Tilltalande omslag eller avskräckande?

001_40001

Smaken är delad, som baken.
Efter våra bibliotekarieår vet både jag och Solveig vikten av att ha ett tilltalande omslag på en bok. Rör det sig om en känd och erkänd författare spelar det inte så stor roll. Då säljs och lånas boken ut på grund av författarnamnet, som är stort och synligt på framsidan. Annars är det A och O. Detta står också i flera böcker som behandlar ämnet. Jag som med stor glädje följde ”Förverkliga din bokdröm”, av Kristina Svensson och Joanna Björkqvist nickade när jag kom till den biten i deras briljanta handbok, som vänder sig till dem som vill ge ut en bok på eget förlag. Alltför många gånger har jag lett snett åt hemska, tarvliga och totalt misslyckade omslag, där jag undrat om förlaget tänkt överhuvudtaget något alls. Sedan svängde pendeln hos de etablerade bokförlagen som gick i fronten. Men även där skakar jag ibland på huvudet. Därför sticker jag ut hakan och säger mot medvinden när jag anser att detta framgångsrecept är skitfult. Solveig håller med mig. Gör någon annan det?

dscn95460005

Österlen är magiskt vackert. ❤ Tänk vilka vyer och oförglömliga omslag som kunde suttit på dessa åtta böcker som ingår i Karin Brunks Holmqvists romansvit från Österlen. Även om man inte visste vem hon var så skulle bilderna varit lockande i vilken bokhandel eller på vilket bibliotek som helst. Istället slarvar man bort detta perfekta tillfälle att låta handlingen leva i symbios med trakten och dess härliga personporträtt, som skulle gjort Karins skrönor rättvisa. Är det verkligen bara jag och Solveig som tycker att detta är en stor tabbe av Kabusa förlag? Antagligen. Annars skulle det inte fortsatt bok efter bok.

Har det hänt att du köpt en bok enbart av en tilltalande framsida?

Annonser

Sista segraren i Månadens tävling 2015

DSC_33610057

Stort GRATTIS till Gunnel Moberg ❤
Elva olika segrare under 2015.

Månadsbloggtävlingar & Segrare 2015: Januari: Susie Bloom Februari: Gunnar Carlstedt Mars: Tove Olberg April: Eva Rohlén Maj: Bosse Lidén Juni: Gunilla Wahlberg Juli: Znogge Augusti: Signhild Hortberg September: Ingrid Levander. Oktober: Primrose November: Korsordstävling varje dag på bloggen. December: Gunnel Moberg

Personligt:
Gunnel hade alla rätt. Ni kan läsa hennes kommentar som är likt mitt facit. 🙂
På tal om Gunnel Moberg. Hon har en mycket läsvärd blogg.

http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2015/12/lucka-1.html

Denna månad är hennes blogg den enda som jag följt (inte ens min egen har jag haft tid med) Orsaken var att jag uppskattar luckorna med ett gemensamt tema, som 2015 är ljus. Förra året följde jag också hennes blogg varje decemberdag fram till julafton, även om jag inte alltid tog mig tid att kommentera. Det ämnet hon hade då är något som jag alltid älskat. Änglar. Vilka foton hon visade upp. Alltid tänkvärda texter till. Mycket genomarbetat.

Här får du titlarna till böckerna som fick vara med i tävlingen:
Annika Bengtsson – Mellan raderna
Ulf Lundell – Kyssen
Tomas Arvidsson – Studierrektorns byte (jag trodde att Kalmar skulle hjälpa er) Henning Mankell – Mördare utan ansikte, 1991
Bosse Lidén – Mina fotsteg i ditt hjärta, en fördel för de som köpt bok. Eller hur Annika? 😉
Vilhelm Moberg – De knutna händerna, 1930.
Karin Boye – Kallocain 1967?
Håkan Nesser – och Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla, 2002
Mari Jungstedt – Den farliga leken, 2010
Anna Jansson – Svart fjäril, 2005
Karin Brunk Holmqvist – Potensgivarna, 2004
Ulla Trenter, Odjuret, 1970

Ulla Trenter

 

Stort TACK till alla som tog sig tid att tävla och kommentera denna kategori under 2015. Nu sätter jag kategorin på långtidsparkeringen. Det är möjligt att det blir tävling när jag nått tusen inlägg eller 200 000 visningar. Eller så blir lusten för stor att låta bli en grå vardag. 😉 Nu tar jag paus för att se skidskyttetjejerna. Trevlig fortsättning på fjärde advent.

 

 

 

Månadens boktips – ”Surt sa räven om rabarberna” av Karin Brunk Holmqvist

DSCN95450004

Som Österlenälskare har jag inte svårt för att ta till mig ännu en bok från Karin Brunk Holmqvists romansvit om Österlen. Detta är den sjunde i den populära serien. Det är alltid en mysfaktor när man känner igen sig i den geografiska handlingen. I den småputtrande berättelsen ”Surt sa räven om rabarberna” följer läsaren två par som är koloniägare i Simrishamn och som dessutom bor i samma bostadsområde. De är i sjuttioårsåldern och har sålt sina hus som de haft i många år. Äktenskapet mellan Berta och Gunnar är ömt skildrat. Vänskapen till paret Hjördis och Konrad likaså. Det är inga stora saker som händer, tycker jag, men för kvartetten som annars lever ett stillsamt liv händer det en hel del utöver vardagen. Sådant som sätter vänskap och relationer på spel. Vem kan man lita på? Varför skriver Gunnar plötsligt en lapp mitt i natten i köket? Han skriver ju aldrig annars. Vem har stulit pengar från koloniföreningen? Hur farliga är de tuffa motorcyklisterna? Är Camillas stora bröst äkta? Gunnar är svag för sin mammas alla visdomsord men har en tendens att blanda ihop orden och begreppen, därav bokens titel.
Karins styrka är att hon kan fånga läsaren. Vi lär snabbt känna böckernas karaktärer med sina svagheter och styrkor. Hon gör det med en härlig värme och jag är alltid förtjust i hennes humor som är besläktad med min egen. Hon har verkligen funnit sin ”nisch” som kändes ny när hon slog igenom med dunder och brak. Numera är även hennes böcker översatta till danska, tyska och norska.
Om ni tillhör dem som inte läst någon av hennes böcker är ni lyckligt lottade. Jag lyckades först läsa och skratta högt åt pärlorna ”Potensgivarna” och ”Sirila gentlemän sökes”. Grannarna till vår hyrda stuga på Gotland måste ha undrat vad det var frågan om när jag skrattade så jag grät. Ribban låg så högt att det blev omöjligt att följa upp med en tredje succé, enligt mitt sätt att se på saken. Plötsligt blev jag besviken, tyckte att hon var medioker, trots att skämten och charmen stundtals fanns i texterna. En bok struntade jag i att läsa klart för den klarade inte mitt krav på att fånga mig på de första femtio sidorna. Jag var kanske för hård mot författaren. Visserligen har hon fångat tillbaka mig igen, men ändå kvarstår mina ursprungstankar, ”Potensgivarna” och ”Sirila gentlemän” blir svåra att överträffa.
Det var småroligt att följa Gunnars hemliga tilltag i koloniområdet. Jag log ofta när jag läste boken, men det dröjde ända till slutet innan jag skrattade högt. Eftersom jag ofta läser spännande och rätt otäcka böcker är det ändå trivsamt att sticka mellan med denna typ av bok.

Karin Brunk är en mycket populär scenpersonlighet och tillbringar en stor del av året på författarturné.
Boken är utgiven på Kabusa Böcker.