Sista inlägget

Jag vill passa på att tacka ALLA bloggbesökare under 2018 och önska God Jul och Gott Nytt År.  ❤
De sista julklapparna fixade. Vi var trötta i benen efter Hästgatans uppförsbacke.

Nästan all snö är borta innanför Medeltidsmuren. Det var för kallt för att sitta på en bänk i Söderport och är säkert inte säsongstrendigt. 😉 Däremot lockade det att gå in och dricka något varmt på Fiket runt hörnet.

Här har vi redan hunnit fika flera gånger. Men då har vi suttit utomhus och på nedre plan.

När Solveig ställde sig i kö vid disken passade jag på att utforska en sak som jag såg sist vi var här. För det finns en andra våning. Inte bara för kökspersonal och kundtoalett.

Visst är det häftigt att sitta så nära den gamla muren. Om jag hade öppnat fönstret kunde jag hälsat artigt på den. 🙂

Mörkt och stämningsfullt. Fullt med omaka trendiga möbler och intressanta tavlor.

Med folk på parkeringen. Påminner om hur det var när vi flyttade hit i början på augusti. Vi passade på att åka inom Röda Korset som ligger nära vår bostad. Tur. Jag hittade Anders Knutas bok nummer nio. Kostnad tio kronor. Den satt och väntade på mig i mitten av denna bokbyggnad. Försiktigt lirkade jag ut den … skojade bara. 🙂

Dessutom köpte jag några spel inför våra familjekvällar. Imorgon ska vi hämta en dotter på flygplatsen. Nästa kommer på söndag. ❤

Vi har klätt GRENEN. Solveig säger att det är en blandning av en GRAN och en EN.

Julbelysningen är tänd här just nu. Otroligt. Den är troligtvis från början av 50-talet. Den köptes av mina föräldrar. Ser du att det står nummer ett på ljuset? Tacka vet jag gamla tekniska saker. De gjordes för att hålla i flera år. Min vita dator är inte ens ett år gammal och är redan pensionär. Om denna antika belysning skulle gå sönder eller bli stulen om några år finns det ett suveränt reservalternativ att ta till. 😉

För då tar vi fram Solveigs föräldrars belysning. Nummer två. Jag tror båda kommer att överleva både mig och Solveig.

Ps.
Tack Solveig för lån av teknisk utrustning. Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. Hoppas du som läser får vara frisk och njuter av helgdagarna. 

Annonser

Den sista biten

Vår yngsta dotter fyllde år förra veckan. Jag minns för sex år sedan när Lizette var inne i en Parisperiod. Då fick hon ett pussel med tusen bitar, där Eiffeltornet fanns med. Jag fick hjälpa till för att det skulle bli klart. 😉
När jag och Solveig var i stan för att köpa presenter för några veckor sedan kom jag att tänka på pusslet, samtidigt som jag drabbades av en längtan. Både efter april och att ta upp en gammal höstaktivitet. Visst är det ett fint motiv?

Tusen bitar

Först möttes jag av motstånd när jag spontant berättade att jag ”ville ha”. Sedan lovade jag att hålla till på köksön, vara klar innan första advent, inte sätta upp det på en skiva och på en vägg. Åtta veckor skulle jag lätt klara. Förr när vi hade tretton rum fanns det mer plats. Min plan var att skänka det till Röda Korset när jag var klar.

Den sista biten

Aktiviteten blev en trevlig syssla för mig och min ”dagsambo” Jennifer som tog paus från sitt pluggande då och då. Det var både rogivande och kul att se hur det växte fram. Samtidigt gällde det att sluta när man blev trött. Efter två veckor och en dag blev pusslet klart, eller nästan klart. Ser du det? Det fattas en bit. Detta insåg jag och Jennifer tidigt. Om jag får gissa tror jag att det är jag som är boven. Ofta hände det att bitar lyftes upp och fastnade på mina varma underarmar. Kanske ligger biten i dammsugaren…?
Vad tycker du om att pussla? Kul, nostalgi? Eller bara tidsödande?