idag skulle Henning Mankell fyllt år

För exakt ett år sedan startade jag en bloggserie, med en hyllning till Henning Mankell och till Kurt Wallanders ära. Elva blogginlägg snickrades ihop om Wallandersviten. Godis framför allt till de stora entusiasterna. Det var ju för dem som jag skrev överkursen.
Henning Mankell skulle denna februarifredag fyllt 69 år. Han finns tyvärr inte här på jorden längre. Frågan är om Kurt Wallander har gått samma öde till mötes. I måndags var det hans sjuttionde födelsedag, om jag går efter min klocka. För i första boken ”Mördare utan ansikte” står det 30 januari 1947 som startdatum för denna fiktiva person. Då går jag på det skriftbeviset.  🙂

fridolfs
Foto: Fredrik Ekblad

Jag satt i måndags ett par timmar på Fridolfs och hoppades att Kurt skulle dyka upp. Om jag frågat Solveig skulle hon snabbt kunnat förklara orsaken till att han inte dök upp. Den varianten vill jag inte lyssna på. Påminner alltför mycket om en nål som kramas med en ballong. 🙂

Efter ett gästspel på Svt:s Öppet arkiv kunde jag inte låta bli. En idé föddes när jag nyfiket noterade de fyra delarna av första Wallanderfilmen. Nästan fyra timmars film blev det av de 308 boksidorna av ”Mördare utan ansikte”.

Vad kul jag hade under två januaridagar då jag växlade mellan att för åttonde gången läsa kriminalromanen och däremellan se filmavsnitt tills de hunnit ikapp bokhandlingen. Boken kom 1991. Filmen gjordes 1994.
Väldigt många dialoger från boken fick utrymme i filmen, ofta ordagrant. Jag uppskattade att flera av skådisarna pratade skånska. För Björn Kjellman, som dök upp som ny polis (Blomman) en tid innan finalen på Kiviks marknad, var det såklart inga problem. Han behövde inte ens leka imitatör. Född i Ö Grevie. Uppvuxen i Trelleborg och Vellinge, som han är. Hansson hade en go grov dialekt (Åke Jörnfalk).
Det var glest med scener från Ystad och Österlen. Något som du kan läsa i texten under nästa bild. Men jag njöt av de naturscener som dök upp. Log åt hamnparkeringen i Kåseberga hamn, som fått en stor ansiktslyftning sedan filmen spelades in. Skrattade åt när Kurt och åklagare Anette Brolin tog sig uppför trappan med sin fikakorg, för att i nästa sekvens dyka upp i en kraftig backe som ligger en bit därifrån. Jag tror knappast duon tog den vägen ner och upp för skojs skull, efter det nådde de Ale stenar.  😀

rolf-larsgard

En polis spelar ibland för dum för att vara trovärdig. Rolf är en aning för mjuk och full av glitter i ögonen i några lägen för att matcha bok-Kurt. Annars gör Lassgård det strålande. Trots feldialekten.
Festligt att tre sångare/artister är med på ett hörn. Östen Warnerbring dyker upp som flyktingföreståndare. Sonja Stjernqvist förhörs i Gladsax och receptionisten Ebba spelas av Gunnel Nilsson-Göransson.
Det är många duktiga skådisar inblandade. Sven Wolter, Ernst Gunther och Nina Gunke för att nämna några.
Nostalgiskt att se Carina Lidbom och Cecilia Frode i yngre upplagor.
Ibland tar filmen boksekvenserna i en annan ordning. Vissa saker har plockats bort. Andra gjorts mer tydliga.
Filmens Wallander får uppleva två istället för en romans.  ❤
I boken är mitt favoritvittne, bankkassörskan Britta-Lena Bodén, på Sandhammaren en semesterdag, precis som hon är i filmen.
Skillnaden är annars festlig.
I boken skämdes Wallander när han åkte till populära Sandhammaren och ropade på Britta-Lena. Orsaken var hennes minimala bikini. Kurt försökte hålla blicken i styr.
I filmen handlade det istället om en nakenstrand. Wallander stod kvar vid en tall och ropade in i hopen av snoppar och annat synligt.
I boken fick Britta-Lena skjuta på sin planerade Ölandsresa nästa dag.
I filmen handlade det istället om närliggande Bornholm.
Jag fastnade för en titel när rollistan rullade på. Slagsmålskoordinator Benny Hedlund. Bildkvaliteten tycker jag stundtals har åldrats rejält. Det gör inget. Jag hade riktigt trevligt. Jag såg att det även fanns möjlighet att se ”Hundarna i Riga” på Öppet arkiv. En film som spelades in samma år, 1994. Det finns en risk att jag kommer att göra samma sak. Eller vad tror du läsare? Kanske gör jag det bara i smyg. Mellan alla andra hemliga projekt. 😉

Mest längtar jag efter att få ge en födelsekram till en tjej som vi ska hämta på stationen i kväll. Jennifer fyller 21 år idag. ❤
I morse var det första gången som hon vaknade på sin dag, utan sin sjungande gamla familjskara. Mysigt att hon är ledig i flera dagar och kunde komma ner till Ystad. Annars var det meningen att vi skulle upp till Uppsala. Istället fick det bli tvärtom. Eftersom hon i nästa vecka ska på anställningsintervju för sommarjobb och en annan dag senare under veckan, ska träffa personal på sin praktikplats, dit hon ska längre fram under terminen. Slå flera vårflugor i samma smäll. Jag önskar dig läsare en trevlig helg.

 

Annonser

Elfte boken i serien om Kurt Wallander; ”Handen”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut.  ❤

sista-boken

Elfte boken i Wallandersviten:
Handen, 2004/2013, 122/312 sidor. Leopard förlag.

Tidsintervall:
Den relativt korta berättelsen startar lördagen den 26 oktober 2002 och slutar några dagar innan jul samma år.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Har varit polis i över 30 år. Han är nu den som arbetat längst som kriminalpolis i Ystad. En gång hade han varit yngst.

polisen

Familj:
Linda: Bor hos sin far men är lovad ett hyreskontrakt på en lägenhet.
sidan-arton
maklare

Wallander gick in genom dörren. Han bläddrade i kataloger och såg på fotografier av olika hus. Oftast var priset för högt. En fattig polis kanske ska bo i lägenhet, tänkte han ironiskt.

Kollegor:
Linda Wallander: Har jobbat ett år på Ystadspolisen.
Martinson: Hans tjocka bruna hår var borta och han hade blivit flintskallig. Han kör bil ryckigt.
Sven Nyberg: Humörstark och duktig kriminaltekniker.
Lisa Holgersson: Polischef. Kanske den bästa chef Kurt haft.
Stefan Lindman: Kom till Ystadspolisen ungefär samtidigt som Linda. Han och Linda har något slags förhållande.
polishuset

Personer utanför polishuset:
Stina Hurlén: Ung rättsläkare från Lund.
Karl Eriksson: Kusin till Martinsons fru. Vill sälja sitt gamla tomma hus.
Hanna Trulsson: En gammal kvinna och granne till Karl.
Evert Trulsson: Ägare till en gård.
Kristina Fredberg: 65 år. Malmö. Sladdbarn till Ludvig och Alma Hansson.
Simon Larsson: Arbetade som polis i Ystad när Kurt kom dit. Numera bor han på ett äldreboende strax utanför Tomelilla.
Richard och Irina Pettersson: Han slipade saxar och knivar. Paret var vänliga och pålitliga. Då kallades de tattare. Idag kallas dom resande.
Katja Blomberg. 40-årsåldern: Malmö. Barnbarn till Richard och Irina. Två gånger dömd för misshandel. Har suttit på Hinseberg. Begått bankrån med sin dåvarande man. Ludvig Hansson: En gång i tiden ägare till ett hus i Löderuptrakten.
Kaarin, Elmo och Ivar Pihlak: Estnisk familj som kom till Sverige från Danmark i februari 1944. Begärde utflyttning till Danmark i november samma år.

Bokens dos av kärlek & erotik åt Kurt:
Wallander kunde inte undvika att kasta en blick på Kristina Fredbergs dotters ben. Sedan uppfattade han att Linda såg på honom med rynkande ögonbryn. Varför bad jag henne att följa med? tänkte han.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Behåller som vanligt många tankar för sig själv. På gott och ont.

Kurts hälsa:
Han går omkring med en växande känsla av olust som han inte berättar för någon enda människa.

Det fanns ingen hiss. Wallander flåsade tungt när de kommit upp. Linda såg strängt på honom.
”Du kommer att få en hjärtattack om du inte börjar motionera.”
strandpromenad
Dagen efter var en klar decemberdag med gnistrande sol. Wallander steg upp tidigt och tog en lång promenad längs havet innan han vid åttatiden bestämde sig för att bli polis igen och återvände till polishuset.

Nyckelspår & Villospår:
En hand, en tandlagning, en häst & vagn, ett blindspår och en låda på vinden.
dagbockerna
I Lådan fanns fyra almanackor. 1941, 1942, 1943, 1944. Wallander satte på glasögonen och började bläddra i almanackorna.

Kopplingar till tidigare böcker:
Många år hade gått sedan han och far gjort sin gemensamma resa till Rom.

Grodor i boken:
Martinson eller Martinsson? Här fick kollegan bara ett s.

Wallander har skjutit ihjäl mer än en person i tjänst. Bra för sömnen och psyket att minska ner det till en ”enda” gång.

Nyberg körde knappast sträckan från sin bostad till gården på nitton minuter, mitt i natten. Inte ens mitt på dagen.

Kuriosa:
Kurt och Linda har ett avtal på söndagarna så länge hon bor hemma hos sin far. Denna röda dag är en frizon då ingen har lov att kritisera den andra. Söndagarna är proklamerade som dagar reserverade för vänlighet.

Varje gång Wallander kom till en plats om natten där arbete pågick, fick han en känsla av att han klev in i en filminspelning.

Nybergs skitiga overaller var så välkända att de en gång varit ett ämne för ett inslag i den lokala nyårsrevyn.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Det fanns en skönhet som bara ålderdomen kunde ge en människa. Hela livet låg inristat i ansiktets rynkor.

Oordningen bland buskarna bar på en berättelse.

Det förflutna hade slagit igen sina dörrar.

Han tänkte det var en människa han aldrig skulle möta igen i sitt liv. Men knappast en människa han helt och hållet skulle glömma.

Han önskade att huset inte varit ett troll som plötsligt spruckit i solen.

Han tänkte på ingenting och han ville ingenting. Det var mer än nog att fortfarande vara levande.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Se mig som en fiende”, svarade Wallander muntert. ”Men gärna en fattig fiende.”

”Varför har handen börjat vandra upp ur jorden”, sa Wallander.
”Den kanske ville upp för att vinka till oss och tala om att det fanns något i jorden som inte borde vara där”, svarade Martinson.

Han borde egentligen anställa förhör med gravstenarna på kyrkogårdarna i trakten. Det var där alla tänkbara vittnen eller andra inblandade fans.
kyrka

Privat sorg:
Jag kommer aldrig att hitta ett hus, tänkte han. Inget hus, ingen hund, heller ingen ny kvinna. Allt blir vid det gamla.
huset

Ett kort ögonblick överfölls han av en impuls att bara ge sig iväg. Ta bilen och lämna Skåne för att aldrig komma tillbaka.
tolv

Antal mord/dödsfall:
4 st.

Bosse Lidéns betyg:
3/5

Sista tre meningarna:
Julen det året var kall.
Från Östersjön drog isande vindar in över Skåne.
Vintern hade kommit tidigt.

mojlig

Baksidestext:
En höstdag 2002 får Kurt Wallander plötsligt möjligheten att förverkliga en gammal dröm, att flytta från Mariagatan i Ystad till ett hus ute på landet. Men drömmen förvandlas till en mardröm. I husets trädgård hittar Wallander först ett nergrävt lik, sedan ytterligare ett.
Den kriminaltekniska undersökningen visar att de legat ett halvt sekel i jorden. Men vilka var dessa personer? Och hur kommer det sig att ingen någonsin har anmält dem saknade?
Wallander och hans kolleger tvingas söka sig bakåt i det förflutna för att hitta svaret på gåtan. Spåren leder mot en tragedi, där det är svårt att veta vem som egentligen är offer och vem som är förövare.

Handen innehåller också ett extramaterial för alla Wallanderfans: ett uppslagsverk till Wallanders värld med kulturella referenser, personer och platser som förekommit i romanserien.
Sanningen är snarare att ”extramaterialet”(Guld värt för ”nördarna”) innehåller en berättelse som heter Handen.

Personligt:
Det känns vemodigt att ta farväl av både Kurt Wallander och Henning Mankell för att låta dem vila i frid.
Personligen anser jag att ”Den orolige mannen” är det perfekta slutet för den fantastiska sviten i serien om den fiktiva polisen, som fick sitt efternamn via ett bläddrande i telefonkatalogen. ”Handen” är mest en present till kalenderbitarna och en slant till ex. förlaget.
Om jag lever om några år kommer jag att börja om med ”Mördare utan ansikte” (åttonde gången) och fortsätta läsa kronologiskt, precis som jag gjort tidigare. Alltid lika nöjd med sällskapet. Fascinerande nog, ger det mig nya fräscha tankespår vid varje reprisläsning, som viker av från de nya böcker som jag läser varje år. Ett utmärkt och kärt komplement. Väldigt ofta slår Mankell sina adepter på fingrarna och det förvånar mig att flera svenska kriminalförfattare säljer miljontals böcker. De kan vara både direkt mediokra och ”skapligt bra”. Ändå nuddar de oftast bara vid Mankells anklar. En del utländska författare når ända upp till axelhöjd.

Kurt Wallander dras mer och mer in i dimman och hans återstående liv blir hans privata tid, skriver Mankell så briljant. Själv ska jag ta några steg bort från bloggvärlden på obestämd tid och istället leka med ord och kanske bilder på annat sätt. Jag hoppas slippa tät skrivdimma. Mycket troligt kommer jag att göra små återtåg, när jag har något att visa eller berätta, eller om längtan blir för stor. Bloggvandringar vid vissa tidpunkter är tänkt att bli trevliga andningshål. Fysiska promenader vid havet är som alltid batteriladdande. Där både hämtar och lämnar jag tankar av alla dess slag.
7

1 139 blogginlägg finns där gratis för alla som är nyfikna och ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” finns givetvis att beställa för den som är lässugen på två fysiska böcker. Det är utan tvekan de två projekten som jag lagt ner mest arbete och tid på. Bloggen är bara en kul bilaga där mina texter långt ifrån alltid varit ”tvättade”.

solveigs-forslagfacebook
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Under 2017 kommer de bloggbesökare som läser raderna här under detta blogginlägg, att kunna köpa böckerna för endast 101 kr/st (+ porto 49 kr). I en stor blå postpåse går det i två böcker till samma porto (om du köper två böcker får du dem till priset 250 kr så blir det jämnt och bra).  😀
Följ anvisningar på länken ”köp bok/köp böcker, men justera priset som du ska sätta in på kontot. Andra ”okända” människor som INTE läser detta blogginläggsslut betalar än så länge normalpris. För detta är min sista hyllning till Henning Mankell och en ”present” till dig som ännu inte köpt en bok eller som vill köpa fler och ge bort och ”orkat” ta dig ner ända hit ner i texten.

På återseende. Bosse Lidén  ❤

medelalders-par

Tidigare blogginlägg i denna hyllning: https://bosseliden.wordpress.com/2016/02/03/forsta-boken-i-serien-om-kurt-wallander-mordare-utan-ansikte/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/02/22/andra-boken-i-serien-om-kurt-wallander-hundarna-i-riga/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/03/28/tredje-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-vita-lejoninnan/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/04/25/fjarde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-mannen-som-log/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/05/22/femte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-villospar/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/06/26/sjatte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-femte-kvinnan/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/07/25/sjunde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-steget-efter/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/08/31/attonde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-brandvagg/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/09/24/nionde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-pyramiden/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/08/tionde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-orolige-mannen/

 

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag kunnat prata om Kurt Wallander och eget skrivande i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Var rädd om dig kära läsare.

Sjätte boken i serien om Kurt Wallander; ”Den femte kvinnan”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

1

Henning Mankell föddes 3 februari 1948 i Stockholm. När han var två år gammal flyttade familjen till Sveg där fadern arbetade som häradsdomare. Familjen bodde i tingshuset i Sveg och den unge Henning tyckte mycket om att lyssna på de vuxnas diskussioner om brott och straff.

Sjätte boken i Wallandersviten:
Den femte kvinnan, 1996, 474 sidor. Ordfronts Förlag.
Engelsk Titel: The Fifth Woman. Publicerad i 29 länder.

2

Personligt:
Nästan varje gång som jag parkerar bilen på Liregatan i centrum tänker jag på mördaren. Det händer även när jag åker tåg att mina tankar glider iväg till olika sidospår.
Tre teman i boken är kvinnosyn, moral och medborgargarde.

Tidsintervall:
Prologen utspelar sig i Algeriet-Sverige i maj-augusti 1993. Därefter börjar kapitel 1 i Skåne den 21 september 1994 och slutar i en epilog 5 december 1994.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Kriminalpolis. Bor kvar på Mariagatan i Ystad.
3
Wallanderbakelsen kan du testa på Fridolfs Konditori.

Familj:
Linda: Dotter. Kombinerar denna höst studier på en privat teaterskola med arbete som servitris på en lunchrestaurang på Kungsholmen.
Kristina: Syster i Stockholm.
Far Karl Wallander och hans nya fru Gertrud.
Mona: Exfrun som bor i Malmö.

Kollegor:
Martinsson: Funderar starkt på att sluta som polis. Oroar sig ständigt för att bli förkyld. Ebba: Ystadpolisens receptionist i över trettio år.
Lisa Holgersson: Den nya polischefen. Skaffat ett hus i Hedeskoga.
Ove Hansson: Är duktig på att samtala med vittnen. Har annars många andra dåliga sidor, enligt Kurt.
Ann-Britt Höglund: Den yngsta kriminalpolisen.
Per Åkesson: Åklagaren är fortfarande kvar i Ystad och Sverige. Äntligen har han berättat för sin fru om att han sökt en tjänst vid FN:s flyktingkommissariat i Sudan.
Karl-Evert Svedberg: Släktkär och barnkär. Brukar ta en bastu i all ensamhet i polishusets motionsrum på fredagskvällarna.
Sven Nyberg: Polistekniker. Vresig och duktig som vanligt.
Peters: En fåordig polisman med stor erfarenhet. (Den här gången saknas Norén i det gamla tvåmansteamet.)
Bergman: En ung polisman.
Laurin: Trafikpolis som får en ovanlig uppgift. Packa en resväska.

Förstärkningar utifrån:
Hamrén: Från våldsroteln i Stockholm. Dyker upp för andra gången detta år. Piprökare. Augustsson och Hartman: Två polismän som ansluter från Malmö.

Personer utanför polishuset:
Holger Eriksson: 79 år. Amatörpoet. Tidigare hästhandlare i bilar.
Gösta Runfeldt: 49 år. Ägare till en blomsterhandel i Ystad. Änkeman.
Vanja Andersson: 53 år. Butiksbiträde i blomsterhandeln.
Sven Tyrén: Kör ut eldningsolja i en stor tankbil.
Ylva Brink: 62 år. Barnmorska på Ystad BB och kusin till Svedberg.

BB

Hon väntade tills klockan hade blivit halv tre på natten. Av erfarenhet visste hon att det var då tröttheten kom smygande. Mellan klockan två och fyra var risken för att slumra till som allra störst.
Prytz: Ambulansförare.
Sten Widén: Gammal vän till Kurt. Endast telefonkontakt denna gång.
Lars Olsson: Bor på en gård utanför Svarte. Passionerad orienterare.
Olof Hanzell: En pensionerad kapten som bor i Nybrostrand.
Bo Runfeldt: Revisor. Son till Gösta.
Lena Lönnerwall: Baskettränare. Dotter till Gösta.
Eugen Blomberg: 51 år. Bor i Lund. Forskningsassistent på Lunds universitet.
Jacob Hoslowski: Bygdeoriginal. Bor ensam i en stuga utan telefon.
Maria Svensson: 36 år. Driver en liten handelsträdgård i Sövestad.
Robert Melander: Svenstavik. Jobbar inom kyrkoförvaltningen.
Krista Haberman: Polska som försvann mystiskt för tjugo år sedan.
Johan Ekberg: 32 år. Brynäs. Legosoldatkunnig.
Kalle Birch: Kriminalpolis i Lund.
Åke Davidsson: Tjänsteman på socialförvaltningen i Malmö. Åke har en ovanlig ögonsjukdom och ser mycket dåligt i mörker.
Katarina Taxell: Lund. 33 år. Nybliven mamma till en pojke. Fader okänd. Ensamstående.
Eskil Bengtsson: Har ett åkeri.
Terese Martinsson: 13 år. Polisdotter i Ystad. Blir attackerad utanför skolan.
Yvonne Ander: 47 år. Tågmästare. Bor på Liregatan i Ystad.
Tore Grundén: Hässleholm. Banktjänsteman som träffar fru Fortuna på perrongen.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:
Telefonsamtal till Baiba i Riga. Kurt vill verkligen gifta sig med henne och att hon flyttar till Ystad. Han drömmer om ett hus på landet med Baiba och att köpa en hund.

Per Åkesson hade träffat sin yrkeskollega Anette Brolin i Stockholm.
”Hon bad mig att hälsa till alla här nere. Men speciellt till dig.”

”Om jag vill att du ska komma?”
”Ja?”
”Det finns inget jag hellre vill.” (t-samtal med Baiba)

Baiba ska komma till Sverige 8 december. Den här gången skulle de på allvar tala om framtiden, inte bara om när de kunde träffas nästa gång.

Kurts bil:
En gammal Peugeot som visar ålderdomstecken och gav upp strax söder om Älmhult. Trots dyra reparationer litar han inte längre på bilen. Det sista som skrivs om bilen är att den hackade misstänkt på vägen till polishuset.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han lovar telefonledes att komma ut till Gertrud, fast han vet att han aldrig kommer att hinna under dagen. ”Jag lever ett liv där jag alltid gör människor besvikna”, tänkte han uppgivet.

Han ber Ebba i smyg att ringa pressen så att de snabbt ska bli informerade om att polisen är på väg, med blåljus och sirener, till åkeriägaren Eskil Bengtsson.
”Hur i helvete vet pressen att vi är här?” frågade Hansson.
”Säg det”, sa Wallander och tänkte att Ebba både var pålitlig och snabb.

När det ska gå snabbt har han inte tid att samla ihop hela spaningsgruppen. Då väljer han solo eller någon av de närmaste och de kör ett eget race. Den här gången med Ann-Britt Höglund.

Kurts hälsa:
Pigg och solbränd i starten efter Romresan med sin far.

Äntligen kom han iväg till en optiker för att fixa läsglasögon.

Optiker

Optikern hade sin affär på Stora Östergatan i närheten av Pilgränd. Han fick besked om att han måste vänta några minuter. Han bläddrade igenom tidningarna som låg på ett bord. Det fanns en bild på honom som måste ha tagits för mer än fem år sedan. Han kände knappt igen sig själv.

Wallander reste sig mödosamt upp. Det stramade i knäna.

En kraftlöshet kommer över honom ibland. Orsaken är sorgen efter sin fars plötsliga död.

Hans samlade sömnunderskott var stort. Kraftlösheten fanns som ett blysänke djupt nere i hans medvetande. Han låg orörlig i sängen med öppna ögon. Människan är ett djur som lever för att orka, tänkte han.

Just nu är det som om jag inte klarar det längre. Hela han behövde någon form av helrenovering.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Rydberg skulle ha gått rakt på kärnan i sin Bergspredikan. Han skulle ha sagt åt mig att nu gällde regeln tålamod mer än någonsin.

Minneslund
Minneslunden på Nya Kyrkogården i Ystad.

En brottsutredning är en sorts byggarbetsplats. Allt måste göras i rätt ordning för att det ska fungera.
De händelser som inträffat först inte nödvändigtvis låg tidigast i en orsakskedja.

Rydberg brukade säga att det var en oförlåtlig synd att kasta en kollegas anteckningar.

”I mellanrummen uppstår klarheten”, hade Rydberg sagt en gång på balkongen, när han var ordentligt berusad.

Nyckelspår & Villospår:
Loggbok, blomsteraffär, Orkidésafari, hackspettsdikt, sugrör, magnetpensel, järnfilspån, lösnagel, medborgargarden, brutalitet, blå plastklämma för namnskylt, kvinnlig parfymdoft, lönnfack i en chiffonjé, SJ tidtabell mellan Malmö-Stockholm, tom hundbur, informell krisgrupp och legosoldater.

Harpegatn

Harpeg

De letade sig ner en halvtrappa till det underjordiska planet. Wallander kände den syrliga doften av vinteräpplen. De kom in i en korridor där rödmålade ståldörrar ledde till olika förvaringsrum. Det var Ann-Britt Höglund som hittade rätt. Wallander noterade att ett extra lås var inmonterat i dörren. 

Kopplingar till tidigare böcker:
Fortfarande tänkte han med vånda på den hopplösa jakten på en seriemördare som till slut visade sig vara en sinnesförvirrad pojke på bara 14 år. (Villospår)

Vandringarna på stranden i Skagen. (Mannen som log)

Han tänkte med olust på den kvinnliga fastighetsmäklaren som försvunnit och sedan hittats mördad, nerstoppad i en brunn. (Den vita lejoninnan)

Minnesbilder från sommaren irrade förbi i hans huvud. Höll det på att hända igen? Har vi fått en galning till att leta efter? (Villospår)

Kommer du ihåg Mats Ekholm? Han med dom psykologiska profilerna? (Villospår)

Den kvinnliga prästen från i somras skulle officiera vid faderns begravning. (Villospår)

Den förra bilen som också var en Peugeot hade brunnit upp på E65:an en natt något år tidigare. (Mannen som log.) Orsaken var att någon placerat sprängämne i bensintanken.

Ambulansen hade just kommit in med en berusad och nerblodad man. Wallander kände igen honom. Han hette Niklasson och hade skrotupplag utanför Ystad. (Mannen som log)

Wallander mindes den natt för några år sedan då han hade vaknat med våldsamma smärtor i bröstet och trodde att han hade fått en hjärtinfarkt. Den gången hade akutintaget legat på ett annat ställe. (Hundarna i Riga)

”Du minns för några år sedan”, började Wallander. ”När jag hade skjutit ihjäl en människa ute i dimman vid Kåseberga. Och kört ihjäl en annan på Ölandsbron. (Den vita lejoninnan) Jag var borta nästan i ett år. Ni trodde till och med att jag hade slutat. Sen skedde det där med advokaterna Torstensson. Och plötsligt vände allt. Jag skulle skriva under min avskedsansökan. Istället gick jag tillbaka i tjänst.” (Mannen som log)

”Jag kände igen dig. Från tidningar. Från i somras.” (Villospår)

Grodor i boken:
Han skulle snart fylla 47 år. Det gick inte att komma ifrån. (Detta gjorde han den 30 januari). Det svajar med ”tiden” då och då och Mankell höftar lite slarvigt. Han borde låtit Kurt Wallander ha ”rätt” ålder genom hela boksviten.

Nog tror jag att det gick tåg ganska regelbundet mellan Malmö och Ystad mitt på dagen även 1994.

Kuriosa:
Kurt har precis varit en vecka i Rom med sin far som äntligen fått se sin gamla dröm gå i uppfyllelse.

Kurt är kräksjuk och sjukanmäler sig. Då får han reda på att en färja sjunkit utanför Tallinn. Hundratals människor har visst dött.
”Det lär ha varit en hel del polisanställda med på färjan”, sa Martinsson. Estonia.

Denna gång är det Ebba som får i uppgift att ringa till Kurts far och förklara vad Kurt håller på med.

Wallander tog upp sin telefon ur fickan.
”Vad gjorde vi innan vi hade dom här? Jag minns det knappast längre.”
”Vi gjorde precis som nu”, svarade Hansson. ”Men det tog längre tid. Vi letade efter telefonkiosker.”

Wallander har slagit Mona en gång under äktenskapet. Hon hade fallit med nacken mot en dörrpost och svimmat några sekunder.

Linda berättade för sin pappa att hennes farfar skrev dikter som han visade för henne.

Wallander la tankspritt handen på telefonen för att ringa till sin (döda) far.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Landsbygdens folk är som djuren i skogen.

Rom hade varit hans Mecka.

Döden kommer alltid olämpligt, antingen den innebär att en kopp förmiddagskaffe inte blir drucken, eller något annat.

Jag ser fram emot att skriva privata brev från Sudan. Jag tänkte jag skulle ta reda på hur många vänner jag har. Som svarar på dom brev jag förhoppningsvis skriver.

Linda frågade sin pappa varför det var så svårt att leva i Sverige. ”Ibland har jag föreställt mig att det handlar om att vi har slutat stoppa våra strumpor”, svarade Wallander.

”Möjligen behöver vi ett annat samhälle”, sa Martinsson. ”Med färre fallskärmsavtal och större gemenskap.”

Min arbetsbörda är alltid stor. Jag klarar den inte om jag samtidigt också ska släpa omkring på mig själv.

En människa som alltför lätt fick blåmärken om man tryckte på henne.

Det sämsta man kan göra i det här landet, på samma sätt som överallt annars, är att döda en polisman. Det näst sämsta är att attackera en polismans barn.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Far hade undrat vem av dem som höll på att bli gammal och själsligt förvirrad när han hört Kurt prata med sig själv.

När Wallander vaknade vid inflygningen mot Sturup såg han att kvinnan bredvid honom satt och stoppade strumpor.

Privat sorg:
Sin fars diagnos Alzheimers sjukdom oroar i bakgrunden.

Kurt vill så gärna hitta tillbaka till den kontakten han hade med sin far innan Kurt bestämde sig för att bli polis. Han har ständigt burit på tanken att någon gång få reda på sanningen om varför hans far inte gillade beslutet och ständigt hackat på polisyrket.

Sandhammaren
Hans far tog hans arm när de skulle passera den sista klinten.
”Det är vackert här”, sa hans far.
De tog en långsam promenad längs stranden. Wallander tänkte att det kanske nu skulle vara möjligt att börja tala med honom om tider som varit. Men det var ingen brådska. Plötsligt stannade hans far mitt i steget. ”
Vad är det”?
”Jag har mått illa några dagar”, svarade han. ”Men det går snart över.”

Kvart i tio, måndagen den 3 oktober 1994 kom samtalet till Kurts kontor.
”Vad är det som hänt?” frågade han.
”Din far är död. Han ligger där ute bland sina tavlor.” sa Gertrud i telefonen.

Wallander stannade. Han hade fått en klump i halsen. När skulle han egentligen få tid att bearbeta sorgen efter sin far? Livet kastade honom fram och tillbaka. Snart skulle han fylla femtio. Det han mest av allt fruktade var att livet skulle bli så obegripligt att han inte längre kunde hantera det.

Antal mord/dödsfall:
11st.

Krageholmssjön

Krageholmssjön låg i närheten av den triangel han tidigare sett framför sig.
Hansson tycktes sitta och tänka på samma sak. ”Sjön ligger mitt emellan Lödinge och Marsvinsholmsskogen”, sa han. ”Det är inga stora avstånd.”

Bosse Lidéns betyg:
Fem glada gubbar av fem möjliga. 5/5  🙂

Sista två meningarna:
Något var nu kanske äntligen över. Den skånska hösten gick mot vinter.

Baksidetext:
En stjärnklar natt i september 1994 ger sig en stillsam äldre herre, fågelskådare och fritidspoet, ut för att följa flyttfåglarnas avfärd från Skåne. Men han snubblar på stigen och faller i en infernaliskt gillrad fångstgrop på sina ägor. När Kurt Wallander hittar honom hänger han spetsad till döds på skarpvässade bambupålar, omsvärmad av kråkor. Kort tid efteråt försvinner en blomsterhandlare spårlöst. Även han hittas avrättad i skogen. Vad är det som drabbar dessa försynta herrar? Vilka är de egentligen? Kurt Wallander och hans kolleger inom Ystadpolisen förstår snart att dåden handlar om välriktad hämnd. Men den de jagar är en minutiöst förberedd mördare som med lätthet lurar in sina förföljare på fel spår …

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ankis fjärde titel – GRATTIS

9

Uppgift nio av trettio: Här står mycket på tillväxt.
Svar: 10 bokstäver
Facit: PLANTSKOLA
Vinnare: Anki Arvidson, 2 minuter 45 sekunder.
Fakta om nästa uppgift: Kategori A

Aktuell tabell:
1. Anki Arvidson, 26 poäng ❤ ❤ ❤ ❤
2. Annika Sohlin, 17 poäng ❤ ❤
3. Susan Johansson, 14 poäng ❤ ❤
4. Wiolettan, 14 poäng
5. Inger Börmark, 13 poäng
6. Signhild Hortberg, 10 poäng
7. KerstinCecilia, 8 poäng ❤
8. Gunnel Moberg, Lma, 8 poäng
10. Ing-Britt Jönsson, Gunbritt, Marie Kristoffersson, 7 poäng
13. Maj Johansson, Eva Rohlén, Åsa Bäcklund, 6 poäng
16. Ditte Akker, Cecilia Ottosson, Gunilla Wahlberg, Per Börmark, 5 poäng
20. Börje Carlsson, Znogge, Ezter, 4 poäng
23. Lisbeth ”Lippe” Forsberg, 3 poäng
24. Yvonne Carlsson, Ethel Hedström, Solveig Svensson, Tant Glad, 2 poäng
28. Primrose, RosMarie Danielsson, Maria Bergman, Ingrid Levander, Skåningen, Minton, Åse Holmander-Mehlin, Gun Toresson, Susie Bloom, Lotta Modin, Agneta Truelsen, 1 poäng
39. Inez Carlsson, Gittan Jacobsson, 0 poäng
41. Övriga

* Rött namn betyder att personen vunnit en titel.
* Gröna siffror betyder att deltagaren uppnått gränsen femton poäng.
❤ antal titlar/segrar.
* Om två eller fler ligger på lika poäng är antalet grensegrar avgörande i första läget.

Självklart är det bäst att trycka på ”Följ” min blogg– står långt upp i höger marginal.

Fast text:
A. Tio uppgifter kommer att dyka upp på klockslagen 07.00, 10.00, 15.00, 18.00,19.00, 20.00 och 21.00.
B. Tio uppgifter läggs in på bestämda klockslag. När? Detta kommer att berättas om här på bloggen.
C. Tio uppgifter kan komma när som helst under månaden.

OBS! Ibland kan det bli mer än en fråga samma dag. Exempelvis när lekledaren behöver fritid en annan dag. 🙂

EFTER det att en uppgift är stängd kommer jag att föra in en aktuell tabell UNDER uppgiften, lämna rätt svar, tala om vem som har vunnit och berätta om nästa uppgifts kategori, A, B eller C. (så fort som jag hinner) 😀

Sveriges största flygsandsfält

 

I söndags fick vi med oss våra döttrar på en familjeutflykt. Önskemålet var ett besök vid en av Sveriges finaste stränder. Här var vi på semester 2007. En aning overkligt att det sju och ett halvt år senare var tjejen på bilden som körde bilen till Sandhammaren.

Tvåochenhalv

Jennifer tycks vara en populär bilchaufför. Jag såg okända personer tacka henne i trafiken. Själv fick jag hålla till goda med en plåthälsning på parkeringen.
Sju

Vad mysko. Det fanns många bilar på parkeringen. Det var soligt och fint. Konstigt nog mötte vi mest människor som var på väg tillbaka på den trånga strandvägen. Endast ett par med hund gick framför oss. När vi kom fram till slutet på stråket såg vi orsaken. Det saknades nästan helt strand. Strandremsan var uppslukad av vatten.
Ett

När Solveig noterade att paret med hund vågat sig ner bestämde vi oss för att haka på. Våra tjejer hade försvunnit iväg bland dynerna och lekte snöbollskrig. Om vattnet bestämt sig för att attackera snabbt skulle vi fått jobba för att ta oss uppför till säker mark.
Två

Visst är det vackert. Det är svårt att tänka sig att sjörövare hade sitt näste här. De vilseledde sjöfararna med falska ljussken, som var menat att likna fyrljus, vilket bidrog till att skeppen gick på grund. Fartygen plundrades och de överlevande gick hemska öden tillmötes, då de slogs ihjäl av sjörövarna. Det var tur att kung Karl XI lät hugga ner ekskogen på området där rövarna hade sitt näste.

Tre

Just Sandhammarens stora sanddynsområden utgör Sveriges största flygsandsfält. Flygsand är sand som förflyttats av vinden och ofta bildar sanddyner. Flygsand förekommer främst i ökenområden och i strandområden.

Fyra

Så här såg det ut när vi vände oss om. Vi beslutade oss för att gå tillbaka innan det var försent. Vinterbad lockade inte.

 

Sex

Gustav von Heidenstam var en duktig fyrkonstruktör. Jag och Solveig bestämde oss för att besöka den kända fyren. Vi sa det till våra tjejer när de sprang förbi oss.
”Pappa. Kan du ge oss bilnycklarna. Vi fryser. Vi sätter oss i bilen så länge.”
Några bilnycklar kunde jag inte trolla fram. Jag upplyste om att jag inte varit chaufför.
Vilken tur vi hade. Den olåsta bilen var kvar. Nycklarna satt kvar i bilen. Den turen hade inte paret som enligt YA parkerade sin bil på samma parkering i helgen, för en promenad på tjugo minuter. De blev av med en väska med diverse kort, 1000 kr i kontanter och två telefoner. 😦

DSC_30120081

Det suger i magen när man varit ute och promenerat i den friska luften. Vi avrundade med en fikapaus på Olof Viktors. Personbilderna fick inte vara med på bloggen. Däremot frågade jag aldrig hallonet om lov. 😉

 

Åtta

Sedan var det så att vi delade på oss. Damtrion uppskattade inte att jag gjorde precis som det stod på tavlan på gästoaletten. Eftersom ingen hörde mitt skrik var jag tvungen att öppna dörren och skrika högt.
”Papperet är SLU! Hjälp mig! 😉

Tio
Därefter var det ingen som ville sitta bredvid mig. Vad skönt det var med eget bord. Inte så dumt med en varm Kaffe Latte, för det var lite kyligt i baken. Eller så hittar jag bara på. 😉

Nio

Nästan alltid har Olof Viktors en konstutställning. Denna tavla blev jag förtjust i.
Jag tänker mig det som är bakom hörnet som det som 2015 har att erbjuda. Jag önskar alla mina bloggbesökare ett riktigt Gott Nytt År.
Elva

Fotnot: Vad konstigt att det inte finns en enda bloggvän bland favoriterna. Skönt att allt annat viktigt kommit överst på listan och som jag använder varje dag. Nu ska det bli spännande att se vilka bloggar som blir de tio första. Vem kommer att bli nummer ett? Den som kommenterar först på detta inlägg är svaret. 😀
Ps. Du måste vara blå för att jag ska kunna komma in på din blogg. (om du har någon) 😉 Dessutom ska den leda in till din blogg. 🙂

 

Drömmer mig tillbaks en vecka

Vad råkallt det var idag när vi gick en vårpromenad på Norra Promenaden och in bland de gamla gatuhusen i vår stad. Våra tankar gick tillbaka en vecka till när vi förra söndagen njöt av vår familjepromenad på Sandhammarens vidsträckta strand. Sommartidens första ostrukna dag.
DSC007870002DSC007930007

DSC007900004

Jag blev glad när jag såg att denna okända medmänniska tog sig ända ner till stranden och gick en lång promenad i solskenet vid vattenbrynet. Hon parkerade sin bil bredvid vår och jag tänkte att det kommer inte att bli lätt för henne, bara med att gå i den djupa sanden ner till havet. Hon fixade det och fick sin belöning. 🙂

DSC008010015

Det var ingen stor mussla som Solveig hittade.

DSC007950009

En sväng upp till fyren blev det också. Sedan blev tre i familjen sugna på att klättra. 😉

DSC008030016DSC008040017DSC008070019

Även denna söndag övningskörde Jennifer. Sedan hände något magiskt. Av sig självt styrde bilen även denna gång till ett av våra favoritfik.

DSC008090020DSC008100021DSC008110022

De säljer även växter. Jag gillade namnet. Ormöga. Stackars liten. Fick du inte följa med in för din husse & matte? Kom så ska du få åka Volvo istället. Sedan ska du få något gott att äta. 😉

DSC008120023DSC008130024DSC008140025

 

 

 

Vem är den skyldige?

Gissa På Stället. Heter det så när man läser ut förkortningen GPS på ren svenska? 😉 ”Det är lika bra att erkänna. Vi har ingen TV”, sa Lars Ekborg i en klassisk monolog.
Vår Volvo är inte utrustad med en GPS. Istället kör vi med en hederlig ”Vår vägkarta” som kompletteras med centrumkartor och andra dragspelskartor. Här är bildbeviset. Visst är den tjusig. Jag får i alla fall lust att sätta mig i den röda sportbilen och sakta glida iväg på den svängiga landsvägen.

DSC_18760007

Jag tycker om att bläddra i kartböcker. Fantisera. Drömma. Dra upp riktlinjer för kommande resor. Nostalgiskt tänka på resor jag gjort tidigare i livet. Ibland när jag inte vill följa med Solveig in i damaffärer kan jag sitta kvar i bilen och göra det sistnämnda. Dagdrömma. Låta resor och tiden flytta mig både fram och tillbaka. Då har jag aldrig tråkigt. Däremot tycker jag inte om när folk gör hundöron i böcker. Leker amatörkorrekturläsare. Ändrar fel med kulspetspennor och skriver dit med sin personliga handstil. Lämnar ketchupspår, fettfläckar och… jag vill helst inte prata om det. Ni får gissa och använda er egen fantasi. Barn som ritar med färgpennor gör mig också GALE… ”Vem har kladdat i MIN kartbok? Är det någon av er bloggläsare? Sooolveig!!!!

DSC_18730004

Skojar bara. Det är jag som lekt. Det rör sig om en gammal kartbok som jag använder enbart för att ”leka” med. Mitt mål är att allt ska vara färggrant på Österlen inom några år. Egentligen finns det redan många fler vägar färglagda. Bilden har blivit över. Jag skulle lagt in den på bloggen förra våren. Då hade vi bara bott här två somrar. Faktum är att jag aldrig tröttnar. Österlen är för mig en magisk plats med smultronställen runt nästan varje krök. Då glömmer jag lätt som en plätt dimmiga skånska novemberdagar. Från mars-oktober har jag inget behov av att lämna min hemstad. Det känns nästan som om jag ständigt befinner mig på en semesterplats. Mot Sandhammaren för en strandpromenad. 🙂
Atlasbilden

 

 

Det blev varmt i mitt hjärta

Skämt1Våren har gått i baklås. Jag går här nere solo på stranden och känner mig ebb för att prata internationellt språk.

Skämt2

Märkligt. Kan det vara så att någon har vridit på klockan så tiden går baklänges? Verkar inte bättre. Eller har jag fått tomtar på loftet? Usch! Känner lätt vinteryrsel. Jag rusar vidare.

Skämt3

Inga vårtecken. Bara fårtecken.

Skämt4

”Store man. Du måste tänka positivt.”
”Tack för den passningen din lille pastej. Är du ormtämjare eller?”

Skämt5  Bäst att använda fantasin. Det är ingen vanlig strand. Det är en morotsstrand.

Skämt6  En nyfiken banan sticker upp ur ett kaninhål.

Skämt8

Det hjälpte. Genast mår jag bättre inombords. En romantisk vind från havet börjar leka med mina lockar. Tänk om ett under händer mig denna blåsiga söndag då jag varit så ebb. Det ser faktiskt ut som om… eller är det fantasin som spelar mig ett spratt?

Skämt9

Vilken tur att stranden är folktom. Där ligger verkligen något i flaskan. Vem i hela världen har skriv…

Skämt10

Måste tänka rationellt. Inte bli gubbsjuk eller sprallig. Detta var inlägg 502. Vet inte om det kommer att bli några fler här på bloggen. Undra om hon har kvar de söta… jag som hade bestämt mig för att nästa gång berätta om varför det blev ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del fyra bakom romanen. Istället känner jag mig knäsvag och mitt hjärta blöder av stolthet. Hur långt är det till… fågelvägen? Jag svävar redan på ulliga moln och…
”Solveig! Jag drömde så konstigt. Ska vi gå på vårpromenad vid Sandhammaren?”
”Förklara först för mig varför det är sand i sängen och varför du håller en brun flaska i handen?”
”En annan gång älskling. Jag ska bara…” 😉

Yxornas häll

Bild ett

Sista dagarna har jag nästan fått nypa mig i armen. Just idag för ett år sedan skojade jag med en granne och sa ”god jul“ till honom. Det hade kommit ett rejält busväder och varit snöstorm på natten. Idag behövdes ingen snöskottning. I helgen tog vi årets första riktiga ”vår-roadtrip” ut till Österlen. Extra roligt var att familjen var intakt, men tjejerna ville inte vara med på några bloggbilder. Det är inte bloggen de är emot utan att synas över hela världen när som helst. Det har varit mycket prat om det på föreläsningarna i skolan på sista tiden. Tur att jag fått tillstånd till lördagens inlägg. 😉

Variation förnöjer. Eftersom vi har en lågstadiefröken i familjen blev det en tur till ”Yxornas häll”, som ligger mellan Simrishamn och Brantevik. Det är en av de mest kända hällristningarna i Skåne och en av de äldsta. Den härstammar från äldre bronsåldern, ca 3 500 år sedan.

photo5Lika gammalt var inte det vi beställde till fikat och fågeln lät bli våra godsaker.

photo4  Den satt helt stilla. Såg ut som en död träfågel. 🙂DSC007510016

Sist gjorde jag reklam för Olof Viktors. Backagårdens café och växthus tycker vi är i samma höga klass. Min morotskaka vann över den jag åt sist på Olof Viktors. Nyttigare och godare med de stora mumsiga nötbitarna. Caféet öppnade säsongen den 1 mars. Redan var det behagligt varmt i växthuset. Helst där jag satt med solen mot mig. Minns i höstas när jag och Lizette skojade med Solveig som gått iväg till toaletten. När Solveig kom tillbaks började jag viska till henne med en förskräckt min. Berättade att jag skämdes över Lizette som satt och åt från en stor klase blålila vindruvor. Jag kunde inte fatta att hon vågade knycka en klase från vinrankorna som slingrade sig runt borden. ”Tänk om någon sett det. Har vi inte uppfostrat våra barn till att…” Lizette var neutral och åt vidare. Sedan såg antagligen Solveig Jennifers blick och förstod att så illa var det inte med lillasyster. Under tiden Solveig var iväg kom nämligen en dam som jobbade där och la druvorna på vårt bord.

photo2

photo3

Det känns som om vårbruket spårat ur. Kan bonden ha fått solsting? Jag gissar på att han drömmer om alla brev han ska få från Linda  i ”Bonde söker fru” och därför hamnade traktorn på bänken istället för på åkern.

DSC007550020

Varför kom jag akut att tänka på att motionera bort det jag just fikat?

DSC007560021

”Du där! Vet du var Hammars backar ligger? Nu har du väl ändå fått halsduken fel? Vi har precis varit där inne och fikat och tittat på fina saker i butikerna.”  ”Solveig! Såg du vad brun han redan var? Varför fick du så bråttom till bilen?”

DSC007590024Måste ha varit rekord för Jennifer när det gäller att övningsköra. Jag tycker att hon gjort rejäla framsteg och förstår inte varför hennes bilskollärare har drabbats av magsår och hela tiden byter bort just hennes lektioner. 🙂 Under flera av milen höll hon till höger på vägen. Genvägen över klitterna i Sandhammaren ruskade om både bil och passagerare. Blev inte riktigt klok på varför hon ville tävla med katamaranen som gick till Bornholm. Ibland kan det vara en fördel att inte fråga för många söndagsfrågor och som tur var hade jag med danska pengar och det är ingen manetsäsong ännu. 🙂 Ser man bara problemen från den ljusa sidan blir det mesta bra. Annars får man vänta på rätt vindar.

photo6
Hammars backar. Här har vi varit några gånger. Ligger ganska nära Kabusa skjutfält. Vi läste på anslagstavlan att man skulle hålla sig undan vissa övningsdagar i nästa vecka.

DSC007680033

Vad roligt att se allt spring som fanns i tjejerna. Det smittade nästan av sig till oss lite äldre. Backen känns i benen både upp och ner. Annars var det mycket dis häruppe. Nästa gång kommer jag att köra av strandvägen inne i Hammar istället. Jag såg på en karta på anslagstavlan att det var möjligt att nå fram riktigt långt på en slingrande grusväg. Tänk att välja en lite varmare klar dag med en fikakorg. Vilka öppna vyer mot Östersjön och inåt landet. Fortfarande har vi kvar att bevittna solnedgången vid Ale Stenar. I sommar kanske det blir av.