Jag blev hastigt och lustigt sambo en junidag

Mamma ringde och undrade om jag ville komma och fika. Jag hade några veckor tidigare flyttat till min första egna lya och tyckte att det lät som ett trevligt förslag.
Hon och pappa hade precis kommit hem från bilsemestern. Jag kommer inte ihåg vilken rutt de gjort denna gång, men jag minns att min säng som stod kvar i mitt gamla rum i villan var välfylld med olika sorters souvenirer.
Mamma berättade att eftersom jag var först fick jag välja om det var något speciellt som jag ville ha.
Om jag ska vara helt ärlig var jag just då trött på småsaker efter att ha fått med mig en massa prylar till mina 47 kvm, som inte fick plats utan hade tryckts in i kallförrådet med nätdörrar i källaren. Dessutom lockade inte en souvenirvas som det stod ”Trollhättan” på eller en glasljusstake från ett glasbruk i djupaste Småland, även om den såg fin ut. Jag ville forma min egen lägenhet med personliga minnen. Inte mamma och pappas semesterminnen. För att vinna tid och för att vara artig frågade jag.
”Är det säkert att jag får ta vad jag vill?”
”Självklart. Du är ju här först.”
Det fanns egentligen en sak som jag direkt föll för. En ovanlig sak för en tuff 21-årig kille med långt hår, sportbil och egen lya. Jag hade själv blivit förvånad av mitt val och tanken som hade fötts på en nanosekund.
”Då tar jag den här”, sa jag och tittade på min mor.
”Du skojar Bosse?”
”Nä. Blodigt allvar. Han kan vakta min lägenhet med tanke på alla skummisar som ringt på min dörr sedan jag flyttade in.”
”Den tänkte jag någon av de fem grabbarna ville ha.”
”Jag tror Svante vill bo hos mig”, kontrade jag. ”Han ser levande ut. Vi är redan bästisar.”

Fotnot:
Så där gick det till när jag blev sambo med Svante. Snabbt blev han nära vän med alla som besökte mig. Det finns hur många sanningar som helst om alla hans strapatser. Jag tror att han varit i fler länder än jag varit… i alla fall i fler världsdelar. Ändå har han inget pass, vilket ställt till med en del strul. Ibland har jag inte sett honom på flera veckor. Vem vet. Du får kanske träffa honom fler gånger på bloggen.

Det hände då och då att det ringde någon till mig och frågade efter hur Svante mådde INNAN de frågade hur jag mådde.  🙂
Han var lika poppis hos tjejer som hos killar.

”Hej då Svante! Nu vaktar du lägenheten två veckor medan jag sticker med flyget”, sa jag med en retlig röst. ”Glöm inte att städa. Inga tjejer på rummet.”
Första gången blev jag överraskad. Sedan tog jag för givet att han dök upp gömd i någon väska av något slag på hotellrummet. Ibland låg han redan i sängen, rakt över för att visa sin status. Ständigt i samma otvättade snickarbyxor. Vilka snarkningar. De var inte av denna världen. (Tur att han var på en sådan där cool snarkkurs i somras)
En gång bankade en tysk gubbe på min hotelldörr. Jag försökte på knagglig tyska förklara för åskvädret att jag också hade svårt att sova för att ”Mannen med den röda mössan” stått för nattunderhållningen i två timmar. Fick jag någon sympati? Icke.

svante-i-sovrummet

Annonser