Frozen shoulder / Frusen skuldra

Det var inget aprilskämt som leverades av den trevliga sjukgymnasten den 1 april. Jag hade fått en ny kompis att ta hand om i min kropp. Först berättade jag om mina två klantepisoder.

  1. Jag ramlade i trappan i november när jag gick i mina nyinköpta Birkenstock och slog i höger axel.
  2. I januari regnade det ner föremål i olika storlekar av olika material på mitt hjälmlösa huvud i köket, när jag öppnade dörren till frysen. Orsaken var en duktig, ung bagerska och en inte lika duktig ung ”städerska” som skulle ställa tillbaka saker snyggt och stänga dörren till förvaringsskåpet ovanför frysen. Mina gamla snabba reflexer blev min undergång. Jag ryckte till med högerarmen och upplevde en stark smärta i överarmen.

Jag har fått riktigt ont vid liknande situationer under de följande veckorna, då jag snabbt ryckt bort armen eller klantat mig. Men det var när värken började käka upp min nattsömn som jag äntligen kontaktade vårdcentalen. Inte fick jag träffa en doktor, trots 35 minuter i telefonkön. Detta är ingen gnällblogg, so be happy. 😀

Nu har jag googlat och läst på. Vad spännande. Så mycket jag lärt mig. Orsaken till tillståndet är okänt. Det klassificeras i Icke traumatisk frusen skuldra och Traumatisk frusen skuldra. Snabb matteräkning. Där vann jag ett helt år när det gäller sjukdomsförloppet. 😉 Jag som kan relatera till mina skador har alltså en Traumatisk version. Vad som händer är att den inflammerade ledkapseln skrumpnar, vilket leder till rörelseinskränkning och smärta.

Jag läser om tre faser och börjar känna mig som en måne som helst vill bli full. I fas ett tilltar stelheten och smärtan blir värre och värre under 5-6 månader. Tack för den. I fas två är stelheten kvar men smärtan minskar gradvis. I fas tre sker läkningen. Jag kan alltså klara mig undan med ett år jämfört med den icke traumatiska som har ett normalförlopp på två år. Vilken vinst. Jag tror jag firar med att köpa en trisslott. 😉

Statistik: Tre av hundra får sjukdomen. Vanligast bland kvinnor mellan 45-74 år. För män gäller tidsintervallen 55-64 år. Jag har alltid varit före min tid. Eller inte. Jag minns när jag stod med Bonniers uppslagsverk och konstaterade att diabetes ett, barndiabetes, fick man innan 25 år. Jag andades ut när jag hade 6 års marginal och hoppades slippa sprutor och tyckte synd om mig själv som skulle få hoppa över min dagliga dos av Budapestbakelse. 😉

Symptomen känner jag igen. Ofta gör det mest ont när man ligger och ska sova. Det står överallt om relativt lindriga besvär till mycket besvärande med natt- och vilovärk. Jag tror att jag kommer att bli riktigt duktig i min vänster under de närmaste månaderna. Den handen och armen kan jag lyfta högt upp i skyn och plocka äpplen med. Min högra kommer inte långt innan den fastnar och jag får lust att skrika högt. Det ser rätt festligt ut om jag tittar mig i spegeln. Jag trodde inte det var så illa. Är så van att kämpa i min vardag med allt annat.

Men jag har en hemlig plan för min nya vän Frozie. Vi får se om hon gillar den? 😉 Jag återkommer om resultatet. Till dess tränar jag på mina fyra medskickade övningar. ”Vända bok i blad”, ”Fingerklättring”, ”Rita fjärilsvingar” och ”Pendelövning med en fylld vattenflaska”. För nattfridens skull, hoppas jag att Frozie och Melissa kan vara lite mer tysta på nätterna så jag kan få snarka i fred. I omgivningen finns det de som säger att jag gör det. Det måste däremot vara ett försenat aprilskämt. 😉

 

 

Annonser

Ethels magiska händer

Min rygg och jag är inte alltid bästa vänner. Ibland går den åt sitt håll och resten av mig åt ett annat. Värken är tuffast på nätterna när man ska slappna av för att somna. Trist även när jag vaknar av att jag ligger och gnyr i sömnen. Har ändå lärt mig att stå ut. Däremot fungerar det inte när ryggen fastnar och jag inte får på mig strumporna. Skönt på sommaren men isande kallt på vintern. När jag klippte gräset under plommonträden och samtidigt vred på kroppen för att inte slå i huvudet i grenarna längst ner, då hände det att ryggen demonstrerade direkt och jag tvingades greppa telefonen.

Samtalet gick till Halmstad. Hade jag tur svarade min samarit på nionde våningen på Trade Center direkt. Ethel Gustavsson heter hon. Hon är diplomerad osteopat men är även utbildad massör och har jobbat inom läkarvården i flera år.

Efter att jag vid mitt första besök klarat av de obligatoriska teoretiska rutinfrågorna och försökt komma ihåg mitt eget namn och adressuppgifter var det dags för besiktning och behandling.

När jag kommit hem som en ny människa grunnade jag på vilka hjälpmedel hon hade använt. Jag hade en hel del erfarenhet med mig i bagaget efter besök hos sjukgymnaster. Åtskilliga nålar har stuckits in både här och där. Jag fick ofta beröm för att jag var så avslappnad vid dessa tillfällen. TNS, Ultraljud och nya metoder har jag också testat genom åren. Förutom alla fyspass och närkontakter med konstiga maskiner som jag brottats med i trånga svettiga lokaler.

Vid mitt andra besök hos Ethel kunde jag inte låta bli. Jag hade blivit lite mer varm i de få kläderna jag hade på mig. Jag låg med näsan genom hålet, kände den behagliga värmen på just rätt ställe på kroppen, som verkade ge ett snabbt resultat. Helt otroligt att det onda kunde bli mer uthärdigt på så kort tid.
”Vad använder du för apparat?”
”Va?”
”Är det ultraljud eller något nytt som kommit ut på marknaden. Otroligt varmt.”
”Vad menar du?”
Jag skulle aldrig frågat. Dessutom var det inte alls varmt längre. Kändes nästan lika ont som tidigare. Jag och min stora käft.
”Inget.”
”Vaddå inget?”
”Det är kombinationen av mina händer och din kroppsvärme som du känner.”
Jag trodde på fullaste allvar att den trevliga kvinnan drev med mig. Inte det minsta kul. Nu frös jag på britsen.
”Genom att jag hittar dina skavanker så…”
Jag kommer inte ihåg hennes ord exakt så det är dumt att jag hittar på. Men det var just det jag trodde att hon gjort. Hittat på. Aldrig hade jag upplevt något sådant. Då hade jag ändå genom åren varit hos kotknackare, naprapater, otaliga massörer och två osteopater tidigare som flyttat på mina kotor som suttit fel på fem ställen samtidigt vid ett av tillfällena.

Snacka om magiska händer. Inte bara det. Ibland har jag testat henne. Bett henne att hitta problemställen på min kropp. Inte sagt AJ fast det gjort riktigt ont. Ändå har hennes fingrar snabbt sökt sig till rätt zoner. Antagligen är det hennes långa meritlista genom sina tre yrken som gör henne så förträfflig. Att jag tycker att det är trevligt att prata med henne gör inte saken sämre. Utsikten vid klart väder från hennes praktik över min barndomsstad Halmstad går inte av för hackor.
Det är bara synd att det är femtio mil om jag ska åka dit och hem numera.

Om ni har problem med ryggen och bor i närheten av Halmstad. Tveka inte. Det blir knappt dyrare än att gå till en läkare, som inte gör någon som helst nytta, och få recept på en stark tablett som ger dig ont i magen istället. Ethel pressar heller inte på om att man ska gå dit x antal gånger. Jag ringde henne när det krisade eller försökte gå på en kroppsbesiktning ett par gånger om året när jag bodde närmre. Rundsmörjning. Försökte ligga ett steg före. Jag kommer även i fortsättningen att försöka kombinera med ett par besök om året i samband med andra besök i staden.

När man träffar guldkornen i livet ska man inte slarva bort dem. Tack snälla Ethel för alla plågor jag sluppit tack vare dig genom åren. Sista gången jag besökte henne var
den 1 november 2012. Då hade jag till slut haft så ont på nätterna att jag väckt Solveig flera gånger trots att jag äntligen lyckats somna. Sover man så ryckigt och så få timmar på nätterna blir dagarna också tuffa. Peppar, peppar. Det har gått tre månader på fredag. Jag är fortfarande förvånad att jag mår så bra. Försöker att tänka på de enkla övningarna hon lärt mig genom åren. Inte slarva med dem. Det är säkert en bidragande orsak till att problemen återkommer snabbare. Samt alla bilkrockar och en yrkesskada som jag tyvärr inte anmälde.

När det blir vår får allt bilen ta oss med till västkusten igen. Då ska jag stämma date med Ethel Gustavssons magiska händer.

Telefon till Ethel Gustavsson: 035-21 08 35