Information på flera olika sätt

1

Det är många saker som kan vara enkelriktade, men ett annat vägval kan öppna upp för äventyr och ge positiv energi.

2

Skylten blev INTE solskadad i juli 2015. 😉

3

Gömd pil-information bakom en klotterskylt kan skapa möten som det hörs om. 😉

4

Dold information i en fyrbent aforism.

5

Hur var fördelningen i procent mellan ironi och ilska när skylten bankades ner? Vägde adrenalinet eller skrattet mest?

6

Förutfattade könsmeningar. De första leende läs-sekunderna glömde jag tänka utanför boxen. Sedan blev jag nyfiken, men vågade inte reda ut vem som är vem. Eller var jag skraj för att få en golfboll i nyllet om ”fel” person var hemma. 😉

7

Pik-information är jag relativt svag för. Är du?

8

Bättre med en dansk varning än en dansk skalle.

9

För mig är denna skylt helt luddig och jag gick bet. Mina tankar pendlade åt kommunikationerna färja, tåg, buss, tåg, men landade inte. Hjälp en trög gubbe?

10

Här blev jag rädd. Bäst att ila iväg innan de stoppar in en Bosse Lidén i receptet. Mitt hopp är att det hade blivit segt, svårtuggat och alldeles för sött. 🙂

11

Kan Hanne vara syster med Anna Pihl? En dansk kriminalserie på fyran för några år sedan. Minns ni den välgjorda serien? En snygg och passande skylt för verksamheten.

12

En frestande och positiv skylt.

13

Recept kan vara vackra och tänkvärda. Hoppas det inte gjorde något att jag stoppade i 5 dl bus. 😉

14

Jag avslutar ett steg vackrare och önskar dig läsare en fin söndag. Var rädd om dig. ❤

Annonser

En doft av kakor

Min mamma var hemmafru när jag växte upp i Halmstad. Ett släkte som håller på att dö ut i vårt välfärdssamhälle. Vad bra jag hade det. Inte förstod jag det på den tiden. Då var det bara något självklart. Som att efter regn kommer sol. Inte behövde jag någon nyckel om halsen. Mamma fanns alltid till hands och undrade hur skoldagen varit. Hon tog sig tid för att lyssna och berättade att hon nyss bakat bullar. Precis som hon behövde det. Mina näsvingar hade glupskt vädrat sig till doften av kanelbullar redan i farstun.

Inte satt mamma och åt bullar tillsammans med mig i köket. Hon var i full gång med nästan projekt. Småkakor. Svarta plåtar med bakplåtpapper stod uppställda lite överallt. På några av dessa fanns nyss uttagna kakor som doftade underbart. Andra kakor stod och väntade på att få komma in i ugnen och få färg och bli bakade. Ingen tid fick gå förlorad. Mamma var som alltid supereffektiv. Använde därför samma grunddeg till olika sorters kakor. Delade på degen och gjorde nästa moment.

Det var varmt i det trånga köket. Fönstret var öppet på glänt. Mamma hade rosiga kinder. Håret var uppsatt i en knut och gömt under en sjal. Ett förkläde var knutet runt midjan.

En syssla som jag mer än gärna hjälpte till med var att slicka skålarna rena. Jag hade mina favoritdegar. Det var även kul att mala nötter. Vi hade en gammal sliten kvarn som man satte fast på skärbrädan. Ett trälock trycktes ner på nötterna samtidigt som man vevade med andra handen. När det var som roligast brukade fästet under skärbrädan lossna.

Satt mamma någonsin och njöt på förmiddagen när hon skickat iväg oss barn till skolan? Stod en rykande Koka Blå-kopp fylld med nybryggt kaffe och en assiett med något smaskigt framför henne på köksbordet? Bläddrade hon förstrött i en skvallertidning med det ena benet uppdraget över det andra när hon var ensam och ingen såg? Hur jag än försöker kan jag inte se henne så framför mig när jag blundar och drömmer mig tillbaks. Jag ser bara den ruschiga hemmafrun med många järn i elden. Hon som alltid prioriterade oss andra familjemedlemmar först. Rynkan i pannan, innan hon kryddade lite mer i såsen, den synen ser jag starkt just nu.

Jag och Solveig brukar ibland jämför kaksorter. Vi skrattar och minns gemensamma minnen från våra hemmamammor. Recepten kom ofta från den välbläddrade ”Sju sorters kakor”. Bakningen skulle gå fort. Snabbakade sorter utan krimskrams i många steg var populärast. Helst skulle satsen ge många kakor så att burken blev full. Vi bubblor och pratar i mun på varandra. Nostalgin går nästan att ta på. Namn som Drömmar, Havreflarn, Nötklickar, Syltbollar, Korintkakor, Brysselkex, Schackrutor, Finska pinnar och Bondkakor dyker upp i våra minnen. Jitterburgare var en av de småkakor som jag fick tjata mig till att mamma skulle göra. Degen skulle vila svalt under natten i kylskåpet. Tog för lång tid ansåg mamma. Dessutom ville marängsmeten rinna ut när man skulle skära degen. Jag kunde inte låta bli att ta med Jitterburgare i min fiktiva roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.

Jag och Solveig kommer in på ämnet mjuka kakor. Sockerkaka, Drömtårta och min favorit Tigerkaka. Solveig minns särskilt sin mammas Kärleksmums.

En snabb titt i ”Sju sorters kakor”. Aldrig behövde några recept läsas rad för rad i boken. Recepten satt i huvudet. Någon enstaka gång kunde mamma snabbkontrollera, om det gått en lång tid sedan senast hon gjorde just den sorten.
”Så var det. Precis som jag trodde”, kom det belåtet från hennes mun.

Trots det höga arbetstempot hade mamma nästan alltid tid för mig. En vältränad simultanförmåga. Hon gav mig sällskap, kärlek, värme, tilltro och svar på alla mina tusen frågor. Alltid med en ängels tålamod. Visst fanns en klassisk replik som fick plockas fram då och då.
”Bosse! Glöm inte att andas en sekund då och då.”

Tänk om jag hade fått uppleva det igen. Att det gick att skruva tillbaks tiden. Bara en gång. Snälla. Ge mig en chans att få ställa in pojkcykeln i garaget. Gå igenom förrådet och vidare ut i inneträdgården. Öppna groventrén till tvättstugan. Dra in doften från nybakade bullar. Stänga ute den fuktiga höstkylan. Hoppa ur skorna slarvigt utan att knyta upp snörena. Kliva in i barndomsköket med sina olika dofter. Ta en klunk av den hemlagade saften på egna bär. Ge mamma en bamsekram. Bubbla på om något viktigt som hänt i skolan med munnen full av smulor. Höra den ställda äggklockan ringa. Den gula klockan med en buckla i. Ett minne från när jag rev ner den från bordet under en viktig ishockeyspelsmatch mot min bror. Klockan som ringde en minut efter strecket.

Nu har både klockan och mamma tickat färdigt. Tiden är förbi men de ljusa minnena består.

Ps. Den gula äggklockan har jag kvar men hittade inte den just nu. Ds