Hamnade i en tät guidad klunga

Igår bestämde jag mig för att ta med fika på min cykeltur. Slutmålet var en speciell plats som jag tidigare sett vara möjlig att nå, utan att behöva riskera livet. Endast lite klättring. Sedan förhoppningsvis en läcker utsikt åt olika håll. Vad kunde gå fel?
Innan hade jag förberett mig med att fota med mobilen aktuella bilder i kategorin FYRA ÅRSTIDER på gotlanduppochner. Förhoppningsvis var det vårfagert och jag skulle försöka ställa mig på ungefär samma ställen som tidigare gånger/årstider. Jämföra på plats med mobilbilden. En vikt lapp i bakfickan skulle lotsa mig till nio stopp + annat spännande som dök upp längs cykelsträckan. För det finns alltid plats för improvisation i min värld.

Det är numera betydligt fler bilar i Visby mitt på dagen. En snäll äldre kvinna stannade för mig. Men det gällde att se till att chauffören i andra riktlinjen på Kung Magnus väg var med på noterna. Det gick bra. Nu kom jag in på grusvägen mot Dalmansporten. Dags att njuta av vädret, nerförsbacken och min vackra hemstad. Bor jag verkligen i Visby? Som det kan bli.

Hm. Sista gången som jag cyklade här för ett par veckor sedan var jag helt solo. Mötte bara en kvinna som var ute med sin söta hund. Jag började nu höra en engelsktalande guide.

Ingen idé att plinga på engelska. Undra om guiden tog med att konstaffärsägaren en tidig morgon hittades hängd i Dalmansporten? (Knutasbok). En äldre kvinna började be om ursäkt till mig. För mig gjorde stoppet inget. Jag skulle inte med tåget och hade ingen mötestid att passa. Men självklart hoppades jag att de inte skulle svänga vänster in på smala Norra Murgatan. Nu gällde det att vända sig om och ta ett foto på baggen och… dumma skugga som… jag hoppade upp på cykeln och trampade genom den nu tomma porten och svängde höger…

Tvärstopp. Jag hoppade av cykeln och lyssnade på fakta om Visbys äldsta hus. Tror jag lyssnade bättre än några i skaran, som nästan kröp in i fönsterrutorna för att få till bra bilder. Härligt att vara på semester. Cykelsemester. Utan trampning för min del. 😉
Plötsligt vände sig gruppen om och gick mot mig – innan de vek in på Lancaster gränd mot Kyrkberget. Där är det mer plats att bre ut sig. Ingen bil som vill fram.
Jag stannade och tog några kort lite överallt. Njöt verkligen av senvåren och denna idylliska medeltidsstad.

Mina nya kompisar började hålla egna tempo. Eller? Kanske skulle de avsluta med gömme. Dunkgömme mot en bestämd plats. Sist hittad vann en gratis kvällsmiddag på hotellet?
Jag parkerade cykeln vid Rackarbacken och fick annat att tänka. Här skulle jag ta årstidsbilder på tre olika ställen. Det var när jag skulle ta andra bilden som jag noterade… zoomade in och såg…

… två tjejer sitta på MIN PLATS! 🙂
Jag gick en runda och tog fler bilder. Satte mig därefter på en bänk. En riktig fin plats. Men första parkett lockade fortfarande. Jag hörde att de pratade finska med varandra. Kom att tänka på min bästa tjejkompis när jag gick på BHS i Borås. Hon var finska. Synd hon inte lärde mig mer av språket. Kanske sa de att de måste dra snart? Taktiskt tog jag upp min lilla leksak och förde den mot min höger arm. Fortfarande ett lagom blodsocker. En stund till kunde jag vänta ut dem. Detsamma gjorde en kaja som satt två meter från mig. Eller. Den väntade ut om jag var en gästvänlig tvåbent varelse.

Värmen gjorde att jag blev törstig. Då kunde jag likaväl fortsätta gräva i kylväskan efter något ätbart. Kajan fick zero bitar av mig. Plötsligt hördes den sjungande finskan bättre. Precis som om den kom bakom min rygg.

Nu bestämde jag mig för att spela cool. Tänkte att de slagit vad om hur många sekunder det skulle ta innan jag klättrade dit upp. Kanske hade de satsat money? Jag satt kvar med blicken mot havet. Ögonvrån mot vilken väg de skulle ta. De gick ner en bit på den branta Rackabacken och kunde fortfarande se mig. Sedan vek de av in på Nygatan och jag vände mig om för att…

Var kom snubben från? Jag skrattade tyst för mig själv en stund. Sedan var det bara att fortsätta cyklingen i andra gränder. Längtar tills Solveig har sommarlov och vi kan sticka iväg tidigt någonstans. Jag överdriver inte om jag avslutar med att jag i åtta blå pärmar och flera böcker har flera hundra ställen som jag skulle vilja se & besöka innan vi nått mitten av oktober. Det svåra är att kombinera så vi når platser i rätt tid. Tänker på exempelvis orkidéer. Öppettider. Stabilt väder. Bilträngsel. I-problem när de är som värst och störst. 😉 Sedan finns även en önskan om att besöka fastlandet innan det blir höstkallt. Kanske kan Solveig ta ledigt en vecka i september? Juni, juli och augusti vet jag att döttrarna ska hit i olika grupperingar.

När snön kommer…

Som jag skrev i fredags lever jag just nu utomhusliv utan systemkamera -när jag rör mig i Visby. Men likt en ekorre samlar jag på min kost: idéer av olika slag. Det är riktigt skönt att ha lätt packning. En påse nötter. 😉  (fotona har jag tagit mellan september-oktober)

När jag idag rattade ner mot centrum efter lunch, hoppades jag att det fanns en ledig p-plats längst ner. Då behövde vi bara ta trappan ner och direkt befinna oss på den plats du ser på fotot.
Det blåste snålt och vi skyndade på stegen inledningsvis av vår promenad.
Min fantasi går igång när jag ser den gamla muren som fått utstå många prövningar. När vi gick igenom Dalmansporten (samma foto) tittade jag uppåt och konstaterade att ingen konsthandlare hängde död.  (Knutasdeckare av Marie Jungstedt)

Precis som vi trodde kom inte vinden åt oss på andra sidan muren. Ett helt annat klimat. ”Inmursklimat” får det heta. 🙂

Jag har kommit fram till att det finns minst fem stycken strategiska platser på Klinten och Kyrkberget, med möjlighet att ta jättefina bilder i framtiden, under olika årstider.

Denna lilla mysiga gata har vi vandrat in på några gånger sista tiden.

Bara alla gamla hus, i olika skick, fascinerar mig.
Idag såg jag några som hade synliga adventsprylar. Själva väntar vi två veckor till. Snart är vi där.
I december är mitt mål att det ska finnas minst ett foto från ”Visby som snöklätt”, på denna blogg. ❤
Vad som sedan väntar runt årsskiftet har jag små aningar om. Bättre att inget veta. Gotlandsfoto lär inte hamna här. Sedan är frågan om tiden kommer att räcka till att hålla igång två bloggar och allt annat. 😉 Tror det ger sig efter hand.

Ha en bra fortsättning på kvällen. Dags att återvända till siffrornas värld. 😀

Den finns där ständigt omkring mig

Det har varit mycket gråväder sista tiden. Kameran är inte med speciellt ofta. Istället ser jag fram emot att se Visby innestad snöklädd. För jag har sett väldigt fina foton/tavlor när den tre och en halv kilometer långa muren omges av snö.

Vilken ynnerst det är att kunna glida in och ut genom muren. Det måste vara omöjligt att inte drabbas av historiska vibbar när man tänker på vilka användningsområden som Ringmuren har haft genom alla århundranden. Förvaring, skydd mot fiender, fängelse och mycket mera. Jag älskar att läsa litteratur om hur Visby växte till att bli en av de mäktigaste städerna i norra Europa. För att så småningom raseras på olika sätt. Därefter sakta resa sig igen och för att hoppa långt fram i modern tid, bli upptagen på UNESCO:s Världsarvlista 1995.

På några få ställen är det tillåtet att köra in och ut fordon. På flera ställen finns det som tur är möjlighet att ta sig igenom till fots eller cyklande. Här ser du en person som håller på att tappa huvudet och måste stötta upp det. 😉

Muren måste skydda bra för kyliga nordvindar för dem som bor i närheten. Rackarbacken är ingen ”snäll” väg om man viker till höger på fotot. Jag gick där en stekhet julidag en gång. Tror inte det skulle vara lättare att bromsa stegen neråt. Stackars knän.

Först tittade jag vänster och såg ett ensamt får ligga där och ”frysbräka”. Visst tyckte jag synd om djuret, men det fanns så mycket annat spännande att titta på. Sedan hörde jag ett nytt sound som lät som ett välmående. Då vände jag det som sitter ovanför min hals tillbaka och njöt extra av det jag såg. Delad värme. Omtanke. Vad mycket vi små människor har att lära av djuren. ❤

Kontrasternas helg

Det sägs att det finns alltid någon plats på Gotland där solen lyser – varje dag. Det skulle inte förvåna mig. För det är något jag ofta har lagt märkte till under vistelser på öar. Senast Bornholm förra sommaren. Otroligt häftigt när jag fotade det vilda havet där vi bodde. Tio minuter senare anlände vi med bil till ett spegelblankt hav. Overkligt.
Vet du vad Gotlands högsta rauk heter?  😉

Förra helgen höll vi till vid kusten. Då var det behagligt vandringsväder. Ovädret höll sig snällt på avstånd. Denna lördagen tänkte vi passa på och besöka några medeltidskyrkor innan de kanske stänger för säsongen. (15 maj -15 september) Jag har skrivit om att vi kom precis innan ett bröllop i Tofta. Dennna gång blev det ännu tightare vid en kyrka. Jag slank in snabbt innan ett dop och såg det söta barnet på några decimeters avstånd när jag gick ut genom porten och det bars in.
Två kyrkor var faktiskt stängda. De blir utan interiörreklam nästa år. 🙂

Vi tog med egen fikakorg som vi tänkte njuta av, på något fint ställe längs med de slingrande vägarna. Så blev det inte. Vi var inte klädda för kylan som bet sig in i kroppen. Istället blev det fika i bilen. Det som var kul var, att när vi vände tillbaks mot Visbykusten, såg vi en blå molnfri himmel och sol.

Dosen av det som väntar runt hörnet byttes ut mot motsatsen i söndags, när vi bestämde oss för att stanna  i vår hemstad. Klokt val.

Det  var som att förflytta sig tillbaka till sommaren. Tre turisbussar utanför Almedalsparken. Turisterna lotsades av en person med en skylt i handen. Själv lotsar jag dig bloggbesökare till fel tillfälle. För denna bilden tog jag en vecka tidigare när vi var och hämtade böcker på bibblan. 😉
Vilken vacker park som utnyttjas till lite av varje. Denna gång strosade vi på kullerstenarna, på andra sidan muren, och gled in och ut genom portarna.

Planerade vad vi ska göra/besöka när det blir gråa och regniga höstdagar. Detta är ett av de givna ställena.

Jag är otroligt förtjust i de trånga gränderna som binder ihop/ramar in hus och gator. Tänk om jag fick komma in i de gamla husen. 🙂 Jag har sett foton i böcker från en del rum med vackra målningar. Både på väggar och uppe i taken.

Ibland kommer man nära muren även vid fikatime. Nu kom kvinnan på fotot med ett brunt paket till mig som hon hämnat på ett utlämningsställe. Alldeles för lätt för att innehålla en kamera som inte skulle finnas i lager förrän i slutet av denna veckan. Antagligen väskan som jag köpte från ett annat ställe.
Prassel, prassel. Visade sig innehålla det extra objektivet och minneskort. Alltid en början. 18-200 mm. Kommer jag att bli en bättre eller sämre fotograf? Antagligen det sistnämnda…  och ute ösregnar det och blåser i träden. Vilken tur att jag har tak över huvudet och strömmen är på besök igen. 😀

Fönster och dörrar på glänt har jag tagit en del bilder på redan. Måste erkänna att jag är småirriterad. Strömavbrott nummer nittioelva. Den lilla texten jag hann skriva var kvar. Men när jag skriver visas bokstäverna med fördröjning. Därför blir det fel och fel och fel hela tiden. 😉 Det är ju 11 september så mina problem är ringa. En faktura på 400 kr för uteblivet besök på sjukhuset i Ystad störde mig också när posten kom. Liksom en annan mysko räkning på ett konstigt belopp. Jag skrev faktiskt ett avbokande mail och berättade att jag var på väg att flytta och tackade för de sju åren. Imorgon har jag beställt en ”gladdag”.
Tack för besöket. ❤