Dessa underbara lässtunder på hösten

Jag har precis skrattat, haft våta ögon och retat mig stundtals på konsulten Kenneth V Andersson. Det sistnämnda för mina personliga åsikter om konsulter. Kenneth spädde med råge på mina fördomar om ”yrket utan samvete”.
Mikael Bergstrand gör det så bra. Låter läsaren i en långsam takt se hur huvudpersonen granskas från sin barndom till sin gråa nutid när saker ställs på sin spets. Extra kul att läsa om Österlen där jag har många personliga minnen från. Boken ”lever” under de ca trehundra sidorna. Jag hinner ha många funderingar om hur sanningen ser ut. Har hans mamma som var en mycket duktig simmare drunknat i de luriga strömmarna vid Baskemölla? Eller har hon tagit sitt liv? Eller är det så att hon fejkat och lever med en konstnär? Smidigt berör författaren många intressanta ämnen, levandegör personer på sitt speciella sätt, som jag kommit att älska. Kenneth har verkligen skäl att vara som han blivit. Läsaren inser att det är inte alls konstigt att han väljer bort saker som äktenskap, barn och vänner. Materiellt har han nästan allt. Det är först när han själv väljs bort som boken får nerv.

Samtidigt hade herr Bergstrand inte det lätt att fånga mig EFTER megaboken Delhis vackraste händer. Nu har han gjort det 2-3 gånger på raken, på många positiva och skilda sätt. Inser också att hans humor är snarlik min. Vilken tur att jag är lyckligt gift och inte behöver ge mig ut på Tinder. Det verkar vara direkt livsfarligt. 😉

Denna trion kom Solveig hem med igår. Alla är reserverade till mig och de är på bara tvåveckors lån. Med andra ord hårt tryck på titlarna. Vilken av böckerna hade du börjat med? Har du läst någon och kan ge mig ett betyg mellan 1-5? Själv ser jag med spänning fram emot att läsa dem. Kanske kastar jag en tärning och låter ödet bestämma. Egentligen borde jag vänta tills det är ”Winter” med en bok. 😉 Är det sådant som kallas för ”Göteborgsvits”?