Minns du scenen?

Jag läste i en tidskrift i veckan om en man som hoppades få med sig 25 intresserade för att gå på en upptäcks-promenad i Visby innerstad. Lockelsen var att få se och lyssna på historier om 17 sevärdheter bakom ”låsta portar” och få komma in till innergårdar. Det kom visst nästan 100 personer och alla fick följa med. 🙂 Lät mycket spännande och intressant.

När han kom till denna adress: Rådstugugränd 2 hann han aldrig börja prata innan någon förekom honom och berättade varför denna adress var intressant. 🙂

Nu googlade jag för att läsa på lite:
Innanför den röda porten finns bakgården där Pippi, Tommy och Annika ställde sig för att sjunga för att få ihop pengar till nya kläder. De fick ihop 17 öre på sin skönsång.
”Det räcker ju inte ens till en skjortärm”, sa Tommy i På rymmen med Pippi Långstrump.

Min egen fantasi gick igång när vi korsade Mellangatan och kom in på nästa gränd, Novgorodgränd. Tänk att bo där som barn och ha en kompis som bor mitt över gatan på samma våning. Slippa springa ner, över gatan och uppför nästa trappa.
Istället ta bron från Bosse.
Nu gick tankarna över till en söt tjej. Måste ha att göra med att jag blir romantisk av promenaderna runt, uppför och nerför gränderna. ❤

Ps. Foton från Solveigs mobil. Det bästa med att traska runt utan kamerautrustning är att jag ser kommande möjligheter och vinklar på ett bättre sätt. Med lite snö skulle det kunna bli flera snygga foton.
Igår kom det säkert några hundra snöflingor. En bra början. 😉
Imorgon är det sprutdags. Vi har en beställd tid. Undra om Solveig får någon. För det blev snabbt nya regler i fredags. Allt håller på att ta slut. Endast … sådana som jag kommer att få. För jag tillhör väl dem i riskzonen? Extra tramsig och virrig man i sina bästa år. 🙂

Annonser

Alla dessa namn


Vi köpte vår bostadsrätt i Ystad andra maj och flyttade ner till Skåne när döttrarna och Solveig slutat sina skolor, strax innan midsommar.
Under dessa åtta veckor åkte vi dit flera gånger från Skummeslövsstrand och fixade och donade. Det fanns både helger, KHFD, pingst och andra möjligheter att välja på.
Vi sov på medhavda sängar och hade köpt barstolarna till barköket som var förankrat och ingick i köpet. 😉
Närmaste grannen på gatan var ordförande i b-föreningen, som bestod av tjugo hushåll. Vi pratade under dessa veckor med Tommy om olika saker och en gång dök hans fru upp.
”Kommer du ihåg vad Tommys trevliga fru hette?”, frågade Solveig på kvällen från sin barstol.
”Annika”, svarade jag snabbt mellan två tuggor.
”Är du säker eller hittar du på?”
”Jag tror det var Lilla Gubben”, svarade någon smart yngre från en annan barstol, som just då åkte som en hiss upp och ner.
”Du får inte göra så Bosse. Nu kommer vi garanterat att säga fel i fortsättningen”, sa hon som jag gifte mig med.

Tiden rann iväg och blev snabbt till sju år. Själv klarade jag galant att hålla isär de två namnen; Barbro på bortaplan/utomhus och Annika på hemmaplan/inomhus. Tror det var svårare för övriga familjemedlemmar. Det hände allt oftare att de tvivlade på sig själva och inte skojade när de sa Annika inomhus.
”Jag som trodde att hon heter Barbro”, sa jag hjälpsamt då och då.
”Du gör bara inte likadant när vi kommer till Gotland.”
Min tunga lovade inget.

Den första som vi mötte av grannarna i Visby var trevlig och pratglad. Solveig stod lite tungt med händerna fulla av gamla flyttkartonger, som vi skulle åka och slänga. Därför hörde hon inte alla ord och frågade dumt nog MIG i bilen vad grannen hette.
Jag vände mig mot henne och knep ihop läpparna och släppte försiktigt fram frasen.
”Det får jag inte berätta. Jag har lovat. Minns du inte det?”
”Sluta larva dig. Var det inte Agneta?” testade Solveig innan hon vred om startnyckeln.
Jag la korten direkt på bordet. ”Hon presenterade sig som Annika. Men det är bäst jag kallar henne Barbro. Så det inte blir galet i namnbokföringen. Rätt ska vara fel.”

När jag googlade på kvällen kunde jag bevisa att mina nytvättade öron hade hört rätt. Till hundra procent. Om inte mina ögon ser fel går just nu Barbro iväg mot parkeringen. När vi känner varandra bättre ska jag fråga om hon heter Barbro i andranamn. 😉 Då kan jag bjuda på att jag heter Anders. Är bäst att jag inte nämner ”Sebastianperioden”. Allt har sin tid.

Ps. Nu vaknade Jennifer i gästrummet och vi kan snart åka iväg på äventyr och bus. ”Mot havet!!!” Det är sol och bara en svag bris.

Tusen tack till alla

I min ”döstädning” har jag kommit till en personlig avdelning. Jag har de senaste två veckorna läst igenom flera hundra brev, som jag fått genom åren från olika platser i världen. Från jag var en liten grabb tills jag blev en fullväxt gubbe i mina bästa år. 😉
Min första tanke var att jag skulle spara ett brev från varje avsändare. Den planen sprack direkt. ”Så kan du inte göra”, tänkte jag och drabbades av nostalgi.
En del är helt suveräna brevskrivare. Jag är djupt imponerad. Därför gjorde jag på mitt vis och jag lyckades faktiskt riva sönder flera hundra brev. Kvar blev 303 st. Dessa får följa med mig till ”hemmet”. Där får någon anställd läsa högt för mig. Risk att någon av oss börjar rodna. Jag ska redan nu börja träna på mitt pokerfejs. 🙂

 

Att  breven med de olika namnen kom i rätt låda är inte så konstigt så länge som jag bodde i samma stad som jag var känd på jobbet/postverket, för mina smeknamn Sebastian & Bobo. Men att det funkade på alla de andra 22 adressplatserna var mer en gåta. Eller finns det tusen brev till som aldrig kom fram till Eastbourne, Täby, Umeå, Borås, Hjo, Skummeslövsstrand (inte så konstigt med tanke på det skumma namnet) Båstad, Ullared, Falkenberg m.m? Bäst att inte veta sanningen.

De flesta av breven är handskrivna. Handstilen varierar, men sak som återkommer i texterna är MIN handstil. Jag har fått många pikar och utförligt analyserande av den. Det kan jag inte begripa alls. 😉 Tur jag fick beröm för andra saker.
Jag bugar och tackar till er alla som skrivit till mig. Att ni tog av er personliga tid. Hoppas ni haft ett bra liv. 2018 dyker det aldrig upp några handskrivna brev till mig. Kanske är det tur på ett vis. 😉 Aha! Solveig gömmer såklart dem. Inte mer än rättvist med tanke på att jag gömmer hennes. Efter jag besvarat dem på mitt personliga vis. 😉

 

Jag har lyckats slänga massor av stora saker. Till och med mina senaste spikskor har jag tagit farväl av. Solveig har undrat om jag är sjuk. Hon har retats och känt efter på min panna. För hon känner inte igen ekorren som hon gifte sig med.

Okej. Småsaker som biljetter till konserter, pjäser, bio, tävlingar m.m. får såklart plats i små gulliga skolådor. En del minnen har jag totalt glömt bort. Men långt ifrån allt. ❤

Nästa gång ska jag vidare till stenar (lätta saker) som jag sparat genom åren. På baksidan har jag skrivit med tuschpenna platsen som jag lånade dem från. 😉 Mitt bloggande på Blogglandia har blivit lidande för mina aktiviteter på hemmaplan. Men nu ska jag ut i solen. Kanske träffar jag på min nya kompis från igår.


Trevlig helg önskar jag till eventuella bloggbesökare. Jag tänkte jag skulle se om jag kan få med ett foto när det står 333 333 besökare längst upp på bloggen. Det hade varit nice. 😀

Ord som berör mig; 18

solveig-3

solveig-4

Två av Solveigs tavlor får starta upp min bloggsöndag. En söndag som än så länge varit till belåtenhet. Jag fick två presenter vid frukosten (Fars dag) innan vi tog bilen till Österlen för att visa Jennifer ett snöfritt landskap med värmande sol. Om några timmar bär det iväg med flyg mot snön igen. Nästa gång vi ses ska julen plockas in. Synd att hon inte kunde komma loss lite tidigare så hon fått lyssna/se lillasyster sjunga solo och tillsammans med sin klass i en kyrka, i decembermörkret.

Dags att fixa kaffe. Nästa gång jag lägger in en uppgift har vi kommit halvvägs. Hoppas du är med då.  😉

Joakim hade mycket att berätta om …

Strumporna fick stanna hemma, men fikakorgen fick naturligtvis följa med på kustutflykten.

Ett

Kaffetarmen ropade direkt när jag smällde igen bildörren. ”Vill ha kaffe NUUUUU!”
För att inte ställa till med bråk slog vi oss ner på en bänk vid hamnen i det gamla fiskeläget Abbekås och lydde kaffetarmen.
Vi hade varit inne på ett konditori och köpt med oss något smaskigt. Allt smakar så mycket bättre utomhus. Precis när vi var klara hörde jag hur någon ropade på mig bakom ryggen.

Två

Jag trodde först det var paret på bänken som pratade med ryggen.

Tre

Så var det inte. Det var Abbekåsa gåsen Joakim som kallade på mig. Jag kunde riktigt höra hur Edvard Persson sjöng i mina öron innan Jocke avbröt mig.
”Det är väl du som är BloggBosse. Nu ska du få höra vad en bloggtjej hittade på här i Abbekås när hon var en liten tös.”
Under en kvart fick jag höra så många spännande storys att jag nästan storknade eller gåsade som man säger på dessa breddgrader. Kan verkligen Åse vara skyldig till allt detta eller broderade han ut vissa saker?

Fyra

En natt sådde hon snabbväxande träd överallt på stranden. När männen skulle ut och fiska frukost fick de ta hjälp av lien för att komma fram till båtarna.

Elva

I båtarna planterade hon allt möjligt. Enligt ett rykte är det hon som böjt på detta träd bara för att visa några grabbar att hon minsann var starkare än Pippi Långstrump.

DSCN8496

Nu växer det maskrosor i det men snart kommer det mot alla odds att bli grönt och fint igen. Otroligt att det fortfarande lever. Den ”gröna bilden” är från bildarkivet.

DSC_39930006

Femohalvt

Jag var tvungen att gå ner och doppa huvudet för att ruska av mig de mest spännande berättelserna. Samtidigt var det riktigt kul att få reda på sanningar.  😀

Fem

Det kyliga vattnet ruskade om mig. Efter att jag fick en ansiktskram av en blåmanet såg jag bara blåa saker ett tag. Eftersom det är min favoritfärg gjorde det mig ingenting.

Någon hade haft bråttom ur skorna.

Åtta

Vackert.

Sex

Sju

Läckert och inbjudande med blåa dörrar.  ❤

Nio

Om vi skulle ta och skaffa båt istället för bil.

Tio

Men det är mycket jobb och inte bara lek i vatten. Sedan vet jag inte om mormor Åse växt ifrån de värsta busen.  😉

 

 

 

Abbekås och julklappsspelet

Vi har skapat en del familjära julaftontraditioner sista åren. En av dem är att åka iväg och gå en runda efter jullunchen. Denna gång valde vi Abbekås.

Ett

Eftersom sommarcaféet inte var öppet vandrade vi vidare.

Två

Otroligt. Det var flera år sedan sist som jag såg TVÅ brunormar samtidigt. 😉

Tre

Tänk att jag och Solveig satt och fikade på den bänken i slutet av oktober. Det var så skönt i solen den stunden att jag kunde ta av jackan. ❤

Fyra

Någon vinterbadare har jag aldrig varit. Kan bero en del på att jag alltid varit en badkruka.

Fem

Det blev en riktigt lång och uppfriskande promenad. Till slut blev jag törstig. Då kom jag att tänka på Pippi Långstrump. Vilken tur att sockerdricka-kiosken var öppen …

Sex

… bara för mig. 😉

Sju

När vi kom hem fortsatte vi med en annan ny tradition som vi började med förra julen. Julklappsspelet. Denna gång bestämde vi att det var en femma som gällde för att få välja/sno någon av de andras paket.

Åtta

En enda paket av de arton hamnade hos mig. Inte berodde det på att de var elaka mot mig som förra året, då de ofta valde att ta från min stora hög. Nej. jag lyckades med det svåra att inte få en enda femma på alla kast under tio minuter. Ett rekord bara det.

Nio

Vilken tur att jag fick fler efter Kalle Anka när paketen under granen delades ut, utan att en dum tärning bestämde. 🙂 Istället gick det efter vem som varit snällast under året som gått och då vann givetvis … 😀
Undra om den här söta tjejen vill vara med på bild på bloggen?  Dumt att fråga. Risken är stor att …
Tio
Idag gjorde vi som förra året. Ställde klockradion och kom iväg på en stämningsfull julotta i Marsvinsholms stora kyrka klockan 07.00. ❤ Trumpetsolot efter klockringningen var lika magiskt vackert som jag minns det 2014.

Förra året snöade det under bilfärden dit. I morse var det istället en vacker fullmåne som ledde oss hela vägen till alla marschaller utanför kyrkan och vid grusparkeringen. När vi kom hem kröp vi ner i den obäddade sängen igen. Gäsp.
God fortsättning på julen. ❤
Hoppas Solveig snart tar paus från pluggandet så vi kan titta vidare på den engelska filmen.

 

Världen & Vardagstankar: 6 av 30

Astrid Lindgren

  1. Vilken av alla Astrid Lindgrens ”figurer” är din personliga favorit?

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015. Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en kort sammanfattning i en kommentar, strax innan nästa fråga. Kanske redovisar jag svarsalternativet som fick flest ”röster”. ❤

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

Tävling – Bild SJU

  • G

Sjön suger. Vi hade korsat Öresund två gånger under dagen. Jennifer hade hittat en dansk Pippi Långstrump som ville följa med hem till Bjärehalvön. Björne var mer tveksam och hade svårt för de danska hyssen och diftongerna. 😉

Tävlingsregler stod efter Bild ETT. Tävlingsdag är på söndag.

Tävling – Bild TVÅ

B

Här kunde jag LÄTT ha vitsat till något med lättölen, men sanningen är bättre. Jag och Jennifer satt på terrassen. Hon var glad och sjöng med hög röst om Pippi Långstrump. Jag hade precis jobbat, satt och njöt av de vita gässen på havet. Troligtvis slog jag dövörat till när refrängen återkom för tjugoandra gången, vände mig mot mitt bordsällskap och såg orsaken till stoppet. Vad gör då pappan? Han smyger givetvis iväg efter kameran. 😉

Tävlingsregler stod i gårdagens inlägg. I Ystad ösregnar det. Efter damernas skidstafett i OS tänkte vi ta oss ner till Ystad Teater som har öppet hus och firar 120 år. Jag är den enda i familjen som fortfarande inte varit inne i den berömda byggnaden.