Hur ska jag klara av tomheten?

Om mindre än trettiosex timmar går mitt liv in i en ny fas. För fjärde gången får jag uppleva hur mitt intensiva november-liv bytts ut mot en position rejält från den sociala världen. En enorm kontrast.
De två första åren höll Korsordsmästerskapen till på Facebook. Jag berättade då om min vita stundande decembermånad, när jag inte ens skulle besöka Facebook. En del trodde inte att jag skulle lyckas. Några försökte locka in mig med roliga passningar som jag skrattade gått åt (Solveig och Jennifer visade och berättade).
Facebookvännerna kände inte mig tillräckligt. Har jag bestämt mig för något …

När det gäller Blogglandia är allt mycket tuffare och gör mer ont inombords. Jag skulle få svårt för en ”Vit december”.
Därför har jag garderat mig. Första insatsen fixade jag igår. Om livet blir för ensamt kommer jag att kalla till Bloggmästerskap i lövtunnelkrypande. Hoppas alla mina 163 bloggare som jag har bland mina favoriter ställer upp och lämnar alla julbestyr åt sidan.

Igår började jag i all hast mellan två blogginlägg med tunnelbanan. Funderar på om den ska gå ner till klostret eller en sväng mot gamla vattentornet. Måste göra den bredare så det inte händer någon dum olycka. Givetvis får ni låna en brandmanshjälm. En dum fråga? Vet någon av er om grävlingar, decemberormar, igelkottar med sömnproblem kan läsa? För jag tänkte skriva en tydlig stor skylt och be dem att vistas någon annanstans just denna tävlingsdag. Visa människohänsyn.

Solen lyser välkommande idag med. På det igen. Rulla upp skjortärmarna. När hela banan är klar ska jag testa den. Vågar inte be Solveig ta tiden. Ibland är hon av någon konstig anledning inte det minsta samarbetsvillig. Babblar säkert på om att hon kan känna människor, att jag inte får … det finns väl för sjutton inga människor som ser mig under löven? De skulle ändå inte tro sina ögon? Antagligen beställa tid för synundersökning. Alla optikerbutiker i Ystad borde därefter ge mig en rejäl rabatt.  😀

dsc_00060007

Annonser