Ibland är obesvarad kärlek starkaste minnet

Jag har massor av bilder och minnen kvar från olika tidpunkter i mitt liv. När som helst kan ett minne ploppa upp. Denna gång var det när jag hörde låten med gruppen The Bay City Rollers. Jag får pytteskinn när jag hör ”Give a little love”.
Av en slump råkade jag och en kompis befinna oss i stadsdelen Furet i Halmstad. Vi hade varit en sväng på Galgberget med våra cyklar och upptäckt en genväg hem. På Lärkvägen stod det två tjejer på trottoaren med badmintonrack i handen. Små kontakter knöts med dessa två söta blondiner. Vet inte vad öppningsrepliken var. Jag gissar på att jag lyckades charma till mig en match. Den ena tjejen skulle de flesta killar beskriva som en läckerhet. Inte konstigt alls. Hon blev årets Lucia något år senare. Hon var den som tog kommandot i duon. Men det var den andra som tilltalade mig. Jag har alltid haft min egen smak. Vi killar tramsade. Min kompis var lite mer omogen än jag. Den dominanta tjejen hängde på tåget. Hennes kompis sa inte så mycket. Efter att vi lätt slagit tjejerna i trädgårdsmatchen föreslog jag mixed. Jag fick ögonkontakt med rätt tjej. En diskret blinkning. En rodnad till svar. Stunden kändes splittrad. Flygande fjäderbollar, fladdrande tankar, parfymdoft, bruna ben, smygblickar och hormoner som ville ha sitt ord med i spelet. Jag sa tyst små uppmuntrande ord när det passade. Hon log så gulligt så jag blev varm i hela kroppen. Jag smälte när hon gjorde en gest med håret. Vi skrattade när vi slog på samma boll. Nästa gång slog ingen på bollen. Många tankar höll snabbmöte på kontoret. Då körde en nytvättad BMW in på garageinfarten. Ut klev en snygg välklädd kvinna med det blonda håret i en hästsvans. När hon vände sig mot oss med ett leende gled en isbit nerför min ryggrad. Syster Anita. Vår skolsköterska på skolan från fyran till nian. Både jag och Stefan fick brått.

Tre år senare kom jag in i villan på Lärkvägen. Det var en mörk decemberkväll. Lucia. Vi två satt och drack varm glögg och mumsade på pepparkakor. Min vän gick på toaletten. Jag satt ensam och njöt av stunden i gillestugan. Föräldrarna var hemma. De satt däruppe och såg på TV men ljudet hördes inte ner. I mina öron hörde jag refrängen som om det var igår. ”It´s a teenage dream. To be seventeen”. Jag släppte ner en handfull russin och lite mandel. Rörde tankspritt omkring i glöggmuggen med teskeden medan jag plockade fram badmintonmatchen från livets skafferi.
”Vad sitter du där ensam och ler åt Bobo?”
”Det skulle du bra gärna vilja veta. Vem ägde det här huset tidigare?”
”Hurså?”
”Det känns som om jag varit här i ett tidigare liv.”

Livet är fullt av sammanträffande. Visst hade jag gärna bytt ut Morgan mot Christina. Men hennes familj hade visst flyttat ut till Söndrum. Tänk att en träningskompis föräldrar skulle köpa just den villan. Häftigt. Jag hade bara fått gatunumret i telefon och visste inte innan jag cyklat dit att det var just det huset. Jag stod en bra stund på trottoaren och lät minnet leka med mig. Livet tar oss iväg på så många olika sorters resor. Jag uppskattade att få vara med på festen. Snarare efterfesten. Tre år senare… i en annan värld… men i samma vrå… 😉

Ps. Det är ett abrupt slut på inspelningen av låten de två sista sekunderna. Kanske passar det in i handlingen. Tänk er min hjärna just när jag ser vem som kliver ur den fina bilen. Det var många manliga personer i olika åldrar som gärna hade åkommor. 🙂

En kurs enbart för tjejer

Vår yngsta dotter Lizette går i åttan. Alla tjejer i klassen går denna termin en kurs som heter DISA. Disa står för Din Inre Styrka Aktiveras.
Syftet med kursen är att träna upp förmågan att tänka och agera positivt för att lättare handskas med livet. I vårt huvud har vi 36 000 tankar per dag. En del av tankarna är positiva och hjälper oss, en del av tankarna är negativa och får oss att må sämre. Kursen handlar om att kontrollera de trista tankarna.

Tjejerna är en pilotgrupp i Ystad kommun och utbildningen leds av skolsköterskan och skolkuratorn.

Jag tror att detta är ett mycket bra sätt för att stärka flickor i den känsliga ålder de befinner sig i. Samtidigt undrar jag om inte killarna borde gå i kursen DISK. Din Inre Styrka Kontrolleras. Alldeles för många grabbar på högstadiet verkar ta för mycket plats. Tar över på bekostnad av tjejer på ett negativt sätt.

Jag blev fascinerad av talet 36 000 tankar. Det är klart det måste bli jobbigt bara om 36 av dessa är mörka till innehållet. Hur kan man hinna tänka så många tankar per dag? Kan absolut inte gälla de personer som är avtrubbade av dataspel där det gäller att döda så många som möjligt på ett par minuter. Kommer de upp i 36 vettiga tankar riskerar de att få ont i huvudet.

Intresserad är rätta ordet. Tänk om jag kunde smyga in i klassrummet. Gömma mig bakom en skärm. Lyssna. Ta till mig. Lära mig massor av goda råd om hur jag skulle motverka stress, identifiera negativa tankar och vända dem till positiva, serveras smarta strategier och tusen andra nyttiga råd. Sedan skulle mina 36 000 positiva tankar göra underverk med mitt liv. Vilka suveräna böcker jag skulle skriva om total lycka… Vänta. Kommer personer att låna eller köpa mina böcker om de INTE handlar om mord, svartsjuka, svårigheter, tillkortakommande, svek, hämnd, fällor, stress för att hinna hit och dit i handlingen, intriger, stöld, taskiga grannar, opålitliga arbetskamrater, smutsig sex, mobbare, otrohet, obotliga sjukdomar, farliga djur, olyckor… nu kom jag av mig i mina positiva tankar. Tankepaus. Eller inte. Minst tio snabba osorterade tankar flaxade förbi. Jag måste nog behålla ”några” negativa tankar för att fixa en ny bok. I alla fall under skrivprocessen. Hur många tankar hann du som läsare tänka under tiden du läste texten? 🙂