Saknar både bagarna och köksluckorna

Foto nummer 9
Leken är STÄNGD. 😀
Inlagd klockan 14.20-18.18
Deltagare: 23 st
Först blev: Ditte Akker

24 st julfoton i separata blogginlägg:
Lämna en kommentar; ex. glad gubbe eller vad som helst när ett ensamt julfoto dyker upp på bloggen under november.
Poängfördelning: 5-3-2-1-0 poäng. (Ettan, tvåan, trean, deltog, deltog inte.)
Jag skriver ordet STÄNGD som avslut. Tidigast en timme efter inlagd tid.

Annonser

Återblick & Ögonblick

Det är lätt hänt att det blir en massa lösa trådar när man skriver blogginlägg. Här tänkte jag snabbt, relativt snabbt täppa till två och berätta om ett magiskt ögonblick som gjorde mig lika rörd som vanligt.
25 oktober berättade jag om en aktivitet som jag och Jennifer ägnade oss åt under ett par veckor. Tillsammans och var och en för sig, när vi ville ha en paus i vardagens sysslor.

https://bosseliden.wordpress.com/2015/10/25/den-sista-biten/

Vi hade kul, men lite trist att bara 999 bitar kunde läggas på plats. Därför var det inte så trevligt att skänka det till Röda Korset.
På jullovet gjorde Solveig upptäckten. I ett modemagasin i ett tidningsställ i köket, låg det förlorade fåret. Pusselbiten som saknades. Jag gillar sådana upplösningar och är säker på till 100 % att det inte var jag som …   😉
Det har gått drygt en månad sedan jag la in blogginlägget JAG KAN INTE BESTÄMMA MIG.

https://bosseliden.wordpress.com/2016/03/08/jag-kan-inte-bestamma-mig/

Sedan dess har jag och min stora bambukudde blivit mycket bättre vänner. Om det tidigare var 50-50 skulle jag procentmässigt vilja korrigera det till 77-23. Orsaken var att jag ställde kudden på högkant. Vilken häftig upplevelse det var den första gången, att snabbt slänga ner huvudet och sjunka ner i en grop där det blev behagligt instängt och bildades ett utmärkt stöd runt huvudet och nacken. Även ljud blev mer diskreta. Problemet är att kudden ramlar ner om jag reser på huvudet.
Samma positiva resa har inte Solveig gjort. Hon sökte sig mer och mer till sin gamla kudde. I flera dagar såg jag när jag skulle börja bädda, hennes stora bambukudde ligga ensam och frysa på golvet. Efter x antal pikar om detta har den antagligen hamnat i en klädesgarderob. Eller så har den rymt till en snällare granne.

Ögonblick. Våren är uppfylld av ögonblick som jag inte kan se mig mätt på. Det är ljuset, dofterna, fågelkvitter, solens varma strålar, vårblommor och grönskan som kommer överallt i takt med att dygnstemperaturen höjs. Varje dag ser jag nya saker.
Jag ska vara privat och visa ett nytaget foto från igår om det största miraklet och ögonblicket hitintills. Jag blev så rörd att jag började gråta på vår lilla täppa. Mamman har återkommit varje vår vid denna tid på året. Jag förstår inte att hon kan hitta hit. Allra mest impad var jag när vi flyttade hit från Skummeslövsstrand i Halland. Har hon en inbyggd GPS i eller under skalet? Precis som förra året har hon precis fått en dotter. Underbart söt tjej. Jag blir så varm i hjärtat att till och med fingrarna på tangentbordet skakar när jag ser bilden.  ❤

DSC_42250003

Fotnot: Nästa gång ska jag berätta om ”Bometoden” som sysselsätter mig just nu. 😉

Jag plockade upp en gammal hobby

Det märks tydligt att mitt skrivande tog över rejält i januari 2013 då vi började tvätta manuset ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Jag plockade bort saker som jag sysslat med tidigare under åren, som t.ex. att för skojs skull räkna ut medeltemperaturen.

Under tiden som min blodsockermätare kontrollerar mitt blodsockervärde, har jag samtidigt vandrat iväg tre meter och läst av temperaturen utanför sovrumsdörren. Detta tar inte många sekunder. Värdet har hamnat på den plats som finns för varje datum i min femårsdagbok. Mitt bloggskrivande har aldrig varit något mål för att ersätta dagboken eller ens komplettera den. Ändå har jag bjudit på mycket privatliv i mina blogginlägg. För att inte tala om i den kommande boken… 🙂

Nu har jag fått en oväntad lucka medan vi väntar på att kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” ska dyka upp från Danmark. I förra veckan satte jag på några riktigt bra skivor i min Bang & Olufsen musikanläggning och jobbade i kapp de ”förlorade” tjugo månaderna. Solen var snäll och inbjöd mig till balkongpauser.

  1. Medeltemperaturen på morgonen i varje månad. 2. Lägsta morgontemperaturen under månaden. 3. Varmaste morgontemperaturen under månaden.

Den intressantaste analysen jag kom fram till var att vi bott i Ystad tre höstar. Detta innebär 90 novemberdagar, 93 oktoberdagar, 90 septemberdagar. Det kallaste jag skrivit in som lägsta morgontemperatur är 0 grader, en novemberdag förra året. Jag minns hur det 2013 fanns fina rosor i trädgårdarna och andra blomster, som gladde oss under promenaderna. Där har ni en stor fördel med att bo i Ystad. Jag hoppas trenden håller i sig när vi går in i den andra höstmånaden. När vi bodde i Skummeslövsstrand hade vi som kallast minus femton grader en novemberdag 2010.

Många anser att statistik är tråkigt och att de som ägnar sig åt sysslan är urtrista och grå personer. Jag känner mig inte trist … okej! Jag erkänner! Jag har just nu tagit på mig en matchande grå tröja. 😉

Statistik har jag lekt med sedan barn på olika sätt. Jag ser inte på det med torra ögon utan oftast med en glimt i ögat. Samtidigt går det att se vissa sanningar och trender (även dölja sanningar). Därför tyckte jag det var hög tid att ge ämnet STATISTIK en egen kategori i min kära blogg. Spyr du över all statistik eller tror du att det finns ett korn av sanningar att läsa ut ur siffrorna?

Gör någon medmänniska glad ikväll, då smittas det samtidigt av till dig själv. Fiffigt. Behövs ingen trist statistik för att komma fram till det.

0010003

0020002

Sommarens fight – grönt mot brunt

Bloggett

Motståndarna, de med bruna ögon, är taggade och revanschsugna. Jag och Lizette hoppas på många spikar.

Bloggtvå

När jag tittar på den översta bilden ser jag skägg på toppen av kulan. Måste betyda att man inte kan leva på årsgamla meriter. 🙂

Efteråt får det bli en mysig familjefika på Backagårdens café & växthus som vi gav 20 poäng (full pott) när vi satte betyg där förra året. Sist tog jag rabarberpaj och vaniljsås. Då satt vi utomhus, annars är det trevligt att sitta bland de klättrande vinrankorna i det kombinerade växt och fikahuset. Dessutom säljer de flera spännande saker och har ofta konstutställningar med Österlenmotiv. Önskar er alla läsare en fin söndag.

Scoutläger hos Lidéns

Vad mysigt det är att ligga och lyssna på tjejfnitter. Glada tjejer som det bubblar om. Sju tjejer som inte träffats på ett tag. Det är precis som om de aldrig varit ifrån varandra.

Det är två år sedan vi flyttade till Ystad, men det är tredje sommaren vi bor här. Varje sommar har vi skojat om att vi haft scoutläger några dagar på sommarlovet. Kompisar till Lizette och Jennifer från när vi bodde i Skummeslövstrand, har kommit med tåget. Förr skulle en flyttning innebära att kontakterna dog ut efter några brev, vykort och telefonsamtal. Dagens teknik innebär istället att man får se upp om man går lättklädd förbi en öppen dörr där Skype råder, vilken mörk höstkväll som helst. 🙂

Jag och Solveig har gjort våra egna små turer mellan de större måltiderna då Solveigs matkonster fortfarande duger på hemmaplan. Vi har även levt i olika tidsrytmer. Det är bara Kajsa som vi hälsat på när vi kommit med vår frukostbricka till altanen. Då brukar hon sticka ut på en lång joggingtur. Kajsa kan inte tappa formen bara för att de legat och snackat halva natten. Hon ska vara med i O-ringen i Boden snart. Kajsa är riktigt duktig. Det är inte lätt att komma in på orienteringsgymnasiet i Eksjö. Finns bara ett fåtal platser.

Igår tänkte jag ta en gruppbild på alla tjejerna när de var iväg och spelade fotboll en bit härifrån. Solveig och jag tänkte överraska dem med saft, bullar, skurna melonbitar m.m. Då hade de säkert haft överseende med att hamna i min blogg. Tyvärr kom de hem exakt när vi skulle slå på larmet, så det fick bli fika på balkongen.

Man ska inte tjuvlyssna, men det är intressant att jämföra samtalsämnen. Vilken skillnad det är mellan varje besök. Helst om jag jämför med den första sommaren. Ibland låter det som stora vuxna väninnor som pratar om framtiden och yrkesval. Övningskörning är ett gemensamt aktuellt tema. Jag hörde hur de diskuterade att nästa sommar kan de köra iväg i bil ut på Österlen. Vilken härlig tid i livet de lever i. Fullt av möjligheter och drömmar som kan bli verklighet om turen och arbetsförmågan får råda. Fällorna känns fler än när jag själv var i den åldern.
Samtidigt tycker vi det är så underbart när samma sju tjejer en stund senare låter som en flock lyckliga förskolebarn när de leker med vattenballonger på grönområdet, eller leker gömme i den mörka dungen. Barnasinnet är intakt. Det är goa och ”rediga tjejer”. Hoppas att det kommer att gå bra för dem i livet och att vänskapen kommer att hålla genom alla år.
DSCN3515

Just nu är jag och min baksida inte bästa vänner. Ryggen är en akilleshäl hos mig efter alla bilolyckor och arbetsskador. Därför blev jag extra glad när jag på Blogglandia hamnade här. http://fruvenus.blogspot.se/2013/07/boktips-speciellt-boktips.html
En kvinna med över 233 000 visningar på sin blogg kan väl inte ha fel? 🙂

Min debutroman har jag inte skrivit för att smöra med finkulturen utan för att underhålla, roa och oroa vanliga härliga människor som gillar nostalgi, första kärleken och som kanske minns sjuttiotalet själva. Nu ska jag gå ut och vänslas lite med någon som ligger på balkongen och jobbar med att skriva böcker. Jag älskar att störa.
”Vem tycker du mest om? Mig eller dina läromedelsböcker?”
Eftersom jag räknar med att personen kommer att svara det sistnämnda har jag ett triumfkort i fickan och om jag är smart och kommer med en maffig fika räknar jag med att få första tjing en stund.

Imorgon kommer trevligt besök som ska stanna i trakterna några dagar. Därför har vi beställt fint väder. Ni vet väl var man fyller i… till det duger inga Iphone9 eller vad de nu heter. 🙂

Kort och gott

Ibland behöver man inte krångla till det. Men allt handlar såklart om var man är mantalsskriven?

På somrarna brukar vi nappa på ett erbjudande från Hemmets Veckotidning. Med glädje leker jag gärna med ord och bokstäver i deras då extra tjocka korsordsbilaga. Platsen kan vara på stranden, i trädgården, på balkongen eller något annat lämpligt ställe. Vissa av korsorden är rätt lätta när man blivit varm i kläderna som man kan bli på sommaren. 🙂  Jag behöver knappt skaffa hjälp från hjärnan i familjen – Solveig. Nej. Mitt största problem var istället fram till i fjol, att fylla i den lilla lappen som skulle med de lösta korsorden. En ynklig pytteliten ruta som skulle klippas ut. Först satte jag kryss vid rätt korsord jag löst. Skrev namn, gatuadress och postnummer. Nu började molnen hopa sig på himlen och jag fick ta fram skohornet på pennan. Försöka skriva med så små bokstäver som möjligt. Hopplöst svårt att få plats med SKUMMESLÖVSSTRAND. 17 bokstäver. Finns det ett längre namn på en bostadsort i vårt land? Tydligen lyckades jag plita i dem rätt för det hände ibland att vi vann. Vann till och med på lotterna vi fick hemskickade.
När vi letade bostad i Ystad förra året fick vi göra en del resor hit ner för att gå på visningar. Tyvärr var det i januari-februari när vägarna ofta var luriga. Vi brukade först plocka upp våra döttrar på deras skolor och välja vägen genom inre Skåne. Ljuset faller snabbt på vintern. Plötsligt hajade jag till bakom ratten.
”Såg du?”
”Nä.”
”Det stod bara He på den blå skylten.”
”Du såg såklart fel. Måste ha varit någon lustig en som klippt av skylten. Du håller väl inte på att somna? Ser halva skyltar…ska vi byta?”
”En trött mot en halvsovande? Mitt i farten? Det stod faktiskt He. Där vill jag bo och lösa korsord.”
”Nu har du blivit helt knasig. Stanna vid nästa parkering. Vi byter chaufför.”

Efter en ny träff med en mäklare med mer fantasi än min och med en vidvinkelkamera som heter duga bar det iväg hemåt efter ytterligare en smaskig hotellfrukost på vårt favorithotell Prins Carl på Hamngatan.
”Fem poäng till mig.”
”Vadå? Vi spelar väl inte Alfapet?”
”He! He! Vad skojig du är. ”

DSCN7583