Fredagen den trettonde

1

Känner du igen kvinnan på bokomslaget? Det är trädgårdsjournalisten Gunnel Carlsson som jobbar på SVT. Ex i programmet. ”Gröna rum”.

Mitt turnummer är tretton. Det har det alltid varit. Jag tror inte på skrock och spottar därför varken på svarta eller gröna katter. Men när jag kom hem i fredags efter en utflykt började jag tvivla …
För en gång skull var jag passagerare i min egen bil. Min dotter och jag skulle ut och äta lunch ute någonstans.
Härligt  att studera detaljer under resan mot havet och slippa hålla reda på trafiksituationer. Eller inte. Jag såg två mycket blodiga ben på en tant som kanske någon hade kört på med sin bil. Istället för en schnitzel var det som jag skulle skära upp en skosula. De kokta grönsakerna var sega som tuggummi. Den nya glassen som jag skulle testa smakade som diskmedel. Tror jag. Jag dricker sällan diskmedel. Men jag åt upp allt för att jag behövde höja blodsockret efter att ha lämnat det mesta av skosulan på tallriken. När vi skulle ta en genväg genom ett skogsparti gick jag bakom Jennifer. Vi skojade om något. Pang! Så låg jag i backen och fattade inget. Det gjorde riktigt ont i pannan och i höger hand som domnat bort. Jennifer vände sig om när jag skrek och trodde att jag snubblat och babblade om att akta mig för brännässlorna på min andra sida. (Snart sved det i den handen också) Jag funderade några sekunder på om jag skulle dela ambulans med tanten med de blodiga benen. Till slut fick jag plåster på mina tankar.
Jag överlevde detta också. Orsaken skyller jag på mina nya glasögon. Antagligen tittade jag på marken och såg inte den kraftiga grenen från tallen. Den grenen såg aldrig min äldsta dotter heller. Hon skrattade till när hon vände tillbaka och lätt gick under faran. En fördel med att vara en relativt kortväxt person, insåg hon.
Sedan vände det för mig. Efter att ha legat under i minigolffighten vände jag det på slutet. Vi satt som avslutning och njöt av havet på en klippa. Diskuterade stort som smått. Allvar och skoj. Nutid och dåtid. Vi har haft det riktigt trevligt under dessa två terminer som kom till ”skänks”.  ❤
När vi kom hem låg denna lapp i postlådan. Eller var det i brevlådan?  😉

5

Vilken överraskning. Vilken inspirerande bok. Både att läsa och att bläddra i. Njuta av fotona från åtta länder: Danmark, Tyskland, Nederländerna, England, Wales, Frankrike, Italien och Spanien.

2

3

4

I november kommer jag att plocka fram boken igen. Då kommer den att vara ännu bättre. Jag älskar att en regnig, dimmig och blåsig novemberdag drömma mig bort i bästa fåtöljen. Göra inre resor.
Tack Hemmets Veckotidning. Jag ser redan fram emot nästa gång som …  😉

https://bosseliden.wordpress.com/2016/04/13/jag-har-en-toppenide-pa-gang/

Du får ha en bra start på nästa vecka. För mig inleds den med en röd dag som heter Annandag Pingst. Den dagen som jag blir Stadsminister ska jag rätta till allt. Rösta på mig.  😀 Nåväl. Annars får jag väl nöja mig med att bara bli Statsminister. 😀

Två tabbar på tre minuter

DSCN95430002

Det är viktigt att utnyttja tiden. Inte låta tre minuter bara dunsta förbi utan att något vettigt uträttats. Jag har märkt att jag hunnit med t.ex. att tömma diskmaskinen och även sätta in nya saker i maskinen innan de tre minuterna är förbi. Det är när jag hunnit med ännu fler småprojekt, medan jag väntar på att tepåsen eller tekulan ska dra färdigt, som jag anar ugglor i mossen. Dumma knäppa timer. Korkade äggklocka. Kärt barn har många namn.
Vår timer är personlig. Det är viktigt att se efter att man inte av misstag har tryckt två gånger. Först PÅ och sedan AV, hundradelen efteråt, eller inte ens fått igång den personliga sega grunkan.
Denna fredag var det fredagen den 13 september. Mitt turnummer. Skrock är jag inte rädd för. Däremot störde det mig att det var så rörigt på vår fina köksö. Snabbt satte jag igång och röjde. Tog tag i den orangefärgade vattenflaskan och gick mot diskbänken. Säkert Lizette som haft den till tennisträningen igår. Sedan tror hon som vanligt att den ska få ben och hälla ut sig själv och hoppa in i skåpet igen. Jag hällde ut vattnet och tog diskborsten för att köra några varv… då såg jag tejpbiten med text på som satt fast längst upp på andra sidan flaskan … destillerat vatten… tankarna gick till kvällen innan. Jennifer hade kommit hem sent från praktiken i Lund. Det var redan mörkt ute. Istället för att ta det lugnt, satte hon igång med ett kemiskt experiment hon hade i läxa. Hon hade hållit på länge med att koka vatten och sedan fångat upp dropparna av ånga på locket. Vad uppgiften bestod av, kommer jag inte ihåg. Bara att vattendropparna skulle vägas på en speciell våg och till det dög ingen hushållsvåg.
Jag kunde inte låta bli att skratta när jag funderade på om jag inte kunde hälla i vanligt vatten och hoppas på att hon inget skulle märka.  😉
Dagen efter frågade hon sin pappa om det var han som trollat bort flaskan med destillerat vatten … hennes enda pappa svarade …

DSCN95440003