Ord som berör mig; 13

Gunilla Wahlberg

Det är en av livets vackraste kompensationer
att ingen kan uppriktigt försöka hjälpa en annan
utan att samtidigt hjälpa sig själv.

J Pearson Webster

Kloka ord från en för mig okänd person.
Vi har vandrat in i sista höstmånaden. Det är både märkligt och fantastiskt att fortfarande kunna se blommor på balkongen och i trädgården. Igår satte vi in några för att få njuta av dem en sista tid. Ljuvligt att kunna se Sommardahlior, Potatisblomman (med en ynklig blomma kvar), Marguerite och Afrikansk Marguerite, även kallad Stjärnöga, förgylla höstmörkret och få oss att känna tacksamhet. I trädgården har vi kvar de tuffa Japanska lyktorna, Lobelia, Ljung och Höstaster som färgklickar i det grå. Levande bevis på små under.

Nu ska jag planera nästa veckas marknadsföring för ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. En syssla som jag mer än gärna bytt ut mot att skriva på något nytt spännande bokprojekt. Min hjärna är fylld av idéer, men måste hela tiden bromsas för att det inte finns någon annan som gör vissa sysslor. SolBo Förlag har ingen stab av folk som passar upp. Inte ens någon käck sekreterare som pinglar när kaffet är klart. Istället får jag ta på arbetskläderna, rulla upp skjortärmarna och gilla läget. Drömmen är en bra recension hos BTJ. Då kommer beställningar från biblioteken att droppa in. Skulle vår hemliga upplaga ta slut kommer vi inte att trycka upp ny. Sådant är inte lönsamt i liten skala. Skylten, helst en söndag, 😉 om att titeln är slutsåld skulle få mig att småle inombords. En hemlig önskedröm. Du sladdrar väl inte? 😉 Livet är fullt av beslut. Små som stora. Jag ser fram emot December med få sociala besök (Facebook helt stängd) och massor av funderingar om allt mellan himmel och jord. En vit månad, förutom att bloggen och SolBo Förlags mejladress måste hållas öppen för bokköp av våra två titlar. Det är inte speciellt betungande. Jag kör gärna och lämnar gröna paket på Kvantum varje dag, så länge halkan håller sig från våra vägar. Butikspersonalen som har hand om posten känner igen oss vid det här laget. Trevliga kvinnor allihop. Det är trevligt att byta små fraser, leenden och skratt som gärna får gå utanför de vardagliga affärsreplikerna. Vissa ord väger mer än andra. Kram på dig som nått hit ner i min söndagstext. ❤

Annonser

”Not about angels”

 

Det var ett tag sedan Jennifer Lidén sjöng en cover på min blogg. Låten ingår i en film som snart kommer till Sverige. Titeln på filmen är ”The fault in our stars”. Hon som sjunger originalet heter Birdy.

Ni som vill följa hur det har röstas än så länge i min lekfulla VM-tävling trycker på Bosses tävlingar under min header.

Hoppas ni har det bra i ert Pingstfirande. Nu ska jag sola och läsa en stund på balkongen. Ska bara först leta reda på en kruka till den fina potatisblomman vi nyss köpte. Jag gillar när man kan kombinera olika sysslor. Sola, ligga på/i baden baden-stolen och motionera samtidigt. Nu snackar jag om ”En ond liten handling” av Elizabeth George. 781 sidor. Risk för träningsvärk ikväll.
Kram Bosse

Låt det blomma lite till

Idag gäckade solen oss. Först var vi på en trevlig gospelgudstjänst i vackra Skillinge på Österlen. Därefter fick det bli paj i bilen eftersom det var kyligt vid fiskehamnen. Till efterrätt blev det en mysig promenad bland de trånga gränderna som påminnner om dem i Ystad och Simrishamn. När vi kom hem till vår egen oas kom solen och hälsade på. Jag försöker verkligen ta vara möjlighetena, att njuta en stund på balkongen så ofta det går. Än blommar potatisblomman på sin stam. Vår krysantemum tycks ha fått sig en tackling av vår busiga hussnigel. Jag läste i dagboken från förra året att vi gick en skön solig promenad vid havet den 13 november i Svarte och vek sedan upp till husen med sina blommande rosor. Det är verkligen stor skillnad här längst nere i söder på hösten, mot alla andra ställen vi bott på tidigare i Sverige. Sedan kommer förstås ofta en tät dimma och stänger av all sikt. De dagarna vill jag inte tänka på NU.