tänk om det blir ett sammanträffande. Jenny och hennes tre väninnor cyklar förbi mitt fönster…nä… den gubben går jag inte på. Detta har redan hänt innan det blev bok. Jag är från Halmstad och kan skilja på dikt och verklighet 😉

Hårda saker med varierat innehåll

När det gäller Läslustan har vi redan hunnit med att ta hem tio böcker från Ystad Bokhandels hyllor. Än så länge har jag bara gett en femma i betyg. Den danska thrillern som jag hade som boktips i förra månaden. Upp till det har jag en fyra. Det som är glädjande är att jag inte har någon etta noterad. Är rätt säker på att ettan kommer snart. I takt med att jag petat ner russin från affärshyllan blir jag tvungen att chansa på något okänt förr eller senare. Såg en konstig titel på en bok. ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Den kommer jag bara att välja om jag läst alla de andra femtionio böckerna. Totalt okänd författare men ändå kändes själva namnet bekant på något sätt. Det kan vara som jag inbillade mig. Trist titel och omslag. Okänt bokförlag. Har aldrig hört talas om något som heter ”Vi som blev över”. Alldeles för långt namn på ett förlag. Jag noterade att flera tog ut boken men snabbt satte tillbaks den igen efter de läst på baksidan. Någon elak dam suckade högt. En annan finklädd kvinna fnös på näsan. (Vad Hen gjorde vet jag inte. Sådant är inget för mig). Antagligen rörde det sig om en hyllvärmare och att jag såg in i en mörk framtid istället för att inte ta ut sorgerna i förskott. 😀

Idag hade Solveig med sig en nätt bunt på sju böcker som vi beställt från biblioteket i Tomelilla. Det blir till att hoppa över sömnen de närmaste fyra veckorna. Bland de sju finns några pärlor jag ser fram emot. Läckert att för andra gången träffa på den excentriska kriminalkommissarien Vera Stanhope. Läser på baksidan att båda böckerna har filmats. Första boken heter ”Dolda djup” och är från 2011. Denna trubbiga kvinna är härligt speciell. Vet inte om hennes arbetskamrater delar mina åsikter. Hennes humör pendlar mellan ytterst lite normalt och giftigt elak. Med tanke på hennes barndom med en pappa som stoppade upp fåglar och hackade på Vera och en mamma som dog vid hennes födsel kan JAG förstå att hon har en del gråstenar i ryggan som de andra i teamet inte känner till. Jag återkommer med ett boktips om min vän Vera. Peter Robinsons deckare handlar tyvärr inte om min favorit Alan Banks. Peter och Alan har tydligen tagit ett break. Höstkvällarna är verkligen min tid för böcker. En skön fåtölj och en kopp med något varmt i. Det enda som fattas är en sprakande brasa.