Ord som berör mig; 19

Om vi bygger starka och trygga barn 
behöver vi inte laga
så många trasiga vuxna.

Jag såg texten på Solveigs kontor i fredags och blev berörd av de sanna orden. ❤

Sedan min fru började jobba som speciallärare förra hösten har hon inte längre ex. sommarlov. Därför var det tyst och tomt på hennes arbetsplats, när hon återvände i måndags. Eftersom hon har ansvar för två skolbibliotek och det hänt positiva saker på den fronten i sommar fanns det behov av en stark karl som kunde flytta ex. möbler och hålla i gardinstänger. Det var där jag kom in i handlingen. 🙂

När lyften var avklarade var jag ledig och fick göra vad jag ville fram till fikat. Solveig trodde att jag skulle slänga mig över paketet som vi hämtat på Kvantum när de öppnade klockan sju. Avsändare var Scandinavian Book i Danmark. Istället hade jag fastnat i en bok på engelska som fängslade mig. Till slut satt jag med våta ögon och läste boken om mitt favoritlag Manchester United. Jag minns hur berörd jag blev som grabb när jag läste i Hallandsposten om den hemska flygolyckan, när så många människor dog och nästan hela Manchester Uniteds startelva försvann. En ung Bobby Charlton var en av de få som överlevde. Mittfältaren blev en av mina största fotbollsidoler. Duktig spelare och en gentleman utan dess like. Bobby måste varit unik. Förutom alla framgångar på planen i klubblaget, priser och pokaler och VM-guld 1966 med landslaget, blev jag mest impad av han aldrig blev utvisad. Bara fick en varning på alla dessa matcher. En varning som återkallades i efterhand. 🙂

Jag kunde inte låta bli att låta Sebastian Rosander i den fiktiva boken ”Mina fotsteg i ditt hjärta” ha Manchester United som favoritlag, så jag som författare fick berätta om flygkraschen. När det gäller en kåseribok är det mer tvärtom. Där är det naturligt att vara personlig på olika plan. 🙂 Där var jag rolig utan att jag visste om det. Det var inte alls min ”plan”, inte ens fotbollsplan, när jag skrev förra meningen.
Nu kom solen på ett tillfälligt besök denna sista söndag i juli. Bäst att passa på att hälsa på den.

Älskade bibliotek

Skara bibliotek

Intresset för bibliotekens möjligheter kom inte till mig via min familj. Istället var det skolbiblioteket som sådde fröet. Ett välsorterat bibliotek som också var en kommunal biblioteksfilial några dagar i veckan. När jag tyckte att jag gått igenom beståndet tog jag cykeln till stadsbiblioteket på lördagsförmiddagar. Ofta hade jag rejäla bokhöger på mitt skrivbord genom uppväxten. Denna stillasittande aktivitet blev ett bra komplement till mitt annars fysiska schema med bus och sport.

DSCN1283

Med två utbildade bibliotekarieföräldrar var det inte konstigt att våra döttrar fick intresse för läsandet. Framför allt hölls det koll på när bokbussen kom till vår gata.

Bild fjorton

Som med allt annat går det i vågor. Men helt har aldrig mitt bokläsande legat nere några längre tider. Nu på hösten kommer det istället att öka i takt med att mörkret tar över. Om jag får vara med och bestämma …

Dags för TJUGOFJÄRDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 lördagen den 3 september)

Din uppgift:
Du besöker ETT bibliotek. Letar upp de uppgifter som går att hitta från min lista. Tar foton. Kanske lånar du hem några böcker inför septemberkvällarnas mörker. Du lägger in bilder på din blogg och skriver i en kommentar i detta inlägg att du är klar. Passa på att i kommentaren gissa på extrafrågorna som det står om längre ner. Jag tror inte att det är speciellt många som kommer att hitta ”min” bok på ditt valda bibliotek. Därför högre poäng. 🙂

Uppgiftslistan till dig:
A: Bild på biblioteket. 5 p. (skriv namnet också)
B: Bild på en Kurt Wallanderroman. 2 p.
C: Bild på en bok som handlar om diabetes. 2 p.
D: Bild på en bok som handlar om Gotland. 2 p.
E: Bilduppslag på en delfin. 2 p.
F: Bild på en Astrid Lindgren bok. 2 p.
G: Bild på en ABC-bok. 2 p.
H: Bild på en bok som handlar om ämnet film. 2 p.
I: Bild på en poesi/diktbok av en kvinnlig poet. 2 p.
J: Bild på en memoarbok som handlar om en manlig person. 2 p.
K: Bild på en DVD. 2 p.
L: Bild på en bok som du kan rekommendera till oss andra. 2 p.

M: Bonusuppgift: Har du dubbeltur är ”Mina fotsteg i ditt hjärta” inköpt och finns ”hemma” (ej utlånad) 5 p.
* Läs mina regler först noggrant om denna spännande uppgift.

N: Bonuspoäng om du kan gissa de tre biblioteken som är på mina inledningsbilder. (Det är våra kära döttrar som är med på fotona). Här får du landskapshjälp.
Bild ett = Västergötland.
Bild två= Halland.
Bild tre = Skåne. 2+1+2 poäng = 5 p.

Skriv så här i din kommentar I SAMBAND med att du lämnar in din uppgift, efter att du lagt in ett blogginlägg.
Ex. Uppdraget utfört. Välkommen till min blogg. Jag chansar på följande:
Bild ett = Alingsås bibliotek
Bild två = Kungsbacka bibliotek
Bild tre = Lunds bibliotek.
OBS: Givetvis får du lämna samma svar som någon annan gjort innan dig.

Här kommer mitt bidrag i bilder från A till K + min boks framsida som inte räcker för dig enligt poängreglerna.  😉
Biblioteket på fotot ligger i Ystad.
Tre

Fyra

Fem

Sex

Sju

Åtta

Nio

Tio

Elva

Tolv

Tretton

Fjorton
OBS reglerna nedan för just denna bonusuppgift! Min bild är hämtad från Tomelilla Bibliotek och skulle inte gett några poäng.  🙂

Regler:
Du bestämmer dig för att fysiskt besöka ett bibliotek i din närhet under de dagar som lekuppgiften är öppen. Kan du inte av någon anledning finns det inga andra poänggivande genvägar. Däremot är du välkommen tillbaka till någon av de sex lekuppgifter som återstår. 🙂
(Tips. Kolla öppettider på nätet.)
Läs mitt schema och följ mina anvisningar.
Alla bilder tas av dig på just det bibliotek som du valt. Böckerna ska givetvis tillhöra biblioteket.
När det gäller bonusuppgift M kan poängen bara inbringas om det dessutom finns en bild på ryggen där det står Hc som betyder Svensk Skönlitteratur. Dessutom vill jag ha en bild på en stämpel som bekräftar att just den boken kommer från just det bibliotekets bokbestånd. Brukar stämplas på insidan.

Maxpoäng = 37 poäng.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag kommer att lägga in 30 lekuppgifter. Finaluppgiften dyker upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 23 uppgifter)
1. Ditte Akker, 246 p. 😀
2. Znogge, 234 p. 😀
3. Eva Rohlén, 233 p. 😀
4. Wiolettan, 222 p. 😀
5. Gunilla Wahlberg, 211 p. 😀
6. Villa Herberts, 192 p. 😀
7. Anki, 187 p. 😀
8. Ethel Hedström, 176 p. 😀
9. Primrose, 160 p. 😀
10. Comsi Comsa, 158 p. 😀

11. Maria Bromander, 138 p. 😀
12. Mia J, 132 p.
13. Lma, 131 p. 😀
14. Gun Britt Söderström, 114 p. 😀
15. Kicki Olsson, 96 p. 😀
16. Sanna, 82 p.
17. Kersti, 77 p.
18. Tant Glad, 54 p.
19. Gunnel Moberg, 53 p.
20. Sussie, 48 p.

21. Gun Toresson, 38 p.
22. Gerd Lindblom, 37 p.
23. Anne, 28 p. 😀
24. Ninni, 19 p.
25. Ezter 17 p.
26. Annika Sohlin, 12 p.
27. Susan Johansson, 11 p.
28. Mickan, 10 p.
29. Susie på Stjärnarve, 9 p.
30. Minton, Katarina, 7 p.

32. Åsa H, 6 p.
33. Kerstin, 5 p.
34. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p.
39. Pia Boman, 3 p.
40. Övriga 0 poäng.  😀

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen.
https://egopyret.blogspot.se/2016/08/bosses-lek-24.html?showComment=1472579686219#c5880548142820741194
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/08/bosses-biblioteksuppgift.html?showComment=1472635179228#c1191618879056429984
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/08/uppgift-24-i-bosses-tavling.html
https://znogge.wordpress.com/2016/09/01/dags-for/#respond
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Bosses-lekuppgift-nr24/
https://tittelina.blogspot.se/2016/09/bosses-bloggtavling-om-bibliotek.html?showComment=1472750047342#c4095824764530023590
https://ankistankar.blogspot.se/2016/09/snabba-ryck-hos-bosse.html?showComment=1472751751868#c6651425138250021911
https://lma7.wordpress.com/2016/09/01/bosses-biblioteks-uppgift/comment-page-1/#comment-13207
http://eva49.bloggo.nu/Biblioteket-i-mitt-hjarta-1/#comments
http://gunwah.bloggo.nu/Pa-biblioteket/#comments
https://ystadtillabisko.wordpress.com/2016/09/02/bosses-tavling-biblioteket/comment-page-1/#comment-22
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/09/02/11359136-en-mangsidig-tavling/
http://dammsamlare.blogg.se/2016/september/biblioteksmys-lek-med-kamera.html
http://akker.blogg.se/2016/september/att-leta-och-finna.html#comment
https://villaherbert.wordpress.com/2016/09/03/bosselek-24/comment-page-1/#comment-1070

 

 

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del fyra

 facetre

Vad kommer först till en person som vill skriva och helst ge ut en roman? När det gällde ”Mina fotsteg i ditt hjärta” rörde det sig om en handfull saker.

Ett. Jag hade läst ett par böcker som sålts i miljontal exemplar på olika språk i världen. De var trevliga, spännande och hade en gemensam dramatisk avslutning. Jag tänker inte nämna titlarna vid namn. I skrivande stund kan jag varken namnen på böckerna eller namnet på den ena författaren. Det är oväsentligt. Det som var viktigare för mig då var att knepet författarna använde sig av var totalt orealistiskt och det skavde att ännu en gång konstatera att fel information nådde ut till stora folkmassor om något jag själv var expert på. Nära vänner kom och berättade hur dramatisk och spännande boken var, som jag sedan dissekerade totalt. Vänskapen till nära vänner tål alla väder.
Jag bestämde mig för att bädda in sanningen i en vanlig roman istället för att skriva en fackbok. Hade ”Mina fotsteg i ditt hjärta” nått ut till miljontals läsare skulle vågskålen ha vägt jämnt. Sådana banala tankar ödslade jag inte energi på. Istället hade mitt första hemliga tema – en röd tråd i mitt manusförfattande börjat gro.

Två: Jag var trött på att vara som en papegoja på jobbet. Ständigt gav jag av mig själv och jag började må som en disktrasa. Under flera år delade jag med mig av vårt privata liv till okända människor. Tusentals gånger hade jag pratat om precis samma saker, eftersom våra musei-besökare naturligtvis ville ha svar på sina standardfrågor. För att stå ut ledde jag helst in samtalen på andra områden, så att jag fick någon form av energi tillbaka. Nu bestämde jag mig för att i inledningen av deras besök stanna kvar bakom köpmansdisken och passa på att skriva för hand på mitt manus när tillfället gavs. Jag var ändå min egen chef. Dessutom fanns högsommardagar då ingen kom. Zerodagar som vi kallade det.

Tre: Min mamma som stod mig väldigt nära hade magen full av cancer. Jag behövde stunder där jag kunde fly undan mentalt istället för att inte fastna i samma mörka och dystra ekorrhjulstankar. Stunder då jag skaffade mig energi för kommande tröstande möten och långa bilresor i sommarträngseln.

Fyra: Jag klippte tvärt av mitt gamla antibeslut. Detta var definitivt inte första gången jag bestämt mig för att skriva en bok. Jag hade varit på god väg att få utgivet minst tre olika manus genom åren. Min lust försvann helt när en författare stal mitt manus. De känslorna jag kände när Solveig kom hem med böcker från skolbiblioteket och jag såg boken för första gången… tävlar om när jag såg samma bok skyltas effektfullt ovanför en lägre monter på en bokmässa på Per Gessles hotell i Tylösand. Jag fick slita blicken och höja den en decimeter för att se ut över vackra Tylön utanför för att lugna de starka känslorna som både krigade och kokade inombords. Så går det när ”kvinnor” sitter på många stolar på ett förlag. 🙂 Aldrig mer i livet ska jag skriva ett manus som någon kan knycka och tjäna pengar på. Visserligen var det en tunn lättläst barnbok på endast åtta sidor text. Höll jag mitt ord? Näpp. Men jag tjurade i några år. 🙂 och hann med mycket annat trevligt under tiden. Förlagsvärlden skulle få en sista chans. 😉

Fem: Det började snabbt växa fram en fiktiv kärlekshistoria i min hjärna, baserad på en verklig sekvens. När något sådant får rot i mina fantasirum går det ofta fort.
Då visste jag inte i vilket ”helvete” jag skulle hamna i mitt privata liv… som fick bromsarna att tjuta som hos ett godståg med för hög fart i en skarp kurva. Livet blev nattsvart och jag kämpade istället med att hålla huvudet ovanför vattennivån under en lång tid – då jag inte ens orkade räkna dagarna.

Ni som läst detta tidigare kan vila era ögon nu. 🙂 

Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar av vuxenromanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen.
Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken.
Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen. 😀

Då var det dags för ett nytt kapitel…

Denna vecka går i kopieringens tecken. ”Mina fotsteg i ditt hjärta” ska ut och resa. Fjorton hundra vita sidor ska fyllas med svart text. Noga kontrolleras. Alla trettiofyra kapitlen ska få ett svart gem i hörnet. Helst på lite olika ställen för att jämna ut trycket.

Jag kom på att jag inte är odödlig. Om jag skulle skicka till alla förlag, bara ett i taget, och de förhalade det hela skulle jag förmodligen inte hinna med alla förlag i Sverige innan jag trillade av pinn. Därför har jag bestämt mig för att fyrdubbla. Denna gång ska papperna inte till djupaste Småland utan till vår huvudstad. Ni vet den som också börjar på bokstaven S. Hoppas att det INTE dröjer nästan 7 månader och behövs två välskrivna påminnelsebrev för att de ska plocka fram den oöppnade dammiga Jiffypåsen. Trots att det stod på hemsidan att svar skulle lämnas inom två månader. Det skulle även vara trevligt om mottagarna verkligen läste något ur den tjocka bunten av papper. Inte bara har den där behagliga tonen på hemsidan. Har du ett manus får du gärna skicka det till oss. Jag har trots allt lagt ner några timmar på arbetet. Minst fyra och en halv. 😀  Då vill jag gärna ha en ärlig chans.

Sedan behöver de inte göra som en förlagschef gjorde en gång. Den varma eftermiddagen höll jag på att måla grå stenar vita på altanen. Då kom Solveig ut och sa att det var telefon till mig. Med kladdiga vita fingrar greppade jag luren. Jag bekräftade att jag verkligen var Bo Lidén. Däremot var jag inte så säker på att kvinnan hette det hon sa att hon hette. I mitt huvud virvlade det runt tankar. Vem av alla mina tjejkompisar är det som driver med mig. Hon berättade att hon satt på sitt skrivbord, hade precis läst fyra kapitel av mitt manus Simon – Fantasins Mästare och baaaara måste ha reda på vem denne okände Bosse Lidén med all sin fantasi och berättarglädje var.
Jag kom på mig själv att börja tala på ett nytt sätt. Halvstammande. Mumlande. Jag försökte vinna tid. Ville fly ut till mina tysta men pålitliga stenkompisar. Mina hjärnceller hade kaosmöte. Detta är ett skämt. Kan man ha ”Dolda luren” också? Eller… det låter som Tina… vänta… det är Boel. Jag lovade rösten att vi skulle träffas på Bokmässan i Göteborg ett par veckor senare. Kunde det finnas en förlagschef i Sverige som satt på ett skrivbord. Ska man inte läsa allt noga först. Ventilera. Analysera. Diskutera på ett manusmöte om manuset överlevt första omgången. Möjligtvis skicka ut till en utomstående lektör.

I efterhand tror jag att jag hade fått ut tre barnböcker på det förlaget om jag inte försökt flirta med Norge. För egentligen skrev jag manuset till en nordisk tävling på ett annat förlag. En jury från Sverige, Danmark och Norge skulle kora vinnarna. Vinnande manus skulle ges ut i de två grannländerna. Därför kryddade jag min egen story. Jag la till en extrahandling som handlade om två barn som skulle fixa en ny fru till pojkens pappa. De satte in en kontaktannons och en norska ”råkade” svara. Det var min flirt till Norges jury. Min dumma flirt. Jag visste inte att man inte fick skriva en bok om hästar om det redan fanns en bok om hästar. Nu överdrev jag för att förtydliga. En alltför känd barnbok som även gått på bio, TV, video och radioföljetong hade också den ingrediensen om två barn som i hemlighet skaffar en ny kvinna. Jag kände väl till boken. Älskade den. Men hade inte stulit en rad eller ett ord i den. Så dum var jag inte. Varenda läskunnig människa kände till den starka författaren. Däremot hade jag utgått från en pojkes fantasi när min idé till manus föddes. Jag satt längst bak i ett klassrum och lyssnade roat på grabbens historier en måndagsmorgon. Log i smyg åt när klasskamraterna gick på att han hade klappat en delfin i trädgården den helgen. Att han och hans pappa hade jagat en björn som stulit deras tvätt som hängde ute. Björnen hade ätit upp hans bästa byxor. Klasskamraterna satt där med gapande munnar och var avundsjuka på allt han varit med om på helgen. Sådant hände aldrig hemma hos dem.

När jag var klar med mitt manus tog jag kontakt med ett par skolor som låg på andra orter. Lärarna blev eld i lågor över möjligheten att få en ny färsk bok som högläsning. Därefter bjöds jag till klasserna efter att deras fröken läst min bok högt och barnen fick ställa kluriga frågor till mig. Med andra ord har jag fuskat och lekt författare förr. Men det skulle vara trevligt om leken var slut snart. Jag vill hemskt gärna lämna lekplatsen och komma ut på fältet. 😀

Den här gången handlar det om ett vuxenmanus. Inte heller så lätt att stjäla. Jag är som elefanterna. Jag glömmer inte dumma saker. När Solveig kom hem med nya böcker från skolbiblioteket och jag upptäckte MIN bok blev jag inte glad. Visserligen var namnet utbytt men i stort sett hela texten var min. Bara åtta sidor. Precis lagom för en nybörjarläsare. Jag tillverkade sådana ”böcker” på löpande band under några veckor. Jag satt hemma på kvällarna och fantiserade så att jag nästa morgon kunde komma med något nytt till grabben som jag jobbade med. Han älskade detta och kunde dessutom impa på de andra klasskamraterna. Jag skickade de bästa till ett förlag eftersom jag visste att de höll på med en serie om djur. Minns att de berömde tre stycken titlar. Sa att de tyvärr inte kunde ta emot något. På en bokmässa på hotellet i Tylösand blev det mer påtagligt när boken stod på en hedersplats över en monter. Då var mina ögon inte bruna längre utan gled över till svart. Jag fick lyfta min blick så att jag såg ut över havet mot Tylön en lång stund för att behärska mig från att slita boken i strimlor. 😛  Sant är att jag under en riktigt lång tid tappade sugen på att förse förlag med idéer till kvinnor som satt på flera stolar och som hade idétorka. Aldrig mer. Så pålitlig är jag. Även en old elephant får ändra sig. 🙂