De har lämnat spår efter sig: 1 av 3

Inbjudan 

Statistik efter 70 uppgifter mellan 2013-2015:

Kuriosa: Du tävlar inte mot vem som helst i min lilla tävling. En deltagare har suttit i stolen hos Rickard Sjöberg 2015 och var riktigt duktig och en har varit stormästare hos Magnus Härenstam i Jeopardy. (jag skriver/berättar inte vilka två namn det är).

Mästare: November 2013: Lisbeth ”Lippe” Forsberg 50 poäng, November 2014: Göran Nilsson, 41 poäng, November 2015: ?

70 titlar med 20 olika segrare:
1. Signhild Hortberg, 10 ggr
2. Anki Arvidson, 7 ggr
3. Åsa Bäcklund, Ingen Vinnare, 6 ggr
5. Lippe Forsberg, Göran Nilsson, KerstinCecilia 5 ggr
8. Inger Börmark, Cecilia Ottosson, 4 ggr
10. Annika Sohlin, 3 ggr
11. Marianne Sturk, Susan Adelbrant, Marie Kristoffersson, Susanne Pettersson, Susan Johansson, 2 ggr
16. Pia Boman, Åse Holmander Mehlin, Monica Jelander, Torsten Larsson, Anitha Jacobsson Lechto, 1 ggr

Antalet deltagare: 2013 deltog 43 st personer på Facebook. 2014 deltog 51 st personer på Facebook. 2015 är siffran uppe i 41 st efter tio uppgifter av trettio på bloggen.

Nio som fixat en seger under en minut:
1. Signhild Hortberg: 20 sekunder, 2014
2. Åsa Bäcklund: 21 sekunder, 2014
3. Lisbeth ”Lippe” Forsberg: 26 sekunder, 2013
4. Anki Arvidson: 30 sekunder, 2014
5. Susan Adelbrant: 33 sekunder, 2013
6. Marianne Sturk: 39 sekunder, 2013
7. Inger Börmark: 42 sekunder, 2014
8. Åse Holmander-Mehlin: 44 sekunder, 2013
9. Göran Nilsson: 58 sekunder, 2014

Svarskedjan efter tio uppgifter, november 2015: iris-saffran-tabben-ros-tillplattad-fattiga-skomode-skalle-plantskola-gaphals.

Välkomna till andra delen av tre, i denna höstliga korsordstävling. 😀
Mycket kan fortfarande hända. Förra året dök det upp en Åsa Bäcklund som vann min trettonde uppgift. Åsa slutade sedan på plats tre efter att ha vunnit sex ggr. Hoppas det kommer en ny tävlande och gör om den bravaden. Samtidigt KAN det räcka med att vinna EN enda gång ELLERgröna siffror för att få vara med i utlottning. Grönt bjuder jag på när deltagarna nått upp till femton poäng. Det allra viktigaste för mig är att allt tekniskt flyter och att stämningen är på topp. För någon GAPHALS vill jag inte höra talas om. 😀

Tidig julklapp till dig som kommit hit i texten. ❤ Jag önskar dig en trevlig måndagskväll. Det dyker INTE upp någon mer uppgift idag, men imorgon kanske. 😉

Världen & Vardagstankar: 17 av 30

Älsklingsö

  1. Visst är det otroligt. Rickard Sjöberg kommer tillbaka igen med res-presenter. Nu berättar han att du ska åka till tre stycken öar någonstans i världen. En två- veckors semester vid varje resa. Vilka tre öar väljer du? Du får gärna motivera.

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015.

Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en sammanfattning i en fristående kommentar, strax innan nästa fråga.

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

Världen & Vardagstankar: 11 av 30

DSC_29400023 11. Vad generös Rickard Sjöberg är. Han struntar totalt i om du har noll, en eller tio PostKod lotter. Han knackar till och med personligen på din dörr och du får dra fram ett guldkuvert med 10 miljoner. Vilka tre saker gör du först med pengarna?

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015.

Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en kort sammanfattning i en kommentar, strax innan nästa fråga. Kanske redovisar jag svarsalternativet som fick flest ”röster”. ❤

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

Vilken är sanningen?

Jag har glömt att visa resultatet av mitt inlägg som hette  https://bosseliden.wordpress.com/2013/11/18/pigga-upp-november/ Där jag bland flera andra saker skrev att jag startat en tipstävling med mig själv som skulle pågå i tjugo veckor. Smart knep. Därmed vann jag alla veckor. 😉 Nu två veckor efter finalen kommer nästa bekymmer. Vilken av dessa lappar ska jag tro på är sann? 😉
A B

Vi har några gånger skojat och pratat allvar om vad vi skulle göra om vi vann en storvinst på lotto, tips eller om Rickard Sjöberg ringde en grå novemberdag. Min taktik hade varit att ligga lågt ett bra tag och inte väcka uppmärksamhet. Jag är bra på sådant. Jag hade skänkt pengar till några saker som jag brinner extra för. Jag hade helt anonymt skickat pengar till människor på Blogglandia som jag börjat fästa mig vid och som behöver lite guldkant som piggar upp och förenklar deras vardag ett tag. Vi hade skaffat något enkelt men funktionellt boende nere vid Medelhavet, där vi hade bott mellan november och mars. Bara tagit en sväng hem vid julen. Nu är frågan. Är lappen till vänster eller höger den rätta? Solveig! Kan du smörja in ryggen på mig? Vilken taverna ska vi välja i kväll? 🙂

Kort om nästa vecka: Imorgon kommer del tre i tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Kanske vågar jag skicka med inledningen på mitt första manus. Gör sig antagligen inte så bra med dessa marginaler. Filmtips elva på torsdag rör sig om en film som utspelar sig under en enda dag. En riktigt stressig vardag. Fredagens kåseri lutar åt att handla om hundar för fjärde veckan i rad. Vilken variation jag kommit in i. 🙂
Annars anser jag att dessa fyra kåserier skiljer sig väsentligt åt till innehållet. Denna gång har jag ett stänk av allvar med och tyckte att livet var orättvist när jag skrev det.
Jag gillar att leka med siffror, därför blir det inget inlägg på tisdag och onsdag. Skälet är att det ska bli en ”snabbtävling” på lördag när jag lägger in inlägg 500 på bloggen.
Glöm inte att göra mig sällskap i kväll framför ”Mästarnas Mästare”. Önskar alla läsare en fin söndagskväll. Jag har just blivit bortskämd med kaffe och våffla med gott tillbehör.

Drömmar i Abbekås

Även den här morgonen var idealisk för cykling längs med kusten. Nästan ingen vind. Precis lagom varmt. Vi lämnade Mossbystrand och svepte förbi ett fint hotell med havsutsikt. Målet var att njuta vid den idylliska fiskehamnen i Abbekås. Fikakorg hade vi med oss. Glatt humör var som vanligt nedpackat. 😀

Abbe ettAbbe tvåAbbe treAbbe fyr

Tänk om Rickard Sjöberg kunde sluta och knycka 160 kr den första varje månad på ett av våra konton. Istället kunde han väl lekt grannyra i våra kvarter. 🙂 Då skulle jag vilja bo i ett av husen längs med vattnet i Abbekås, från maj-september. Men det är mycket jobb med trädgård. Vi har haft några stycken genom åren. Kan ni läsa skylten?
Abbe fem

Här sitter en gammal nöjd man och vill stanna tiden.

Abbe sex

Vi kunde inte låta bli att ta kort igen…

Abbe sju

Man måste vara rädd om de små. Solen är stark.

Abbe åtta

Jag blir aldrig trött på mitt älskade hav. Året om måste jag ha min dos.

Abbe nio

Nu ska ni få lyssna på en sann sång om en Joakim. Min bloggvän Åse som har vuxit upp i Abbekås kan intyga… 😉 Edvard Persson står för skönsången om Abbekåsagåsen Joakim.

http://youtu.be/nE_IlmfZKMU

Dags att mäta min TV-puls

Vilken ovanlig start på min TV-höst. Endast ETT program har jag följt. ”Bonde söker fru” som jag skrivit om en gång tidigare här. Bengt från Öland är fortfarande min klara favorit, men det är inget fel på de tre andra grabbarna. Ska bli spännande imorgon när bönderna kommer hem till sitt rätta element. Hemmaplan. Gården. Med fyra kvinnor var. Är kameler på Öland ett rätt element föresten? 😀

I söndags fyllde jag på med två till program. Båda välbekanta. Först ”Solsidan” som rivstartade tredje säsongen med vägglöss och ”Bulvanen som bjöd högst”. Ni som inte såg det kan säkert ändå gissa vem. Ove ”Tjenare Mannen” Sundberg. Eller ”Uno Sandberg är mitt namn”, som han sa ett otal gånger inför den kvinnliga mäklaren. Denna speciella man med minst en social skruv lös höjde även sina EGNA bud. En sida av min personlighet skrattade inte helt hjärtligt. Vi har råkat ut för en sådan bulvan i vårt privata liv. Tanken på det kan göra mig riktigt arg fortfarande. 😦
Alex har det inte lätt i sin veliga värld. Nu tycks han och gravida Anna också ha gått och köpt områdets skilsmässohus. Freddie introducerade begreppet ”speedreading” för sin unga son Victor som har vissa problem med kärnämnen i skolan. Allt är som vanligt på Solsidan. KAOS under FASADEN. Fiiint på YTAN.

”Hellenius hörna” hade just fint främmande. Lena Ohlin gästade men flera frågor handlade om hennes man Lars Hallström som tycks ha ett speciellt förhållningssätt till mat. Det var inte mycket han åt av vanlig mat. Vin gick visst bra för den sympatiske 66-årige regissören.
Jag gillar Davids sätt att umgås med sina gäster. Man kan aldrig vara helt säker på om han driver eller pratar lite allvar. Han är aldrig direkt elak. Oftast roliga filmade inslag mellan samtalen. Sedan är alltid frågan hur länge man kan hålla sig till samma koncept. Kanske läge för att byta ut mobilbilderna till nästa säsong och gräva någon annanstans? Överraska med Skype där gamla oväntade personer till gästen dyker upp? Bara nu inte teamet läser min blogg och stjäl min idé helt gratis. 😉

Igår gick första programmet i nystarten på ”Pengarna på bordet”. Jag köpte konceptet med Peter Jidhe vid rodret förra säsongen som den tävlingsinriktade person jag är. Igår hann två charmiga och fnittriga systrar klara av fyra av de åtta frågorna, med två miljoner fortfarande i behåll, innan programtiden tog slut. Med andra ord har jag gått från ett till fyra program på två dagar. Betyder det att min karaktär har utvecklats åt något speciellt håll? 😉  Är det ett sammanträffande att alla fyra programmen går i fyran?

Visst har jag gjort några andra gästspel i höst framför dumburken. Jag såg slutet på hur bibliotekarien, Lena Angviken från Laholm fixade alla frågor hos Rickard Sjöberg. Hon verkade vara en trevlig och humoristisk personlighet.

På fredag hade jag gärna varit på plats när Sverige ska kvala till VM på bortaplan. Färöarna står för motståndet. När jag menar på plats menar jag på ön. Fotbollen ser jag lika bra hemma. Det varken blåser eller höstregnar i våra soffor.

På tal om att hinna till en viss plats så snabbt som möjligt. På fredag kommer mitt kåseri att handla om en nagelbitande bilfärd med mig som chaufför mitt i natten. Ugha! Min devis är att det mesta är roligt om det blir ett lyckligt slut. 😀

Vem vill bli miljonär?

”Pappa! Varför är du inte med på TV? Du kan ju allt.”
Lizette 6 år är ännu ovetande om vår lilla familjehemlighet. Hon tror fortfarande att hennes pappa är bäst i världen. Låt det dröja många år innan hon upptäcker den otäcka sanningen.

Så lätt det är i soffan framför Postkodmiljonären. Ofta brukar de första tre frågorna vara busenkla. Retar mig på de tävlande som slösar bort livlinorna hur som helst. Hur kan de vara så korkade att de ställer upp när de inte kan de lättaste frågorna? Välja 50-50 på en Kalle Anka fråga. Först grusar de manegen. Berättar självsäkert att det inte kan vara a eller d. Det måste vara b eller c. Jag frågar publiken avslutar de med. Är det så konstigt att publiken trycker på knapparna b och c? Att de båda staplarna visar 51 % resp. 49 %? Ibland behöver man inte vara Einstein.

Annars älskar jag dessa nervkittlande frågeprogram. Jag sitter och fantiserar om att jag är en av de tio som ska rangordna fyra alternativ så fort som möjligt. Stör mig på att de yngre har en fördel när det är för enkelt i uttagningen. De vinner på snabbhet. Ett problem som har blivit bättre med Rickard Sjöberg jämfört med Bengt Magnusson är livlinan ”Ring en vän”. De flesta har numera tvättat öronen och är anträffbara vid rätt tidpunkt. Inte så kul för den tävlande att lyssna på en upptagetton eller se hur klockan tickar ner. Fem-Fyra-Tre…
”Vad sa du det var för alternativ? Kan du läsa dem en gång till Greta? Jag hör så dåligt.”
Klick så var de borta och slapp ta ansvar.

Hur het är stolen egentligen? Jag tycker mest de är svettiga i pannan. Speciellt när Rickard medvetet ställer till det.
”Är du säker på att du ska välja att mjölk kallas för den vita drycken?”
Där har den tävlande suttit självsäker fem sekunder tidigare. Humoristiskt valt bort te, öl och rött vin. Nu kommer den där stirriga blicken. Det skruvas i stolen. Vattenglaset trollas fram med en skakande hand. Nervvraket skulle behövt både ett sugrör och en haklapp.
”Jag måste ringa en vän. Jag ringer Britta.”
”Vem är Britta? Är det en bartender?”
”Nej, det är min mamma. Hon jobbar på Arla.”

Mellan programmen tränar jag stenhårt på min fritid för att allt viktigt ska sitta som Karlssons Klister. Hallands vattendrag. Laga ni, äta vi. Eller var det tvärtom? Beror det inte på var man bor? Måste ta paus och gå och ringa på veckans fråga. Löjligt enkel som vanligt. Allt för att Telia ska få in mer pengar. Hur var nu frågan? Vad heter Norges huvudstad? Alternativen är: Köpenhamn, Bergen, Oslo och Borås. Jag har själv bott i Borås i två år. Fast några går säkert på det. Tokarna med ett lägre IQ än Pi-värdet 3.41 :D.  Mitt eget är högt som ett blomkålshuvud.
Jag följde hela bröllopet på TV. Den där vanliga tjejen Mette-Marit var så stilig. Jag minns hennes långa eleganta klänning när de kom ut från slottet i Köpenhamn. Alla rödblå flaggor som det viftades med i publikhavet. Rödblå? Kan det vara en kuggfråga? Mig ska de inte lura. Jag ringer min livlina Anders Hübel. Det Anders inte vet finns inte på kartan. Tur att vi inte är stressade av en klocka utan kan lugnt resonera oss fram till…

Fyra nummer var det visst

”Vi har fått vårt Volvokort”, utbrast Solveig.
”Nej!!!”
”Jo. Här har du plastkortet.”
”Näääh! Det kan inte vara sant.”

Jag kände en dov huvudvärk göra sig påmind. Jag har egentligen inget emot korten med olika färg och design. En del är superfräcka. Det är det där andra. Ännu fyra siffror att lägga på minnet. Mitt minne är fullt sedan länge. Både fullt och ändå tomt när jag behöver något.
”Lätt kod. Året när din namne föddes”, sa Solveig.
”Va? Vem?”
”Min farbror Bosse.
”Jag kommer att få hjärnsläpp.”
Jag såg med ens kön bakom min svettiga rygg. Hur jag hamnar först och fiskar i minnet. Min svärfar har elva syskon. Nu är det min uppgift att räkna in fåren. Jag som var stolt som en tupp för att jag lärt mig alla syskonens namn, rätt åldersordning och var de bor. Jag fixar knappt de koder jag har. Jag skriker om det blir en till. Lägger mig ner som en trotsig treåring eller gör något annat vuxet.

Egentligen började mina problem innan jag hade det första kortet i min plånbok. Redan under min postistid med skiftande arbetstider strulade vissa saker. Ibland kom jag dit mitt i natten. Det var inga problem när klockan ringde och väckte mig på okristlig tid. Mina starka vader förde mig alltid fram i tid. Men det krävdes RÄTT FYRA siffror i RÄTT ORDNING för att komma in i värmen. När jag väl lärt mig koden skiftade de kod. Även när det var som lättast tvekade jag. En gång hade de 3775.
”Först dricker du en 37:a och så avslutar du med en 75:a”, sa en hjälpsam törstig kollega.
Jag stod i vinterrusket och fuktade mina torra läppar en januarinatt. Vad skulle jag nu dricka först? Varm choklad hade inte varit helt fel.

Så kom Bankomatkoden. Av någon egendomlig anledning satt koden direkt. Livet lekte tills den dagen jag slarvade bort kortet. Var tvungen att byta kod när jag fick ett nytt kort. Hjälpte inte att jag bönade och bad om att få behålla den gamla koden. Damen måste ha druckit ättika och käkat taggtråd till frukost. Hon var stenhård, hänsynslös och rent av brutal. Ville inte ens diskutera diplomatiskt när jag sa att vi sparade in på plastvärlden 😛
Nu kom jag på det. Det första bankomatkortet hade mitt eget födelseår. Nittonhundranittiotvå. (eller något liknande)  😀
Där var alla flingorna hemma hos mig. Några veckor senare när jag tänkte erövra Halmstads Laxivaldrottning åkte min beige trendiga trenchcoat på för att höja min image. Nyduschad och världsvan gick jag genom Norre Port. Något pockade på min uppmärksamhet. Jag stördes av att något obehagligt slog mot knäet vid varje steg och gjorde små ”tänkehack” i min dagdröm om den söta blondinen.
Mitt kära gamla bankomatkort visade sig ha gjort en utflykt genom fodret och var tillbaks hos sin ägare. Nästa vardag hade jag därför en ny date med samma postdam. Denna gång stod det ett glas med citronsaft bredvid henne.
”Titta vad jag har här.”
Häxan Surtant tog en klunk och grimaserade.
”Påminner starkt om ett bankomatkort.”
Jag kände mig som en äldre farbror till Tobbe Trollkarl när jag fördubblade antal kort.
”Ta da! Inte ett. Två. Du kan få tillbaks det nya”, sa jag generöst.
Med den surminen behövdes inga ord. Ingen kod i världen skulle kunna få henne att öppna upp till ett solsken och ändra lite i papperna. Istället var det en lätt huvudskakning mot dörren som gällde.

Bensinkortet. Varje gång funderar jag på vilket sifferpar som kommer först. Mitt pekfinger väntar på en signal. Otåligt väljer det en position i mitten.
ICA-kortet. Har gett upp.
Kortet för att nå in till firmaboxen på banken efter klockan tre. Det här måste jag fixa. Dagens jobbkassa är tung. Det har gått riktigt bra för mig idag. Jag står utanför och grubblar medan jag tänker elakt på hur bankpersonalen säkert just nu sitter och äter upp den sista tårtbiten innan de gör sig klara för ett dopp i bassängen som Joakim von Anka. Jag behöver en livlina, tänker jag och tittar ner på min sexåriga dotter som snällt står och väntar bredvid mig. Jag väljer mellan Rickard Sjöberg och min fru. Kommer snabbt fram till att jag känner Solveig bäst. Jag tar upp mobilen och är överlycklig över att jag fortfarande kan slå vårt sexsiffriga hemnummer. Ingen ska komma och säga att inte hissen går ända upp hos mig. Den välsmorda hissen går ljudlöst till översta våningen utan pardon.
Ugha! Inget händer. Världen ser precis lika siffertom ut som förut. Jag försöker få till en konversation med mig själv. Ingen av oss är hemma.
”Pappa! Slog du riktnumret först?”

Euforin har lagt sig

Måste erkänna att luften på något vis har gått ur ballongen. Grannens röksignaler har lagt sig till ro. Till och med flygmyrorna som när de tjusigt som vattnet i en fontän flög upp från ett hål vid en av våra trampstenar i trädgården, har försvunnit iväg till sin nya frihet.

Ingen har ringt från Svenska Spel. Dags att se sanningen i vitögat. Den största orsaken måste vara att vi hade fyra fel på den bästa Lotto-raden  😦

Jag blir aldrig avundsjuk på andra människor. Inte inom något område. Jag kan önska att jag hade en viss persons gåva som den fötts med eller tränat upp under flera slitsamma år. Måla tavlor, fixa till underbara trädgårdar eller komma på en smart uppfinning för att ta tre exempel från högen. Däremot kan jag bli vemodig till sinnet när Rickard Sjöberg och hans hjälpredor delar ut de riktigt stora pengarna och bilen i Postkodmiljonären. Jag för ingen statistik över de nya ägarna till bilarna, men ofta är det den riktigt gamla personen i gruppen av vinnare som får bilnycklarna. När den lätt virriga bilägaren berättar om att den sista bilen såldes för tjugo år sedan, eller att han eller hon inte ens har körkort, blir jag illa berörd. När Postkodmiljonären har Grannyran och vinnaren till tio miljoner knappt kan ta sig upp för trappan till scenen på grund av skröplighet och ålder, gör det mig vemodig till sinnet. Jag funderar på om det finns barn som tidigare brytt sig om sin förälder eller giriga barnbarn som plötsligt gör sig ärende att hälsa på. Främmande elaka människor som ringer, skriver eller kommer på natten när ingen ser. Jag vet. Jag tar lätt ut sorgerna i förskott. Sanningen kan vara tvärtom. Jag blir själaglad när det visar sig bli en solskenshistoria. När de stora pengarna hamnar på precis rätt ställe. Sådant får vi tittare inte reda på i det ögonblicket. Vi lämnas åt vår egen fantasi eller slängs rakt in i ett nytt reklaminslag, men ibland dyker det upp i en veckotidning vid ett senare tillfälle.

Det jag egentligen vill komma till är att jag anser att det hade varit mycket bättre om tio personer fått var sin miljon än att alla tio miljonerna hamnar hos en och samma person. Nu lämnar jag Lotto och pengar åt sitt öde.

Jag kastar en hastig blick på min nya tuffa klocka från Regal. Jag struntade i att kvinnan i köpcentret sa att det var en damklocka. Petitesser. Vaddå? Det finns inga höga klackar på den. Den doftar inte damparfym. Den har inga speciella kurvor som är avslöjande. Däremot har den en stor urtavla och lila färg. Än så länge visar den rätt tid. Dessutom sommartid. Rätt tid för att njuta av den sena värmeböljan som vi drabbats av här i söder under en veckas tid. Imorse när jag vaknade var det tjugo grader ute. Kanske har det varit en tropisk natt. Nu ser jag fram emot en familjeresa till Skillinge på Österlen. Där ska vi träffa trevliga människor. Äta medhavd matsäck i Hagestads naturreservat. Stanna till en stund på stranden. Doppa tårna, möjligtvis vristerna. På hemvägen är två fasta stopp inplanerade. Först festa till det med fika på Backagårdens café & växthus. Det är ju Jennifers sista sommarlovsdag. Förra gången satt vi inomhus bland vinrankorna. Med dagens väder får det bli en av alla härliga vrår i den stora trädgården. Överallt finns små rangliga bord med udda stolar. Omgivna av olika sorters blommor. Fritt fram att välja en skugg- eller solplats, avskilt eller nära bordsgrannar. Med tanke på att det vattnas i munnen på mig när jag sitter här och skriver och ser maffiga bilder framför mig, får det bli en skuggig oas så att inte vissa saker smälter bort. Sista stoppet är planerat att bli Österlenkryddor. Den familjeägda Gårdsbutiken där man blir frestad att köpa något som man absolut behöver, eller inte behöver. Frestelserna är många för både ögat och gommen.

Just nu visar sig Österlen från sin bästa sida. Det är så skönt att puttra fram på landsbygden. Göra små spontana stopp när man ser något lockande. Loppisar, vernissage, alla sorters utställningar, gårdsbutiker m.m. Runt nästa kurva kan finnas en lockande skylt. Det är tätt mellan utbuden.

Inget. Absolut inget av all denna kreativitet som råder slår det som jag helst vilar mina bruna ögon på. Det naturliga. Det skiftande landskapet som alstrar energi inom mig. Ger mig sinnesro. Får mig att känna mig liten men samtidigt ödmjuk och trygg. Vilket under att få chansen att se och suga in allt detta. Helt gratis.