idag skulle Henning Mankell fyllt år

För exakt ett år sedan startade jag en bloggserie, med en hyllning till Henning Mankell och till Kurt Wallanders ära. Elva blogginlägg snickrades ihop om Wallandersviten. Godis framför allt till de stora entusiasterna. Det var ju för dem som jag skrev överkursen.
Henning Mankell skulle denna februarifredag fyllt 69 år. Han finns tyvärr inte här på jorden längre. Frågan är om Kurt Wallander har gått samma öde till mötes. I måndags var det hans sjuttionde födelsedag, om jag går efter min klocka. För i första boken ”Mördare utan ansikte” står det 30 januari 1947 som startdatum för denna fiktiva person. Då går jag på det skriftbeviset.  🙂

fridolfs
Foto: Fredrik Ekblad

Jag satt i måndags ett par timmar på Fridolfs och hoppades att Kurt skulle dyka upp. Om jag frågat Solveig skulle hon snabbt kunnat förklara orsaken till att han inte dök upp. Den varianten vill jag inte lyssna på. Påminner alltför mycket om en nål som kramas med en ballong. 🙂

Efter ett gästspel på Svt:s Öppet arkiv kunde jag inte låta bli. En idé föddes när jag nyfiket noterade de fyra delarna av första Wallanderfilmen. Nästan fyra timmars film blev det av de 308 boksidorna av ”Mördare utan ansikte”.

Vad kul jag hade under två januaridagar då jag växlade mellan att för åttonde gången läsa kriminalromanen och däremellan se filmavsnitt tills de hunnit ikapp bokhandlingen. Boken kom 1991. Filmen gjordes 1994.
Väldigt många dialoger från boken fick utrymme i filmen, ofta ordagrant. Jag uppskattade att flera av skådisarna pratade skånska. För Björn Kjellman, som dök upp som ny polis (Blomman) en tid innan finalen på Kiviks marknad, var det såklart inga problem. Han behövde inte ens leka imitatör. Född i Ö Grevie. Uppvuxen i Trelleborg och Vellinge, som han är. Hansson hade en go grov dialekt (Åke Jörnfalk).
Det var glest med scener från Ystad och Österlen. Något som du kan läsa i texten under nästa bild. Men jag njöt av de naturscener som dök upp. Log åt hamnparkeringen i Kåseberga hamn, som fått en stor ansiktslyftning sedan filmen spelades in. Skrattade åt när Kurt och åklagare Anette Brolin tog sig uppför trappan med sin fikakorg, för att i nästa sekvens dyka upp i en kraftig backe som ligger en bit därifrån. Jag tror knappast duon tog den vägen ner och upp för skojs skull, efter det nådde de Ale stenar.  😀

rolf-larsgard

En polis spelar ibland för dum för att vara trovärdig. Rolf är en aning för mjuk och full av glitter i ögonen i några lägen för att matcha bok-Kurt. Annars gör Lassgård det strålande. Trots feldialekten.
Festligt att tre sångare/artister är med på ett hörn. Östen Warnerbring dyker upp som flyktingföreståndare. Sonja Stjernqvist förhörs i Gladsax och receptionisten Ebba spelas av Gunnel Nilsson-Göransson.
Det är många duktiga skådisar inblandade. Sven Wolter, Ernst Gunther och Nina Gunke för att nämna några.
Nostalgiskt att se Carina Lidbom och Cecilia Frode i yngre upplagor.
Ibland tar filmen boksekvenserna i en annan ordning. Vissa saker har plockats bort. Andra gjorts mer tydliga.
Filmens Wallander får uppleva två istället för en romans.  ❤
I boken är mitt favoritvittne, bankkassörskan Britta-Lena Bodén, på Sandhammaren en semesterdag, precis som hon är i filmen.
Skillnaden är annars festlig.
I boken skämdes Wallander när han åkte till populära Sandhammaren och ropade på Britta-Lena. Orsaken var hennes minimala bikini. Kurt försökte hålla blicken i styr.
I filmen handlade det istället om en nakenstrand. Wallander stod kvar vid en tall och ropade in i hopen av snoppar och annat synligt.
I boken fick Britta-Lena skjuta på sin planerade Ölandsresa nästa dag.
I filmen handlade det istället om närliggande Bornholm.
Jag fastnade för en titel när rollistan rullade på. Slagsmålskoordinator Benny Hedlund. Bildkvaliteten tycker jag stundtals har åldrats rejält. Det gör inget. Jag hade riktigt trevligt. Jag såg att det även fanns möjlighet att se ”Hundarna i Riga” på Öppet arkiv. En film som spelades in samma år, 1994. Det finns en risk att jag kommer att göra samma sak. Eller vad tror du läsare? Kanske gör jag det bara i smyg. Mellan alla andra hemliga projekt. 😉

Mest längtar jag efter att få ge en födelsekram till en tjej som vi ska hämta på stationen i kväll. Jennifer fyller 21 år idag. ❤
I morse var det första gången som hon vaknade på sin dag, utan sin sjungande gamla familjskara. Mysigt att hon är ledig i flera dagar och kunde komma ner till Ystad. Annars var det meningen att vi skulle upp till Uppsala. Istället fick det bli tvärtom. Eftersom hon i nästa vecka ska på anställningsintervju för sommarjobb och en annan dag senare under veckan, ska träffa personal på sin praktikplats, dit hon ska längre fram under terminen. Slå flera vårflugor i samma smäll. Jag önskar dig läsare en trevlig helg.

 

Annonser

Andra boken i serien om Kurt Wallander; ”Hundarna i Riga”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015). Samtidigt vill jag uppmärksamma att det under 2016 är tjugofem år sedan den första Wallanderboken kom ut. ❤
Andra boken

”Jag tycker om att ströva omkring om hösten på det ödsliga Mossbystrand.”                                                                                               Henning Mankell

Mossby strand

Andra boken i Wallandersviten:
Hundarna i Riga, 1992, 339 sidor. Ordfronts förlag. Engelsk Titel: The Dogs of Riga. Publicerad i 31 länder.

Personligt:
Redan i andra boken flyttas handlingen i längre partier från Ystad och Skåne. Denna gång till Baltikum. Detta blir en extra krydda och förnyelse. Antalet mord ökar jämfört med första boken. Även berättartempot höjs.
Mankell skrev att han ville skildra vad som hände i Europa efter Berlinmurens fall. Han flög till Riga och tillbringade några veckor där. Han beskrev det som en märkvärdig tid. Spänningarna mellan ryssar och letter hade ännu inte exploderat. När han ville prata med en lettisk polisman fick det ske i hemlighet på något dunkelt upplyst ölcafé.

Tidsintervall:
Vad häftigt att startdatumet i andra boken var den 12 februari 1991, (min födelsedag).  (”Mördare utan ansikte” startade på Solveigs födelsedag).
Slutdatum i 18:e kapitlet är 27 mars. I epilogen är det en dag i början av maj 1991.

Huvudperson:
Kurt Wallander. Kriminalpolis. Ensamstående. Bor i en ostädad lägenhet på Mariagatan där det ofta, utanför på gatan, svänger en gatlykta i den byiga vinden. 😉

Familj:
Linda. Dotter. Läser på en folkhögskola i Bromma.
Karl Wallander. Far. Nästan alltid klädd i overall och avklippta gummistövlar. Bor kvar i huset i Löderup på Österlen, där han fortsatt med att måla tavlor med ständigt samma melankoliska höstlandskapsmotiv. Har numera hemhjälp som kommer till honom regelbundet.

Kollegor:
Otto Björk. Polischef. 55 år. En aning lynnig.
Karl Evert Svedberg. 40 år. Nästan flintskallig, född i Ystad! Kunde ofta verka vara sävlig och ointresserad. Men han var noggrann och något som Kurt satte värde på. Svedberg är fågelskådare.
Martinson. Knappt fyllda 30 år. Född i Trollhättan. Var på många sätt Svedbergs motsats. Impulsiv och en smula slarvig. Satsar hårt på att göra karriär inom poliskåren. Peters och Norén. Mestadels trafikkontrollanter.
Anette Brodin. Vikarierande stadsåklagare från Stockholm.
Ebba. Alltiallo i receptionen.
Ove Hansson. Jobbar med ett annat fall i denna boken.
Evert Rydberg. Förlorat kampen mot prostatacancern i januari. Kurt saknar honom på många sätt och för ofta inre samtal med honom när han kör fast i tankarna.

Sent på kvällen den 4 augusti 1990 tog Wallander med sig en flaska whisky och körde hem till Rydberg. I bilen lyssnade han på kassetten med ”La Traviata” med Maria Callas. Medan han och Rydberg delade på whiskyn på Rydbergs balkong insåg Wallander att hans vän och mentor var på väg att dö.

Hjälp utifrån efter att rikspolischefen bestämt det:
Bertil Lovén. Utredare på Våld i Stockholm. Femtioårsåldern.
Sture Rönnlund. Utredare på Narkotika i Stockholm. Femtioårsåldern.
Birgitta Törn. Cirka 30 år. Tjänsteman och observatör från Utrikesdepartementet med uppgift att hjälpa till med kontakter i dom länder där Interpol inte har något inflytande. Hon bor på Hotell Sekelgården.
Hotell
”Jag är inbokad på ett hotell som heter Sekelgården”, sa hon när de körde mot Ystad. Hotell Sekelgården låg på en gata bakom torget. Wallander stannade bilen och sträckte sig efter rapportpärmen. Sen lyfte han ut hennes väska ur bagageluckan.

Personer utanför polishuset:
Major Karlis Liepa. Kriminalpolis i Riga. Kedjerökare. Mycket närsynt. Wallander fattade sympati för mannen och tyckte han hade likheter med Rydberg med en skarp hjärna och stor erfarenhet.
Baiba. Gift med Major Liepa sedan åtta år. Ingenjör och översättare.
Jazeps Putnis. Polisöverste i Riga. Bra på engelska.
Ausma Putnis. En mycket ung fru till Jazeps.
Polisöverste Juris Murniers i Riga. I femtioårsåldern. Ryss från födseln.
Sergeant Zids. Chaufför åt Wallander under Rigabesöket.
Upitis. Lett. Fjärilssamlare och poet.
Inese. Planterad älskarinna till Kurt.
Mörth. Obducent på sjukhuset i Ystad.
Jacobson. I fyrtiårsåldern. Bor i Svarte. Säger sig vara fiskare.
Sten Holmgren. Bor på Mariagatan i Ystad. Äger fiskebåten ”Byron” som ligger i Branteviks hamn och som aldrig doftar fisk. 😉
Joseph Lippman. I 60-årsåldern. Driver en handelsträdgård enligt visitkortet.
Preuss. Mager ärrig man som talar enbart tyska.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:
Han höll om henne när hon skakade av gråt. Det var då han definitivt gick över gränsen, och började bejaka sin kärlek. Han undrade om han någonsin hade känt något liknande i sitt liv.

En hemlig natt i en kyrka.

Två nätter och en dag i en lägenhet i Riga.

Kurts bil:
En Peugeot (antagligen har Nissan bytts ut under hösten).

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Ni får arbeta efter eget huvud så länge. Jag har ett gammalt ärende som jag måste reda ut i Malmö. (Sanningen: Han skulle köra sin far till en färghandel.)

Han håller gärna inne med upplysningar han fått eller kommit på.

Han går in till Björk och frågar om han kan ta ut tio dagars innestående ledighet och hänvisar till en påhittad bilresa till Alperna för att åka skidor.

Contan
Björk ber honom att överta ett föredrag som skulle hållas för stadens Rotaryklubb. Han tog över uppdraget och höll ett misslyckat föredrag om moderna tekniska hjälpmedel inom polisarbetet, vid en lunch på Hotell Continental. Vad han sagt mindes han inte sekunden efter det att han hade uttalat sina ord.

Kurts hälsa:
En muskel under hakan låste sig. Smärtan var våldsam.

Strax efter klockan två på natten vaknade Kurt Wallander av en våldsam smärta i bröstkorgen. Han låg i mörkret och tänkte att nu dog han.

Känningar av ett gammalt ryggskott.

En böld på ena skinkan som återkom då och då.

En morgon när han vaknade fick han för sig att han var sjuk. Han gick till polisläkaren och gjorde en ordentlig hälsoundersökning. Läkaren friskförklarade honom, men föreslog att han skulle fortsätta hålla ett öga på sin vikt.

När han vaknade på söndagsmorgonen hade han hjärtklappning.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Rydberg skulle sagt åt mig att inte vara så otålig.

Rydberg hade ofta talat om förmågan att se det osynliga. Att upptäcka det oväntade i det skenbart naturliga.

Återvänd till utgångspunkterna, skulle Rydberg ha sagt. Börja med det du vet alldeles bestämt.

Sök efter samband även där du inte tror att dom kan finnas, kunde Rydberg ofta säga.

Rydberg hade många år tidigare lärt honom att inte dröja med att utforska förnimmelser av att en ledtråd dinglade så nära hans ögon att han hade svårt att se den.

Han gjorde som Rydberg, så ofta sagt till honom: Säg som det är, ont blir inte värre, men säg som det är!

Hastigt påminde han sig något som Rydberg en gång hade lärt honom. Man ska alltid bestämma sig för om det är lämpligt att vara den förste eller den siste som anländer till en utvald mötesplats.

StängtMossby Strand var övergivet. Kiosken var igenbommad och gungorna slängde och gnällde i sina kedjor. När han steg ur bilen kände han den kalla vinden i ansiktet. Högst uppe på gräsklinten där den sluttade ner mot sanden stod en ensam människa och fäktade med ena handen.

Nyckelspår & Villospår:
Räddningsflotte, öststaterna, överlöpare, skenrättegångar, en kondor och en vipa inom polisen, leksakslager, LP-fodral, polishögkvarter, kinesiska asken och Centrala Varuhuset.

DSCN6437Wallander gick de smala och vindlande gatorna till Fridolfs Konditori. Där åt han några smörgåsar och drack ett glas mjölk. Under tiden tänkte han igenom vad som hade hänt.

Kopplingar till första boken (Mördare utan ansikte):
En av mördarna i Lenarp fick permission häromdagen för att hans mamma skulle begravas. En mamma som varit död i minst tio år.

”Du vet väl att vi läcker”, sa Wallander och mindes återigen dubbelmordet i Lenarp.

Tidigare hade han känt sig trygg i sitt yrke som kriminalpolis. Men nu gjorde han det inte längre. Känslan av osäkerhet hade drabbat honom när han året innan hade hållit på med att försöka lösa det brutala dubbelmordet i Lenarp.

Kurt minns med obehag när han mist sitt omdöme som berusad och kastat sig över Anette Brolin.

För ett år sen framförde jag min bil i kraftigt berusat tillstånd. Men ingenting hände eftersom mina kollegor ställde sig runt och skyddade mig, och även där skakar alltså förbrytaren hand med sin jägare.

Han for kustvägen och stannade vid det ödsliga fält där Kivikska marknaden hölls varje sommar. Där hade han rusat som en galning året innan, med en pistol i handen, jagande en mördare.

Det var ett klagorop som påminde honom om året innan, när en somalisk flykting brutalt hade blivit mördad i Sverige, och Martinson hade försökt lugna den förtvivlade änkan.

Grodor i boken:
Text från ”Mördare utan ansikte”, förra och första boken:
”Vi har en kriminalpolis som flyttade ner från Stockholm för några år sedan. Svedberg heter han. Han flyttade hit eftersom han inte stod ut i Stockholm. För några dagar sen sa han att han funderade på att flytta tillbaka.” Senare i boken. Svedberg upprepade sitt önskemål att flytta tillbaka till Stockholm.
Text från ”Hundarna i Riga”:
Svedberg var en nästan flintskallig fyrtioåring, född i Ystad, och illvilliga rykten skvallrade om att han drabbades av hemlängtan redan när han passerade stadsgränsen.

Wallander tänkte tillbaka på året innan, då en polisman i Malmö kallblodigt skjutit ner en asylsökande flykting. Sanningen: Det var hans äppelätande kompis som stod för dådet.

Vid 43 års ålder saknade han en förtrogen människa vid sin sida. Sanningen: Kurt Wallander fyllde 44 år 30 januari 1991.

före 1
Han körde in i Kåseberga och fyllde på bensin. Eftersom han var tidigt ute fortsatte han ner till hamnen. Han parkerade och gick ut i blåsten. Det fanns inte en människa i hamnen. Kiosken och fiskrökerierna var igenbommade. Det är en egendomlig tid vi lever, tänkte han. Vissa delar av det här landet har bara öppet under sommarmånaderna. Hela samhällen hänger upp skyltar att det är stängt.

Kuriosa:
Han slog 90 000 och begärde Polisen. Fortfarande inga mobiler hos poliserna.

Wallander har fyllt i en ansökan till ett jobb som säkerhetschef hos Trelleborgs Gummifabrik. Han funderar flera gånger starkt på att skicka in den innan han till slut gör slag i saken.

Man tog för givet att personen som kom från UD och hette Törn var en man. Visade sig heta Birgitta.

Hans skånska skorrade. Wallander tänkte att ingenting kan låta hotfullt när det uttalas på skånska. Han visste ingen annan dialekt som hade så mycket omtänksamhet inbyggd.

På Arlanda såg Kurt Wallander hur skräddarsydda män oavbrutet talade i mobiltelefoner och till sin förvåning hörde han hur en överviktig handelsresande läste sagan om Hans och Greta för ett barn i sin overkliga telefonapparat.

BioPå kvällen gick Wallander på den enda biografen i Ystad som fortfarande var i drift. Han såg en amerikansk polisfilm. Motvilligt tyckte han den var spännande, trots alla overkliga överdrifter.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna bok:
I kväll ska jag möta en av dessa fåglar med skadeskjutna vingar.

Bach har inget hemland, tänkte han.

Men ni måste förstå att varje förtroende vi ger en annan människa kan vara en belastning.

Vissa människor väcks av tuppar, andra av att tystnaden är för stor.

I lögnens rike kanske halvsanningen är kung.

Jag dricker med en av de värsta brottslingar jag någonsin varit i närheten av, tänkte Wallander. Jag vet bara inte vem av dem det är.

Vi lever i en tid när råttorna jagar katten, tänkte han. Men inte heller det är sant, för ingen vet längre vem som är råtta och vem som är katt.

I vårt land kan man dö om man talar, sa hon. Man kan dö om man tiger. Eller säger fel saker. Eller talar med fel människor.

Han levde som en man som var tvungen att vända på alla stenar som kom i hans väg. Han måste alltid veta vad som fanns under.

Jag vet att paradiset har många portar. Liksom helvetet. Man måste lära sig att skilja på dessa portar. Annars är man förlorad.

Då och då måste man ställa världen på huvudet, för att få den på fötter.

Han var på väg till sitt svåraste uppdrag någonsin. Ett uppdrag som inte ens existerade.

PizzanTelefonen ringde och en man som talade bruten svenska bad honom att komma till den pizzeria som låg snett emot Hotell Continental.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Stranden var ingen brottsplats. Flotten flöt ute i vattnet. Skulle vi ha satt plastband runt vågorna?”

Kanske det finns en mikrofon i askfatet, tänkte han ironiskt. Kanske det sitter en man under bordet och mäter min puls?

Trädgrenar rev och piskade i Wallanders ansikte. Nu överskrider jag den yttersta gränsen, tänkte han. Men taggtråden har jag i magen.

Antal mord/dödsfall:
13 st + fler i styrkorna.

Zebra                                                                                   Foto från Lidéns Samlingsmuseum.

Antal urdruckna kaffekoppar:
63 st.  😉
Bosse nörd kunde inte låta bli (ta det med en nypa salt).

Bosse Lidéns betyg:
5/5 😀

Sista tre meningarna:
Pappersbitarna strödde han som brödsmulor över vattnet. Ännu visste han inte vad han skulle skriva till henne. Men hans längtan var mycket stark.

Baksidestext:
En vinterdag 1991 flyter en räddningsflotte i land vid den skånska sydkusten. I flotten ligger två män, mördade. För kriminalkommissarie Kurt Wallander och hans kolleger vid Ystadspolisen börjar en mödosam brottsutredning. Vilka är de döda männen? Varifrån kommer flotten? Kurt Wallander tvingas åka till Riga för att lösa dubbelmordet. Och så småningom inser han att han har blivit en bricka i en konspiration som direkt hänger ihop med de dramatiska omvälvningarna i de baltiska staterna. Alltför sent inser Wallander att det inte bara är han som jagar en okänd brottsling. Någon jagar även honom …

Inläggets fråga till dig läsare:
Vilket hade du valt helst om ”Wallanderserien”, om Mankell bett dig att ha en åsikt?
a) Att handlingen enbart handlade om Ystad och dess närmaste omgivning.
b) Att det alltid fanns en parallellhandling mellan Ystad (Wallander) och utomlands (utan Wallander).
c) Att Kurt Wallander flyttar sig mellan Ystad och något annat land.
d) Du tycker att Henning Mankell har klarat av den biten förträffligt själv utan din insats och är nöjd över resultatet.

Tabell som jag ska försöka hålla aktuell:
Alternativ D: 13 röster.
Alternativ A: 1  röst.
Alternativ B: 0 röster.
Alternativ C: 0 röster.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

Första boken i serien om Kurt Wallander; ”Mördare utan ansikte”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015). Samtidigt vill jag uppmärksamma att det under 2016 är tjugofem år sedan den första Wallanderboken kom ut. Att jag startar upp denna hyllning, den tredje februari, har sina skäl. Idag skulle min favoritförfattare fyllt år.
Detta datum är även speciellt för mig sedan tjugo år tillbaka. En kall solig vinterdag i Varberg blev jag pappa för första gången. ❤

Första boken

Första boken i Wallandersviten:
Mördare utan ansikte, 1991, 308 sidor. Ordfronts förlag.
Engelsk Titel: Faceless Killers. Publicerad i 36 länder.

Tibro

Personligt:
Jag minns det tydligt. Den där glädjekänslan när jag som bibliotekarie plockade upp lådor med nya böcker. En fördel i yrket var att kunna ta hem och läsa först. Hur skulle jag annars kunna tipsa ex. mina deckarlåntagare?
Aldrig kunde jag ana att det skulle bli en lång svit böcker om Kurt Wallander, att jag skulle älska böckerna så mycket att jag läste om dem flera gånger och till och med flyttade ner till Ystad tjugo år senare. Livet är fullt av överraskningar.

Mankell var smart som placerade en poliskommissarie i en svensk kriminalbok för att få berätta det han ville ha sagt om vårt samhälles mörka utveckling. Kunde Henning ana att det skulle bli export och miljontals läsare i hela världen som skulle få ta del av detta? Wallanderserien har sålts i mer än 30 miljoner exemplar och översatts till mer än 40 språk.
Mankell tog fram en lokal telefonkatalog och hittade till slut namnet Kurt Wallander. Så var den saken klar.
Denna debutbok är lika rykande aktuell 2016 som för tjugofem år sedan. Flyktingförläggningar i Sverige som står i brand. Rädslan ute på landet hos lantbrukare som bor ödsligt. Det sadistiska våldet som sköljer över oss på många platser. Den 3 maj 1990 skedde ett brutalt rån mot ett äldre lantbrukarpar i Knickarp. Denna verkliga händelse ligger till grund för denna roman, där Mankell skapade en fiktiv by med namnet Lenarp, som han placerade i närheten av Marsvinsholm.
Boken blev utsedd till bästa svenska kriminalroman 1991 av Svenska Deckarakademin med följande motivering:
Mankell utnyttjar på ett suveränt sätt kriminalromanens möjligheter i sann humanistisk anda.”
Boken fick även Skandinaviska Kriminalsällskapets allra första Glasnyckel för Skandinaviens bästa deckare.

Andra bilden

Tidpunkten för andra till fjärde läsningen har sin enkla förklaring.

Faceett

Vi hade hyrt en lägenhet i ”Tornhuset” i Ystad i juni 1997, en lägenhet på Regementsgatan 2007 och fyra år senare hade vi köpt en bostadsrätt i den lilla Wallanderstaden. Jag ville med andra ord återuppleva miljöerna och spänningen innan jag kom till min favoritstad med sina ståtliga stockrosor i olika färger, längs väggarna framför gatuhusen.

Tidsintervall:
Jag log när jag såg att startdatumet i första boken var den 8 januari 1990. Samma datum som min fru Solveig fyller år. Den största delen av handlingen i de femton kapitlen utspelar sig i januari och framför allt den första veckan efter larmet inkommit från Lenarp. Natten mot den 5 augusti sker ett avslutande möte på en balkong i Ystad.

Huvudperson:
Kurt Wallander. Kriminalpolis. 42 år. Fyller 43 år den 30 januari 1990. Född och uppväxt i Klagshamn utanför Malmö. Nu bor han i en gammal ostädad lägenhet på Mariagatan i Ystad.

Mariagatan

Utanför fönstret står ständigt en gatlykta och svajar när det blåser. Kurt är tillförordnad polischef när handlingen drar igång.
Kurt Wallander går gärna på intuition. Hinner inte eller vill inte alltid rådgöra med andra först. Även om polisarbetet var ett samarbete, tyckte han att mördarna var hans.

Familj:
Mona från ett äktenskap som havererade för tre månader sedan. Exfrun flyttat tillbaka till Malmö.
Linda. 19 årig dotter. Lever sitt eget liv och är svår att få tag på. Far och dotter har ett komplicerat förhållande till varandra.
Syster Kristina bor i Stockholm och är damfrisör.
Far Karl Wallander är nästan 80 år. Han bor ensam i ett litet hus, utkastat på fälten mellan havet och Löderup på Österlen. Han lever på att måla tavlor med ständigt samma melankoliska höstlandskapsmotiv, eller nästan samma, med eller utan tjäder på en stubbe i tavlans vänstra ytterkant. Fadern klankar ständigt på Kurts val av yrke. Även mellan far och son är det komplicerat på de flesta plan. Relationen fungerar bäst när de spelar kort med varandra och tar sig en nubbe.

Kollegor:
Evert Rydberg. Kurts mentor och stora förebild. Reumatiker och snart pensionsfärdig. Den enda manliga i gruppen som Wallander umgås med privat och den kollegas åsikter han respekterar mest.
Otto Björk. Polischef. 54 år. Ursprungligen från Västmanland. På semester i Spanien när allt börjar hända. Vänlig, inte alltför intelligent och samtidigt mycket mån om polisens goda namn och rykte.
Per Åkesson. Åklagaren som Kurt oftast trivs med är tjänstledig på grund av studier. Martinson. Ung, oerfaren och valpig polisaspirant.
Thomas Näslund. 30 år. Tystlåten. Grundlig i sitt arbete.
Ove Hansson. Spelgalen när det gäller hästar. Smyger ständigt med spelkuponger på sitt kontor.
Karl Evert Svedberg. Förekommer väldigt sporadiskt i denna första bok.
Anette Brodin. Vikarierande stadsåklagare från Stockholm.
Ebba. Alltiallo i receptionen.
Peters och Norén. Mestadels trafikkontrollanter.

Personer utanför polishuset:
Sten Widén. Ungdomskamrat till Kurt. Driver hästgård. Förtjust i unga kvinnor och starka drycker. Den unga tjejen heter Louise i denna bok. När Kurt och Sten möts är det elva år sedan sist. Sommaren 1979. Sommaren då alla drömmar sprack. Innan hade de umgåtts varje dag.
Peter Edler. 35 år. Omtyckt brandbefäl.
Göran Boman. Polisman i Kristianstad som Kurt lärde känna efter en trist studiedag på Tylösand, när de delade en halv flaska whisky.
Rune Bergman. 53 år. Förtidspensionerad polis som bor i ett radhusområde bakom travbanan på Jägersro.
Valfrid Ström. 47 år. Affärsman. Import av exklusiva bilar.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:    
Aktiviteter utanför jobbet med vikarerande åklagare Anette Brolin:
Lunch på Continental. Kvällsdrink i Anettes hyrda sekelskifteslägenhet. Kurt visade henne Ale Stenar och  …
Glimmngehus
.… Glimmingehus. Åt middag på gästgivaregården i Hammenhög. En långpromenad längs Falsterbonäset. En operaresa till Köpenhamn med hotellnatt i samma rum. Ett besök hos hans far är planerat dagen efter bokens slut.

Kurts bil:
En gammal blå Peugeot som ersattes med en Nissan i början av juni.

Kurts största karaktärssvaghet i denna roman:
Kurt kör svartsjuk och full hem från Malmö på småvägar efter att ha träffat Mona på Centralens restaurang. Han stoppas av nattpatrullen Norén och Peters, som löser det på sitt sätt. Begår med andra ord tjänstefel.

Kurts hälsa:
Efter äktenskapskraschen har nyttig mat, städning, motion, hygien och allt socialt liv kommit långt ner på listan.

Nyckelspår & Villospår:
Ordet utländsk, en ensam häst i stallet, ett hästminne, svarta pengar, äppelskrutt, okänd fader, ovanlig knop på en snara, stulen bil, ”säd och ägg date”, flygande matta, skorstensfejarmästare, Lucia, Skallmannen och anonyma telefonsamtal.

Grodor i boken:
Ett kommande fel i Wallanderserien som jag anser är stort.
”Vi har en kriminalpolis som flyttade ner från Stockholm för några år sedan. Svedberg heter han. Han flyttade hit eftersom han inte stod ut i Stockholm. För några dagar sen sa han att han funderade på att flytta tillbaka.”
Senare i boken upprepade Svedberg sitt önskemål att flytta tillbaka till Stockholm. (Min förklaring till den stora grodan återkommer jag till nästa gång. För i den här boken stämmer det ju).

Det ska vara sju och inte åtta dagar sedan Wallander var i Lenarp för första gången.

När Kurt i telefon ska identifiera sig för larmcentralen, säger han 471121, som borde avspegla hans födelseår, månad och datum. Rätta svaret är 470130.

Kuriosa:
Vägnummer E14 har sedan boken skrevs blivit E65. Mobiler är inte polisernas vardag. Istället är det telefonkiosker som gäller. (Extra problem när de är trasiga.) Det skrivs rapporter på skrivmaskiner och datorn är ett nytt begrepp som Martinson tvingas in i då han blir utsedd till dataexpert, utan att vara särskilt intresserad.
Wallander matar in pengar i automaten på torget. Sedan 2014 används inte längre pengar där, för att betala p-avgift.
Jag är mycket förtjust i kassörskan Britta-Lena Bodén på Föreningsbanken. Hon har blick för alla detaljer, små som stora.
Kvinnor på höga yrkespositioner står inte högt i kurs i en maskulin värld. Handelsträdgården vid utfarten mot Malmö fanns när vi flyttade hit 2011. Den ligger sedan några år istället mot Skårbyhållet. Pizzerian vid Stortorget är numera Bröderna M. Matstället Lurblåsaren på torget. (Idag finns det ett fik med det namnet som tidigare hette Hartmans under flera år.)

Fars tavlor:
Till sin oförställda häpnad hängde en av hans fars tavlor på ena väggen. Det var höstlandskapet utan tjäder.
Han stod och betraktade bilden tills han hörde hur det skramlade med en bricka bakom honom.
Det var som om han såg faderns motiv för första gången.

Plats som jag är nyfiken på:
En slingrande grusväg mellan böljande strandkullar, upp mot Backåkra. Kurt lämnade bilen på den tomma parkeringen och gick upp på höjden, där han kunde se havet breda ut sig. Det fanns en stenring där. En eftertankens stenring, uppmurad några år tidigare. Den inbjöd till ensamhet och sinnesro.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna bok:
”Den rädsla för det hotfulla som fanns när man var barn återkommer när man åldras.” ”Att leva har sin tid, att vara död sin.” Besvärjelsen far i varje bok genom Kurt Wallanders huvud och återkommer i flera av böckerna (ibland flera gånger).
”Jag har lagt henne på TD.” (TokDårar)
”Sommaren då alla drömmar sprack.” (Kurt ville bli impressarion och Sten Widén tenor.) De hade drömt om världens operascener.
Vi lever i strypsnarornas tid, tänkte han. Oron kommer att öka under himlen.
Varifrån kommer våra vanor, tänkte han. I vilken hemlig fabrik produceras våra vanor och ovanor.
”Jag letar efter de dödas banemän och hinner inte ägna mig åt de levande.”
Kurt Wallander stirrade ut i den tröstlösa övergivenheten. Lika mycket som han kände sig hemma i den skånska våren och sommaren, var han en främling i höstens och vinterns karga tystnad.
”Ingenting är så svårt som när vi tvingas bli föräldrar åt våra egna föräldrar.”
Kurt Wallander insåg att han inte var ensam om att känna osäkerhet och förvirring inför det nya samhälle som höll på att växa fram. Vi lever som om vi sörjde ett förlorat paradis, tänkte han. Som om vi längtade efter gamla tiders biltjuvar och kassaskåpssprängare som lyfte på mössan och var artiga när vi kom för att ta dem.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Wallander retar sig på Hanssons spelande på arbetstid och att han inte fått ett viktigt papper av sin kollega.
”Nummer fyra i lopp nummer sju är en säker vinnare”, sa Kurt Wallander och tog plastmappen från bordet.
”Vad menar du med det?”
”Jag menar att det är en säker vinnare.”
Kurt Wallander gick och lämnade den gapande Hansson bakom sig.
Några veckor senare.
”Du kanske vet att jag spelar en del på hästar”, började han. ”Den häst du föreslog galopperade för övrigt bort sig. Vem hade gett dig det tipset?”

”Din lönnfete jävel”, sa han högt till sig själv när han tittade sig i spegeln på toaletten på jobbet och konstaterade att det syntes att han gått upp sju kilo på 3 månader, sedan Mona lämnat honom.

Hur säger man åt sin far att han luktar? Jag kan inte ha honom hemma, det går inte. Vi skulle mörda varandra.

Privat sorg:
”Vi fick in ett telefonsamtal från en bonde ute vid Löderup.”, sa Svedberg.
”Har han sett Citroenen?”
”Nej. Men han påstod att din far gick omkring ute på en åker i pyjamas.”

Antal mord/dödsfall:
5 st

Antal urdruckna kaffekoppar:
5 555 st. 🙂 Ganska få i denna bok

Hotell Svea
Wallander kände sig minst av allt som någon skrattande polis när han steg in genom dörrarna till hotell Svea i Simrishamn strax efter klockan sju på fredagsmorgonen.

Villie kyrka
Begravning av lantbrukarparet Lövgren i Villie kyrka onsdagen den 17 januari i Villie kyrka. Rydberg gick på begravningen och han talade med nitton olika släktingar till Lövgrens.
Ingenting kom fram som förde dem vidare.
Jag Bosse Lidén åkte dit en kall vintrig solig söndag i förra månaden för att ta kort. Det var lätt att hitta kyrkan. När jag kom hem och slog upp boken häpnade jag. Ännu ett slumpmässigt sammanträffande. Samma datum. 17 januari. 🙂

Bosse Lidéns betyg:
5/5     🙂

Sista två meningarna:
Utredningen var över.
Nu kunde han äntligen vila ut.

Baksidestext:
En tidig morgon på nyåret 1990 gör en lantbrukare i Skåne en fruktansvärd upptäckt. Under natten har hans grannar mördats. Vid det till synes meningslösa dådet har gärningsmännen visat prov på ett ofattbart sadistiskt våld.
Den enda ledtråd polisen har att gå efter är ett ord den gamla kvinnan uttalade innan hon dog: ”Utländsk”. När någon läcker det till pressen inleds en serie händelser där flyktingfientliga krafter i det svenska samhället blir en svår motståndare för polisen i jakten på de okända mördarna.

Inläggets fråga till dig läsare:
Vem av Rolf Lassgård, Krister Henriksson, Kenneth Branagh, Gustav Skarsgård (Pyramiden) och Lennart Jähkel (Talismanen) tycker du gestaltat Kurt Wallander bäst på film?

Tabell som jag ska försöka hålla aktuell:
Rolf Lassgård, 13 poäng
Krister Henriksson, 8 poäng
Kenneth Branagh, 2 poäng
Gustav Skarsgård, 0 poäng
Lennart Jähkel, 0 poäng

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min låtsaskompis fyller år

Wallander

Idag är det en speciell dag. Min låtsaskompis Kurt Wallander fyller 69 år. 🙂

I första boken ”Mördare utan ansikte” fick läsaren reda på fakta om födelsedagen. Ett datum som jag la på minnet. Det gjorde visst inte Henning Mankell. Kanske hade han bara tänkt skriva en bok om Wallander och byggde inte upp ett gediget kartotek. 🙂

Inte många tänker på att det är fem olika skådespelare som gestaltat den berömda romanfiguren på film. Rolf Lassgård, Krister Henriksson, Kenneth Branagh, Gustav Skarsgård (Pyramiden) och Lennart Jähkel (Talismanen).

Vilken lycka för Ystads kommun och hela Österlen att Mankell valde just Ystad till bas i den långa sviten av Wallanderböcker. Så många tusentals turister som vallfärdat hit varje år för att de vill se platserna med sina egna ögon. Aldrig verkar intresset avta. Istället försöker man hitta nya möjligheter med den nya tekniken. I år tror jag det kommer att slås nya rekord.

Jag är förvånad att det bara är BBC som gjort en egen produktion om Wallander i Ystad. Jag var övertygad om att fler länder skulle hänga på med tanke på alla länder där böckerna blivit översatta.

Det skulle inte förvåna mig om några Ystadbor trott att det var en filminspelning när ett riktigt rån pågått. Skylten ”Filmspelning pågår” och gator som var avstängda, möttes vi av de fyra första åren som vi bodde här. Invånarna var vana vid att bilar sprängdes i luften och att de blev strömlösa.

Dags för FEMTE UPPGIFTEN i min lilla lek: 

Lycka till! Glöm inte att läsa reglerna nedan.
A. Ta kort på de fem skådespelarna som spelat Wallander. (Inga ”lånade” bilder från Google men givetvis tillåtet att ta ”foton på bilder” i böcker, tidningar, affischer, DVD-filmer eller liknande eller scanna in bilder).
Jag och Jennifer satt vid lunchen och spånade på hur man skulle kunna skaffa bilderna och vi kom på rätt många sätt. Givetvis behöver skådespelarna inte vara Wallander på bilderna. Det går lika bra med en vresig Ove. 😉 för att bjuda på ett exempel. Du får ta bilder både ute, inne och hemma. En poäng för varje skådespelare.
Dessutom vill jag ha in kort på följande fem saker:
(Nu ska du ta foton utomhus på ”riktigt”.)
En polisbil.
En kvinnlig polis.
En polishund. (Det ska framgå att det är just en polishund)
Ett polishus/poliskontor.
Två bonuspoäng till ALLA som fångar en blinkande ”saftblandare” d.v.s. en riktig polisbil på utryckning. (Den behöver inte köra på två hjul i kurvorna… 🙂

B. Lägg in ett inlägg med bilderna på din blogg.

C. Skriv därefter en kommentar i detta inlägg. (Du måste göra B före C.)

D. Jag kommer att besöka din blogg. Om du har lämnat en ”blå bloggadress” eller ännu bättre en länk i kommentaren hos mig, kan jag som domare snabbt se ditt blogginlägg och andra av mina bloggkommentarläsare kan också nå din blogg. Därmed kan du få nya bloggvänner.

E. Du får poäng i mitt svar på din kommentar. Allt från 0-11 poäng. En poäng för varje skådespelarfoton, polisbil, kvinnlig polis, polishund, polishus/kontor. Två poäng för en utryckande polisbil.

F. Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd. Jag lägger också in en länk till din blogg. (Vill du inte ha med din blogg på länklistan får du ”ryta” till)

G. Du bestämmer själv hur mycket text du vill lägga in till bilderna i ditt blogginlägg. (Det är bilderna du får poäng för.) Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in.

Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul. ❤

OBS! Du får bara använda egna ”nytagna” bilder med mobil eller kamera. Du får scanna skådespelarna från tidningar, böcker, DVD. Om du inte hittar allt är det helt okej. Du får poäng efter vad du gör under uppgifterna.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Varje uppgift pågår i minst fem dagar. När det är ungefär 24 timmar kvar tills jag stänger en uppgift, kommer jag att meddela detta i en kommentar i detta blogginlägg.

Just nu vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Jag kommer att informera när jag vet lite mer. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.

Tabell:
1. Wiolettan, 34 p.
2. Ditte Akker, Eva Rohlén, 31 p.
4. Gunilla Wahlberg, 29 p.
5. Ethel Hedström, 28 p.
6. GunBritt, Sussie, 27 p.
8. Znogge, Anki, 25 p.
10. Villa Herberts, Kersti, 23 p.
12. Sanna, 22 p.
13. Comsi Comsa,   18 p.
14. Maria Bromander, 17 p.
15. Mia, 
Gunnel Moberg, 14 p.
17. Susan Johansson, 11 p.
18. Gerd Lindblom,  5 p.
19. Anna Andersson,  4 p.
20. Gun Toresson, 1 p.
21. Övriga 0 poäng. 🙂

Grönt namn = Har gjort aktuell uppgift.
Rött namn= Ledare av leken. 

Här har du mina lekkompisars bidrag: (Hälsa gärna på hos dem)
http://akker.blogg.se/2016/february/spaning-2.html#comment
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/02/02/11261042-polisjakt/
http://tittelina.blogspot.se/2016/02/bosses-tavling-poliser-och-deckare.html
https://znogge.wordpress.com/2016/02/03/pa-gott-och-pa-ont-2/#comment-187656
http://lillafridhem.blogspot.se/2016/02/wallander-bosseutmaning.html?showComment=1454570379410#c1673116985438432698
http://gemsofmylife1.blogspot.se/2016/02/lekuppdrag-hos-bosse.html?showComment=1454576446535#c8529122919819386331
http://eva49.bloggo.nu/Lekdags-igen-/#comments
http://gunwah.bloggo.nu/Utmaning-for-leklystna/#comments
https://villaherbert.wordpress.com/2016/02/04/nu-ger-jag-upp-jakten-pa/comment-page-1/#comment-803
http://ankistankar.blogspot.se/2016/02/mission-impossible.html?showComment=1454668197760#c7148031847854555523
http://dammsamlare.blogg.se/2016/february/polisjakt-i-morker-2.html
http://minsoltrappa.se/2016/02/05/koll-pa-bylingen/#comment-98
http://kolonilotta1.blogspot.se/2016/02/bosses-uppgiftsjakt.html?showComment=1454702416785#c7934365157316139498
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/02/blir-nog-inte-ens-ett-halvt-poang.html?showComment=1454921279415#c6120080955036477316

Wallander

Min vän Kurt

Jag har läst tusentals böcker genom åren, dels som privatperson och dels som bibliotekarie. En del böcker har lämnat mer avtryck än andra. Ett flertal inga avtryck alls.

Sommaren 2007 hade vi hyrt en lägenhet i Ystad och skulle tillbringa två sommarveckor på Österlen. Bostaden låg mitt i centrum och inte långt från Kurt Wallanders slitna lägenhet på Mariagatan. På våren innan resan hade jag för tredje gången läst om Henning Mankells klassiker om kriminalaren Kurt Wallander. Alla böckerna fanns i en av våra Billyhyllor. När jag öppnade dem såg jag att de fått betyget fem stjärnor av den eniga juryn som består av den rättvise men hårde ordföranden Bosse Lidén.

”Det är väl säkert att du vet att Kurt Wallander inte finns på riktigt”, frågade Solveig några dagar innan vi skulle resa iväg.
”Det är klart att han gör. Nu är vi nästan jämngamla. Vi har mycket gemensamt.”
”Du ska kanske göra en egen resa. Du kan bo hos den där Svedberg.”
”Det går inte. Han finns inte.”
”Tada! Du har ÄNTLIGEN insett att det är fiktiva personer som är placerade i en verklig miljö.”
”Svedberg finns inte längre hos oss. Han är död. Blev mördad i sjunde boken, ”Steget efter”. Förresten. Den gode Mankell gjorde en stor miss när det gällde kollegan Svedberg. I första boken berättade han att Svedberg kom från Stockholm och att han hela tiden längtade tillbaka till storstaden. Från bok två till bok sex beskrivs Svedberg som den mest Ystadaktiga som finns. Han får hemlängtan direkt om han så bara tvingas åka till Simrishamn några timmar. Svedberg blev polis för att han var mörkrädd. Ändå lyckades han inte bli av med sin rädsla. Han sov alltid med en tänd lampa i sin taklägenhet på Lilla Norregatan.”
Min fru gäspade till. Antagligen var hon trött av något skäl.
”Tack för överkursen. Jag har alltid undrat varför lampan var tänd i en taklägenhet i Ystad av alla platser.”
Jag kunde inte motstå frestelsen att kittla henne på det rätta stället. Utmana henne på en brottningsmatch utan domare. Sätta mig grensle och hålla för de vilt fäktande armarna som säkert bara ville mig ont.
”Driver du LITE eller MYCKET med mig?”
”Inte alls. Du är en investering på sikt. Om Kvitt eller Dubbelt kommer tillbaka kommer du att vinna rubbet. Äntligen får jag nytta av din insnöade Wallanderhjärna. Då köper vi en taklägenhet med utsikt över ditt älskade hav. Bara jag slipper tångdoften. En annan viktig sak. Skräm inte upp tjejerna. Tala inte högt om alla otäcka mord. Måste du läsa så läbbiga böcker förresten?”
Jag inser att jag bör vara diskret när våra två döttrar slickar på var sin glass när vi åker till Mossby strand. Inte med ett enda ord nämna högt om vad som flöt i land på en flotte på min födelsedag 1991. Måste slipa på ett bra skäl till att vi just ska dit så inte Solveig misstä…
”Jag gissar att vi får klara oss själva utan dig.”
”Inte på Mos…Varför tror du det?”
”Eftersom du envisas med att ta med dig din gamla cykel.”
”Var snäll mot min cykel. Ni slipper mig på Tosselilla. Då tänkte jag skumpa omkring på kullerstensgatorna. Du kommer väl ihåg de trånga mysiga gränderna och de häftiga gatunamnen. Sladdergatan, Bästebrorsgränd, Häxgången och allt vad de nu heter?”
”Jag känner dig allt. Du ska säkert lösa några Cold Cases med din låtsaskompis Kurtan.”
”Kurt, om jag får be. Möjligtvis tar vi en snabb fika på Fridolds Konditori eller en lättöl på Hamncaféet. Han är säkert i tjänst.”

Dubbelliv under två veckor. Semester och annat tankearbete får samsas om det trånga utrymmet. Undra´ om jag klarar av att besöka en bank utan att läsa på kassörskornas namnskyltar. Tänk om det står Britta-Lena Bodén på bröstet. Tjejen med det suveräna detaljrika minnet i första boken, ”Mördare utan ansikte”. Jag kommer säkert att få kalla kårar längs med ryggraden när jag sneglar mot Liregatan där Yvonne Ander smidde planer. Jag brukar tänka på henne varje gång en kvinnlig tågvärd vill se min tågbiljett. Det är konstigt det där. Annars har jag aldrig problem med att skilja på dikt och verklighet. De reglerna gäller inte Kurt Wallander. Han lever sitt eget liv i mitt inre. Däremot har jag svårt att se duktiga skådespelare som Rolf Lassgård och Krister Henriksson gestalta min vän. Det räcker med att de öppnar munnen och säger den första repliken på rikssvenska så är trovärdigheten bortblåst. Kurt Wallander är uppväxt i Limhamn utanför Malmö och ska prata skånska och inget annat. Kroppsvikten svajar också. Först lätt överviktig. Sedan smal och spänstig. Snart pratar säkert låtsas-Wallander bara engelska.   😉

Ystad och hela Österlen är en idyll. Men i Ystad döljer sig ondskan under ytan i småstadsidyllen med korsvirkeshus och prunkande stockrosor. Dessutom finns det hemligheter i den skånska dimman. Tyvärr har min vän Kurt också hamnat i dimman rent mentalt sett i sista boken ”Den orolige mannen”. Tur att hans dotter Linda står för återväxten.
Nu ser jag fram emot att se Cineteket och Ystad Studios på gamla regementsområdet… vänta. Endast två Wallander i staden enligt Eniro. En bor på Sladdergatan. Bra gatunamn. Kan han känna till… måste stänga dörren till sovrummet… Solveig är så känslig för vissa saker… jag ska bara artigt fråga ett par saker …