Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del åtta

Tankaråtta

På vilken plats ska handlingen förläggas? Varför blev det just Halmstad? Megaviktigt – något som återkommer ständigt i råden i fackböcker om skrivandeprocessen – skriv aldrig en hel roman om en plats som du egentligen inte har någon som helst koppling till (om du nu namngett platsen med ett vanligt ortsnamn). Elizabeth George kan göra det, men inte en nybörjare eller de flesta andra skribenter. Fördelen finns annars att kalla den för Staden eller hitta på ett namn som inte finns i verkligheten. Jag kommer så väl ihåg mina första tankegångar inför ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Här har ni min tankekedja i korthet. Torekov-Båstad-Hjo-Falkenberg. Jag smakade på platserna och såg efterhand svagheterna med att välja någon av dem. De två första valen föll direkt på att de var för små orter.
Jag försökte tänka mig in i den synopsis jag hade hunnit göra upp. Ganska snart landade det på min barndomsstad Halmstad och det kändes gemytligt att ge tillbaks till den stad jag växt upp i. Storleksmässigt passade staden de tankar och idéer som börjat poppa upp inom mig. Jag gillade både sjuttio och åttiotalet. Var och ett på sitt sätt. Mängder av härliga minnen fanns bevarade. Till slut spetsade jag in mig på ABBAS seger i Brighton och blev bunden till året 1974 som startår i min fiktiva roman. Nyfiket började jag gräva i huvudet. Plockade fram gamla LP-skivor, singlar och kassettband. Började läsa faktaböcker om decenniet. Checkade upp så att mitt minne av drycker, tablettaskar, glassorter, låtar m.m. faktiskt fanns just då. Var själaglad för att det bor en ekorre inom mig. Jag har sparat biobiljetter med text på baksidan. Många andra personliga detaljer finns bevarade i mina gömmor. Sedan kunde jag ändå inte låta bli att fuska, som med parfymen LouLou och min favoritros Ingrid Bergman, som jag också nämner i mitt efterord. Jag tog kontakt med personer som var med på den tiden. Googlade och läste in mig på Halmstads historia. Tittade i gamla fotoalbum. Givetvis kunde jag inte låta bli att tänka mig in hur det skulle vara att leva i själva manuset, även om jag inte var lika gammal själv som Sebastian och Lena var 1974 när boken tar sin början. (Jag var ett par år äldre). Jag försökte reflektera över hur vi pratade då. Vilka slanguttryck som gällde i mina kretsar. Skilde sig säkert från storstadens jargong och stör kanske läsaren av den färdiga produkten, men jag kan bara berätta min story och hoppas att jag roar och oroar så många läsare som möjligt. I torsdags fick jag rosor från en läsare i Värmland på hennes blogg. Hon är lågstadiefröken precis som min fru Solveig. http://soffie69.blogg.se/2014/april/en-bloggvans-bok-2.html Ni tänker väl på att det går att läsa och lämna Recensioner & läsarkommentarer under min Header? Låter ni markören vila där dyker även ordet Bloggar upp som en underavdelning. Där plockar jag hem rosor som jag antingen snubblar över eller får vinkar om. Självklart skulle jag aldrig komma på tanken att självmant plocka hem ”Virus” till min blogg. 😉 De flesta ”snälla” orden om min debutroman har jag fått direkt till örat eller via underbara personliga mail där avsändarna inte vill bli lästa av andra. Vissa av dem har gjort mig riktigt rörd och berörd. Helst när de kommit från mycket oväntade håll och varje ord känts extra äkta. Då upplever jag det som om jag nått fram och jag får energi för framtiden.

Ni som läst detta tidigare kan nu vila era ögon. 🙂 

Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar av vuxenromanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen. Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken. Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen.

 

 

Statistik och ett personligt tack

WordPress har för andra gången skickat statistik över ett år som gått. För att göra det extra spännande har de jämfört min lilla blogg med Sydney Opera House som rymmer 2 700 personer. Jag noterar att jag gjort 257 inlägg och lagt in 486 stycken bilder under 2013. Mitt mest besökta inlägg minns jag med glädje. Det lades in d. 30 maj 2013 och hade rubriken: ”Min långa väntan är över”. Då var det solsken både utomhus och inomhus när det ringde på dörren. Nästa gång det händer kan jag tänka mig delad glädje. 🙂
https://bosseliden.wordpress.com/2013/05/30/min-langa-vantan-ar-over/
Jag vill passa på att tacka alla er som köpt ”Mina fotsteg i ditt hjärta” via bloggen under 2013. Dessutom ett extra tack till de personer som tagit sig tid och lämnat kommentarer och recensioner om boken via texten under min Gotlandsheader. Jag läste sist att jag fick rosor från Finland. Dessa ”skriftspår” valde jag redan från början att inte svara på, som jag annars alltid gör i vanliga inlägg. Detta är för mig bokens egen sida, som jag gärna läser under gråa dagar.
Jag har skrivit det förr. Om ni gillade boken får ni gärna tipsa om den till ert bibliotek. Alla större bibliotek har en sida på datorn där man kan lämna inköpsförslag. Jag är rädd för att det kostar 5-10 om ni åker och hämtar boken. Om ni gör mig tjänsten under 2014 skickar jag gärna en lott till er som tack. Jag vill att så många som möjligt ska få en chans att läsa ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Det är inte lätt att bli profet i sin egen stad. Ystad bibliotek har inte boken. 😦
Visst trivs jag med att vara okänd och anonym på hemmaplan, men jag vill att min roman ska både synas och läsas. Den skäms jag inte alls för. Jag står för varje ord.

Mitt mest kommenterade inlägg på bloggen var. ”Tänd ett ljus”. Där står det 100 i molnet. Min blogg har haft besök från 58 länder. Hoppas de har njutit av min halländska. 😉

Jag tycker det är intressant med statistik och läser och reflekterar över det med en blandning av intresse, allvar och skoj. Min egen statistik är mycket roligare. Där kan jag se att det numera är tretton kvinnor som kommenterat över hundra gånger var på min blogg och att den första killen närmar sig det magiska strecket. Jag kan bjuda på att jag vet att 189 olika personer har lämnat avtryck, med minst en kommentar var. Jag ser med spänning fram emot vem som ska bli nummer 200, men först ska jag klara av att lägga in 500 stycken inlägg. Min högsta önskan är annars att få ägna mig helhjärtat åt att skriva en ny roman. Då finns det varken tid eller kraft för blogg eller Facebook under flera månader. Det finns många idéer och uppslag som lockar mig. Ständigt fyller jag på i minnesbanken på datorn. Platsen är given denna gång.

Jag önskar er en fin fortsättning på det nya året. I eftermiddags plockade vi ner julen. Det gjorde ont när barren, likt nålar, satte sig fast i min hud. Gratis akupunktur. 🙂