Imorgon ska det blåsas ut ljus

 

DSCN8059

För sjutton år sedan var det en kall, solig och molnfri vinterdag i Varberg.
Jag såg det bara genom fönstret. När jag kom ut var det mörkt och betydligt kallare.

Jag fick en fråga mitt på dagen som jag aldrig fått tidigare eller senare i mitt liv.
”Vill du klippa av navelsträngen?”
”Ja, jag måste se efter vad det blev för något”, svarade jag förståndigt.
Tänk alla timmar och månader som jag och Solveig skojat om kön och namn. Vi hade gjort var sin tio-i-topp-lista med pojk- och flicknamn. Direkt insåg vi att vi skulle få problem, eller vår eventuella son skulle få problem med sin identitet. 🙂
Egentligen var flicklistan bara för skojs skull. Ändå noterade vi att fyra namn var identiska. Vi hade redan fem år tidigare, när vi läste en bra roman där handlingen var förlagd till Skottland, bestämt oss för att om vi fick en dotter skulle hon heta Jennifer som den sympatiska huvudpersonen i boken.
Vi tyckte totalt olika med grabbnamn. Möjligtvis kunde vi tänka oss en Gustaf eller Axel. Jag ville ha Sebastian. Solveig hade Robert som favoritnamn. Visserligen är jag väldigt förtjust i Robban Broberg men kunde inte koppla det till min son. Zero malde mest runt i mitt huvud.
När det är på riktigt och man är mitt upp i verkligheten spelar inte sådana oväsentligheter någon roll längre. När barnet lyftes upp från skynket framför mitt ansikte, noterade jag bara tacksamt att gudagåvan hade tio fingrar och att det satt tio tår på de långa smala fötterna. Sedan tittade jag vaksamt på Solveigs bleka ansikte och vidare till mätaren som signalerade att hennes blodtryck sjunkit ännu lägre. Jag kramade hennes hand och strök henne över kinden. Jag hade fått stränga order innan om att sitta stilla och att inte resa på mig och börja fotografera bakom skynket som en dimpande pappa gjort tidigare. Helst hade jag gärna avstått från att höra alla detaljer om mannen. De behövde inte vara oroliga. Jag höll tyst om mina begränsningar och tuffhet på området. Jag var inte ute efter vilka innebilder som helst. 🙂

Vilken glädje det var att få visa upp det lilla knytet för en stolt farmor några dagar senare. Efter fem grabbar fick min mamma Sofia äntligen ett barnbarn av det andra könet. Ett så kallat sladdbarnbarn. Lilla var verkligen rätta ordet, endast 2 825 g. Jennifer är född 17 dagar tidigare än det planerade datumet för kejsarsnitt. Vi var oroliga att vi inte skulle få hem underverket sex dagar senare med tanke på att hon gått ner i vikt. Hade hon inte fått tillbaka sin födelsevikt hade vi varit tvungna att stanna kvar över helgen. På hemmaplan väntade mormor och morfar som tagit bilen och åkt 30 mil i vinterväder. Mobiltelefoner är ingen dum uppfinning men det var fortfarande två år kvar tills vi köpte vår första. Vi befann oss ju inte ens i samma stad just då. Mormor och morfar satt i sin bil på parkeringen i Falkenberg och väntade.

Vad tiden går. Barnen blir äldre. Solveig blir äldre. Det är bara jag som fortfarande är 26. Livet är inte alltid rättvist. 😀

Annonser

Månadens boktips – ”Stjärnfall” av Robin Pilcher

En sak som jag unnar mig ibland är att läsa om böcker som jag tyckt extra mycket om. ”Stjärnfall” är en sådan titel. Robin Pilcher är son till berömda Rosamunde Pilcher som sålt flera miljoner böcker under sitt långa författarskap. Personligen anser jag att Robin inte bara har axlat sin mammas mantel utan även växt ifrån henne åt rätt håll. Uppåt.

Denna underbara bok handlar om en brokig skara människor. Av en slump hamnar flera av dem hemma hos Jamie som hyr ut rum i sin stora lägenhet i Edinburgh. Skälet till att de befinner sig i staden är den årliga Edinburghfestivalen som pågår natt och dag, tre veckor i augusti. Vi träffar ex. på den söta unga franska stjärnviolinisten Angéligue som styrs hårt av sin manager Albert Dessuin. På en liten pub i en landshåla har ett gäng män skramlat ihop pengar i smyg så att den lokala ståuppkomikern Rene ska få åka till festivalen och visa upp sina talanger. Leonard, som är pensionär men har ett förflutet bakom kameran, får ett erbjudande han inte kan säga nej till. Tillsammans med en före detta knarkare och biltjuv bildar han ett omaka filmteam. Tess är nygift men får problem när hennes älskare från förra årets festival dyker upp och ställer krav. Flera andra personligheter vävs skickligt in i huvudpersonernas liv dessa intensiva sommardygn. Romanpersonernas öden flätas samman och förändras på skilda sätt innan fyrverkeriet den sista natten är över.

Som läsare erbjuds du en bra mix av spänning, miljöskildringar, kärlek, intriger, skratt och tårar i denna välskrivna roman.
På baksidan av boken finns en träffande sammanfattning: En varm och engagerande roman om glädje och sorg, ljus och mörker. Booklist har också en träffande replik på bokfliken: En vacker historia om den mänskliga själen och vår förmåga till anpassning och växande.
Ibland tycker jag om att läsa en bok som jag blir glad av. Stjärnfall av Robin Pilcher är just en sådan bok. Det ska tilläggas att Edinburghfestivalen finns på riktigt och är vida känd över världen sedan åtskilliga år. Skottland är ett av de länder som jag skulle vilja se i verkligheten…

Robin Pilcher är född 1950 och bor i Skottland med fru och fyra barn. ”Stjärnfall” är hans fjärde roman. Den är utgiven på bokförlaget Forum. Tidigare utgivning: Med havet emellan 1999, En ny början 2002 och Allt att vinna 2004. Samtliga titlar är väl värda att läsas.