Film nitton av femtio

Prinsessa på viftbild 1

Prinsessa på vift / Roman Holiday
Genre: Romantisk komedi, 113 minuter, 1953.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 102/120

Extra: Visst är teckningen otroligt skickligt ritad? Den är tecknad av Laila Larsson alias Regnbågen. Hon var femton år gammal när hon gjorde den på sitt flickrum i Ystad, av alla städer. Nu är cirkeln sluten när den hamnar på en Ystadblogg. 🙂

Favoritkommentar: Jag vet inte hur många gånger vi skojat inom familjen och sagt på engelska ”No thank you”, ”So happy”, med den enformiga rätta betoningen som en uttråkad robotstyrd prinsessa lärt sig i läxa.

Egna ord: Det är något visst med denna klassiska svartvita film, med kvinnan med rådjursögonen. Audrey Hepburn som vann en Oscar för rollen som en modern prinsessa gör uppror mot sina kungliga förpliktelser och rymmer iväg ut i mörkret i Rom. Neddrogad av sin doktor smiter prinsessan Ann i väg, innan den konstgjorda sömnen tar över hennes kropp och hon tvingas lägga sig på en parkbänk. Den amerikanske journalisten som spelas utmärkt av Gregory Peck, får det inte lätt när han gör tabben att bli förtjust i sin oväntade nattgäst, som han tänkt tjäna stora pengar på i ett scoop, när han av en slump kommit på vem hon är. Filmen är riktigt stilfull och har åldrats med värdighet. Full av charm och skämt samtidigt som den speglar Roms berömda sevärdheter och gör rättvisa åt dilemmat att inte bestämma över vad man föds till. Jag minns mina känslor när jag såg slutet av filmen när jag var liten grabb, när den gick på TV. Då tyckte jag det var oväntat.

Kort fakta om Audrey Hepburn: Född 1929 i Belgien. Dog i tjocktarmscancer 1993 i Schweiz. Audrey var även en modeikon och visade i ”Prinsessa på vift” upp ”The New Look” vilket innebar mycket feminina linjer och avspeglade sig i en smal midja, betonad byst och en lång kjol med generös vidd. Kläderna till filmen skapades av Edith Head. Ständigt hamnade Audrey på bäst klädda listan under femtiotalet. Hon lärde känna Hubert de Givenchy, Valentino Garavani och Ralph Lauren för att nämna tre stycken modeskapare av rang och bar deras kläder med stil. Lite kul kuriosa: Audrey studerade balett och dansade i slutet av 1940-talet en säsong vid den nya Malmöbaletten vid dåvarande Malmö stadsteater.

Kort fakta om Gregory Peck: Både född och död i Kaliforninen. Levde mellan 1916 och 2003. Han växte upp hos sin farmor. Blev intresserad av teater när han pluggade på universitetet. Gjorde debut på Broadway 1942 i ”The Morning Star”. Efter en annan pjäs drog han till Hollywood där han snabbt blev en ledande stjärna under tre årtionden. Han rörde sig lätt mellan olika genrer som komedier, dramer, romantiska filmer, krigs- och äventyrsfilmer till vilda västernfilmer. Fick en Oscar för sin roll i filmen ”Skuggor över södern” 1962.

Både Audrey och Gregory var engagerade i välgörenhetsorganisationer.

Dagens fråga: Vilken är din favorithuvudstad i Europa?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Annonser

Det kan bara inte hända på riktigt

DSCN3430

Visst kan det någon gång vara frestande att tänka elaka tankar om människor som man inte tycker om. De som stjäl energi och bara letar fel. Vet inte om någon sätter i nålar i en docka och svamlar trollformler om mig just nu. Själv står jag i fönstret i vår villa och tycker att livet är för lugnt och stilla. Jag har drabbats av akut rastlöshet. Alla förberedelser inför eftermiddagens besök är i hamn. Allt är städat och undanstoppat. Fruktfatet välfyllt och färska blommor på strategiska ställen ger ett fräscht intryck inför husvisningen som stundar. En paj står inne i ugnen och puttrar. Om en liten stund ska jag inta den på trappan i vårsolskenet för att inte smula ner. Solveig och tjejerna kommer hem om ett par timmar. Sedan ska vi försvinna vidare till staden. Både mäklaren och vi ville ha det så. Han ensam med all sin optimism och aldrig sinande fantasi inför en skara av spekulanter, som snart ska äta från hans utsträckta hand. Jag känner till att det redan finns ett flertal anmälda till villavisningen och den är dessutom öppen för alla. Mäklaren har stolt som en tupp pratat om att även långväga spekulanter ska rulla hit på stora motorvägen. Han hade redan igår haft en smygvisning och ett bud är lagt som en aptitretare. En dag innan huvudvisningen.
”Allt går som på räls”, skrockade han vid sista samtalet.
Jag flyttar blicken från en fjäril och ser slött att det kommer en smal sträng vatten utanför staketet på gatan.
Tvättar grannen bilen? Har han aldrig gjort tidigare på parkeringen.
Jag tar min pajbit och går ut. Sätter mig på trappan och ser i ögonvrån att det rinner mer vatten nu. Måste ha blivit stopp i gatubrunnen. Typiskt idag. Tur att brunnen inte är utanför vårt hus. Eftersom jag inte har på mig mina glasögon går jag nyfiket fram till brunnen. Stirrar en stund dumt på vattenriktningen. Mina hjärnceller kallar till ett snabbmöte på lunchtid. Om det är stopp i brunnen måste vattnet komma från brunnen. Detta vatten som verkar rinna fortare och fortare rinner NER i brunnen. Jag spanar med en djup intelligensrynka i pannan suddigt åt vänster. Märkligt. Det verkar upphöra utanför vårt nymålade staket. Jag går dit. Ser med förvånad blick att det bubblar i gräsmattan innanför staketet. Värre och värre. På kort tid ändrar vattnet skepnad till en tjusig fontän. Snart kommer vi att ha en egen bubbelpool också, funderar jag rationellt. Tänk om det ändå varit olja, hinner min ironiska sida tänka innan färgen stämmer. Svart geggigt vatten. Vet inte om det beror på maten, men mitt nervsystem pajar ihop. Jag rusar in till närmsta telefon. Får tag på rätt gubbe på kommunen. Han måste ha befunnit sig i närheten. Är där på kort tid.
”Nu ska vi se om du har tur. Slutar det komma vatten när jag vrider om får du stå för fiolerna. Fortsätter det att strömma upp vatten står pappa kommunen för kalaset.”
Jag hoppar regndansen. Känner mig ändå inte rätt klädd. Med eller utan fiol. Aldrig trodde jag att man kan bli så glad för en objuden fontän i gräsmattan tre timmar innan en av de viktigaste dagarna i ens liv. Jag ringer mäklaren som ser det från den ljusa sidan.
”Nu kan jag berätta om att det ska läggas nya rör som kommer att hålla i minst femtio år.”
Kontrasten när jag stått där uttråkad och tittat på en fjäril mot den aktivitet som råder nu är megastor. Lyktstolpen har lyfts ner och ligger på gräsmattan. Fyra bilar med olika yrkesmän jobbar på med sitt. En elektriker leker med sladdar. En yngre kille gräver bort asfalt från gatan utan att träffa på vårt staket med skopan. Det sprutas orange färg på gräsmattan av en vuxen graffitiman. På trädet som får stå kvar står det Villa till salu på en mäklarskylt. Elektrikern fäller en passande replik med tanke på fontänen.
”Strålande tider för husförsäljning”, hostar han fram.
Jag hoppar både impulsen att slå till hårt i ryggen och att fälla stickrepliken att han ska böja sig fram och passa på att ta en slurk. Själv är jag torr i halsen som efter en picknick i Sahara. Vattnet är avstängt i vår skräckvilla. Tankarna lever sitt eget liv. Finns det någon galning som blir sugen på att ens titta in i huset? Vi kommer att få bo kvar här tills de bär ut oss. Tänk de som åkt långt. De kommer aldrig att glömma fontänhuset. Det enda som fattas är att murvlarna får nys om scoopet. Pricken över i:et.
Vi lämnar kaoset bakom oss. Kan ändå inget göra. När vi kommer till staden är det precis som inget har hänt. Det geografiska avståndet lurar oss som ett falsklarm. Jag har glömt talet som jag nyss dystert räknat ut. Summan av de dagar som vi bott i denna villa. Alla dessa tusentals stillsamma vardagar när inget otrevligt hände. Så just idag av årens alla dagar.
Ibland går det bättre än man tror. Budgivningen porlade på och huset blev sålt till ett pris som gjorde oss mer än nöjda. Rena fontänpriset.

OBS! Detta hände dagens datum för två år sedan. En sannhistoria. Idag hoppas jag återigen att min provbok ska ligga i postlådan och bli en annan sannhistoria.