Min annorlunda bror

Min mamma och pappa gifte sig nittonhundrafemtio. Två år senare kom han till världen, Johnny, deras lilla förstfödda ”prins”. Jag önskar att jag kunnat ringa min mamma och fråga vad hon tänkte den där våren, hur hon kände sig och vilka förväntningar hon hade på det lilla underverket som bodde därinne i hennes mage. Men min mammas tankar och funderingar kan jag bara ana mig till. Jag tror att hon var precis som alla andra blivande mammor. Förväntansfull, lycklig, glad, spänd och kanske lite orolig för att något skulle kunna gå fel.
Det blev en lång och jobbig förlossning. Efter några dagar på BB fick mamma och Johnny åka hem. Så här efteråt undrar jag förstås om det verkligen inte var någon av barnmorskorna som funderade över om allt var som det skulle. Fanns det verkligen ingen läkare som undersökte Johnny noggrant?
Det gick en tid. Johnny var sen med allt. Jämnåriga bebisar utvecklades enligt regelboken, men inte han.
”Går han inte än?” var min farfars ständiga fråga.

Smakprov tio av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

När det rinner över

”Du spyr inte på fröken nu?”
”Pappa. Måste jag gå?”
”Tänk bara positivt. Du är snart hemma igen.”
”Jag har typ fyllt en hink i natt.”
”Det är en fin kräkvinter… fin vinterdag menar jag. Är idrottskläderna med? Fick du bort det värsta kräket på matteboken? Jag ska på ett viktigt möte om en halvtimme.”
”Nu kör det i magen igen.”
”Den måste vara tom nu. Bara lite galla. Se så. Du får ösa på så du inte missar skolbussen. Ta med en plastpåse. Ta ingen ny. Ta den med brödsmulor i.” …

Smakprov nio av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

Jag hann inte alltid

Hur dum får man bli? Jag hade precis fått min första cykel och lärt mig att cykla. Jag var en stolt sjuårig ägare till en ljusblå tvåhjuling.
På ett fotografi från den tiden ser jag att den egentligen var alldeles för stor för mig. Antagligen var det meningen att jag skulle växa i den. Det svartvita fotot, taget i vår trädgård, kunde blivit det sista på Sofias och Stures yngste son. Ett sådant där söndertummat kort som sågs av någon som hade ögonen fulla av tårar och en tung säck av sorg.
Jag tror på skyddsänglar …

Smakprov sju av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

Två oskyldiga barn

Många anser att Meg Ryan var först med det där stönandet i filmen När Harry möter Sally. Jag håller inte med, utan är mer inne på linjen att hon lånade det av mig.
Tillfället gav sig självt när jag och kollegan Linda var på väg hem från vårt lördagsjobb. När jag på avstånd såg en kompis skaka ett täcke från sin balkong, men hinna gå in innan jag ropade på honom, drabbades jag en snilleblixt.
”Ställ dig stadigt och håll hårt om mina ben.”
Jag klättrade upp på Lindas rygg och vidare till axlarna, fick ett bra tag om räcket och hivade mig upp. Sedan drog jag upp den trådsmala kollegan utan att hon fick för många skrubbsår. Jag tog henne i handen och vi böjde oss ner och försvann in under …

Smakprov sex av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

En dag som snattare

Varje gång vi närmar oss kassorna på Maxi skärps alla mina sinnen. Till och med doftsinnet försöker bidra med hjälp. I alla andra mataffärer räknar jag tyst köerna eller mäter med ögonen antalet varor i deras kundvagnar. I denna affär gäller helt andra principer, grundade på ren och skär stolthet.
Jag och Solveig spanar efter kassörskorna, i rätt grundtal en. Är det en äldre glasögonprydd kvinna, starkt målad, blonderad och med en bister uppsyn, väljer vi en annan kassa. Det spelar ingen roll om de andra köerna slingrar sig igenom hela lokalytan och hon bara har en kund med en korg som endast innehåller en flaska ättika. Aldrig mer …

Smakprov fyra av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

Önskningar som bytt karaktär

 

När jag var småbarnsmamma kunde det hända att jag önskade att barnen skulle bli stora. Om jag ska vara ärlig, hände det ganska ofta att jag önskade just det, åtminstone när två små tjejer ville sitta i mitt knä på samma gång, men vägrade att dela med sig av platsen till varandra. Om jag satte mig ner på en stol blev det genast bråk. Det kunde bli rätt så vilda tag runt köksbordet och alltför ofta slutade det med att någon av dem var ledsen. Nu är jag tonårsmamma. Samma tjejer befinner sig på var sitt rum, med var sin dator eller mobiltelefon framför näsan. Dörrarna är oftast stängda. Plötsligt är det jag som vill umgås och som önskar att de hade tid med mig …

Smakprov tre av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.