”Shall we make a film about mamma?” frågade Isabella Rossellini regissören Stig Björkman när de träffades på en middag i Berlin under filmfestivalen 2011.
”Ibland har man tur och Jag är Ingrid tillkom genom en mycket lycklig slump”, säger Stig till oss tittare i presentationen.
Ingrid Bergman hade fått maxpoäng om hon deltagit i min finallekuppgift här på bloggen förra månaden. 🙂 En riktig ekorre. Trots flyttningar till Amerika, Italien, Paris och London försvann inte det hon sparat på genom hela livet. Massor av skolböcker, uppsatsböcker. Dagböcker som hon började skriva som tioåring. Ur dessa läser Alicia Wikander. Jag har tyvärr lite svårt att höra alla orden vid några tillfällen.
Ingrids pappa var fotograf. Själv lärde hon sig tidigt att filma på 8mm – eller 16 mm-kameror. Alla dess filmer var en guldgruva för Stig att gräva ur och som vi tittare fick ta del av. Som att komma bakom kulisserna. Få äran att besöka privatpersonen Ingrid. Stundtals blir jag ledsen. Därför mitt val av rubrik till detta blogginlägg. Det finns ett sorgligt mönster som jag känner igen. Samtidigt ”två” ytterligheter.
Det var mycket intressant att se denna dokumentär som fick tio minuters stående ovationer vid urpremiären i Cannes under festivalen 2015. 😀
Några citat från dagböcker/barn/Ingrid:
”Jag var den blygaste varelsen på jorden, men jag hade ett lejon inom mig som inte ville hålla tyst.”
”Om man tog ifrån mig möjligheten att stå på scen, så skulle jag sluta andas.”
”Hon levde hellre med en producent än med sina barn”
Pia Lindström , äldsta dottern
”Flyttfågeln inom mig längtar ständigt efter något nytt. Jag har försökt stå ut med den dagliga tristessen. Två månader går bra att vara hemma hos Petter och Pia. Efter fyra månader börjar flyttfågeln flaxa med vingarna igen.”
”Jag vill dö med stövlarna på.”
1973 fick IB veta att hon hade bröstcancer. Golda Meir 1982 blev sista filmen. Några månader senare dog hon.
1915-1982. (67 år)
Ps. Det var inte lätt för mig att skriva med vänster hand på ett papper när jag såg och stannade filmen. Därför fuskade jag ibland och stack in pennan lite dumt i höger hand vilket resulterade i värk på ett nytt ställe som jag fortfarande inte blivit av med. Antagligen en inflammation i en sena. Orsakad av felställning av handaktivitet. Mycket ska man vara med om innan … detta ingår definitivt inte i mitt kommande schema.
Hoppas det varken muttras eller ännu värre svärs i stugorna när jag lägger in detta filmtips en novemberkväll klockan arton noll noll. 🙂
Jag följer bara spelschemat som jag lagt upp och ser att jag än så länge har lagt in sex egna tider av tio möjliga. Det du. Dessutom hade jag tjänat in tre dagar i november genom att lägga in flera uppgifter samma dag.
En av dessa ”fridagar” utnyttjades igår efter influensasprutan. Nästa tar jag … 😀
Bloggäventyr med Bosse Lidén 