De har lämnat spår efter sig: 1 av 3

Inbjudan 

Statistik efter 70 uppgifter mellan 2013-2015:

Kuriosa: Du tävlar inte mot vem som helst i min lilla tävling. En deltagare har suttit i stolen hos Rickard Sjöberg 2015 och var riktigt duktig och en har varit stormästare hos Magnus Härenstam i Jeopardy. (jag skriver/berättar inte vilka två namn det är).

Mästare: November 2013: Lisbeth ”Lippe” Forsberg 50 poäng, November 2014: Göran Nilsson, 41 poäng, November 2015: ?

70 titlar med 20 olika segrare:
1. Signhild Hortberg, 10 ggr
2. Anki Arvidson, 7 ggr
3. Åsa Bäcklund, Ingen Vinnare, 6 ggr
5. Lippe Forsberg, Göran Nilsson, KerstinCecilia 5 ggr
8. Inger Börmark, Cecilia Ottosson, 4 ggr
10. Annika Sohlin, 3 ggr
11. Marianne Sturk, Susan Adelbrant, Marie Kristoffersson, Susanne Pettersson, Susan Johansson, 2 ggr
16. Pia Boman, Åse Holmander Mehlin, Monica Jelander, Torsten Larsson, Anitha Jacobsson Lechto, 1 ggr

Antalet deltagare: 2013 deltog 43 st personer på Facebook. 2014 deltog 51 st personer på Facebook. 2015 är siffran uppe i 41 st efter tio uppgifter av trettio på bloggen.

Nio som fixat en seger under en minut:
1. Signhild Hortberg: 20 sekunder, 2014
2. Åsa Bäcklund: 21 sekunder, 2014
3. Lisbeth ”Lippe” Forsberg: 26 sekunder, 2013
4. Anki Arvidson: 30 sekunder, 2014
5. Susan Adelbrant: 33 sekunder, 2013
6. Marianne Sturk: 39 sekunder, 2013
7. Inger Börmark: 42 sekunder, 2014
8. Åse Holmander-Mehlin: 44 sekunder, 2013
9. Göran Nilsson: 58 sekunder, 2014

Svarskedjan efter tio uppgifter, november 2015: iris-saffran-tabben-ros-tillplattad-fattiga-skomode-skalle-plantskola-gaphals.

Välkomna till andra delen av tre, i denna höstliga korsordstävling. 😀
Mycket kan fortfarande hända. Förra året dök det upp en Åsa Bäcklund som vann min trettonde uppgift. Åsa slutade sedan på plats tre efter att ha vunnit sex ggr. Hoppas det kommer en ny tävlande och gör om den bravaden. Samtidigt KAN det räcka med att vinna EN enda gång ELLERgröna siffror för att få vara med i utlottning. Grönt bjuder jag på när deltagarna nått upp till femton poäng. Det allra viktigaste för mig är att allt tekniskt flyter och att stämningen är på topp. För någon GAPHALS vill jag inte höra talas om. 😀

Tidig julklapp till dig som kommit hit i texten. ❤ Jag önskar dig en trevlig måndagskväll. Det dyker INTE upp någon mer uppgift idag, men imorgon kanske. 😉

Annonser

Världen & Vardagstankar: 24 av 30

 24

24. Ett flott erbjudande landar hos dig. Vilket program på TV skulle du vilja vara programledare för? (Välj fritt bland befintliga program, de som passerat revy genom åren eller något du själv skulle vilja göra.)

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015.

Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en sammanfattning i en fristående kommentar, strax innan nästa fråga.

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

Ps. Idag kommer återigen TRE frågor för att skynda på kategorin, eftersom den tog sommarlov.

 

Den vita biten

CokkladmästerskJag vet att det inte låter helt normalt att prata med en bit, men vem är det som skriver reglerna för vad som är normalt och lite mindre vanligt? 🙂

Innan vi började med chokladmästerskapen hade jag ett allvarligt snack. Ni kanske trodde att jag poängterade att vi skulle ha jultrivsel och inte ha sura miner om det gick dåligt. Helst inte om en diabetiker vann rubbet. Nä. Det var inte det. Våra barn är fostrade från det de var små till att ta en förlust och kunna gratulera en motståndare till en seger.
Istället tog jag ett snack med dem i lådan. Jag bad att de skulle ligga stilla. Vänta på sin tur. Inte hoppa omkring och strula. Direkt började någon i mitten av sällskapet att gnälla som ett tjurigt bortskämt barn.
”De mobbar mig.”
”Det gör de väl inte”, svarade jag.
”Det gör de visst. De säger att jag är blek och ful.”
”Säg att du har bästa platsen. Mitt i smeten.”
”De trycker på från alla kanter. Säger elaka saker. AlbinoNisse. Blekansikte. Tjugofyra mot en. Försöker kasta brunfärg över kanterna.”
”Men du har en kompis under dig? Ni är ju två. Du är inte ensam.”
” Det ligger ett tak mellan oss och gissa VILKEN färg det har!”
”Jag tycker att du ska vara stolt för att du är så naturlig. Vit utan sol.”
”Där tog du till en ful vit lögn. Jag tycker att du är en sådan där frasist eller vad det heter på ditt språk.”
”Är jag inte. Gjorde jag inte. Jag kan inte hjälpa att jag tar de svarta pjäserna när jag ska spela schack om jag får välja. Tycker att de är coolast.”
”Jag blir schack matt av ditt hyckleri. Du väljer aldrig oss. Vi som är bäst, störst, vackrast och gjorda av de renaste ingredienserna.”
”Jag tycker inte om vit choklad. Älskar brun i alla chokladnyanser. Nu börjar jag bli trött på dig. Du platsar inte i lådan. Det var mycket bättre förr. På den goda och helt bruna tiden. Jag tänker inte lägga ner en enda sekund till att prata med en töntig vit chokladbit en dag innan julafton.
”Ha! Jag vet att de andra tre i din familj kommer att välja mig först.”

DSCN7928

Tillägg: Än finns det tid att lösa mina frågor på inlägget den 23 december. Fyra dagar kvar. Någon gång den 7 januari stänger jag tävlingen och lottar de tre som vinner en lott. Jag kan berätta att Ulrika som vann förra tävlingen vann på sin lott. Tänk om ni bloggläsare missar något? 😀

Vem vill bli miljonär?

”Pappa! Varför är du inte med på TV? Du kan ju allt.”
Lizette 6 år är ännu ovetande om vår lilla familjehemlighet. Hon tror fortfarande att hennes pappa är bäst i världen. Låt det dröja många år innan hon upptäcker den otäcka sanningen.

Så lätt det är i soffan framför Postkodmiljonären. Ofta brukar de första tre frågorna vara busenkla. Retar mig på de tävlande som slösar bort livlinorna hur som helst. Hur kan de vara så korkade att de ställer upp när de inte kan de lättaste frågorna? Välja 50-50 på en Kalle Anka fråga. Först grusar de manegen. Berättar självsäkert att det inte kan vara a eller d. Det måste vara b eller c. Jag frågar publiken avslutar de med. Är det så konstigt att publiken trycker på knapparna b och c? Att de båda staplarna visar 51 % resp. 49 %? Ibland behöver man inte vara Einstein.

Annars älskar jag dessa nervkittlande frågeprogram. Jag sitter och fantiserar om att jag är en av de tio som ska rangordna fyra alternativ så fort som möjligt. Stör mig på att de yngre har en fördel när det är för enkelt i uttagningen. De vinner på snabbhet. Ett problem som har blivit bättre med Rickard Sjöberg jämfört med Bengt Magnusson är livlinan ”Ring en vän”. De flesta har numera tvättat öronen och är anträffbara vid rätt tidpunkt. Inte så kul för den tävlande att lyssna på en upptagetton eller se hur klockan tickar ner. Fem-Fyra-Tre…
”Vad sa du det var för alternativ? Kan du läsa dem en gång till Greta? Jag hör så dåligt.”
Klick så var de borta och slapp ta ansvar.

Hur het är stolen egentligen? Jag tycker mest de är svettiga i pannan. Speciellt när Rickard medvetet ställer till det.
”Är du säker på att du ska välja att mjölk kallas för den vita drycken?”
Där har den tävlande suttit självsäker fem sekunder tidigare. Humoristiskt valt bort te, öl och rött vin. Nu kommer den där stirriga blicken. Det skruvas i stolen. Vattenglaset trollas fram med en skakande hand. Nervvraket skulle behövt både ett sugrör och en haklapp.
”Jag måste ringa en vän. Jag ringer Britta.”
”Vem är Britta? Är det en bartender?”
”Nej, det är min mamma. Hon jobbar på Arla.”

Mellan programmen tränar jag stenhårt på min fritid för att allt viktigt ska sitta som Karlssons Klister. Hallands vattendrag. Laga ni, äta vi. Eller var det tvärtom? Beror det inte på var man bor? Måste ta paus och gå och ringa på veckans fråga. Löjligt enkel som vanligt. Allt för att Telia ska få in mer pengar. Hur var nu frågan? Vad heter Norges huvudstad? Alternativen är: Köpenhamn, Bergen, Oslo och Borås. Jag har själv bott i Borås i två år. Fast några går säkert på det. Tokarna med ett lägre IQ än Pi-värdet 3.41 :D.  Mitt eget är högt som ett blomkålshuvud.
Jag följde hela bröllopet på TV. Den där vanliga tjejen Mette-Marit var så stilig. Jag minns hennes långa eleganta klänning när de kom ut från slottet i Köpenhamn. Alla rödblå flaggor som det viftades med i publikhavet. Rödblå? Kan det vara en kuggfråga? Mig ska de inte lura. Jag ringer min livlina Anders Hübel. Det Anders inte vet finns inte på kartan. Tur att vi inte är stressade av en klocka utan kan lugnt resonera oss fram till…

Euforin har lagt sig

Måste erkänna att luften på något vis har gått ur ballongen. Grannens röksignaler har lagt sig till ro. Till och med flygmyrorna som när de tjusigt som vattnet i en fontän flög upp från ett hål vid en av våra trampstenar i trädgården, har försvunnit iväg till sin nya frihet.

Ingen har ringt från Svenska Spel. Dags att se sanningen i vitögat. Den största orsaken måste vara att vi hade fyra fel på den bästa Lotto-raden  😦

Jag blir aldrig avundsjuk på andra människor. Inte inom något område. Jag kan önska att jag hade en viss persons gåva som den fötts med eller tränat upp under flera slitsamma år. Måla tavlor, fixa till underbara trädgårdar eller komma på en smart uppfinning för att ta tre exempel från högen. Däremot kan jag bli vemodig till sinnet när Rickard Sjöberg och hans hjälpredor delar ut de riktigt stora pengarna och bilen i Postkodmiljonären. Jag för ingen statistik över de nya ägarna till bilarna, men ofta är det den riktigt gamla personen i gruppen av vinnare som får bilnycklarna. När den lätt virriga bilägaren berättar om att den sista bilen såldes för tjugo år sedan, eller att han eller hon inte ens har körkort, blir jag illa berörd. När Postkodmiljonären har Grannyran och vinnaren till tio miljoner knappt kan ta sig upp för trappan till scenen på grund av skröplighet och ålder, gör det mig vemodig till sinnet. Jag funderar på om det finns barn som tidigare brytt sig om sin förälder eller giriga barnbarn som plötsligt gör sig ärende att hälsa på. Främmande elaka människor som ringer, skriver eller kommer på natten när ingen ser. Jag vet. Jag tar lätt ut sorgerna i förskott. Sanningen kan vara tvärtom. Jag blir själaglad när det visar sig bli en solskenshistoria. När de stora pengarna hamnar på precis rätt ställe. Sådant får vi tittare inte reda på i det ögonblicket. Vi lämnas åt vår egen fantasi eller slängs rakt in i ett nytt reklaminslag, men ibland dyker det upp i en veckotidning vid ett senare tillfälle.

Det jag egentligen vill komma till är att jag anser att det hade varit mycket bättre om tio personer fått var sin miljon än att alla tio miljonerna hamnar hos en och samma person. Nu lämnar jag Lotto och pengar åt sitt öde.

Jag kastar en hastig blick på min nya tuffa klocka från Regal. Jag struntade i att kvinnan i köpcentret sa att det var en damklocka. Petitesser. Vaddå? Det finns inga höga klackar på den. Den doftar inte damparfym. Den har inga speciella kurvor som är avslöjande. Däremot har den en stor urtavla och lila färg. Än så länge visar den rätt tid. Dessutom sommartid. Rätt tid för att njuta av den sena värmeböljan som vi drabbats av här i söder under en veckas tid. Imorse när jag vaknade var det tjugo grader ute. Kanske har det varit en tropisk natt. Nu ser jag fram emot en familjeresa till Skillinge på Österlen. Där ska vi träffa trevliga människor. Äta medhavd matsäck i Hagestads naturreservat. Stanna till en stund på stranden. Doppa tårna, möjligtvis vristerna. På hemvägen är två fasta stopp inplanerade. Först festa till det med fika på Backagårdens café & växthus. Det är ju Jennifers sista sommarlovsdag. Förra gången satt vi inomhus bland vinrankorna. Med dagens väder får det bli en av alla härliga vrår i den stora trädgården. Överallt finns små rangliga bord med udda stolar. Omgivna av olika sorters blommor. Fritt fram att välja en skugg- eller solplats, avskilt eller nära bordsgrannar. Med tanke på att det vattnas i munnen på mig när jag sitter här och skriver och ser maffiga bilder framför mig, får det bli en skuggig oas så att inte vissa saker smälter bort. Sista stoppet är planerat att bli Österlenkryddor. Den familjeägda Gårdsbutiken där man blir frestad att köpa något som man absolut behöver, eller inte behöver. Frestelserna är många för både ögat och gommen.

Just nu visar sig Österlen från sin bästa sida. Det är så skönt att puttra fram på landsbygden. Göra små spontana stopp när man ser något lockande. Loppisar, vernissage, alla sorters utställningar, gårdsbutiker m.m. Runt nästa kurva kan finnas en lockande skylt. Det är tätt mellan utbuden.

Inget. Absolut inget av all denna kreativitet som råder slår det som jag helst vilar mina bruna ögon på. Det naturliga. Det skiftande landskapet som alstrar energi inom mig. Ger mig sinnesro. Får mig att känna mig liten men samtidigt ödmjuk och trygg. Vilket under att få chansen att se och suga in allt detta. Helt gratis.