Vem bor här?


Ända sedan jag såg första säsongens program har jag älskat TV-programmet ”Vem bor här?” Bara att slippa reklamavbrott tilltalar mig. Tävlingsmomentet kittlar. Går det att se på människorna och ta hänsyn till deras yrken för att knäcka nöten? Det har hänt att jag haft full pott. Men oftast är det få bostäder jag spikar. Kvintetten som deltar verkar ha riktigt kul ihop och jag gissar på att det finns de som fortsatt att umgås efteråt.
Jag hade älskat att lägga ut blindspår på olika sätt. Bytt taktik längs resan. Skojat mycket. Snabbt ställt om till seriösa kommentarer. Ställt de rätta frågorna när jag var ensam med någon medtävlande. Spelat spelet. Har jag fel när jag tycker att prissumman är för skral? För vissa segrare är det knappt fickpengar. Ska de dessutom dela med en-två andra blir det lite löjligt. Höj det ordentligt. Eller byt ut det mot en magnifik resa.

I måndags var det bara kvinnor med. Det receptet tyckte jag var klokt. Antar att det blir män nästa vecka. Den sista villan med den underbara naturutsikten uppskattade jag skarpt. ❤ Flera bostäder gillar jag att se, men skulle aldrig kunna tänka mig att bo i själv. Ofta kommer tanken till mig,” lagom är bäst”.
Självklart spinner jag lätt vidare på egna tankar för att utveckla konceptet. Förstår att det handlar om pengar och tid. För alltför många bostäder har varit i Stockholmstrakten. Visst har de besökt Göteborg och Skåne några gånger. Men jag hade gärna sett att den gröna folkvagnsbussen rullade iväg åt fler håll i vårt land. Kanske även tog oss till utlandssvenskars hem. Samtidigt inser jag faror och genast tänker jag på om något program snabbt ”raserat”. Finns det alltid ett sjätte bostadsalternativ/deltagare tro? En reserv om något fallerar.
Skulle även kunna ske i stora staden Stockholm. Men risken ökar rejält om de skulle begränsa sig till två mindre städer väldigt nära varandra.
”Vem tar nyckeln?” Snabbt tar pensionären Ulla nycklarna ur programledarens hand och de fem kvinnorna går iväg mot villan. En söt flicka på fyra år hoppar fram från grannhuset. Hon har precis kommit ut från bakre dörren på en parkerad bil.
”Ulla! Får jag följa med dig och Buster ut på prommis idag?”

Jag kan skriva minst tjugo roliga påhittade episoder, som skulle kunna hända. Något personligt kunde blivit glömt kvar framme på ett oväntat ställe, typ i ett förråd.

Det vackra gula huset på fotot ovan har jag bott i. Var säkert en rik herre som ägde huset från början. För så var det i grannhus på gatan. Nu var det istället omgjort till fem lägenheter.
Det hade varit kört om jag hade varit med i programmet när vi bodde i trästaden Hjo. Två bibliotekarier i samma lya. Hur många hundratals böcker hade vi redan då? Borde skrivit tusental.
Alla deltagare presenteras med förnamn och yrkestitel. Det skulle vara kört bara genom ordet Bo och helkört med titeln bibliotekarie. 😉 Eller kunde vi burit ner alla böcker till förrådet och frågat om vi kunde fått leasa hundra tuffa muggar där det stod ”I love Hjo”? Skulle också kunnat låna några av min svärmors alla samlingar. Men då vore det inte mitt hem längre.
Bäst att se programmet från TV-soffan.
Ser du ”Vem bor här?” Spelar du i så fall på Appen? Har du fem rätt ibland? Skulle du vilja vara med i programmet?

Ps. Kul att lägga in inlägg i denna blogg då och då. Annars är det https://gotlanduppochner.com som kommer i första hand – detta premiärår för den nya bloggen. Hur det blir i framtiden vet jag inget om.

Annonser

Vem bodde här?

Jag håller på att gå igenom fotoalbum av olika anledningar inför ett skrivprojekt.
Då kom jag på att jag kunde scanna detta foto och lägga in en fotofråga bara för skojs skull. Nu när Netflix strular igen. 😦
Såg för ett tag sedan, att jag hade tur med en annan grej.
Jag älskar skidskytte som en del bloggbesökare känner till. 🙂
Jag hatar reklam. 😦  Inser ganska självklart att skyttarna inte kan stanna tvärt i spåren eller mitt i en femserieskottsalva. (vilket långt hittepåord)
Därför tänkte jag skaffa mig C more sport mellan december-mars 2019.
Behövs inte. Reklamfria kanaler har köpt rättigheterna några år framåt. Härligt. Ingår dessutom hemma-VM i Östersund. Vilka högtidsstunder som väntar i soffan. ❤ Utan löjliga avbrott. Ett tag var jag inne på att skriva upp alla produkter som visades och ALDRIG köpa dessa. 😦
Fick lapp igår med posten från Radiotjänst, att det är nya regler som gäller nästa år.  Vad ska jag tycka om det. Det är bara att gilla läget. Public service avgift. Bra eller riktigt dåligt och orättvist? Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. 😉

Vem tror du har bott här?
Ledtråd: ön Ven

Tänk om

Ögonblicksbild; sex

Det är för bra för att vara sant. Skidåkningen förefaller vara stabil. Endast slutrundan återstår. Dagsformen verkar vara där. De fem första liggande OS-skotten gick galant för den unge svenske skidskytten. Därefter följdes de upp med fem träffar på stående. Tio av tio avklarade. Inga straffminuter som för många av konkurrenterna. Efter förra skidvarvet lyckades Jesper Nelin även skjuta ner alla fem skotten när han låg ner för andra gången på skjutmattan.
Femton träffar av femton möjliga! 😀
Nu står han och gör sig beredd för sista gången. Endast fem skott stående återstår. Fem stycken avtryckningar med pekfingret.
Givetvis är ynglingen på fotot tröttare denna sista gång.

Det Jesper Nelin vet är att om han lyckas med alla tjugo skotten kommer det att räcka långt i loppet. Hur långt upp i sluttabellen vet han inte för hans motståndare har inte startat samtidigt. En del tidigt startande har hunnit i mål. Andra har ännu inte tagit av sig sina överdragskläder. Det rör sig om åtskilliga skidskyttar i terrängen eller som står eller ligger på skjutbanan. För Jesper gäller i detta ögonblick bara att gå in i sin egen bubbla. Stänga av sorlet från publiken på skjut-stadion, som låter högt när någon tävlande träffar en tavla så att luckan ramlar ner. Inte bry sig om kroppar som lägger sig bredvid.

Det jag och andra följare noterar i efterhand är att om Jesper Nelin hade satt alla skotten hade OS-guld medaljen hängt på hans bröst. Det är alla dessa TÄNK OM som är tjusningen med denna underbart underhållande och superspännande vintersport. Den har allt. Många olika scenarier kan ändras på en hundradels sekund. Marginalen mellan succé och fiasko är tunn som en våris i mars. Här blev det hela tre bommar.

Det Jesper upplevde bara några timmar innan sin start var osannolikt. Hans flickvän och sambo Hanna Öberg lyckades skjuta ner alla tjugo skotten och sensationellt ta OS-guld. Hennes första seger som senior tar hon på världens största tävling. En tävling som bara inträffar var fjärde vinter. En tävling som skiljer sig från alla andra tävlingar. Mängder av världsmästare och storstjärnor som har vunnit åtskilliga tävlingar på Världscupen har aldrig fått den medalj som de suktat mest efter under sin långa karriär. OS-guld. Den som vi unnat dem så väl. De har kommit till de olympiska lekarna som storfavoriter med ett ok av förväntningar på sina axlar från alla håll.

Vad rör sig i huvudet just i detta ÖGONBLICK? Vilka tankar hinner passera under tiden som pulsen håller på att sjunka och allt intränat med att ta loss och ladda geväret sker per automatik?
Det gäller naturligtvis att göra exakt som när han tidigare sköt fullt på stående. Inte krångla till det.
Först har Jesper kontrollerat på vimplarna och registrerat hur vinden är just nu. Efter informationen korrigeras siktet om det är nödvändigt. Inte låta tankarna fladdra bort till något som stör. Inte tänka på att han och Hanna kunde fira dubbelt efteråt och komma ihåg denna gemensamma dag för alltid i deras liv. Något de skulle kunna berätta för sina barn och barnbarn.
Jag tror Jesper kommer att få många nya pallchanser i framtiden. Sverige har många talanger som håller på att matchas för att ta de sista svåra kliven från lovande till pallen. Fördelen är att åkarna är många och kan sporra och stötta varandra.

Ett stort TACK till TV 5 som lägger sina reklaminslag innan och efter loppet. TV 4 borde aldrig få hålla i ex. skidskyttetävlingar. De förstör både sporten, dramatiken och mycket annat. För mig är det en form av korruption när sportintresserade ska betala för att slippa reklamavbrotten – när det tidigare har tagits emot pengar från företagen för att deras produkter ska synas. Rött kort till TV 4. 😦

Småsaker från bloggaren

De som följt min blogg har förstått att jag är allergisk mot reklamavbrott som hackar sönder filmer eller bidrar till att dramatik i idrottssammanhang går förlorat för att spelarna och åkarna inte tar dryckespaus under reklamen.  😦
Jag vet och informeras ofta av kommentatorer och text om att det går att betala för att slippa reklam. Hallå. Det gör det ännu dummare. Företag betalar miljontals kronor för att de ska pumpa in köptankar i våra ömtåliga hjärnor. Ska då samma mediaföretag som får betalt göra reklam för att jag/tittaren ska betala för att slippa … 😦

Däremot gillar jag att upptäcka småsaker i vardagen som jag missat för att jag inte läser ordentligt. Enkel men träffbar text som fick mig att le.  🙂

dsc_00070088

Annars läser jag mycket i andra sammanhang. I förra boken stannade jag till och funderade på två saker i texten. Det första förstod jag av fortsättningen. Det andra var jag inte säker på. Gissade på starkdryck av något slag. Vilket visade sig rätt. Sup. (Google)

1. Tittar i november.
2. Hon måste ha en tår på tand.

Det är svår att se om hon ser på en eller ej. (Fortsättning på ettan) Skelar är naturligtvis svaret men jag blev nyfiken på uttrycket som jag aldrig hört tals om och undrade vad liknelsen kommer ifrån. Det enda jag kom på var att höstmånaden är månad nummer elva och jag drog en parallell till vad bilskolläraren lärde ut FÖRR. Håll i ratten ”Tio i två” (Numera kvart i tre). Om november är elva på urverket … ?
Vad kul det är att lära sig nya saker. 😀

 

Avslutar med några ord från Carl-Gustaf Lindstedt som jag precis hittade i ett block.

” När man är så trött att varenda ben i kroppen värker. Ska man vara glad att man inte är abborre.”

Årets Piratenpristagare

DSC_1067

Vid Piraten-statyn i Kivik hyllades Claes Eriksson av ett folkhav vid lunchtid igår, när han blev årets Piratenpristagare. Priset var i år på 100 000 kr, ett diplom och en flaska brännvin. Vad tror ni att han blev mest glad för? Diplomet tror jag.
En mycket värdig pristagare tycker jag. Så många klokheter han lyft fram i alla sina produktioner, invävda i en massa skratt. Jurymedlemmen Katarina Mazetti sa i sin presentation att Claes Eriksson har blivit som en varptråd i den svenska kulturella väven.
Claes har inte ägnat speciellt mycket tid åt att promota sig själv utan låtit sina figurer sköta marknadsföringen själva, till skillnad från många andra luftslott, i dagens moderna ”ska synas värld” där vissa personer kan ”vandra över lik” för att få synas i alla lämpliga och olämpliga sammanhang. Enda gången Claes har hamnat i de feta rubrikerna höll jag med honom till hundra procent. Det var när han tog strid mot reklamavbrott i filmer på TV. Enligt mig fördummas vi genom att matas med reklam mitt i en seriös film. Före och efter filmerna ska det ligga. Det tycker jag fortfarande är en självklarhet för att göra en film rättvisa. Tänk vad omodern jag är.
Claes inledde med att berätta en rolig historia:
Det var två bananer som var ute och gick. En var gul och en var grön. Den gröna sprang i förväg och gömde sig. När den gula hann i kapp hoppade den gröna fram och skrek buuu. Då sa den gula: Fy vad du är omogen.
Jag gillar sådan enkel men samtidigt så briljant humor. Där man inte måste använda sig av under bälten humor i alla lägen för att få folk att skratta.

Här lägger jag sist som överkurs motiveringen till att Claes fick priset:
”Med försåtlig humor och finurligt allvar punkterar denne estradör alla sorters dryghet, maktmissbruk och byråkratisk enfald, samtidigt som han hyllar modet hos den enskilde medborgaren. Hans texter i revynummer, sånger och dikter roar och oroar på samma gång.”

Jag bugar och tackar för allt Claes har gjort och hoppas att han har mycket ogjort. 😀

Filmtajm

Vad kul det ska bli. Imorgon startar vi åttonde säsongen.
Den 3 april 2009 bänkade vi oss i soffan för något som jag hade döpt till Familjen Lidéns fredagsmys i filmsoffan. Vi turades om att välja från en burk med färgglada lappar vilken film vi skulle se. Från en annan burk drog vi en lapp om vad vi skulle smaska och dricka till. Den burken fick vi dra en lapp från tidigare under veckan. Annars hade vi inte hunnit med att handla rätt ingredienser och fixa till efterrätterna som har blivit mer avancerade med tiden.
Filmerna har jag köpt via Cdon och Ginza eller vunnit på Tradera exakt två sekunder innan auktionen gått ut. Jag är en mästare på det där. Första gången klappade mitt hjärta så jag hörde det. Nu är det mest vardagsmat att slå till när det är omöjligt att hinna bjuda över. Inte det minsta dåligt samvete har jag. Urvalet har förändrats i takt med att tjejerna blivit äldre men vi har fortsatt spola renodlade actionfilmer som ingen suktar efter av oss vuxna heller.
Numera har vi ingen fast filmkväll. Tjejerna har andra intressen och kompisar än sina päron. Ändå vill de inte missa dessa mysstunder. Varje gång jag frågar efter en säsongsavslutning om vi ska sluta blir det ett klingande NEEEEJ!

Till dagens datum har vi sett 133 filmer. Efter varje film lämnar vi ett betyg från 1 till 10 samtidigt, så vi inte blir påverkade av varandras åsikter. Inför första säsongen hade jag gjort upp ett tjusigt schema så att alla inklusive jag förstod tänket:
10 poäng: Då är filmen så bra och underbar att man längtar efter att se om den igen.
9 poäng: Fantastiskt bra film. Har nästan allt.
1 poäng: Totalt värdelös film. Varför gjordes den?

Mycket vatten har runnit genom åar och vattendrag sedan Lizette drog lappen ”Sweet home Alabama” med Reese Witherspoon och vi smaskade på naturgodis. Hela 51 st tiopoängare har delats ut. Av dessa är jag skyldig till 21stycken. 41 %. Sug på den. Hur ska man analysera det? För snäll? För elak? Egoistiskt valt filmer efter egen smak? Visst har jag haft som mål att våra flickor ska få bekanta sig med filmer som inte bara handlar om stereotypa Collegehandlingar från USA. Det har de redan fått med morgongröten. Vi vill gärna variera deras kost. Gärna en nordisk film, en fransk, någon svensk, en engelsk, en klassiker som vi vill att de ska få med sig i livets filmbagage. Samtidigt tar jag alltid hänsyn till önskemål inför en ny säsong. Smaken är delad. Ändå trivs vi bra i soffan… inte sant längre. Nu behövs det TVÅ stora soffor.

20 stycken filmer som riskerar att bli magplask, men helst  några guldkorn, står på två hyllor i Benny. Det bästa är att bli överraskad av en film som man inte hade några som helst förväntningar på. Endast en film av de 133 har fått 40 poäng. Den sämsta har än så länge fått 15 poäng.

Här bjuder jag på namnen inför åttonde säsongen. Skriv gärna en kommentar om någon film som du tror kommer att få höga poäng från den stenhårda juryn som inte är könskvoterad  🙂

Komedier:
50 first dates, Bad teacher, Helens små underverk, I don´t know how she does it, My sassy girl, Nio månader, All about Steve.

Romantisk komedi:
What a girl wants, Midnatt i Paris.

Drama/Komedi:
Det är aldrig försent – Larry Crow

Action/Komedi:
Love is not a crime

Romantisk/drama:
Water for Elephants

Drama:
En dag i livet, Pilotens hustru, Jag saknar dig (ungdomsfilm), Kramer mot Kramer, Vegas (ungdomsfilm), Nyckeln till frihet, Titanic.

Äventyr:
Greven av Monte Cristo

Det bästa. Det ALLRA bästa. Gissa vad det är? Det är så underbart att slippa något som hackar sönder filmerna. Som förstör helhetsintrycket. Dessa tröttsamma REKLAMAVBROTT. Vill vi pausa av någon anledning gör vi det. Ingen storebror bestämmer över beslutet.

Först ut i sällskapet blir ”Pilotens hustru”. Både jag och Solveig har läst succéromanen av Anita Shreves om piloten som levde dubbelliv. Nu måste jag sluta skriva för min hemliga fjärde fru behöver hjälp med en pinsam sak.  😉