Småsaker från bloggaren

De som följt min blogg har förstått att jag är allergisk mot reklamavbrott som hackar sönder filmer eller bidrar till att dramatik i idrottssammanhang går förlorat för att spelarna och åkarna inte tar dryckespaus under reklamen.  😦
Jag vet och informeras ofta av kommentatorer och text om att det går att betala för att slippa reklam. Hallå. Det gör det ännu dummare. Företag betalar miljontals kronor för att de ska pumpa in köptankar i våra ömtåliga hjärnor. Ska då samma mediaföretag som får betalt göra reklam för att jag/tittaren ska betala för att slippa … 😦

Däremot gillar jag att upptäcka småsaker i vardagen som jag missat för att jag inte läser ordentligt. Enkel men träffbar text som fick mig att le.  🙂

dsc_00070088

Annars läser jag mycket i andra sammanhang. I förra boken stannade jag till och funderade på två saker i texten. Det första förstod jag av fortsättningen. Det andra var jag inte säker på. Gissade på starkdryck av något slag. Vilket visade sig rätt. Sup. (Google)

1. Tittar i november.
2. Hon måste ha en tår på tand.

Det är svår att se om hon ser på en eller ej. (Fortsättning på ettan) Skelar är naturligtvis svaret men jag blev nyfiken på uttrycket som jag aldrig hört tals om och undrade vad liknelsen kommer ifrån. Det enda jag kom på var att höstmånaden är månad nummer elva och jag drog en parallell till vad bilskolläraren lärde ut FÖRR. Håll i ratten ”Tio i två” (Numera kvart i tre). Om november är elva på urverket … ?
Vad kul det är att lära sig nya saker. 😀

 

Avslutar med några ord från Carl-Gustaf Lindstedt som jag precis hittade i ett block.

” När man är så trött att varenda ben i kroppen värker. Ska man vara glad att man inte är abborre.”

Annonser

Sommarvärme i kylskåpet

Novemberdysterheten bodde inte i mitt kök i torsdags kväll. Det var min ”laga middag” kväll. Jag sjöng några Ulf Lundell strofer eftersom det var hans födelsedag. ”Men nere i city står en hund och gråter. Gå ner dit om du kan och ge han en hjälpande hand. Nån har glömt honom där, han är övergiven och det står ingenting på hans hundhalsband. Du kan kalla´n vad du vill, men jag tror att den hunden heter Chans…”

Pastan var färdigkokt och avhälld. Kylskåpet var genomsökt i varje vrå i jakten på den gula plastflaskan med flytande margarin. Jag hade bestämt mig för att INTE ropa ner till Solveig i tvättstugan. En bra karl ska reda sig själv. Men samtidigt som jag slutade sjunga kändes det som om det började närma sig advent minst … 😦

”Solveig!!! Hör du mig? Jag har letat överallt men hittar inget flytande margarin. Köpte du inte det igår? Gillar svar mer än frågor på frågor. Vaddå sommarvärme i kylskåpet? Vad bra. Jag tror jag hoppar in en stund. Behöver komma ifrån novemberkylan.”

Hur kan kvinnor höra att ett kylskåp har öppnats för … ett tag sedan … när hon befann sig långt från händelsernas centrum. 😉
Med några ungdomliga trappkliv var hon i köket och lyfte direkt ut ett främmande föremål av plast. Det såg ut som pepparkaksdeg på omslaget.

DSC_26180104

”Det där är väl inte flytande margarin? Den trista flaskan har jag flyttat på hela tiden? Den SKA vara GUUUL!”

DSC_26160103

 

”Titta! Nu har spaghettin fått frost i skägget. Vad sa du? Värma upp den i kylskåpet?”

Sedan fick jag en kvällslektion inför frukosten. Precis som jag inte kan ”läsa” bilder. Jag har faktiskt lärt mig att russinpaket inte bara är röda som förr.

DSC_26120100

Imorgon ska jag gå och växla de här mynten innan de blir för gamla. Det tänker jag inte berätta för Solveig. Några hemligheter måste man få ha för sig själv. Hon skulle säkert bara säga att de inte går att växla in, tiden har gått, bla, bla, bla … Ska man inte bita i pengarna för att se om de är äkta? Om mynten smakar som choklad fattar vilken Hallänning som helst att det är äkta vara. 😉

DSC_26220105

En av dem är skyldig

DSC_18700001Fyra förpackningar flingor. Det är antalet som brukar finnas i vårt hushåll. Sorterna varierar med vissa undantag. Till vardags är det jag som är FrukostNisse och förflyttar dessa paket till köksbordet. Alltför ofta har jag insett att det skulle behövas blöjor till dem. Detta eviga krasande under mina svarta Birkenstock är irriterande. Helst när jag fredagsstädat. I mitt trötta hungriga tillstånd drog jag inga slutsatser under en lång tid. Jag gav enhetligt ALLA skulden. Detta var varken snällt eller rättvist, nu har jag nämligen anlitat en privatdetektiv. Jag själv. Billig, smart och självgod. 😉
För att inte dra någon förhastad slutsats spanade jag under en längre tidsperiod. Direkt insåg jag att det inte behövdes något tjusigt stapeldiagram för att vetenskapligt dra smarta slutsatser. Nästan utan undantag fanns det bara en skurk till det krasande dilemmat. Vilken av dessa fyra förpackningar tror du läsare är skyldig? Vet inte i vilket land förpackningen med sin otäta botten är gjord. Gissar på att den åkt ett par varv runt jordklotet. 😦

Själv äter jag en mycket nyttigare frukost. Sug på det här. Färsk frukt, blåbär, olika sorters nötter, kanel, grönt te, surdegsbröd, Pro-Activ, osötade flingor, solrosfrön, russin m.m. Ändå. Tre av fyra i familjen är kärnfriska. Ingen av dem är jag. Hm! Tacka vet jag mina gamla frukostar. Lönnsirap på gröten, det sötaste och mest onyttiga brödet och bäst av allt – mammas alla hemmagjorda ”marmeladburkar” som hon frikostigt delade med sig av till höger och vänster.