Frestelsen blev för stor

Vissa saker var tvungna att ske och andra beslut var planerade, när sanningen gick upp för oss i våras. Att vi än en gång skulle röra på oss. Det fick bara inte bli fel. Allt skulle med 1 st flyttbil på färjan. Därför blev det mycket skänka, slänga och sälja för att nå vårt mål, som vi inte nått de två förgående gångerna. Nu kunde inte extrabilar och personal lika ”lätt” ansluta. 🙂
48 kubikmeter rymde lastutrymmet. Vi ville dessutom ha marginal. Slutade med 6 om jag minns rätt.
Mitt Stiga ishockeyspel var med i ett blogginlägg i våras efter den sista fighten. Tjejerna verkade lite besvikna när de fick reda på att det fått följa med till Hedeskoga återvinningscentral.

Men igår fick de denna bild på familjesidan på Facebook av Solveig. Ett Facebook som  jag själv inte besökt sedan den 30-31 oktober. 😉 Annars brukar jag bara ha ”vit månad” därifrån i december.

Vi hann med många ärenden igår. Både innanför muren och utanför. När vi kom till Rusta för att köpa stolsdynor i fårskinn såg jag något intressant. Direkt började jag och en lite äldre man samspråka och fick lust att öppna en förpackning och lira en match.

Det slutade med att vi köpte var sitt minispel. 🙂 Han tvekade längst men höll upp spelet när vi stötte ihop igen vid kassorna.

Nu kan hockey återigen vara en av ”grenarna” i Lidéns chokladmästerskap, som vi brukar ha varje år runt jul.
Det fanns med ryska spelare och två extrapuckar, så vi kan skifta lag och ha puckparty om vi får lust. 😉  Nu är det Tre Kronor mot Finland som gäller.

Vi turas alltid om att välja spel och har ganska gott om möjlighet till variation mellan fysiska, tänkespel och turspel.
Det finns alltid en stor skillnad på livslängden för de vunna chokladbitarna, som vi väljer efter ett visst system. Mina bitar ”lever” klart längst. Andras fat hinner bli tomt innan nästa spel, som gärna, när tjejerna var små, skulle startas direkt. 🙂

Ps. Igår fick jag kalla fötter när jag googlade på nästa fråga, som jag alltid gör en sista gång dagen innan inlägg. Vill inte att det ska bli napp direkt, eller något nytt hänt i flödet sedan jag valde frågor. Nu handlade det om att jag gick en annan väg och hittade därför en bergskedja i Kazakstan med det namn som fanns i svaret. Sedan satte jag S i arbete i pauserna i Idol. Hon sa att hon skulle bytt uppgift för säkerhets skull. Men både jag och hon hittade på sin fån den lista av städer, som jag gick igenom i höstas. Då valde jag KOKKOL som facit. Sex bokstäver. Det fanns ganska gott om ”häftiga” alternativa namn på lika många bokstäver. Men det blir ingen geografi-fråga ikväll. 🙂 I natt kom jag på en bättre uppgift. Gick upp i mörkret och tog mig till köket och skrev ner … 🙂 Vände och vred lite på hjälp-orden innan jag blev helt nöjd.

LYCKA till ni som hänger på. 😀

 

Ett så litet ord

Skrivet för tre veckor sedan

Vilket härligt höstväder vi haft länge. Jag försöker verkligen vara ute och ta tillvara på så många stunder som möjligt. Min dagliga motion blir gärna en cykeltur.

När jag klättrat upp en bit på Ystads vägar och kunde se mitt älskade hav sänkte jag tempot och sög in intrycken. Då kom en okänd man i min egen ålder gående med en kasse från Rusta i handen. Han sa bara ett ord till mig.
”Hej” och jag svarade med samma ord tillbaka.
Fast det var solsken runt omkring mig och jag mådde som en prins blev jag ännu mer varm av detta enda, vänliga ord. När jag tog nästa uppförsbacke bar mannens ord mig på ett osynligt vis. När jag blev andfådd innan toppen vid Vattentornet dök några moln upp på himlen. Jag tänkte på en morgon förra året när jag tidigt gick ut för att hämta in Ystad Allehanda i vår låsta låda. Samtidigt kom den nyinflyttade grannen ut från sitt hus mitt emot. Han gick till bilen för att åka iväg till jobbet. Alltid går han bakom bilen och sätter in en väska i bagaget. Vi hade bara vår lilla smala gata mellan oss.
”God morgon”, sa jag med en trevlig sommarröst.
Han bara glodde på mig. Först trodde jag att han inte hade hört mig. Att han hade lurar i öronen. Sanningen låg inte där. Jag har mött personer som bott på samma område som inte hejat tillbaks på mitt hej förr, men detta var så nära, grannen mitt emot. Jag måste erkänna att jag var sur på honom länge. Som en elefant. Hans fru hejar alltid och vi byter fraser med varandra när vi möts på dagarna. Under en lång stund lät jag honom bestämma tempot. Jag tittade på honom. Sa han hej, sa jag samma ord tillbaka. En gång i somras gjorde han en repris. Jag var på väg ut från vårt garage och paret var på väg mot sin bil mitt emot. Var och en på sin sida av bilen. Jag säger hej och tittar på båda personerna.
”Hej”, säger frun glatt.
Jag kunde inte låta bli utan sa hej en gång till och tittade denna gång enbart på honom.
”Hej”, säger då frun igen. Nu ännu gladare.
Efter det slutade jag titta på honom. Nonchalerade.
Nu har han börjat heja igen. Jag tycker det är jobbigt med sådana personer. Det händer att jag är trött och hoppas att jag slipper möta någon när jag går ut till bil, cykel eller till något annat ärende. Ibland väntar jag ut någon om jag inte har bråttom. Men aldrig, aldrig att jag varit oartig och stått och glott på någon som sagt hej till mig utan att svara på hälsningen.