Inget bildspel idag

dsc_39630002

Hej!
Jag skulle bara kolla om det fanns något nytt bildspel om mig. Nähä. Trist. Det var länge sedan sist.
Trosa tyckte jag var lätt. För snickarbyxor fick inte plats. För det är sju bokstäver.
Jag tjuvkikade i Bosses facit för en stund sedan. Imorgon står det att … björnskit också. Nu kommer han i trappan. Jag vet vad han ska göra. Se på de där brudarna i Bachelor. Det hör jag på hans smygande steg.
Förr var han mycket roligare. Då brukade vi åka runt överallt och träffa…  Ni säger väl inget? Vi får ta det någon annan gång. Den här stolen fick Bosses mamma av sin pappa när hon fyllde 3 år. Då var det en annan färg. Jag minns Sofia. Det var hon som köpte mig på Björnhemmet. Då pratade hon om att jag skulle få träffa småbarn. Så himla liten var inte Bosse. Beror på vad man jämför med. Min pappa Sifvert var mycket större. En gång när vi bodde i Björnköping kom tyvärr en … bäst att sluta där. Jag vill inte gå på tarpapi eller vad det heter fler gånger. Tanten blev så rädd att hon hoppade ut från fönstret när jag bara skulle ge henne en björnkram. Tur hon hade kontoret på första våningen och landade i en bädd av nyponbuskar.
Tass på er.

Annonser

Nu har vi inga småbarn hemma längre

DSCN8541

Tänk vad fort tiden går. Det känns overkligt att Delfie har fyllt sju år och börjat i skolan. Jag tycker att det var igår som vi träffade honom i Kåseberga för första gången och han fick följa med oss hem till Skummeslövsstrand. Sorgligt nog blev han åksjuk, så jag tvingades stanna flera gånger längs med väg 13. Inte konstigt alls. Alla som köpt en valp förstår situationen.

Cirkeln är fyrkantig. 😉  Delfie är tillbaks i Kåseberga igen och går i ettan i Delfinskolan. Visst finns det skola i Ystad, men han ville så gärna chilla med sina gamla kompisar och man säger inte gärna nej till en grabb med det breda leendet. Jag sa till Solveig innan vi somnade igår:
”Vad skönt att vår yngste slipper pendla med Pågatåget. Det är ofta tågtiderna inte stämmer.”
Istället åker Delfie med fiskbilen. Det blir en lite längre åktur i och med att de ska hämta upp en Knubbsäl i Tomelilla. Delfie trivs som fisken i vattnet i skolan. Däremot strular det en del i gruppen med en Spelhaj som spelar svart på fiskar och en Mal som antagligen har någon bokstavsdiagnos i ryggfenan och bara maler hela tiden. Det bästa är att Delfinskolan har ett samarbete med Ystad Djurpark och åker dit varje torsdag. Sist sammanföll det med att Jennifer också var där och jobbade. Visst är det löjligt, men jag har förstått att Jennifer skämdes för sin lillebror. Enligt henne berodde det på att Delfie följde efter henne in till Lemurerna och sedan gick något fel när hormonerna hostade omkring.
”Det löser sig Jennifer. Nästa år får djurparken en ny djur-ras att visa upp, Delmurer som både kan simma och hoppa. Vilken attraktion! Folk kommer att vallfärda till parken från hela jorden!” 🙂
”Sure pappa.”

Bok & bloggreklam:
I fredags gick beställningen till Scandinavium Books iväg. Kåserisamlingen ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” innehåller inga sådana här knasiga texter som den ovan. Enligt hemsidan är trycktiden 8-10 dagar. Sedan tillkommer en leveranstid på 1-3 dagar. Mitt hopp om en Septemberbok kommer att bli svårt att uppnå. Men kan Delfiner lära sig alfabetet så är inget omöjligt. 😉

Min bloggvän Tove var först. Vem ska bli tvåa? Kanske får jag svaret i morgondagens blogginlägg.

Veckans torsdagsfilm är en otroligt välgjord film med lysande skådisar. Inte bara mina ord. Om 13 miljoner besöker filmsajten varje månad och anser att filmen är den näst bästa som gjorts känner jag mig i gott sällskap.

I fredagens kåseri är jag allvarlig och bjuder på en glimt från mitt privata liv.

Söndagens ”Ord som berör mig;10” hämtar jag från en nyskriven dikt av min älsklingspusselbit. Gissa vem?

Jag önskar dig en fin start på veckan. Var rädd om dig, för det finns bara en av dig.

Tävlingsdags – Bild TIO

J
Idag söndagen den 23 februari är det tävlingsdags. Du har haft möjligheten att se vår äldsta dotter Jennifer sova lite varstans på tio foton. Skriv i en kommentar vilken bild du gillade bäst. Du kan scrolla ner här, annars går det fortare att gå in på kategorin ”Sött sovande” (då får du se förra årets bilder också) .
Ska bli spännande att se vilken bild som vinner. Förra året hade Ni och jag inte samma vinnare. Den här gången tycker jag personligen att det är svårare.
En av er vinner en Trisslott. OBS! Vinnaren dras av ALLA som lämnat bidrag. Inte bara de som röstade på vinnarfotot. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59. Ha en bra söndag.

Det borde inte vara möjligt

Tiden går. Vi har inga små barn längre. Det är slut på att borsta tänderna, skära köttet, byta de där illaluktande blöjorna och läsa spännande sagor. Inte behöver vi längre sätta fast dem därbak på något fordon.

Små barn, små problem. Stora barn, stora problem. Jag vet inte vem som myntade uttrycket. Det är klart att jag funderar ibland. Vad ska man annars ha de tre hjärncellerna till. Min svärfar skämtade till Solveig att han skulle släppa lös en arg farlig hund om hon kom hem med pojksällskap. Jag vågar nog inte ha en sådan hund hemma hos mig. Jag är mer intresserad av mindre modeller på fyra ben. Små hundraser kan låta bra och tro att de är stora hundar men skrämmer inte dagens tuffa grabbar med läbbiga tatueringar och ringar överallt. Jag får allt fila på framtiden. Samtidigt känns det som om jag redan varit där. Vid det där olämpliga i fel ålder. Minns kristallklart när Lizette knappt tog sig uppför vår dubbeltrappa. Klagade på att hon hade ont i magen. Jag fick inte ens nudda vid den ballongstora magen för hon gnydde så högt.
”Det gör jätteont pappa. Vad kan det vara?”
”Lilla älskling. Jag vet vad det…”
”Kommer jag att dö?”
”Nä. Ingen av er kommer att… vi ska bara låta en doktor titta försiktigt på din mage sedan blir allt som vanligt igen. Vi kommer alltid att vara fyra i familjen Lidén min vän.”
”Räknas inte Texas?”
Lizette verkade ha glömt bort sitt onda och hade åsikter om att inte vår hund räknades in i familjen.
”Jo fem. Pappa räknade fel.”

Vi åkte direkt efter jag ringt ett samtal och krävt en akuttid. Jag fick dra till med en vit lögn. Bytte ut första siffran mot en lägre siffra i Lizettes födelseår för att den bestämda kvinnan skulle förstå brådskan i ärendet. Jag fångade en oförstående Solveig i flykten som undrade varför det var så bråttom och framför allt varför vi måste smyga ut från huset bakom häcken.
”Jag förklarar senare. Snabbt in i bilen. Du vet vilken skvallerkärring Svea är.”

På sjukhuset tyckte jag att jag gjort mitt som chaufför. En riktig karlsyssla. Jag är inte så sugen på stora mängder av blod och otäcka vassa instrument som ska stoppas in här och där. Dessutom såg jag en Kalle Anka i väntrummet jag inte läst förr.
Dumt nog kom både Lizette och hennes mamma ut INNAN jag läst färdigt. Nu vet jag inte om min vän Kalle löste gåtan med den elaka vargen. Solveig sa bestämt att jag INTE fick ta med tidningen hem. Att hon INTE hade tid att stanna kvar så jag fick läsa klart. Nämnde även något fult om att jag var för gammal för sådan lektyr. Att hon var som en ensamstående trebarnsmamma.
”Lektyr är väl något helt annat?” svarade jag när ett minnesstråk gled förbi.
Jag nämnde inget om att hon var dålig på matte när det gällde räkna barn i vår familj, eftersom min mage började kurra och jag ville inte hetsa upp min favoritkock
i onödan. 😉

 

Bloggbild Lizette

Ps. För känsliga läsare kan jag berätta att jag hittade på det mesta i detta inlägg. Eller kanske allt. Det var inget kåseri tagit direkt från verkligheten. Det här är heller ingen Kalla Fakta-blogg. Den får Lennart Ekdahl sköta själv. Även bilder kan ljuga. Däremot hade storasyster Jennifer en ännu större mage vid ett senare tillfälle. Då ringde jag inte till doktorn. Dessutom visste jag att det gick att fixa själv utan bedövning. Det var bara att dra upp tröjan en bit och sticka in en nål. Pang! Så var den svullna ballongmagen ett minne blott. Inte en bloddroppe syntes på den vita mattan. 😉