Invigning av de nya kaffekorgsmuggarna

Efter den namnlösa stormen och en veckas regnande och blåsande belönades vi med en solig och underbar hösthelg. Solveig undrade vad jag ville hitta på efter söndagslunchen.
”Vi inviger de nya muggarna som vi köpte på Mio förra regnlördagen. Min tur att välja? Då tar jag Abbekås.”

Eftersom vi ätit en maffig god äppelkaka med tillbehör till efterrätt blev det först en härlig solskenspromenad.

Till jul kommer stockrosorna att växt ifrån taket.

Härligt att fortfarande få njuta av fina blommor i olika färger.

Eftersom jag älskar blått blev detta min favorit. ❤

”Vi måste ha gått för långt? Ser du slottet därborta?”
”Inte peka. Har du lågt blodsocker?”

”Nä. Hva gör vi nu, lille du? Tycker vi går till bänken som vi satt på förra hösten. Den nära vattnet.”

Solveig vill gärna ha dessa pilar på vår bostadsvägg. De är tuffa.

De riktiga är dock häftigare. Helst när de lutar rejält.

Ett av våra favorithus i Abbekås.

”Typiskt! Tror han att det är ett hotell? Får jag nypa honom i … ?”  😀

Badsäsongen 2017 är inte slut för vissa.

Medan andras båtsäsong är över.

Mysig hamn. Jag har hört ryktas om att en bloggvän brukar gå här ibland med alla sina tolv barnbarn och berätta om sina hyss från förr. 😉

”Solveig! Ska vi ta gräsbåten hem?”
”Visst. Gör du det. Själv tar jag ”den lilla blå på fyra hjul.”

Fotnot:
Scandinavian Book har ändrat på sin hemsida och skriver att de skickar ”Minnen som stannat kvar 20/9. Undra vilket år de syftar på? 😉 

 

Annonser

Novemberfunderingar

När denna höstmånad visar sig från sin bästa sida speglar den fortfarande årstiden när den är som allra bäst. Jag tänker på klara dagar med hög luft och en färgprakt som slår ut det mesta. Dagarna har blivit mycket kortare, men solens kämpande varma strålar gör, att jag vill ta tillvara på alla små möjligheter att få uppleva dessa utomhusstunder. Få suga på karamellen en sista gång, som en rest av sommaren 2012 som nästan aldrig dök upp. Bara kom på tillfälligt besök när det passade den.

Platsen kan för mig vara skogen, vid havet eller i en park. Kanske sitta en helig stund på en värmande dyna eller filt i min egen tillfälliga lilla vrå. Hälla upp rykande kaffe från termosen medan höstastern vajar lätt i vinden. Nu pratar vi södra Sverige. Ni andra får tänka oktobertankar eller till och med sen september när ni läser detta.

Är det höststormar, pinande vind och regn som aldrig upphör har det också sin charm. Om jag upplever det på tryggt avstånd. Jag syftar på någon form av glas, lä, väggar och centralvärme som skydd. Bäst är det nästan när jag kan unna mig tid att pyssla om mig själv. Sätta mig i favoritfåtöljen, plocka fram en bra bok och ha något gott att dricka till. Fuska lite med något sött. Stanna upp vid en sidvändning och njuta av smattrandet och vinandet mot fönstret. Kanske ha en mjuk tjock filt över benen. Eller sitta nära en öppen spis. Lyckliga den som kan klia sitt trogna husdjur om det är för stort för att ligga i knät.

En riktigt stormig novemberdag brukar jag passa på att ta bilen till havet. Genom åren har jag haft mina favoritplatser där jag kunnat uppleva havets styrka och makt. Denna fantastiska storhet som får mig att både känna mig liten och ödmjuk inför livet och naturen. Platserna har varit pittoreska småbåtshamnar där motsatsen till sommarstunderna blir så påfallande. De vita gässen och de stora skummande vågorna som slår över bryggorna och tävlar om att åstadkomma mest effekt. Havets alla färgnyanser är också en fascinerande dekoration. Jag kan nämna tre av dessa platser jag älskar; Grötvik utanför Halmstad, Glommen utanför Falkenberg och Kattvik på Bjärehalvön. Ibland skakade det rejält i bilen som jag satt i. När jag var yngre ville jag även ut ur bilen och känna på äventyret. Låta mig svepas med i kastvindarna. Våga mig så nära som möjligt till pirspetsen. Utmana ödet. Nu nöjer jag mig med bilen.

De andra novemberdagarna är oftast fler. De grå. Som aldrig vill ta slut. Allt för många människor påverkas djupt av dessa, i deras fall, destruktiva dagar. Dystra tankar sveper in. Ibland börjar det storma i hjärnans vattenglas. Vi behöver lura våra hjärnor. Om vi har råd bör vi unna oss saker. Kortare eller längre resor. Det finns dock saker att göra på hemmaplan som är nästan gratis. Umgås lite mer. Tända ljus. Massage. Beröra varandra på olika sätt, vi som har turen att vara mer än en. Starta upp en hobby. Gå en kvällskurs. Vissa saker kan man göra via dator om man inte vill ge sig ut. Släktforska ska vara både kul, intressant och givande.

Snart tänder vi första ljuset i advent. Om några veckor vänder det och ljuset kommer tillbaka i små etapper. Håll ut kära läsare.

Fotnot. Denna text hittade jag i en grön pärm när jag städade. Då var rubriken oktoberfunderingar som egentligen passade bättre. Sant är att vi fortfarande har levande blommor överallt i bygden. I söndags såg vi flera rosor i trädgårdar i centrum. Än har inte frosten tagit dem. Vi lever i Mankelltider här i Ystad  –  ”Innan frosten”. 🙂